The Bible, in Swedish, both TestamentsPart 1 out of 47Credits: Bibeln, Gamla och Nya Testamentet, 1917 (Project Runeberg) PROJECT RUNEBERG--Nordic literature, art on the Internet since 1992 mailto:runeberg@lysator.liu.se http://www.lysator.liu.se/runeberg/ The Bible, in Swedish, both Testaments Table of Contents Book 01 F”rsta Mosebok (Genesis) (1 Mos.) Book 02 Andra Mosebok (Exodus) (2 Mos.) Book 03 Tredje Mosebok (Leviticus) (3 Mos.) Book 04 Fj„rde Mosebok (Numeri) (4 Mos.) Book 05 Femte Mosebok (Deuteronomium) (5 Mos.) Book 06 Josua Book 07 Domareboken Book 08 Rut Book 09 F”rsta Samuelsboken (1 Sam.) Book 10 Andra Samuelsboken (2 Sam.) Book 11 F”rsta Konungaboken (1 Kon.) Book 12 Andra Konungaboken (2 Kon.) Book 13 F”rsta Kr”nikeboken (1 Kr”n.) Book 14 Andra Kr”nikeboken (2 Kr”n) Book 15 Esra Book 16 Nehemja Book 17 Ester Book 18 Job Book 19 Psaltaren Book 20 Ordspr†ksboken Book 21 Predikaren Book 22 H”ga Visan Book 23 Jesaja Book 24 Jeremia Book 25 Klagovisorna Book 26 Hesekiel Book 27 Daniel Book 28 Hosea Book 29 Joel Book 30 Amos Book 31 Obadja Book 32 Jona Book 33 Mika Book 34 Nahum Book 35 Habackuk Book 36 Sefanja Book 37 Haggai Book 38 Sakarja Book 39 Malaki Book 40 Matteus Book 41 Markus Book 42 Lukas Book 43 Johannes Book 44 Apostlag„rningarna Book 45 Romarna Book 46 F”rsta Korinterna (1 Kor.) Book 47 Andra Korinterna (2 Kor.) Book 48 Galaterna Book 49 Efesierna Book 50 Filipperna Book 51 Kolosserna Book 52 F”rsta Tessalonikerna (1 Tess.) Book 53 Andra Tessalonikerna (2 Tess.) Book 54 F”rsta Timoteus (1 Tim.) Book 55 Andra Timoteus (2 Tim.) Book 56 Titus Book 57 Filemon Book 58 Hebr‚erna Book 59 F”rsta Petrus (1 Petr.) Book 60 Andra Petrus (2 Petr.) Book 61 F”rsta Johannes (1 Joh.) Book 62 Andra Johannes (2 Joh.) Book 63 Tredje Johannes (3 Joh.) Book 64 Jakobs Book 65 Judas Book 66 Uppenbarelse The Bible, in Swedish, both Testaments Book 01 F”rsta Mosebok (Genesis) (1 Mos.) 001:001 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. 001:002 Och jorden var ”de och tom, och m”rker var ”ver djupet, och Guds Ande sv„vade ”ver vattnet. 001:003 Och Gud sade: ˝Varde ljus˝; och det vart ljus. 001:004 Och Gud s†g att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset fr†n m”rkret. 001:005 Och Gud kallade ljuset dag, och m”rkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den f”rsta dagen. 001:006 Och Gud sade: ˝Varde mitt i vattnet ett f„ste som skiljer vatten fr†n vatten.˝ 001:007 Och Gud gjorde f„stet, och skilde vattnet under f„stet fr†n vattnet ovan f„stet; och det skedde s†. 001:008 Och Gud kallade f„stet himmel. Och det vart afton, och det vart morgon, den andra dagen. 001:009 Och Gud sade: ˝Samle sig det vatten som „r under himmelen till en s„rskild plats, s† att det torra bliver synligt.˝ Och det skedde s†. 001:010 Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud s†g att det var gott. 001:011 Och Gud sade: ˝Frambringe jorden gr”nska, fr”b„rande ”rter och frukttr„d, som efter sina arter b„ra frukt, vari de hava sitt fr”, p† jorden.˝ Och det skedde s†; 001:012 jorden frambragte gr”nska, fr”b„rande ”rter, efter deras arter, och tr„d som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt fr”. Och Gud s†g att det var gott. 001:013 Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen. 001:014 Och Gud sade: ˝Varde p† himmelens f„ste ljus som skilja dagen fr†n natten, och vare de till tecken och till att utm„rka s„rskilda tider, dagar och †r, 001:015 och vare de p† himmelens f„ste till ljus som lysa ”ver jorden.˝ Och det skedde s†; 001:016 Gud gjorde de tv† stora ljusen, det st”rre ljuset till att r†da ”ver dagen, och det mindre ljuset till att r†da ”ver natten, s† ock stj„rnorna. 001:017 Och Gud satte dem p† himmelens f„ste till att lysa ”ver jorden, 001:018 och till att r†da ”ver dagen och ”ver natten, och till att skilja ljuset fr†n m”rkret. Och Gud s†g att det var gott. 001:019 Och det vart afton, och det vart morgon, den fj„rde dagen. 001:020 Och Gud sade: ˝Frambringe vattnet ett vimmel av levande varelser; flyge ock f†glar ”ver jorden under himmelens f„ste.˝ 001:021 Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, s† ock alla bevingade f†glar, efter deras arter. Och Gud s†g att det var gott. 001:022 Och Gud v„lsignade dem och sade: ˝Varen fruktsamma och f”r”ken eder, och uppfyllen vattnet i haven; f”r”ke sig ock f†glarna p† jorden.˝ 001:023 Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen. 001:024 Och Gud sade: ˝Frambringe jorden levande varelser, efter deras arter, boskapsdjur och kr„ldjur och vilda djur, efter deras arter.˝ Och det skedde s†; 001:025 Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och boskapsdjuren, efter deras arter, och alla kr„ldjur p† marken, efter deras arter. Och Gud s†g att det var gott. 001:026 Och Gud sade: ˝L†t oss g”ra m„nniskor till v†r avbild, till att vara oss lika; och m† de r†da ”ver fiskarna i havet och ”ver f†glarna under himmelen och ”ver boskapsdjuren och ”ver hela jorden och ”ver alla kr„ldjur som r”ra sig p† jorden.˝ 001:027 Och Gud skapade m„nniskan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. 001:028 Och Gud v„lsignade dem; Gud sade till dem: ˝Varen fruktsamma och f”r”ken eder, och uppfyllen jorden och l„ggen den under eder; och r†den ”ver fiskarna i havet och ”ver f†glarna under himmelen och ”ver alla djur som r”ra sig p† jorden.˝ 001:029 Och Gud sade: ˝Se, jag giver eder alla fr”b„rande ”rter p† hela jorden och alla tr„d med fr”b„rande tr„dfrukt; detta skolen I hava till f”da. 001:030 Men †t alla djur p† jorden och †t alla f†glar under himmelen och †t allt som kr„lar p† jorden, vad som i sig har en levande sj„l, †t dessa giver jag alla gr”na ”rter till f”da.˝ Och det skedde s†. 001:031 Och Gud s†g p† allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det vart afton, och det vart morgon, den sj„tte dagen. 002:001 S† blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin h„rskara. 002:002 Och Gud fullbordade p† sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade p† sjunde dagen fr†n allt det verk som han hade gjort. 002:003 Och Gud v„lsignade den sjunde dagen och helgade den, d„rf”r att han p† den dagen vilade fr†n allt sitt verk, det som Gud hade gjort, n„r han skapade. 002:004 Detta „r ber„ttelsen om den ordning i vilken allt blev till p† himmelen och jorden, n„r de skapades, d† n„r HERREN Gud gjorde jord och himmel. 002:005 D† bar jorden „nnu ingen buske p† marken, och ingen ”rt hade „nnu skjutit upp p† marken, ty HERREN Gud hade icke l†tit regna p† jorden, och ingen m„nniska fanns, som kunde bruka jorden; 002:006 men en dimma steg upp fr†n jorden och vattnade hela marken. 002:007 Och HERREN Gud danade m„nniskan av stoft fr†n jorden och inbl†ste livsande i hennes n„sa, och s† blev m„nniskan en levande varelse. 002:008 Och HERREN Gud planterade en lustg†rd i Eden ”sterut och satte d„ri m„nniskan som han hade danat. 002:009 HERREN Gud l„t n„mligen alla slags tr„d som voro ljuvliga att se p† och goda att „ta av v„xa upp ur marken, och livets tr„d mitt i lustg†rden, s† ock kunskapens tr„d p† gott och ont. 002:010 Och fr†n Eden gick en flod ut, som vattnade lustg†rden; sedan delade den sig i fyra grenar. 002:011 Den f”rsta heter Pison; det „r den som flyter omkring hela landet Havila, d„r guld finnes, 002:012 och det landets guld „r gott; d„r finnes ock bdelliumharts och onyxsten. 002:013 Den andra floden heter Gihon; det „r den som flyter omkring hela landet Kus. 002:014 Den tredje floden heter Hiddekel; det „r den som har sitt lopp ”ster om Assyrien. Den fj„rde floden „r Frat. 002:015 S† tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustg†rd, till att bruka och bevara den. 002:016 Och HERREN Gud bj”d mannen och sade: ˝Av alla andra tr„d i lustg†rden m† du fritt „ta, 002:017 men av kunskapens tr„d p† gott och ont skall du icke „ta, ty n„r du „ter d„rav, skall du d”den d”.˝ 002:018 Och HERREN Gud sade: ˝Det „r icke gott att mannen „r allena. Jag vill g”ra †t honom en hj„lp, en s†dan som honom h”ves.˝ 002:019 Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens f†glar, och f”rde dem fram till mannen f”r att se huru denne skulle kalla dem; ty s†som mannen kallade var levande varelse, s† skulle den heta. 002:020 Och mannen gav namn †t alla boskapsdjur, †t f†glarna under himmelen och †t alla markens djur. Men f”r Adam fann han icke n†gon hj„lp, s†dan som honom h”vdes. 002:021 D† l„t HERREN Gud en tung s”mn falla p† mannen, och n„r han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med k”tt. 002:022 Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen, och f”rde henne fram till mannen. 002:023 D† sade mannen: ˝Ja, denna „r nu ben av mina ben och k”tt av mitt k”tt. Hon skall heta maninna, ty av man „r hon tagen.˝ 002:024 F”rdenskull skall en man ”vergiva sin fader och sin moder och h†lla sig till sin hustru, och de skola varda ett k”tt. 002:025 Och mannen och hans hustru voro b†da nakna och blygdes icke f”r varandra. 003:001 Men ormen var listigare „n alla andra markens djur som HERREN Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: ˝Skulle d† Gud hava sagt: 'I skolen icke „ta av n†got tr„d i lustg†rden'?˝ 003:002 Kvinnan svarade ormen: ˝Vi f† „ta av frukten p† de andra tr„den i lustg†rden, 003:003 men om frukten p† det tr„d som st†r mitt i lustg†rden har Gud sagt: 'I skolen icke „ta d„rav, ej heller komma d„rvid, p† det att I icke m†n d”.'˝ 003:004 D† sade ormen till kvinnan: ˝Ingalunda skolen I d”; 003:005 men Gud vet, att n„r I „ten d„rav, skola edra ”gon ”ppnas, s† att I bliven s†som Gud och f”rst†n vad gott och ont „r.˝ 003:006 Och kvinnan s†g att tr„det var gott att „ta av, och att det var en lust f”r ”gonen, och att det var ett ljuvligt tr„d, eftersom man d„rav fick f”rst†nd, och hon tog av dess frukt och †t; och hon gav j„mv„l †t sin man, som var med henne, och han †t. 003:007 D† ”ppnades b†das ”gon, och de blevo varse att de voro nakna; och de f„ste ihop fikonl”v och bundo omkring sig. 003:008 Och de h”rde HERREN Gud vandra i lustg†rden, n„r dagen begynte svalkas; d† g”mde sig mannen med sin hustru f”r HERREN Guds ansikte bland tr„den i lustg†rden. 003:009 Men HERREN Gud kallade p† mannen och sade till honom: ˝Var „r du?˝ 003:010 Han svarade: ˝Jag h”rde dig i lustg†rden; d† blev jag f”rskr„ckt, eftersom jag „r naken; d„rf”r g”mde jag mig.˝ 003:011 D† sade han: ˝Vem har l†tit dig f”rst† att du „r naken? Har du icke „tit av det tr„d som jag f”rbj”d dig att „ta av?˝ 003:012 Mannen svarade: ˝Kvinnan som du har givit mig till att vara med mig, hon gav mig av tr„det, s† att jag †t.˝ 003:013 D† sade HERREN Gud till kvinnan: ˝Vad „r det du har gjort!˝ Kvinnan svarade: ˝Ormen bedrog mig, s† att jag †t.˝ 003:014 D† sade HERREN Gud till ormen: ˝Eftersom du har gjort detta, vare du f”rbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur. P† din buk skall du g†, och stoft skall du „ta i alla dina livsdagar. 003:015 Och jag skall s„tta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din s„d och hennes s„d. Denna skall s”ndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i h„len.˝ 003:016 Och till kvinnan sade han: ˝Jag skall l†ta dig utst† mycken vederm”da, n„r du bliver havande; med sm„rta skall du f”da dina barn. Men till din man skall din †tr† vara, och han skall r†da ”ver dig.˝ 003:017 Och till Adam sade han: ˝Eftersom du lyssnade till din hustrus ord och †t av det tr„d om vilket jag hade bjudit dig och sagt: 'Du skall icke „ta d„rav', d„rf”r vare marken f”rbannad f”r din skull. Med vederm”da skall du n„ra dig av den i alla dina livsdagar; 003:018 t”rne och tistel skall den b„ra †t dig, men markens ”rter skola vara din f”da. 003:019 I ditt anletes svett skall du „ta ditt br”d, till dess du v„nder †ter till jorden; ty av den „r du tagen. Ty du „r stoft, och till stoft skall du †ter varda.˝ 003:020 Och mannen gav sin hustru namnet blev en moder †t allt levande. 003:021 Och HERREN Gud gjorde †t Adam och hans hustru kl„der av skinn och satte p† dem. 003:022 Och HERREN Gud sade: ˝Se, mannen har blivit s†som en av oss, s† att han f”rst†r vad gott och ont „r. M† han nu icke r„cka ut sin hand och taga j„mv„l av livets tr„d och „ta, och s† leva evinnerligen.˝ 003:023 Och HERREN Gud f”rvisade honom ur Edens lustg†rd, f”r att han skulle bruka jorden, varav han var tagen. 003:024 Och han drev ut mannen, och satte ”ster om Edens lustg†rd keruberna j„mte det ljungande sv„rdets l†gor, f”r att bevaka v„gen till livets tr„d. 004:001 Och mannen k„nde sin hustru Eva, och hon blev havande och f”dde Kain; d† sade hon: ˝Jag har HERRENS hj„lp.˝ 004:002 Och hon f”dde †ter en son, Abel, den f”rres broder. Och Abel blev en f†rherde, men Kain blev en †kerman. 004:003 Och efter n†gon tid h„nde sig att Kain av markens frukt bar fram en offerg†va †t HERREN. 004:004 Ocks† Abel bar fram sin g†va, av det f”rstf”dda i hans hjord, av djurens fett. Och HERREN s†g till Abel och hans offerg†va; 004:005 men till Kain och hans offerg†va s†g han icke. D† blev Kain mycket vred, och hans blick blev m”rk. 004:006 Och HERREN sade till Kain: ˝Varf”r „r du vred, och varf”r „r din blick s† m”rk? 004:007 Žr det icke s†: om du har gott i sinnet, d† ser du frimodigt upp; men om du icke har gott i sinnet, d† lurar synden vid d”rren; till dig st†r hennes †tr†, men du b”r r†da ”ver henne.˝ 004:008 Och Kain talade med sin broder Abel; och n„r de voro ute p† marken, ”verf”ll Kain sin broder Abel och dr„pte honom. 004:009 D† sade HERREN till Kain: ˝Var „r din broder Abel?˝ Han svarade: ˝Jag vet icke; skall jag taga vara p† min broder?˝ 004:010 D† sade han: ˝Vad har du gjort! H”r, din broders blod ropar till mig fr†n jorden. 004:011 S† vare du nu f”rbannad och f”rvisad ifr†n †kerjorden, som har ”ppnat sin mun f”r att mottaga din broders blod av din hand. 004:012 N„r du brukar jorden, skall den icke mer giva dig sin gr”da. Ostadig och flyktig skall du bliva p† jorden.˝ 004:013 D† sade Kain till HERREN: ˝Min missg„rning „r st”rre „n att jag kan b„ra den. 004:014 Se, du driver mig nu bort ifr†n †kerjorden, och jag m†ste g”mma mig undan f”r ditt ansikte. Ostadig och flyktig skall jag bliva p† jorden, och s† skall ske att vemhelst som m”ter mig, han dr„per mig.˝ 004:015 Men HERREN sade till honom: ˝Nej, ty Kain skall bliva h„mnad sjufalt, vemhelst som dr„per honom.˝ Och HERREN satte ett tecken till skydd f”r Kain, s† att ingen som m”tte honom skulle sl† honom ihj„l. 004:016 S† gick Kain bort ifr†n HERRENS ansikte och bosatte sig i landet Nod, ”ster om Eden. 004:017 Och Kain k„nde sin hustru, och hon blev havande och f”dde Hanok. Och han byggde en stad och kallade den staden Hanok, efter sin sons namn. 004:018 Och †t Hanok f”ddes Irad, och Irad f”dde Mehujael, och Mehujael f”dde Metusael, och Metusael f”dde Lemek. 004:019 Men Lemek tog sig tv† hustrur; den ena hette Ada, den andra Silla. 004:020 Och Ada f”dde Jabal; han blev stamfader f”r dem som bo i t„lt och idka boskapssk”tsel. 004:021 Och hans broder hette Jubal; han blev stamfader f”r alla dem som hantera harpa och pipa. 004:022 Men Silla f”dde ock en son, Tubal-Kain; han var smed och gjorde alla slags redskap av koppar och j„rn. Och Tubal-Kains syster var Naama. 004:023 Och Lemek sade till sina hustrur: ˝Ada och Silla, h”ren mina ord; I Lemeks hustrur, lyssnen till mitt tal: Se, en man dr„per jag f”r vart s†r jag f†r, och en yngling f”r var bl†nad jag f†r. 004:024 Ja, sjufalt h„mnad bliver Kain, men Lemek sju- och sjuttiofalt.˝ 004:025 Och Adam k„nde †ter sin hustru, och hon f”dde en son och gav honom namnet Set, i det hon sade: ˝Gud har ers„ttning f”r Abel, eftersom Kain dr„pte honom.˝ 004:026 Men †t Set f”ddes ock en son, och han gav honom namnet Enos. Vid denna tid begynte man †kalla HERRENS namn. 005:001 Detta „r stycket om Adams sl„kt. N„r Gud skapade m„nniskor, gjorde han dem lika Gud. 005:002 Till man och kvinna skapade han dem; och han v„lsignade dem och gav dem namnet m„nniska, n„r de blevo skapade. 005:003 N„r Adam var ett hundra trettio †r gammal, f”dde han en son som var honom lik, hans avbild, och gav honom namnet Set. 005:004 Och sedan Adam hade f”tt Set, levde han †tta hundra †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 005:005 Allts† blev Adams hela levnads†lder nio hundra trettio †r; d„refter dog han. 005:006 N„r Set var ett hundra fem †r gammal, f”dde han Enos. 005:007 Och sedan Set hade f”tt Enos, levde han †tta hundra sju †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 005:008 Allts† blev Sets hela †lder nio hundra tolv †r; d„refter dog han. 005:009 N„r Enos var nittio †r gammal, f”dde han Kenan. 005:010 Och sedan Enos hade f”tt Kenan, levde han †tta hundra femton †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 005:011 Allts† blev Enos' hela †lder nio hundra fem †r; d„refter dog han. 005:012 N„r Kenan var sjuttio †r gammal, f”dde han Mahalalel. 005:013 Och sedan Kenan f”tt Mahalalel, levde han †tta hundra fyrtio †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 005:014 Allts† blev Kenans hela †lder nio hundra tio †r; d„refter dog han. 005:015 N„r Mahalalel var sextiofem †r gammal, f”dde han Jered. 005:016 Och sedan Mahalalel hade f”tt Jered, levde han †tta hundra trettio †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 005:017 Allts† blev Mahalalels hela †lder †tta hundra nittiofem †r; d„refter dog han. 005:018 N„r Jered var ett hundra sextiotv† †r gammal, f”dde han Hanok. 005:019 Och sedan Jered hade f”tt Hanok, levde han †tta hundra †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 005:020 Allts† blev Jereds hela †lder nio hundra sextiotv† †r; d„refter dog han. 005:021 N„r Hanok var sextiofem †r gammal, f”dde han Metusela. 005:022 Och Hanok vandrade i umg„ngelse med Gud i tre hundra †r, sedan han hade f”tt Metusela, och han f”dde s”ner och d”ttrar. 005:023 Allts† blev Hanoks hela †lder tre hundra sextiofem †r. 005:024 Sedan Hanok s† hade vandrat i umg„ngelse med Gud, s†g man honom icke mer, ty Gud tog honom bort. 005:025 N„r Metusela var ett hundra †ttiosju †r gammal, f”dde han Lemek. 005:026 Och sedan Metusela hade f”tt Lemek, levde han sju hundra †ttiotv† †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 005:027 Allts† blev Metuselas hela †lder nio hundra sextionio †r; d„refter dog han. 005:028 N„r Lemek var ett hundra †ttiotv† †r gammal, f”dde han en son. 005:029 Och han gav honom namnet ˝Denne skall v†ra h„nders m”da, n„r vi bruka jorden, som HERREN har f”rbannat.˝ 005:030 Och sedan Lemek hade f”tt Noa, levde han fem hundra nittiofem †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 005:031 Allts† blev Lemeks hela †lder sju hundra sjuttiosju †r; d„refter dog han. 005:032 N„r Noa var fem hundra †r gammal, f”dde han Sem, Ham och Jafet. 006:001 D† nu m„nniskorna begynte f”r”ka sig p† jorden och d”ttrar f”ddes †t dem 006:002 s†go Guds s”ner att m„nniskornas d”ttrar voro fagra, och de togo till hustrur dem som de funno mest behag i. 006:003 D† sade HERREN: ˝Min ande skall icke bliva kvar i m„nniskorna f”r best„ndigt, eftersom de dock „ro k”tt; s† vare nu deras tid best„md till ett hundra tjugu †r.˝ 006:004 Vid den tiden, likasom ock efter†t, levde j„ttarna p† jorden, sedan Guds s”ner begynte g† in till m„nniskornas d”ttrar och dessa f”dde barn †t dem; detta var forntidens v„ldiga m„n, som voro s† namnkunniga. 006:005 Men n„r HERREN s†g att m„nniskornas ondska var stor p† jorden, och att deras hj„rtans alla upps†t och tankar best„ndigt voro allenast onda, 006:006 d† †ngrade HERREN att han hade gjort m„nniskorna p† jorden, och han blev bedr”vad i sitt hj„rta. 006:007 Och HERREN sade: ˝M„nniskorna, som jag skapade, vill jag utpl†na fr†n jorden, ja, b†de m„nniskor och fyrfotadjur och kr„ldjur och himmelens f†glar; ty jag †ngrar att jag har gjort dem.˝ 006:008 Men Noa hade funnit n†d f”r HERRENS ”gon. 006:009 Detta „r ber„ttelsen om Noas sl„kt. Noa var en r„ttf„rdig man och ostrafflig bland sitt sl„kte; i umg„ngelse med Gud vandrade Noa. 006:010 Och Noa f”dde tre s”ner: Sem, Ham och Jafet. 006:011 Men jorden blev alltmer f”rd„rvad f”r Guds †syn, och jorden uppfylldes av v†ld. 006:012 Och Gud s†g att jorden var f”rd„rvad, eftersom allt k”tt vandrade i f”rd„rv p† jorden. 006:013 D† sade Gud till Noa: ˝Jag har beslutit att g”ra „nde p† allt k”tt, ty jorden „r uppfylld av v†ld som de ”va; se, jag vill f”rd„rva dem tillika med jorden. 006:014 S† g”r dig nu en ark av gofertr„, och inred arken med kamrar, och bestryk den med jordbeck innan och utan. 006:015 Och s† skall du g”ra arken: Den skall vara tre hundra alnar l†ng, femtio alnar bred och trettio alnar h”g; 006:016 en ”ppning f”r ljuset, en aln h”g alltigenom, skall du g”ra ovantill p† arken; och en d”rr till arken skall du s„tta p† dess sida; och du skall inreda den s†, att den f†r en underv†ning, en mellanv†ning och en ”verv†ning. 006:017 Ty se, jag skall l†ta floden komma med vatten ”ver jorden, till att f”rd„rva allt k”tt som har i sig n†gon livsande, under himmelen; allt som finnes p† jorden skall f”rg†s. 006:018 Men med dig vill jag uppr„tta ett f”rbund: du skall g† in i arken med dina s”ner och din hustru och dina s”ners hustrur. 006:019 Och av allt levande, vad k”tt det vara m†, skall du f”ra in i arken ett par av vart slag, f”r att beh†lla dem vid liv med dig; hank”n och honk”n skola de vara. 006:020 Av f†glarna, efter deras arter, av fyrfotadjuren, efter deras arter, av alla kr„ldjur p† marken, efter deras arter, skall ett par av vart slag g† in till dig, f”r att du m† beh†lla dem vid liv. 006:021 Och du skall taga till dig alla slags livsmedel, s†dant som kan „tas, och samla det till dig, f”r att det m† vara dig och dem till f”da. 006:022 Och Noa gjorde s†; han gjorde i alla stycken s†som Gud hade bjudit honom. 007:001 Och HERREN sade till Noa: ˝G† in i arken med hela ditt hus, ty dig har jag funnit r„ttf„rdig inf”r mig bland detta sl„kte. 007:002 Av alla rena fyrfotadjur skall du taga till dig sju par, hanne och hona, men av s†dana fyrfotadjur som icke „ro rena ett par, hanne och hona, 007:003 sammalunda av himmelens f†glar sju par, hank”n och honk”n, f”r att beh†lla deras sl„kten vid liv p† hela jorden. 007:004 Ty sju dagar h„refter skall jag l†ta det regna p† jorden, i fyrtio dagar och fyrtio n„tter, och jag skall utpl†na fr†n jorden alla varelser som jag har gjort.˝ 007:005 Och Noa gjorde i alla stycken s†som HERREN hade bjudit honom. 007:006 Noa var sex hundra †r gammal, n„r floden kom med sitt vatten ”ver jorden. 007:007 Och Noa gick in i arken med sina s”ner och sin hustru och sina s”ners hustrur, undan flodens vatten. 007:008 Och av fyrfotadjur, b†de rena och orena, och av f†glar och av allt som kr„lar p† marken 007:009 gingo tv† och tv†, hank”n och honk”n, in till Noa i arken, s†som Gud hade bjudit Noa. 007:010 Och efter de sju dagarna kom flodens vatten ”ver jorden. 007:011 I det †r d† Noa var sex hundra †r gammal, i andra m†naden, p† sjuttonde dagen i m†naden, den dagen br”to alla det stora djupets k„llor fram, och himmelens f”nster ”ppnade sig, 007:012 och ett regn kom ”ver jorden i fyrtio dagar och fyrtio n„tter. 007:013 P† denna samma dag gick Noa in i arken, s† ock Sem, Ham och Jafet, Noas s”ner, vidare Noas hustru och hans s”ners tre hustrur med dem, 007:014 d„rtill alla vilda djur, efter sina arter, och alla boskapsdjur, efter sina arter, och alla kr„ldjur som r”ra sig p† jorden, efter sina arter, och alla flygande djur, efter sina arter, allt vad f†glar heter, av alla slag. 007:015 De gingo in till Noa i arken, tv† och tv† av allt k”tt som hade i sig n†gon livsande. 007:016 Och de som gingo ditin voro hank”n och honk”n av allt slags k”tt, s†som Gud hade bjudit honom. Och HERREN st„ngde igen om honom. 007:017 Och floden kom ”ver jorden i fyrtio dagar, och vattnet f”r”kade sig och lyfte arken, s† att den fl”t h”gt uppe ”ver jorden. 007:018 Och vattnet steg och f”r”kade sig mycket p† jorden, och arken drev p† vattnet. 007:019 Och vattnet steg mer och mer ”ver jorden, och alla h”ga berg allest„des under himmelen ”vert„cktes. 007:020 Femton alnar h”gt steg vattnet ”ver bergen, s† att de ”vert„cktes. 007:021 D† f”rgicks allt k”tt som r”rde sig p† jorden, f†glar och boskapsdjur och vilda djur och alla sm†djur som r”rde sig p† jorden, s† ock alla m„nniskor. 007:022 Allt som fanns p† det torra omkom, allt som d„r hade en fl„kt av livsande i sin n„sa. 007:023 S† utpl†nade han alla varelser p† jorden, b†de m„nniskor och fyrfotadjur och kr„ldjur och himmelens f†glar; de utpl†nades fr†n jorden, och allenast Noa r„ddades, j„mte det som var med honom i arken. 007:024 Och vattnet fortfor att stiga ”ver jorden i hundra femtio dagar. 008:001 D† t„nkte Gud p† Noa och p† alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud l„t en vind g† fram ”ver jorden, s† att vattnet sj”nk undan; 008:002 och djupets k„llor och himmelens f”nster tillsl”tos, och regnet fr†n himmelen upph”rde. 008:003 Och vattnet vek bort ifr†n jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga. 008:004 Och i sjunde m†naden, p† sjuttonde dagen i m†naden, stannade arken p† Ararats berg. 008:005 Och vattnet avtog mer och mer intill tionde m†naden. I tionde m†naden, p† f”rsta dagen i m†naden, blevo bergstopparna synliga. 008:006 Och efter fyrtio dagar ”ppnade Noa f”nstret som han hade gjort p† arken, 008:007 och l„t en korp flyga ut; denne fl”g fram och †ter, till dess vattnet hade torkat bort ifr†n jorden. 008:008 Sedan l„t han en duva flyga ut, f”r att f† se om vattnet hade sjunkit undan fr†n marken. 008:009 Men duvan fann ingen plats d„r hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten bet„ckte hela jorden. D† r„ckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken. 008:010 Sedan v„ntade han „nnu ytterligare sju dagar och l„t s† duvan „n en g†ng flyga ut ur arken. 008:011 Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, d† hade hon ett friskt olivl”v i sin n„bb. D† f”rstod Noa att vattnet hade sjunkit undan fr†n jorden. 008:012 Men han v„ntade „nnu ytterligare sju dagar och l„t s† duvan †ter flyga ut; d† kom hon icke mer tillbaka till honom. 008:013 I det sexhundraf”rsta †ret, i f”rsta m†naden, p† f”rsta dagen i m†naden, hade vattnet sinat bort ifr†n jorden. D† tog Noa av taket p† arken och s†g nu att marken var fri ifr†n vatten. 008:014 Och i andra m†naden, p† tjugusjunde dagen i m†naden, var jorden alldeles torr. 008:015 D† talade Gud till Noa och sade: 008:016 ˝G† ut ur arken med din hustru och dina s”ner och dina s”ners hustrur. 008:017 Alla djur som du har hos dig, vad slags k”tt det vara m†, b†de f†glar och fyrfotadjur och alla kr„ldjur som r”ra sig p† jorden, skall du l†ta g† ut med dig, f”r att de m† v„xa till p† jorden och vara fruktsamma och f”r”ka sig p† jorden.˝ 008:018 S† gick d† Noa ut med sina s”ner och sin hustru och sina s”ners hustrur. 008:019 Och alla fyrfotadjur, alla kr„ldjur och alla f†glar, alla slags djur som r”ra sig p† jorden, gingo ut ur arken, efter sina sl„kten. 008:020 Och Noa byggde ett altare †t HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena f†glar och offrade br„nnoffer p† altaret. 008:021 N„r HERREN k„nde den v„lbehagliga lukten, sade han vid sig sj„lv: ˝Jag skall h„refter icke mer f”rbanna marken f”r m„nniskans skull, eftersom ju m„nniskans hj„rtas upps†t „r ont allt ifr†n ungdomen. Och jag skall h„refter icke mer dr„pa allt levande, s†som jag nu har gjort. 008:022 S† l„nge jorden best†r, skola h„refter s†dd och sk”rd, k”ld och v„rme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upph”ra.˝ 009:001 Och Gud v„lsignade Noa och hans s”ner och sade till dem: ˝Varen fruktsamma och f”r”ken eder, och uppfyllen jorden. 009:002 Och m† fruktan och f”rskr„ckelse f”r eder komma ”ver alla djur p† jorden och alla f†glar under himmelen; j„mte allt som kr„lar p† marken och alla fiskar i havet vare de givna i eder hand. 009:003 Allt som r”r sig och har liv skolen I hava till f”da; s†som jag har givit eder gr”na ”rter, s† giver jag eder allt detta. 009:004 K”tt som har i sig sin sj„l, det „r sitt blod, skolen I dock icke „ta. 009:005 Men edert eget blod, vari eder sj„l „r, skall jag utkr„va. Jag skall utkr„va det av vilket djur det vara m†. Jag skall ock av den ena m„nniskan utkr„va den andres sj„l; 009:006 den som utgjuter m„nniskoblod, hans blod skall av m„nniskor bliva utgjutet, ty Gud har gjort m„nniskan till sin avbild. 009:007 Och varen I fruktsamma och f”r”ken eder; v„xen till p† jorden och f”r”ken eder p† den.˝ 009:008 Ytterligare sade Gud till Noa och till hans s”ner med honom: 009:009 ˝Se, jag vill uppr„tta ett f”rbund med eder, och med edra efterkommande efter eder, 009:010 och med alla levande varelser som I haven hos eder: f†glar, boskapsdjur och alla vilda djur hos eder, alla jordens djur som hava g†tt ut ur arken. 009:011 Jag vill uppr„tta ett f”rbund med eder: h„refter skall icke mer ske att allt k”tt utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall mer komma och f”rd„rva jorden.˝ 009:012 Och Gud sade: ˝Detta skall vara tecknet till det f”rbund som jag g”r mellan mig och eder, j„mte alla levande varelser hos eder, f”r eviga tider: 009:013 min b†ge s„tter jag i skyn; den skall vara tecknet till f”rbundet mellan mig och jorden. 009:014 Och n„r jag h„refter l†ter skyar stiga upp ”ver jorden och b†gen d† synes i skyn, 009:015 skall jag t„nka p† det f”rbund som har blivit slutet mellan mig och eder, j„mte alla levande varelser, vad slags k”tt det vara m†; och vattnet skall d† icke mer bliva en flod som f”rd„rvar allt k”tt. 009:016 N„r allts† b†gen synes i skyn och jag ser p† den, skall jag t„nka p† det eviga f”rbund som har blivit slutet mellan Gud och alla levande varelser, vad slags k”tt det vara m† p† jorden.˝ 009:017 S† sade nu Gud till Noa: ˝Detta skall vara tecknet till det f”rbund som jag har uppr„ttat mellan mig och allt k”tt p† jorden.˝ 009:018 Noas s”ner, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men Ham var Kanaans fader. 009:019 Dessa tre voro Noas s”ner och fr†n dessa hava alla jordens folk utgrenat sig. 009:020 Och Noa var en †kerman och var den f”rste som planterade en ving†rd. 009:021 Men n„r han drack av vinet, blev han drucken och l†g blottad i sitt t„lt. 009:022 Och Ham, Kanaans fader, s†g d† sin faders blygd och ber„ttade det f”r sina b†da br”der, som voro utanf”r. 009:023 Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den p† sina skuldror, b†da tillsammans, och gingo s† bakl„nges in och t„ckte ”ver sin faders blygd; de h”llo d„rvid sina ansikten bortv„nda, s† att de icke s†go sin faders blygd. 009:024 N„r sedan Noa vaknade upp fr†n ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han: 009:025 ˝F”rbannad vare Kanaan, en tr„lars tr„l vare han †t sina br”der!˝ 009:026 Ytterligare sade han: ˝V„lsignad vare HERREN, Sems Gud, och Kanaan vare deras tr„l! 009:027 Gud utvidge Jafet, han tage sin boning i Sems hyddor, och Kanaan vare deras tr„l.˝ 009:028 Och Noa levde efter floden tre hundra femtio †r; 009:029 allts† blev Noas hela †lder nio hundra femtio †r; d„refter dog han. 010:001 Detta „r ber„ttelsen om Noas s”ners sl„kt. De voro Sem, Ham och Jafet; och †t dem f”ddes s”ner efter floden. 010:002 Jafets s”ner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och Tiras. 010:003 Gomers s”ner voro Askenas, Rifat och Togarma. 010:004 Javans s”ner voro Elisa och Tarsis, kitt‚erna och dodan‚erna. 010:005 Fr†n dessa hava inbyggarna i hedningarnas Havsl„nder utbrett sig i sina l„nder, var efter sitt tungom†l, efter sina sl„kter, i sina folk. 010:006 Hams s”ner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan. 010:007 Kus' s”ner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas s”ner voro Saba och Dedan. 010:008 Men Kus f”dde Nimrod; han var den f”rste som uppr„ttade ett v„lde p† jorden. 010:009 Han var ock en v„ldig j„gare inf”r HERREN; d„rf”r pl„gar man s„ga: ˝En v„ldig j„gare inf”r HERREN s†som Nimrod.˝ 010:010 Och hans rike hade sin begynnelse i Babel, Erek, Ackad och Kalne, i Sinears land. 010:011 Fr†n det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde Nineve, Rehobot-Ir och Kela, 010:012 och d„rtill Resen mellan Nineve och Kela; detta „r ˝den stora staden˝. 010:013 Och Misraim f”dde lud‚erna, anam‚erna, lehab‚erna, naftuh‚erna, 010:014 patros‚erna, kasluh‚erna, fr†n vilka filist‚erna hava utg†tt, och kaftor‚erna. 010:015 Och Kanaan f”dde Sidon, som var hans f”rstf”dde, och Het, 010:016 s† ock jebus‚erna, amor‚erna, girgas‚erna, 010:017 hiv‚erna, ark‚erna, sin‚erna, 010:018 arvad‚erna, semar‚erna och hamat‚erna. Sedan utgrenade sig kanan‚ernas sl„kter allt vidare, 010:019 s† att kanan‚ernas omr†de str„ckte sig fr†n Sidon fram emot Gerar „nda till Gasa, och fram emot Sodom, Gomorra, Adma och Seboim „nda till Lesa. 010:020 Dessa voro Hams s”ner, efter deras sl„kter och tungom†l, i deras l„nder och folk. 010:021 S”ner f”ddes ock †t Sem, Jafets „ldre broder, som blev stamfader f”r alla Ebers s”ner. 010:022 Sems s”ner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram. 010:023 Arams s”ner voro Us, Hul, Geter och Mas. 010:024 Arpaksad f”dde Sela, och Sela f”dde Eber. 010:025 Men †t Eber f”ddes tv† s”ner; den ene hette hans broder hette Joktan. 010:026 Och Joktan f”dde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera, 010:027 Hadoram, Usal, Dikla, 010:028 Obal, Abimael, Saba, 010:029 Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans s”ner. 010:030 Och de hade sina boningsorter fr†n Mesa fram emot Sefar, emot ™stra berget. 010:031 Dessa voro Sems s”ner, efter deras sl„kter och tungom†l, i deras l„nder, efter deras folk. 010:032 Dessa voro Noas s”ners sl„kter, efter deras „ttf”ljd, i deras folk. Och fr†n dem hava folken efter floden utbrett sig p† jorden. 011:001 Och hela jorden hade enahanda tungom†l och talade p† enahanda s„tt. 011:002 Men n„r de br”to upp och drogo ”sterut, funno de en l†gsl„tt i Sinears land och bosatte sig d„r. 011:003 Och de sade till varandra: ˝Kom, l†t oss sl† tegel och br„nna det.˝ Och teglet begagnade de s†som sten, och s†som murbruk begagnade de jordbeck. 011:004 Och de sade: ˝Kom, l†t oss bygga en stad †t oss och ett torn vars spets r„cker upp i himmelen, och s† g”ra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda ”ver hela jorden.˝ 011:005 D† steg HERREN ned f”r att se staden och tornet som m„nniskobarnen byggde. 011:006 Och HERREN sade: ˝Se, de „ro ett enda folk och hava alla enahanda tungom†l, och detta „r deras f”rsta tilltag; h„refter skall intet bliva dem om”jligt, vad de „n besluta att g”ra. 011:007 V„lan, l†t oss stiga dit ned och f”rbistra deras tungom†l, s† att den ene icke f”rst†r den andres tungom†l.˝ 011:008 Och s† spridde HERREN dem d„rifr†n ut ”ver hela jorden, s† att de m†ste upph”ra att bygga p† staden. 011:009 D„rav fick den namnet Babel, eftersom HERREN d„r spridde ock HERREN ut dem ”ver hela jorden. 011:010 Detta „r ber„ttelsen om Sems sl„kt. N„r Sem var hundra †r gammal, f”dde han Arpaksad, tv† †r efter floden. 011:011 Och sedan Sem hade f”tt Arpaksad, levde han fem hundra †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 011:012 N„r Arpaksad var trettiofem †r gammal, f”dde han Sela. 011:013 Och sedan Arpaksad hade f”tt Sela, levde han fyra hundra tre †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 011:014 N„r Sela var trettio †r gammal, f”dde han Eber. 011:015 Och sedan Sela hade f”tt Eber, levde han fyra hundra tre †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 011:016 N„r Eber var trettiofyra †r gammal, f”dde han Peleg. 011:017 Och sedan Eber hade f”tt Peleg, levde han fyra hundra trettio †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 011:018 N„r Peleg var trettio †r gammal, f”dde han Regu. 011:019 Och sedan Peleg hade f”tt Regu, levde han tv† hundra nio †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 011:020 N„r Regu var trettiotv† †r gammal, f”dde han Serug. 011:021 Och sedan Regu hade f”tt Serug, levde han tv† hundra sju †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 011:022 N„r Serug var trettio †r gammal, f”dde han Nahor. 011:023 Och sedan Serug hade f”tt Nahor, levde han tv† hundra †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 011:024 N„r Nahor var tjugunio †r gammal, f”dde han Tera. 011:025 Och sedan Nahor hade f”tt Tera, levde han ett hundra nitton †r och f”dde s”ner och d”ttrar. 011:026 N„r Tera var sjuttio †r gammal, f”dde han Abram, Nahor och Haran. 011:027 Och detta „r ber„ttelsen om Teras sl„kt. Tera f”dde Abram, Nahor och Haran. Och Haran f”dde Lot. 011:028 Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt f„dernesland, i det kaldeiska Ur. 011:029 Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai, och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader till Milka och Jiska. 011:030 Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn. 011:031 Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru; och de drogo tillsammans ut fr†n det kaldeiska Ur p† v„g till Kanaans land; men n„r de kommo till Haran, bosatte de sig d„r. 011:032 Och Teras †lder blev tv† hundra fem †r; d„refter dog Tera i Haran. 012:001 Och HERREN sade till Abram: ˝G† ut ur ditt land och fr†n din sl„kt och fr†n din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig. 012:002 S† skall jag g”ra dig till ett stort folk; jag skall v„lsigna dig och g”ra ditt namn stort, och du skall bliva en v„lsignelse. 012:003 Och jag skall v„lsigna dem som v„lsigna dig, och den som f”rbannar dig skall jag f”rbanna, och i dig skola alla sl„kter p† jorden varda v„lsignade.˝ 012:004 Och Abram gick †stad, s†som HERREN hade tillsagt honom, och Lot gick med honom. Och Abram var sjuttiofem †r gammal, n„r han drog ut fr†n Haran. 012:005 Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla „godelar som de hade f”rv„rvat och tj„narna som de hade skaffat sig i Haran; och de drogo †stad p† v„g mot Kanaans land 012:006 och kommo s† till Kanaans land. Och Abram drog fram i landet „nda till den heliga platsen vid Sikem, till Mores terebint. Och p† den tiden bodde kanan‚erna d„r i landet. 012:007 Men HERREN uppenbarade sig f”r Abram och sade: ˝Źt din s„d skall jag giva detta land.˝ D† byggde han d„r ett altare †t HERREN, som hade uppenbarat sig f”r honom. 012:008 Sedan flyttade han d„rifr†n till bergsbygden ”ster om Betel och slog d„r upp sitt t„lt, s† att han hade Betel i v„ster och Ai i ”ster; och han byggde d„r ett altare †t HERREN och †kallade HERRENS namn. 012:009 Sedan br”t Abram upp d„rifr†n och drog sig allt l„ngre mot Sydlandet. 012:010 Men hungersn”d uppstod i landet, och Abram drog ned till Egypten f”r att bo d„r n†gon tid, eftersom hungersn”den var s† sv†r i landet. 012:011 Men n„r han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai: ˝Jag vet ju att du „r en sk”n kvinna. 012:012 Om nu egyptierna t„nka, n„r de f† se dig: 'Hon „r hans hustru', s† skola de dr„pa mig, under det att de l†ta dig leva. 012:013 S„g d„rf”r att du „r min syster, s† att det g†r mig v„l f”r din skull, och s† att jag f”r din skull f†r leva.˝ 012:014 D† nu Abram kom till Egypten, s†go egyptierna att hon var en mycket sk”n kvinna. 012:015 Och n„r Faraos h”vdingar fingo se henne, prisade de henne f”r Farao, och s† blev kvinnan tagen in i Faraos hus. 012:016 Och Abram blev av honom v„l behandlad f”r hennes skull, s† att han fick f†r, f„kreatur och †snor, tj„nare och tj„narinnor, †sninnor och kameler. 012:017 Men HERREN hems”kte Farao och hans hus med stora pl†gor f”r Sarais, Abrams hustrus, skull. 012:018 D† kallade Farao Abram till sig och sade: ˝Vad har du gjort mot mig! Varf”r l„t du mig icke veta att hon var din hustru? 012:019 Varf”r sade du: 'Hon „r min syster' och v†llade s†, att jag tog henne till hustru †t mig? Se, h„r har du nu din hustru, tag henne och g†.˝ 012:020 Och Farao gav sina m„n befallning om honom, att de skulle ledsaga honom till v„gs med hans hustru och allt vad han „gde. 013:001 S† drog d† Abram upp fr†n Egypten med sin hustru och allt vad han „gde, och Lot j„mte honom, till Sydlandet. 013:002 Och Abram var mycket rik p† boskap och p† silver och guld. 013:003 Och han f„rdades ifr†n l„gerplats till l„gerplats och kom s† fr†n Sydlandet „nda till Betel, till det st„lle d„r hans t„lt f”rut hade st†tt, mellan Betel och Ai, 013:004 dit d„r han f”rra g†ngen hade rest ett altare. Och d„r †kallade Abram HERRENS namn. 013:005 Men Lot, som drog med Abram, hade ocks† f†r och f„kreatur och t„lt. 013:006 Och landet r„ckte icke till f”r dem, s† att de kunde bo tillsammans; ty deras „godelar voro f”r stora f”r att de skulle kunna bo tillsammans; 013:007 och tvister uppstodo mellan Abrams och Lots boskapsherdar. Tillika bodde p† den tiden kanan‚erna och periss‚erna d„r i landet. 013:008 D† sade Abram till Lot: ˝Icke skall n†gon tvist vara mellan mig och dig, och mellan mina herdar och dina herdar; vi „ro ju fr„nder. 013:009 Ligger icke hela landet ”ppet f”r dig? Skilj dig ifr†n mig; vill du †t v„nster, s† g†r jag †t h”ger, och vill du †t h”ger, s† g†r jag †t v„nster.˝ 013:010 D† lyfte Lot upp sina ”gon och s†g att hela Jordansl„tten ”verallt var vattenrik. Innan HERREN f”rd„rvade Sodom och Gomorra, var den n„mligen s†som HERRENS lustg†rd, s†som Egyptens land, „nda fram emot Soar. 013:011 S† utvalde d† Lot †t sig hela Jordansl„tten. Och Lot br”t upp och drog ”sterut, och de skildes s† fr†n varandra. 013:012 Abram f”rblev boende i Kanaans land, och Lot bodde i st„derna p† Sl„tten och drog med sina t„lt „nda inemot Sodom. 013:013 Men folket i Sodom var mycket ont och syndigt inf”r HERREN. 013:014 Och HERREN sade till Abram, sedan Lot hade skilt sig fr†n honom: ˝Lyft upp dina ”gon och se, fr†n den plats d„r du st†r, mot norr och s”der och ”ster och v„ster.˝ 013:015 Ty hela det land som du nu ser skall jag giva †t dig och din s„d f”r ev„rdlig tid. 013:016 Och jag skall l†ta din s„d bliva s†som stoftet p† jorden; kan n†gon r„kna stoftet p† jorden, s† skall ock din s„d kunna r„knas. 013:017 St† upp och drag igenom landet efter dess l„ngd och dess bredd, ty †t dig skall jag giva det.˝ 013:018 Och Abram drog †stad med sina t„lt och kom och bosatte sig vid Mamres terebintlund invid Hebron; och han byggde d„r ett altare †t HERREN. 014:001 P† den tid d† Amrafel var konung i Sinear, Arjok konung i Ellasar, Kedorlaomer konung i Elam och Tideal konung ”ver Goim, h„nde sig 014:002 att dessa begynte krig mot Bera, konungen i Sodom, Birsa, konungen i Gomorra, Sinab, konungen i Adma, Semeber, konungen i Seboim, och mot konungen i Bela, det „r Soar. 014:003 De f”renade sig alla och t†gade till Siddimsdalen, d„r Salthavet nu „r. 014:004 I tolv †r hade de varit under Kedorlaomer, men i det trettonde †ret hade de avfallit. 014:005 S† kom nu i det fjortonde †ret Kedorlaomer med de konungar som voro p† hans sida; och de slogo rafa‚erna i Asterot-Karnaim, sus‚erna i Ham, em‚erna i Save-Kirjataim 014:006 och hor‚erna p† deras berg Seir och drevo dem „nda till El-Paran vid ”knen. 014:007 Sedan v„nde de om och kommo till En-Mispat, det „r Kades, och h„rjade amalekiternas hela land; de slogo ock amor‚erna som bodde i Hasason-Tamar. 014:008 D† drogo konungen i Sodom, konungen i Gomorra, konungen i Adma, konungen i Seboim och konungen i Bela, det „r Soar, ut och st„llde upp sig i Siddimsdalen till strid mot dem -- 014:009 mot Kedorlaomer, konungen i Elam, Tideal, konungen ”ver Goim, Amrafel, konungen i Sinear, och Arjok, konungen i Ellasar, fyra konungar mot de fem. 014:010 Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar. Och konungarna i Sodom och Gomorra m†ste fly och f”llo d† i dessa, och de som kommo undan flydde till bergsbygden. 014:011 S† togo de allt gods som fanns i Sodom och Gomorra, och alla livsmedel d„r, och t†gade bort; 014:012 de togo ock med sig Lot, Abrams brorson, och hans „godelar, n„r de t†gade bort; ty denne bodde i Sodom. 014:013 Men en av de r„ddade kom och ber„ttade detta f”r Abram, hebr‚en; denne bodde vid den terebintlund som tillh”rde amor‚en Mamre, Eskols och Aners broder, och dessa voro i f”rbund med Abram. 014:014 D† nu Abram h”rde att hans fr„nde var f†ngen, l„t han sina mest bepr”vade tj„nare, s†dana som voro f”dda i hans hus, tre hundra aderton m„n, rycka ut, och f”rf”ljde fienderna „nda till Dan. 014:015 Och han delade sitt folk och ”verf”ll dem s† om natten med sina tj„nare och slog dem, och f”rf”ljde dem sedan „nda till Hoba, norr om Damaskus, 014:016 och tog tillbaka allt godset; sin fr„nde Lot och hans „godelar tog han ock tillbaka, „vensom kvinnorna och det ”vriga folket. 014:017 D† han nu var p† †terv„gen, sedan han hade slagit Kedorlaomer och de konungar som voro p† hans sida, gick konungen i Sodom honom till m”tes i Savedalen, det „r Konungsdalen. 014:018 Och Melki-Sedek, konungen i Salem, l„t b„ra ut br”d och vin; denne var pr„st †t Gud den H”gste. 014:019 Och han v„lsignade honom och sade: ˝V„lsignad vare Abram av Gud den H”gste, himmelens och jordens skapare! 014:020 Och v„lsignad vare Gud den H”gste, som har givit dina ov„nner i din hand!˝ Och Abram gav honom tionde av allt. 014:021 Och konungen i Sodom sade till Abram: ˝Giv mig folket; godset m† du beh†lla f”r dig sj„lv.˝ 014:022 Men Abram svarade konungen i Sodom: ˝Jag lyfter min hand upp till HERREN, till Gud den H”gste, himmelens och jordens skapare, och betygar 014:023 att jag icke vill taga ens en tr†d eller en skorem, „n mindre n†got annat som tillh”r dig. Du skall icke kunna s„ga: 'Jag har riktat Abram.' 014:024 Jag vill intet hava; det „r nog med vad mina m„n hava f”rt„rt och den del som tillkommer mina f”ljeslagare. Aner, Eskol och Mamre, de m† f† sin del.˝ 015:001 En tid h„refter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade: ˝Frukta icke, Abram, jag „r din sk”ld, din l”n skall bliva mycket stor.˝ 015:002 Men Abram sade: ˝Herre, HERRE, vad vill du d† giva mig? Jag g†r ju barnl”s bort, och arvinge till mitt hus bliver en man fr†n Damaskus, Elieser.˝ 015:003 Och Abram sade ytterligare: ˝Mig har du icke givit n†gon livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge.˝ 015:004 Men se, HERRENS ord kom till honom; han sade: ˝Nej, denne skall icke bliva din arvinge, utan en som utg†r fr†n ditt eget liv skall bliva din arvinge.˝ 015:005 Och han f”rde honom ut och sade: ˝Sk†da upp till himmelen, och r„kna stj„rnorna, om du kan r„kna dem.˝ Och han sade till honom: ˝S† skall din s„d bliva.˝ 015:006 Och han trodde p† HERREN; och han r„knade honom det till r„ttf„rdighet. 015:007 Och han sade till honom: ˝Jag „r HERREN, som har f”rt dig ut fr†n det kaldeiska Ur f”r att giva dig detta land till besittning.˝ 015:008 Han svarade: ˝Herre, HERRE, varav skall jag veta att jag skall besitta det?˝ 015:009 D† sade han till honom: ˝Tag †t mig en tre†rig kviga, en tre†rig get och en tre†rig v„dur, d„rtill en turturduva och en ung duva.˝ 015:010 Och han tog †t honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke f†glarna. 015:011 Och rovf†glarna slogo ned p† de d”da kropparna, men Abram drev bort dem. 015:012 N„r nu solen var n„ra att g† ned och en tung s”mn hade fallit p† Abram, se, d† kom en f”rskr„ckelse ”ver honom och ett stort m”rker. 015:013 Och han sade till Abram: ˝Det skall du veta, att din s„d skall komma att leva s†som fr„mlingar i ett land som icke tillh”r dem, och de skola d„r vara tr„lar, och man skall f”rtrycka dem; s† skall ske i fyra hundra †r.˝ 015:014 Men det folk vars tr„lar de bliva skall jag ock d”ma. Sedan skola de draga ut med stora „godelar. 015:015 Men du sj„lv skall g† till dina f„der i frid och bliva begraven i en god †lder. 015:016 Och i det fj„rde sl„ktet skall din s„d komma hit tillbaka. Ty „nnu hava icke amor‚erna fyllt sin missg„rnings m†tt.˝ 015:017 D† nu solen hade g†tt ned och det hade blivit alldeles m”rkt, syntes en rykande ugn med flammande l†ga, som for fram mellan styckena. 015:018 P† den dagen sl”t HERREN ett f”rbund med Abram och sade: ˝Źt din s„d skall jag giva detta land, fr†n Egyptens flod „nda till den stora floden, till floden Frat: 015:019 kain‚ernas, kenas‚ernas, kadmon‚ernas, 015:020 hetiternas, periss‚ernas, rafa‚ernas, 015:021 amor‚ernas, kanan‚ernas, girgas‚ernas och jebus‚ernas land.˝ 016:001 Och Sarai, Abrams hustru, hade icke f”tt barn †t honom. Men hon hade en egyptisk tj„nstekvinna, som hette Hagar; 016:002 och Sarai sade till Abram: ˝Se, HERREN har gjort mig ofruktsam, s† att jag icke f”der barn; g† in till min tj„nstekvinna, kanh„nda skall jag f† avkomma genom henne.˝ Abram lyssnade till Sarais ord; 016:003 och Sarai, Abrams hustru, tog sin egyptiska tj„nstekvinna Hagar och gav henne till hustru †t sin man Abram, sedan denne hade bott tio †r i Kanaans land. 016:004 Och han gick in till Hagar, och hon blev havande. N„r hon nu s†g att hon var havande, ringaktade hon sin fru. 016:005 D† sade Sarai till Abram: ˝Den or„tt mig sker komme ”ver dig. Jag sj„lv lade min tj„nstekvinna i din famn, men d† hon nu ser att hon „r havande, ringaktar hon mig. HERREN d”me mellan mig och dig.˝ 016:006 Abram sade till Sarai: ˝Din tj„nstekvinna „r ju i din hand, g”r med henne vad du finner f”r gott.˝ N„r d† Sarai tuktade henne, flydde hon bort ifr†n henne. 016:007 Men HERRENS „ngel kom emot henne vid en vattenk„lla i ”knen, den k„lla som ligger vid v„gen till Sur. 016:008 Och han sade: ˝Hagar, Sarais tj„nstekvinna, varifr†n kommer du, och vart g†r du?˝ Hon svarade: ˝Jag „r stadd p† flykt ifr†n min fru Sarai.˝ 016:009 D† sade HERRENS „ngel till henne: ˝V„nd tillbaka till din fru, och ”dmjuka dig under henne.˝ 016:010 Och HERRENS „ngel sade till henne: ˝Jag skall g”ra din s„d mycket talrik, s† att man icke skall kunna r„kna den f”r dess myckenhets skull.˝ 016:011 Ytterligare sade HERRENS „ngel till henne: ˝Se, du „r havande och skall f”da en son; honom skall du giva namnet Ismael, d„rf”r att HERREN har h”rt ditt lidande. 016:012 Och han skall bliva lik en vild†sna; hans hand skall vara emot var man, och var mans hand emot honom; och han skall ligga i strid med alla sina br”der.˝ 016:013 Och hon gav HERREN, som hade talat med henne, ett namn, i det hon sade: ˝Du „r Seendets Gud.˝ Hon t„nkte n„mligen: ˝Har jag d† verkligen h„r f†tt se en skymt av mig 016:014 D„rav kallades brunnen Beer-Lahai-Roi; den ligger mellan Kades och Bered. 016:015 Och Hagar f”dde †t Abram en son; och Abram gav den son som Hagar hade f”tt †t honom namnet Ismael. 016:016 Och Abram var †ttiosex †r gammal, n„r Hagar f”dde Ismael †t Abram. 017:001 N„r Abram var nittionio †r gammal, uppenbarade sig HERREN f”r honom och sade till honom: ˝Jag „r Gud den Allsm„ktige. Vandra inf”r mig och var ostrafflig. 017:002 Jag vill g”ra ett f”rbund mellan mig och dig, och jag skall f”r”ka dig ”verm†ttan.˝ 017:003 D† f”ll Abram ned p† sitt ansikte, och Gud talade s† med honom: 017:004 ˝Se, det f”rbund som jag † min sida g”r med dig „r detta, att du skall bliva en fader till m†nga folk. 017:005 D„rf”r skall du icke mer heta Abram, utan l†ta dig bliva en fader till m†nga folk. 017:006 Och jag skall g”ra dig ”verm†ttan fruktsam och l†ta folkslag komma av dig, och konungar skola utg† fr†n dig. 017:007 Och jag skall uppr„tta ett f”rbund mellan mig och dig och din s„d efter dig, fr†n sl„kte till sl„kte, ett evigt f”rbund, s† att jag skall vara din Gud och din s„ds efter dig; 017:008 och jag skall giva dig och din s„d efter dig det land d„r du nu bor s†som fr„mling, hela Kanaans land, till ev„rdlig besittning, och jag skall vara deras Gud. 017:009 Och Gud sade ytterligare till Abraham: ˝Du †ter skall h†lla mitt f”rbund, du och din s„d efter dig, fr†n sl„kte till sl„kte.˝ 017:010 Och detta „r det f”rbund mellan mig och eder och din s„d efter dig, som I skolen h†lla: allt mank”n bland eder skall omsk„ras; 017:011 p† eder f”rhud skolen I omsk„ras, och detta skall vara tecknet till f”rbundet mellan mig och eder. 017:012 Sl„kte efter sl„kte skall vart gossebarn bland eder omsk„ras, n„r det „r †tta dagar gammalt, j„mv„l den hemf”dde tj„naren och den som „r k”pt f”r penningar fr†n n†got fr„mmande folk, och som icke „r av din s„d. 017:013 Omsk„ras skall b†de din hemf”dde tj„nare och den som du har k”pt f”r penningar; och s† skall mitt f”rbund vara p† edert k”tt betygat s†som ett evigt f”rbund. 017:014 Men en oomskuren av mank”n, en vilkens f”rhud icke har blivit omskuren, han skall utrotas ur sin sl„kt; han har brutit mitt f”rbund.˝ 017:015 Och Gud sade †ter till Abraham: ˝Din hustru Sarai skall du icke mer kalla Sarai, utan namn. 017:016 Och jag skall v„lsigna henne och skall ocks† med henne giva dig en son; ja, jag skall v„lsigna henne, och folkslag skola komma av henne, konungar ”ver folk skola h„rstamma fr†n henne.˝ 017:017 D† f”ll Abraham ned p† sitt ansikte och log, ty han sade vid sig sj„lv: ˝Skulle barn f”das †t en man som „r hundra †r gammal? Och skulle Sara f”da barn, hon som „r nittio †r gammal?˝ 017:018 Och Abraham sade till Gud: ˝M†tte allenast Ismael f† leva inf”r dig!˝ 017:019 D† sade Gud: ˝Nej, din hustru Sara skall f”da dig en son, och du skall giva honom namnet Isak; och med honom skall jag uppr„tta mitt f”rbund, ett evigt f”rbund, som skall g„lla hans s„d efter honom. 017:020 Men ang†ende Ismael har jag ock h”rt din b”n; se, jag skall v„lsigna honom och g”ra honom fruktsam och f”r”ka honom ”verm†ttan. Tolv h”vdingar skall han f† till s”ner, och jag skall g”ra honom till ett stort folk. 017:021 Men mitt f”rbund skall jag uppr„tta med Isak, honom som Sara skall f”da †t dig vid denna tid n„sta †r.˝ 017:022 D† Gud nu hade talat ut med Abraham, for han upp fr†n honom. 017:023 Och Abraham tog sin son Ismael och alla sina tj„nare, de hemf”dda och de som voro k”pta f”r penningar, allt mank”n bland Abrahams husfolk, och omskar p† denna samma dag deras f”rhud, s†som Gud hade tillsagt honom. 017:024 Och Abraham var nittionio †r gammal, n„r hans f”rhud blev omskuren. 017:025 Och hans son Ismael var tretton †r gammal, n„r hans f”rhud blev omskuren. 017:026 P† denna samma dag omskuros Abraham och hans son Ismael; 017:027 och alla m„n i hans hus, de hemf”dda tj„narna och de som voro k”pta f”r penningar ifr†n fr„mmande folk, blevo omskurna tillika med honom. 018:001 Och HERREN uppenbarade sig f”r honom vid Mamres terebintlund, d„r han satt vid ing†ngen till sitt t„lt, d† det var som hetast p† dagen. 018:002 N„r han lyfte upp sina ”gon, fick han se tre m„n st† framf”r sig. Och d† han s†g dem, skyndade han emot dem fr†n t„ltets ing†ng och bugade sig ned till jorden 018:003 och sade: ˝Herre, har jag funnit n†d f”r dina ”gon, s† g† icke f”rbi din tj„nare. 018:004 L†t mig h„mta litet vatten, s† att I kunnen tv† edra f”tter; och vilen eder under tr„det. 018:005 Jag vill ock h„mta ett stycke br”d, s† att I kunnen vederkvicka eder, innan I g†n vidare, eftersom I nu haven tagit v„gen f”rbi eder tj„nare.˝ De sade: ˝G”r s†som du har sagt.˝ 018:006 Och Abraham skyndade in i t„ltet till Sara och sade: ˝Skynda dig och tag tre sea-m†tt fint mj”l, kn†da det och baka kakor.˝ 018:007 Men sj„lv hastade Abraham bort till boskapen och tog en god ungkalv och gav den †t sin tj„nare, och denne skyndade sig att tillreda den. 018:008 Och han tog gr„ddmj”lk och s”t mj”lk och kalven, som han hade l†tit tillreda, och satte fram f”r dem; och han stod sj„lv hos dem under tr„det, medan de †to. 018:009 Och de sade till honom: ˝Var „r din hustru Sara?˝ Han svarade: ˝D„rinne i t„ltet.˝ 018:010 D† sade han: ˝Jag skall komma tillbaka till dig n„sta †r vid denna tid, och se, d† skall din hustru Sara hava en son.˝ Detta h”rde Sara, d„r hon stod i ing†ngen till t„ltet, som var bakom honom. 018:011 Men Abraham och Sara voro gamla och komna till h”g †lder, och Sara hade icke mer, s†som kvinnor pl„ga hava. 018:012 D„rf”r log Sara vid sig sj„lv och t„nkte: ˝Skulle jag v„l nu p† min †lderdom giva mig till lusta, nu d† ocks† min herre „r gammal?˝ 018:013 Men HERREN sade till Abraham: ˝Varf”r log Sara och t„nkte: 'Skulle jag verkligen f”da barn, s† gammal som jag „r?' 018:014 Žr d† n†got s† underbart, att HERREN icke skulle f”rm† det? P† den best„mda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna tid n„sta †r, och d† skall Sara hava en son.˝ 018:015 D† nekade Sara och sade: ˝Jag log icke˝; ty hon blev f”rskr„ckt. Men han sade: ˝Jo, du log.˝ 018:016 Och m„nnen stodo upp f”r att g† d„rifr†n och v„nde sina blickar ned mot Sodom, och Abraham gick med f”r att ledsaga dem. 018:017 Och HERREN sade: ˝Kan jag v„l d”lja f”r Abraham vad jag t„nker g”ra? 018:018 Av Abraham skall ju bliva ett stort och m„ktigt folk, och i honom skola alla folk p† jorden varda v„lsignade. 018:019 Ty d„rtill har jag utvalt honom, f”r att han skall bjuda sina barn och sitt hus efter sig att h†lla HERRENS v„g och ”va r„ttf„rdighet och r„tt, p† det att HERREN m† l†ta det komma ”ver Abraham, som han har lovat honom.˝ 018:020 Och HERREN sade: ˝Ropet fr†n Sodom och Gomorra „r stort, och deras synd „r mycket sv†r; 018:021 d„rf”r vill jag g† ditned och se om de verkligen i allt hava gjort efter det rop som har kommit till mig; om s† icke „r, vill jag veta det.˝ 018:022 Och m„nnen beg†vo sig d„rifr†n och gingo mot Sodom; men Abraham stod „nnu kvar inf”r HERREN. 018:023 Och Abraham tr„dde n„rmare och sade: ˝Vill du d† f”rg”ra den r„ttf„rdige tillika med den ogudaktige? 018:024 Kanh„nda finnas femtio r„ttf„rdiga i staden; vill du d† f”rg”ra den och icke skona orten f”r de femtio r„ttf„rdigas skull som finnas d„r? 018:025 Bort det, att du skulle s† g”ra och d”da den r„ttf„rdige tillika med den ogudaktige, s† att det skulle g† den r„ttf„rdige likasom den ogudaktige; bort det ifr†n dig! Skulle han som „r hela jordens domare icke g”ra vad r„tt „r?˝ 018:026 HERREN sade: ˝Om jag i Sodom finner femtio r„ttf„rdiga inom staden, s† vill jag skona orten f”r deras skull.˝ 018:027 Men Abraham svarade och sade: ˝Se, jag har dristat mig att tala till Herren, fast„n jag „r stoft och aska.˝ 018:028 Kanh„nda skall det fattas fem i de femtio r„ttf„rdiga; vill du d† f”r de fems skull f”rd„rva hela staden?˝ Han sade: ˝Om jag d„r finner fyrtiofem; s† skall jag icke f”rd„rva den.˝ 018:029 Men han fortfor att tala till honom och sade: ˝Kanh„nda skola fyrtio finnas d„r.˝ Han svarade: ˝Jag skall d† icke g”ra det, f”r de fyrtios skull.˝ 018:030 D† sade han: ˝Herre, vredgas icke ”ver att jag „nnu talar n†got. Kanh„nda skola trettio finnas d„r.˝ Han svarade: ˝Om jag d„r finner trettio, s† skall jag icke g”ra det.˝ 018:031 Men han sade: ˝Se, jag har dristat mig att tala till Herren. Kanh„nda skola tjugu finnas d„r.˝ Han svarade: ˝Jag skall d† icke f”rd„rva den, f”r de tjugus skull.˝ 018:032 D† sade han: ˝Herre, vredgas icke ”ver att jag talar allenast „nnu en g†ng. Kanh„nda skola tio finnas d„r.˝ Han svarade: ˝Jag skall d† icke f”rd„rva den, f”r de tios skull.˝ 018:033 Och HERREN gick bort, sedan han hade talat ut med Abraham; och Abraham v„nde tillbaka hem. 019:001 Och de tv† „nglarna kommo om aftonen till Sodom, och Lot satt d† i Sodoms port. N„r Lot fick se dem, stod han upp och gick emot dem och f”ll ned till jorden p† sitt ansikte 019:002 och sade: ˝I herrar, tagen h„rb„rge i eder tj„nares hus och stannen d„r ”ver natten, och tv†n edra f”tter; sedan kunnen I i morgon bittida forts„tta eder f„rd.˝ De svarade: ˝Nej, vi vilja stanna p† gatan ”ver natten.˝ 019:003 Men han bad dem s† entr„get, att de togo h„rb„rge hos honom och kommo in i hans hus. Och han tillredde en m†ltid †t dem och bakade osyrat br”d, och de †to. 019:004 Men innan de hade lagt sig, omringades huset av m„nnen i staden, Sodoms m„n, b†de unga och gamla, allt folket, s† m†nga de voro. 019:005 Dessa kallade p† Lot och sade till honom: ˝Var „ro de m„n som hava kommit till dig i natt? F”r dem ut till oss, s† att vi f† k„nna dem.˝ 019:006 D† gick Lot ut till dem i porten och st„ngde d”rren efter sig 019:007 och sade: ˝Mina br”der, g”ren icke s† illa. 019:008 Se, jag har tv† d”ttrar, som „nnu icke veta av n†gon man. Dem vill jag f”ra ut till eder, s† kunnen I g”ra med dem vad I finnen f”r gott. G”ren allenast icke n†got mot dessa m„n, eftersom de nu hava g†tt in under skuggan av mitt tak.˝ 019:009 Men de svarade: ˝Bort med dig!˝ Och de sade ytterligare: ˝Denne, en ensam man, har kommit hit och bor h„r s†som fr„mling, och han vill dock st„ndigt upph„va sig som domare. Men nu skola vi g”ra dig mer ont „n dem.˝ Och de tr„ngde med v†ld in p† mannen Lot och stormade fram f”r att spr„nga d”rren. 019:010 D† r„ckte m„nnen ut sina h„nder och togo Lot in till sig i huset och st„ngde d”rren. 019:011 Och de m„n som stodo utanf”r husets port slogo de med blindhet, b†de sm† och stora, s† att de f”rg„ves s”kte finna porten. 019:012 Och m„nnen sade till Lot: ˝Har du n†gon mer h„r, n†gon m†g, eller n†gra s”ner eller d”ttrar, eller n†gon annan som tillh”r dig i staden, s† f”r dem bort ifr†n detta st„lle. 019:013 Ty vi skola f”rd„rva detta st„lle; ropet fr†n dem har blivit s† stort inf”r HERREN, att HERREN har uts„nt oss till att f”rd„rva dem.˝ 019:014 D† gick Lot ut och talade till sina m†gar, som skulle f† hans d”ttrar, och sade: ˝St†n upp och g†n bort ifr†n detta st„lle; ty HERREN skall f”rd„rva staden.˝ Men hans m†gar menade att han sk„mtade. 019:015 N„r nu morgonrodnaden gick upp, manade „nglarna p† Lot och sade: ˝St† upp och tag med dig din hustru och dina b†da d”ttrar, som du har hos dig, p† det att du icke m† f”rg†s genom stadens missg„rning.˝ 019:016 Och d† han „nnu dr”jde, togo m„nnen honom vid handen j„mte hans hustru och hans b†da d”ttrar, ty HERREN ville skona honom; och de f”rde honom ut, och n„r de voro utanf”r staden, sl„ppte de honom. 019:017 Och medan de f”rde dem ut, sade den ene: ˝Fly f”r ditt livs skull; se dig icke tillbaka, och dr”j ingenst„des p† Sl„tten. Fly undan till bergen, s† att du icke f”rg†s.˝ 019:018 Men Lot sade till dem: ˝Ack nej, Herre. 019:019 Se, din tj„nare har ju funnit n†d f”r dina ”gon, och stor „r den barmh„rtighet som du g”r med mig, d† du vill r„dda mitt liv; men jag f”rm†r icke fly undan till bergen; jag r„des att olyckan hinner mig, s† att jag omkommer. 019:020 Se, staden d„rborta ligger helt n„ra, och det „r l„tt att fly dit, och den „r liten; l†t mig fly undan dit -- den „r ju s† liten -- p† det att jag m† bliva vid liv.˝ 019:021 D† svarade han honom: ˝V„lan, jag skall ock h„ri g”ra dig till viljes; jag skall icke omst”rta den stad som du talar om. 019:022 Men skynda att fly undan dit; ty jag kan intet g”ra, f”rr„n du har kommit dit.˝ D„rav fick staden namnet 019:023 D† nu solen hade g†tt upp ”ver jorden och Lot hade kommit till Soar, 019:024 l„t HERREN svavel och eld regna fr†n himmelen, fr†n HERREN, ”ver Sodom och Gomorra; 019:025 och han omst”rtade dessa st„der med hela Sl„tten och alla dem som bodde i st„derna och det som v„xte p† marken. 019:026 Och Lots hustru, som f”ljde efter honom, s†g sig tillbaka; d† blev hon en saltstod. 019:027 Och n„r Abraham bittida f”ljande morgon gick till den plats d„r han hade st†tt inf”r HERREN, 019:028 och blickade ned ”ver Sodom och Gomorra och ”ver hela Sl„ttlandet, d† fick han se en r”k stiga upp fr†n landet, lik r”ken fr†n en sm„ltugn. 019:029 S† skedde d†, att n„r Gud f”rd„rvade st„derna p† Sl„tten, t„nkte han p† Abraham och l„t Lot komma undan omst”rtningen, d† han omst”rtade st„derna d„r Lot hade bott. 019:030 Och Lot drog upp fr†n Soar till bergsbygden och bodde d„r med sina b†da d”ttrar, ty han fruktade f”r att bo kvar i Soar; och han bodde med sina b†da d”ttrar i en grotta. 019:031 D† sade den „ldre till den yngre: ˝V†r fader „r gammal, och ingen man finnes i landet, som kan g† in till oss efter all v„rldens sedv„nja. 019:032 Kom, l†t oss giva v†r fader vin att dricka och l„gga oss hos honom, f”r att vi m† skaffa oss livsfrukt genom v†r fader.˝ 019:033 S† g†vo de sin fader vin att dricka den natten, och den „ldre gick in och lade sig hos sin fader, och han m„rkte icke n„r hon lade sig, ej heller n„r hon stod upp. 019:034 Dagen d„refter sade den „ldre till den yngre: ˝Se, jag l†g i natt hos min fader; l†t oss ocks† denna natt giva honom vin att dricka, och g† du in och l„gg dig hos honom, f”r att vi m† skaffa oss livsfrukt genom v†r fader.˝ 019:035 S† g†vo de ocks† den natten sin fader vin att dricka; och den yngre gick och lade sig hos honom, och han m„rkte icke n„r hon lade sig, ej heller n„r hon stod upp. 019:036 S† blevo Lots b†da d”ttrar havande genom sin fader. 019:037 Och den „ldre f”dde en son, och hon gav honom namnet Moab; fr†n honom h„rstamma moabiterna „nda till denna dag. 019:038 Den yngre f”dde ock en son, och hon gav honom namnet Ben-Ammi; fr†n honom h„rstamma Ammons barn „nda till denna dag. 020:001 Och Abraham br”t upp d„rifr†n och drog till Sydlandet; d„r uppeh”ll han sig mellan Kades och Sur, och n†gon tid bodde han i Gerar. 020:002 Och Abraham sade om sin hustru Sara att hon var hans syster. D† s„nde Abimelek, konungen i Gerar, och l„t h„mta Sara till sig. 020:003 Men Gud kom till Abimelek i en dr”m om natten och sade till honom: ˝Se, du m†ste d” f”r den kvinnas skull som du har tagit till dig, fast hon „r en annan mans „kta hustru.˝ 020:004 Men Abimelek hade icke kommit vid henne. Och han svarade: ˝Herre, vill du d† dr„pa ocks† r„ttf„rdiga m„nniskor? 020:005 Sade han icke sj„lv till mig: 'Hon „r min syster'? Och likas† sade hon: 'Han „r min broder.' I mitt hj„rtas oskuld och med rena h„nder har jag gjort detta.˝ 020:006 D† sade Gud till honom i dr”mmen: ˝Ja, jag vet att du har gjort detta i ditt hj„rtas oskuld, och jag har sj„lv hindrat dig fr†n att synda mot mig; d„rf”r har jag icke tillstatt dig att komma vid henne. 020:007 Men giv nu mannen hans hustru tillbaka; ty han „r en profet. Och han m† bedja f”r dig, s† att du f†r leva. Men om du icke giver henne tillbaka, s† vet att du skall d”den d”, du sj„lv och alla som tillh”ra dig. 020:008 D† stod Abimelek upp bittida om morgonen och kallade till sig alla sina tj„nare och ber„ttade allt detta f”r dem; och m„nnen blevo mycket f”rskr„ckta. 020:009 Sedan kallade Abimelek Abraham till sig och sade till honom: ˝Vad har du gjort mot oss! Vari har jag f”rsyndat mig mot dig, eftersom du har velat komma mig och mitt rike att beg† en s† stor synd? P† otillb”rligt s„tt har du handlat mot mig.˝ 020:010 Och Abimelek sade ytterligare till Abraham: ˝Vad var din mening, n„r du gjorde detta?˝ 020:011 Abraham svarade: ˝Jag t„nkte: 'P† denna ort fruktar man nog icke Gud; de skola dr„pa mig f”r min hustrus skull.' 020:012 Hon „r ocks† verkligen min syster, min faders dotter, fast„n icke min moders dotter; och s† blev hon min hustru. 020:013 Men n„r Gud s„nde mig ut p† vandring bort ifr†n min faders hus, sade jag till henne: 'Bevisa mig din k„rlek d„rmed att du s„ger om mig, varthelst vi komma, att jag „r din broder.'˝ 020:014 D† tog Abimelek f†r och f„kreatur, tj„nare och tj„narinnor och gav dem †t Abraham. Han gav honom ock hans hustru Sara tillbaka. 020:015 Och Abimelek sade: ˝Se, mitt land ligger ”ppet f”r dig; du m† bo var du finner f”r gott.˝ 020:016 Och till Sara sade han: ˝Se, jag giver †t din broder tusen siklar silver; det skall f”r dig vara en f”rsoningsg†va inf”r allt ditt folk. S† har du inf”r alla f†tt uppr„ttelse.˝ 020:017 Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelek och hans hustru och hans tj„nstekvinnor, s† att de †ter kunde f”da barn. 020:018 HERREN hade n„mligen gjort alla kvinnor i Abimeleks hus ofruktsamma, f”r Saras, Abrahams hustrus, skull. 021:001 Och HERREN s†g till Sara, s†som han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara s†som han hade sagt. 021:002 Sara blev havande och f”dde †t Abraham en son p† hans †lderdom, vid den best„mda tid som Gud hade sagt honom. 021:003 Och Abraham gav den son som var f”dd †t honom, den som Sara hade f”tt †t honom, namnet Isak. 021:004 Och Abraham omskar sin son Isak, n„r denne var †tta dagar gammal, s†som Gud hade bjudit honom. 021:005 Och Abraham var hundra †r gammal, n„r hans son Isak f”ddes †t honom. 021:006 Och Sara sade: ˝Gud har berett mig ett l”je; var och en som f†r h”ra detta skall le mot mig.˝ 021:007 Och hon sade: ˝Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di? Och nu har jag f”tt honom en son p† hans †lderdom!˝ 021:008 Och barnet v„xte upp och blev avvant; och den dag d† Isak avvandes gjorde Abraham ett stort g„stabud. 021:009 D† fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna hade f”tt †t Abraham, leka och sk„mta; 021:010 och hon sade till Abraham: ˝Driv ut denna tj„nstekvinna och hennes son, ty denna tj„nstekvinnas son skall icke „rva med min son Isak.˝ 021:011 Det talet misshagade Abraham mycket f”r hans sons skull. 021:012 Men Gud sade till Abraham: ˝Du m† icke f”r gossens och f”r din tj„nstekvinnas skull l†ta detta misshaga dig. Lyssna till Sara i allt vad hon s„ger dig; ty genom Isak „r det som s„d skall uppkallas efter dig. 021:013 Men ocks† tj„nstekvinnans son skall jag g”ra till ett folk, d„rf”r att han „r din s„d.˝ 021:014 Bittida f”ljande morgon tog Abraham br”d och en l„gel med vatten och gav det †t Hagar; han lade det p† hennes rygg och gav henne barnet med och l„t henne g†. Och hon begav sig †stad och irrade omkring i Beer-Sebas ”ken. 021:015 Men n„r vattnet i l„geln hade tagit slut, kastade hon barnet ifr†n sig under en buske 021:016 och gick bort och satte sig ett stycke d„rifr†n, p† ett b†gskotts avst†nd, ty hon t„nkte: ˝Jag f”rm†r icke se p†, huru barnet d”r.˝ Och d„r hon nu satt, p† n†got avst†nd, brast hon ut i gr†t. 021:017 D† h”rde Gud gossens r”st, och Guds „ngel ropade till Hagar fr†n himmelen och sade till henne: ˝Vad fattas dig, Hagar? Frukta icke; ty Gud har h”rt gossens r”st, d„r han ligger. 021:018 G† och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall g”ra honom till ett stort folk.˝ 021:019 Och Gud ”ppnade hennes ”gon, s† att hon blev varse en vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin l„gel med vatten och gav gossen att dricka. 021:020 Och Gud var med gossen, och han v„xte upp och bodde i ”knen och blev med tiden en b†gskytt. 021:021 Han bodde i ”knen Paran; och hans moder tog en hustru †t honom fr†n Egyptens land. 021:022 Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin h„rh”vitsman, och talade med Abraham och sade: ˝Gud „r med dig i allt vad du g”r. 021:023 S† lova mig nu h„r med ed vid Gud att du icke skall g”ra dig skyldig till n†got svek mot mig eller mina barn och efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land d„r du nu bor s†som fr„mling samma godhet som jag har bevisat dig.˝ 021:024 Abraham sade: ˝Det vill jag lova dig.˝ 021:025 Dock gjorde Abraham Abimelek f”rebr†elser ang†ende en vattenbrunn som Abimeleks tj„nare hade tagit ifr†n honom. 021:026 Men Abimelek svarade: ˝Jag vet icke vem som har gjort detta; sj„lv har du ingenting sagt mig, och jag har icke h”rt n†got d„rom f”rr„n i dag.˝ 021:027 D† tog Abraham f†r och f„kreatur och gav †t Abimelek; och de sl”to f”rbund med varandra. 021:028 Men Abraham st„llde sju lamm av hjorden avsides. 021:029 D† sade Abimelek till Abraham: ˝Vad betyda de sju lammen som du har st„llt d„r avsides?˝ 021:030 Han svarade: ˝Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, f”r att detta m† vara mig till ett vittnesb”rd d„rom att det „r jag som har gr„vt denna brunn.˝ 021:031 D„rav kallades det st„llet de b†da d„r gingo eden. 021:032 N„r de s† hade slutit f”rbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och hans h„rh”vitsman Pikol upp och v„nde tillbaka till filist‚ernas land. 021:033 Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och †kallade d„r HERRENS, den evige Gudens, namn. 021:034 Och Abraham bodde i filist‚ernas land en l†ng tid. 022:001 En tid h„refter h„nde sig att Gud satte Abraham p† prov. Han sade till honom: ˝Abraham!˝ Han svarade: ˝H„r „r jag.˝ 022:002 D† sade han: ˝Tag din son Isak, din ende son, som du har k„r, och g† bort till Moria land, och offra honom d„r s†som br„nnoffer, p† ett berg som jag skall s„ga dig.˝ 022:003 Bittida f”ljande morgon lastade Abraham sin †sna och tog med sig tv† sina tj„nare och sin son Isak; och sedan han hade huggit s”nder ved till br„nnoffer, br”t han upp och begav sig p† v„g till den plats som Gud hade sagt honom. 022:004 N„r nu Abraham p† tredje dagen lyfte upp sina ”gon och fick se platsen p† avst†nd, 022:005 sade han till sina tj„nare: ˝Stannen I h„r med †snan; jag och gossen vilja g† ditbort. N„r vi hava tillbett, skola vi komma tillbaka till eder.˝ 022:006 Och Abraham tog veden till br„nnoffret och lade den p† sin son Isak, men sj„lv tog han elden och kniven, och de gingo s† b†da tillsammans. 022:007 D† talade Isak till sin fader Abraham och sade: ˝Min fader!˝ Han svarade: ˝Vad vill du, min son?˝ Han sade: ˝Se, h„r „r elden och veden, men var „r f†ret till br„nnoffret?˝ 022:008 Abraham svarade: ˝Gud utser nog †t sig f†ret till br„nnoffret, min son.˝ S† gingo de b†da tillsammans. 022:009 N„r de nu hade kommit till den plats som Gud hade sagt Abraham, byggde han d„r ett altare och lade veden d„rp†, sedan band han sin son Isak och lade honom p† altaret ovanp† veden. 022:010 Och Abraham r„ckte ut sin hand och tog kniven f”r att slakta sin son. 022:011 D† ropade HERRENS „ngel till honom fr†n himmelen och sade: ˝Abraham! Abraham!˝ Han svarade: ˝H„r „r jag.˝ 022:012 D† sade han: ˝L†t icke din hand komma vid gossen, och g”r honom intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu d† du icke har undanh†llit mig din ende son.˝ 022:013 N„r d† Abraham lyfte upp sina ”gon, fick han bakom sig se en v„dur, som hade fastnat med sina horn i ett sn†r; och Abraham gick dit och tog v„duren och offrade den till br„nnoffer i sin sons st„lle. 022:014 Och Abraham gav den platsen namnet nu f”r tiden heter den sig 022:015 Och HERRENS „ngel ropade f”r andra g†ngen till Abraham fr†n himmelen 022:016 och sade: ˝Jag sv„r vid mig sj„lv, s„ger HERREN: Eftersom du har gjort detta och icke undanh†llit mig din ende son 022:017 d„rf”r skall jag rikligen v„lsigna dig och g”ra din s„d talrik s†som stj„rnorna p† himmelen och s†som sanden p† havets strand; och din s„d skall intaga sina fienders portar. 022:018 Och i din s„d skola alla folk p† jorden v„lsigna sig, d„rf”r att du lyssnade till mina ord.˝ 022:019 Sedan v„nde Abraham tillbaka till sina tj„nare; och de stodo upp och gingo tillsammans till Beer-Seba. Och Abraham bodde i Beer-Seba. 022:020 En tid h„refter blev s† ber„ttat f”r Abraham: ˝Se, Milka har ock f”tt barn †t din broder Nahor.˝ 022:021 Barnen voro Us, hans f”rstf”dde, och Bus, dennes broder, och Kemuel, Arams fader, 022:022 vidare Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel. 022:023 Men Betuel f”dde Rebecka. Dessa †tta f”ddes av Milka †t Nahor, Abrahams broder. 022:024 Och hans bihustru, som hette Reuma, f”dde ock barn, n„mligen Teba, Gaham, Tahas och Maaka. 023:001 Och Sara blev ett hundra tjugusju †r gammal; s† gammal blev Sara. 023:002 Och Sara dog i Kirjat-Arba, det „r Hebron, i Kanaans land. Och Abraham kom och h”ll d”dsklagan efter Sara och begr„t henne. 023:003 D„refter stod Abraham upp och gick bort ifr†n den d”da och talade s† till Hets barn: 023:004 ˝Jag „r en fr„mling och g„st hos eder. L†ten mig nu f† en egen grav hos eder, s† att jag kan f”ra min d”da dit och begrava henne.˝ 023:005 D† svarade Hets barn Abraham och sade till honom: 023:006 ˝H”r oss, herre. Du „r en Guds h”vding bland oss; begrav din d”da i den f”rn„mligaste av v†ra gravar. Ingen av oss skall v„gra att giva dig sin grav till att d„r begrava din d”da.˝ 023:007 Men Abraham stod upp och bugade sig f”r landets folk, Hets barn; 023:008 och han talade med dem och sade: ˝Om I tillst„djen att jag f”r ut min d”da och begraver henne, s† h”ren mig och l„ggen eder ut f”r mig hos Efron, Sohars son, 023:009 s† att han giver mig den grotta i Makpela, som tillh”r honom, och som ligger vid „ndan av hans †ker. Mot full betalning i eder krets m† han giva mig den till egen grav.˝ 023:010 Men Efron satt d„r bland Hets barn. Och Efron, hetiten, svarade Abraham i n„rvaro av Hets barn, alla som bodde inom hans stadsport; han sade: 023:011 ˝Icke s†, min herre. H”r mig: Jag sk„nker dig †kern; grottan som finnes d„r sk„nker jag dig ock; jag sk„nker dig den inf”r mina landsm„ns ”gon; begrav d„r din d”da.˝ 023:012 Men Abraham bugade sig f”r landets folk; 023:013 och han talade till Efron i n„rvaro av landets folk och sade: ˝V„rdes dock h”ra mig. Jag vill betala †kerns v„rde; tag emot det av mig, och l†t mig d„r begrava min d”da.˝ 023:014 D† svarade Efron Abraham och sade till honom: 023:015 ˝Min herre, h”r mig. Ett jordstycke till ett v„rde av fyra hundra siklar silver, vad betyder det mellan mig och dig? Begrav du din d”da.˝ 023:016 Och Abraham f”rstod Efron och v„gde upp †t honom den summa som Efron hade uppgivit i n„rvaro av Hets barn, fyra hundra siklar silver, s†dant silver som var g†ngbart i handel. 023:017 S† skedde det att Efrons †ker i Makpela, gent emot Mamre, sj„lva †kern med grottan som fanns d„r och alla tr„d p† †kern, s† l†ngt dess omr†de str„ckte sig runt omkring, blev ”verl†ten †t Abraham till egendom 023:018 inf”r Hets barns ”gon, inf”r alla som bodde inom hans stadsport. 023:019 D„refter begrov Abraham sin hustru Sara i grottan p† †kern i Makpela, gent emot Mamre, det „r Hebron, i Kanaans land. 023:020 Źkern med grottan som fanns d„r blev s† av Hets barn ”verl†ten †t Abraham till egen grav. 024:001 Abraham var nu gammal och kommen till h”g †lder, och HERREN hade v„lsignat Abraham i alla stycken. 024:002 D† sade han till sin „ldste hustj„nare, den som f”restod all hans egendom: ˝L„gg din hand under min l„nd; 024:003 jag vill av dig taga en ed vid HERREN, himmelens Gud och jordens Gud, att du icke till hustru †t min son skall taga en dotter till n†gon av kanan‚erna bland vilka jag bor, 024:004 utan att du skall g† till mitt eget land och till min sl„kt och d„r taga hustru †t min son Isak.˝ 024:005 Tj„naren sade till honom: ˝Men om s† h„nder, att kvinnan icke vill f”lja mig hit till landet, m†ste jag d† f”ra din son tillbaka till det land som du har kommit ifr†n?˝ 024:006 Abraham svarade honom: ˝Tag dig till vara f”r att f”ra min son dit tillbaka. 024:007 HERREN, himmelens Gud, som har f”rt mig bort ifr†n min faders hus och ifr†n mitt f„dernesland, han som har talat till mig och svurit och sagt: 'Źt din s„d skall jag giva detta land', han skall s„nda sin „ngel framf”r dig, s† att du d„rifr†n skall kunna f† en hustru †t min son. 024:008 Men om kvinnan icke vill f”lja dig, s† „r du fri ifr†n denna din ed till mig. Allenast m† du icke f”ra min son dit tillbaka.˝ 024:009 D† lade tj„naren sin hand under sin herre Abrahams l„nd och lovade honom detta med ed. 024:010 Och tj„naren tog tio av sin herres kameler och drog †stad med allahanda dyrbara g†vor fr†n sin herre; han stod upp och drog †stad till Nahors stad i Aram-Naharaim. 024:011 D„r l„t han kamelerna l„gra sig utanf”r staden, vid en vattenbrunn; och det led mot aftonen, den tid d† kvinnorna pl„gade komma ut f”r att h„mta vatten. 024:012 Och han sade: ˝HERRE, min herre Abrahams Gud, l†t mig i dag f† ett lyckosamt m”te, och g”r n†d med min herre Abraham. 024:013 Se, jag st†r h„r vid vattenk„llan, och stadsbornas d”ttrar komma hitut f”r att h„mta vatten. 024:014 Om jag nu s„ger till en flicka: 'H†ll hit din kruka, och l†t mig f† dricka' och hon d† svarar: 'Drick; dina kameler vill jag ock vattna', m† hon d† vara den som du har utsett †t din tj„nare Isak, s† skall jag d„rav veta att du har gjort n†d med min herre.˝ 024:015 Och se, innan han hade slutat att tala, kom Rebecka ditut, en dotter till Betuel, som var son till Milka, Abrahams broder Nahors hustru; och hon bar sin kruka p† axeln. 024:016 Och flickan var mycket fager att sk†da, en jungfru som ingen man hade k„nt. Hon gick nu ned till k„llan och fyllde sin kruka och steg s† upp igen. 024:017 D† skyndade tj„naren emot henne och sade: ˝L†t mig f† dricka litet vatten ur din kruka.˝ 024:018 Hon svarade: ˝Drick, min herre˝ och lyfte strax ned krukan p† sin hand och gav honom att dricka. 024:019 Och sedan hon hade givit honom att dricka, sade hon: ˝Jag vill ock ”sa upp vatten †t dina kameler, till dess att de alla hava f†tt dricka.˝ 024:020 Och hon t”mde strax sin kruka i vattenhon och skyndade †ter till brunnen f”r att h„mta vatten och ”ste s† upp †t alla hans kameler. 024:021 Men mannen s†g p† henne under tystnad och undrade om HERREN hade gjort hans resa lyckosam eller icke. 024:022 Och n„r alla kamelerna hade druckit, tog mannen fram en n„sring av guld, en halv sikel i vikt, och tv† armband av guld, tio siklar i vikt, 024:023 och fr†gade: ˝Vems dotter „r du? S„g mig det. Och s„g mig om vi kunna f† natth„rb„rge i din faders hus?˝ 024:024 Hon svarade honom: ˝Jag „r dotter till Betuel, Milkas son, som av henne f”ddes †t Nahor.˝ 024:025 Och hon sade ytterligare till honom: ˝Vi hava rikligt med b†de halm och foder; natth„rb„rge kan du ock f†.˝ 024:026 D† b”jde mannen sig ned och tillbad HERREN 024:027 och sade: ˝Lovad vare HERREN, min herre Abrahams Gud, som icke har tagit sin n†d och trofasthet ifr†n min herre! Mig har HERREN ledsagat p† v„gen, hem till min herres fr„nder.˝ 024:028 Och flickan skyndade †stad och ber„ttade allt detta i sin moders hus. 024:029 Men Rebecka hade en broder som hette Laban. Och Laban skyndade †stad till mannen d„rute vid k„llan. 024:030 N„r han n„mligen s†g n„sringen och armbanden som hans syster bar, och n„r han h”rde huru hans syster Rebecka ber„ttade: 'S† och s† talade mannen till mig', d† begav han sig ut till mannen, d„r denne stod hos kamelerna vid k„llan. 024:031 Och han sade: ˝Kom in, du HERRENS v„lsignade; varf”r st†r du h„rute? Jag har berett plats i huset, och rum finnes f”r kamelerna.˝ 024:032 S† kom d† mannen in i huset; och man lastade av kamelerna, och tog fram halm och foder †t kamelerna, och vatten till att tv† hans och hans f”ljeslagares f”tter. 024:033 Och man satte fram mat f”r honom; men han sade: ˝Jag vill icke „ta, f”rr„n jag har framf”rt mitt „rende.˝ Laban svarade: ˝S† tala d†.˝ 024:034 D† sade han: ˝Jag „r Abrahams tj„nare. 024:035 Och HERREN har rikligen v„lsignat min herre, s† att han har blivit en m„ktig man; han har givit honom f†r och f„kreatur, silver och guld, tj„nare och tj„narinnor, kameler och †snor. 024:036 Och Sara, min herres hustru, har f”tt †t min herre en son p† sin †lderdom, och †t denne har han givit allt vad han „ger. 024:037 Och min herre har tagit en ed av mig och sagt: 'Till hustru †t min son skall du icke taga en dotter till n†gon av kanan‚erna i vilkas land jag bor, 024:038 utan du skall g† till min faders hus och till min sl„kt och d„r taga hustru †t min son.' 024:039 D† sade jag till min herre: 'Men om nu kvinnan icke vill f”lja med mig?' 024:040 Han svarade mig: 'HERREN, inf”r vilken jag har vandrat, skall s„nda sin „ngel med dig och g”ra din resa lyckosam, s† att du †t min son f†r en hustru av min sl„kt och av min faders hus; 024:041 i s†dant fall skall du vara l”st fr†n din ed till mig, n„r du har kommit till min sl„kt. Ocks† om de icke giva henne †t dig, skall du vara fri ifr†n eden till mig.' 024:042 S† kom jag i dag till k„llan, och jag sade: HERRE, min herre Abrahams Gud, om du vill l†ta den resa p† vilken jag „r stadd bliva lyckosam, 024:043 m† det d† ske, n„r jag nu st†r h„r vid vattenk„llan, att om en ung kvinna kommer ut f”r att h„mta vatten och jag s„ger till henne: 'L†t mig f† dricka litet vatten ur din kruka' 024:044 och hon d† svarar mig: 'Drick du; †t dina kameler vill jag ock ”sa upp vatten' -- m† hon d† vara den kvinna som HERREN har utsett †t min herres son. 024:045 Och innan jag hade slutat att s† tala f”r mig sj„lv, se, d† kom Rebecka ut med sin kruka p† axeln och gick ned till k„llan f”r att h„mta vatten. D† sade jag till henne: 'L†t mig f† dricka.' 024:046 Och strax lyfte hon ned sin kruka fr†n axeln och sade: 'Drick; dina kameler vill jag ock vattna.' S† drack jag, och hon vattnade ocks† kamelerna. 024:047 Och jag fr†gade henne och sade: 'Vems dotter „r du?' Hon svarade: 'Jag „r dotter till Betuel, Nahors son, som f”ddes †t honom av Milka.' D† satte jag ringen i hennes n„sa och armbanden p† hennes armar. 024:048 Och jag b”jde mig ned och tillbad HERREN och lovade HERREN, min herre Abrahams Gud, som hade ledsagat mig p† den r„tta v„gen, s† att jag †t hans son skulle f† min herres fr„ndes dotter. 024:049 Om I nu viljen visa min herre k„rlek och trofasthet, s† s„gen mig det; varom icke, s† s„gen mig ock det, f”r att jag d† m† v„nda mig †t annat h†ll, till h”ger eller till v„nster.˝ 024:050 D† svarade Laban och Betuel och sade: ˝Fr†n HERREN har detta utg†tt; vi kunna i den saken intet s„ga till dig, varken ont eller gott. 024:051 Se, d„r st†r Rebecka inf”r dig, tag henne och drag †stad; m† hon bliva hustru †t din herres son, s†som HERREN har sagt.˝ 024:052 N„r Abrahams tj„nare h”rde deras ord, f”ll han ned p† jorden och tillbad HERREN. 024:053 Sedan tog tj„naren fram smycken av silver och guld, s† ock kl„der, och gav detta †t Rebecka. J„mv„l †t hennes broder och hennes moder gav han dyrbara sk„nker. 024:054 Och de †to och drucko, han och hans f”ljeslagare, och stannade sedan d„r ”ver natten. Men om morgonen, n„r de hade st†tt upp, sade han: ˝L†ten mig nu fara till min herre.˝ 024:055 D† sade hennes broder och hennes moder: ˝L†t flickan stanna hos oss n†gra dagar, tio eller s†; sedan m† du fara.˝ 024:056 Men han svarade dem: ˝Uppeh†llen mig icke, eftersom HERREN har gjort min resa lyckosam. L†ten mig fara; jag vill resa hem till min herre.˝ 024:057 D† sade de: ˝Vi vilja kalla hit flickan och fr†ga henne sj„lv.˝ 024:058 Och de kallade Rebecka till sig och sade till henne: ˝Vill du resa med denne man?˝ Hon svarade: ˝Ja.˝ 024:059 D† best„mde de att deras syster Rebecka j„mte sin amma skulle fara med Abrahams tj„nare och dennes m„n. 024:060 Och de v„lsignade Rebecka och sade till henne: ˝Av dig, du v†r syster, komme tusen g†nger tio tusen, och m† dina avkomlingar intaga sina fienders portar.˝ 024:061 Och Rebecka och hennes t„rnor stodo upp och satte sig p† kamelerna och f”ljde med mannen; s† tog tj„naren Rebecka med sig och for sin v„g. 024:062 Men Isak var p† v„g hem fr†n Beer-Lahai-Roi, ty han bodde i Sydlandet. 024:063 Och mot aftonen hade Isak g†tt ut p† f„ltet i sorgsna tankar. N„r han d† lyfte upp sina ”gon, fick han se kameler komma. 024:064 D† nu ocks† Rebecka lyfte upp sina ”gon och fick se Isak, steg hon med hast ned fr†n kamelen; 024:065 och hon fr†gade tj„naren: ˝Vem „r den mannen som kommer emot oss d„r p† f„ltet?˝ Tj„naren svarade: ˝Det „r min herre.˝ D† tog hon sin sl”ja och h”ljde sig i den. 024:066 Och tj„naren f”rt„ljde f”r Isak huru han hade utr„ttat allt. 024:067 Och Isak f”rde henne in i sin moder Saras t„lt; och han tog Rebecka till sig, och hon blev hans hustru, och han hade henne k„r. S† blev Isak tr”stad i sorgen efter sin moder. 025:001 Och Abraham tog sig „nnu en hustru, och hon hette Ketura. 025:002 Hon f”dde †t honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua. 025:003 Och Joksan f”dde Saba och Dedan, och Dedans s”ner voro assur‚erna, letus‚erna och leumm‚erna. 025:004 Och Midjans s”ner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa voro Keturas s”ner. 025:005 Och Abraham gav allt vad han „gde †t Isak. 025:006 Men †t s”nerna till sina bihustrur gav Abraham sk„nker och skilde dem, medan han sj„lv „nnu levde, fr†n sin son Isak och l„t dem draga ”sterut, bort till ™sterlandet. 025:007 Och detta „r antalet av Abrahams levnads†r: ett hundra sjuttiofem †r; 025:008 d„refter gav Abraham upp andan och dog i en god †lder, gammal och m„tt p† livet, och blev samlad till sina f„der. 025:009 Och hans s”ner Isak och Ismael begrovo honom i grottan i Makpela, p† hetiten Efrons, Sohars sons, †ker gent emot Mamre, 025:010 den †ker som Abraham hade k”pt av Hets barn; d„r blev Abraham begraven, s†v„l som hans hustru Sara. 025:011 Och efter Abrahams d”d v„lsignade Gud hans son Isak. Och Isak bodde vid Beer-Lahai-Roi. 025:012 Och detta „r ber„ttelsen om Ismaels sl„kt, Abrahams sons, som f”ddes †t Abraham av Hagar, Saras egyptiska tj„nstekvinna. 025:013 Dessa „ro namnen p† Ismaels s”ner, med deras namn, efter deras „ttf”ljd: Nebajot, Ismaels f”rstf”dde, vidare Kedar, Adbeel, Mibsam, 025:014 Misma, Duma och Massa, 025:015 Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma. 025:016 Dessa voro Ismaels s”ner och dessa deras namn, i deras byar och t„ltl„ger, tolv h”vdingar efter deras stammar. 025:017 Och detta „r antalet av Ismaels levnads†r: ett hundra trettiosju †r; d„refter gav han upp andan och dog och blev samlad till sina f„der. 025:018 Och de hade sina boningsplatser fr†n Havila „nda till Sur, som ligger gent emot Egypten, fram emot Assyrien. Han kom i strid med alla sina br”der. 025:019 Och detta „r ber„ttelsen om Isaks, Abrahams sons, sl„kt. Abraham f”dde Isak; 025:020 och Isak var fyrtio †r gammal, n„r han till hustru †t sig tog Rebecka, som var dotter till aram‚en Betuel fr†n Paddan-Aram och syster till aram‚en Laban. 025:021 Och Isak bad till HERREN f”r sin hustru Rebecka, ty hon var ofruktsam; och HERREN b”nh”rde honom, s† att hans hustru Rebecka blev havande. 025:022 Men barnen st”tte varandra i hennes liv; d† sade hon: ˝Om det skulle g† s†, varf”r skulle jag d† vara till?˝ Och hon gick bort f”r att fr†ga HERREN. 025:023 Och HERREN svarade henne: ˝Tv† folk finnas i ditt liv, tv† folkstammar skola ur ditt sk”te s”ndras fr†n varandra; den ena stammen skall vara den andra ”verm„ktig, och den „ldre skall tj„na den yngre.˝ 025:024 N„r sedan tiden var inne att hon skulle f”da, se, d† funnos tvillingar i hennes liv. 025:025 Den som f”rst kom fram var r”dl„tt och ”ver hela kroppen s†som en h†rmantel; och de g†vo honom namnet Esau. 025:026 D„refter kom hans broder fram, och denne h”ll med sin hand i Esaus h„l; och han fick namnet Jakob. Men Isak var sextio †r gammal, n„r de f”ddes. 025:027 Och barnen v„xte upp, och Esau blev en skicklig j„gare, som h”ll sig ute p† marken; Jakob †ter blev en fromsint man, som bodde i t„lt. 025:028 Och Isak hade Esau k„rast, ty han hade smak f”r villebr†d; men Rebecka hade Jakob k„rast. 025:029 En g†ng, d† Jakob h”ll p† att koka n†got till soppa, kom Esau hem fr†n marken, uppgiven av hunger. 025:030 Och Esau sade till Jakob: ˝L†t mig f† till livs av det r”da, det r”da du har d„r; ty jag „r uppgiven av hunger.˝ D„rav fick han namnet 025:031 Men Jakob sade: ˝S„lj d† nu †t mig din f”rstf”dslor„tt.˝ 025:032 Esau svarade: ˝Jag „r ju d”den n„ra; vartill gagnar mig d† min f”rstf”dslor„tt?˝ 025:033 Jakob sade: ˝S† giv mig nu din ed d„rp†.˝ Och han gav honom sin ed och s†lde s† sin f”rstf”dslor„tt till Jakob. 025:034 Men Jakob gav Esau br”d och linssoppa; och han †t och drack och stod sedan upp och gick sin v„g. S† ringa aktade Esau sin f”rstf”dslor„tt. 026:001 Men en hungersn”d uppstod i landet, en ny hungersn”d, efter den som hade varit f”rut, i Abrahams tid. D† begav sig Isak till Abimelek, filist‚ernas konung, i Gerar. 026:002 Och HERREN uppenbarade sig f”r honom och sade: ˝Drag icke ned till Egypten; bo kvar i det land som jag skall s„ga dig. 026:003 Stanna s†som fr„mling h„r i landet; jag skall vara med dig och v„lsigna dig, ty †t dig och din s„d skall jag giva alla dessa l„nder, och skall h†lla den ed som jag har svurit din fader Abraham. 026:004 Jag skall g”ra din s„d talrik s†som stj„rnorna p† himmelen, och jag skall giva †t din s„d alla dessa l„nder; och i din s„d skola alla folk p† jorden v„lsigna sig, 026:005 d„rf”r att Abraham har lyssnat till mina ord och h†llit vad jag har bjudit honom h†lla, mina bud, mina stadgar och mina lagar.˝ 026:006 S† stannade Isak kvar i Gerar. 026:007 Och n„r m„nnen p† orten fr†gade honom om hans hustru, sade han: ˝Hon „r min syster.˝ Han fruktade n„mligen f”r att s„ga att hon var hans hustru, ty han t„nkte: ˝M„nnen h„r p† orten kunde d† dr„pa mig f”r Rebeckas skull, eftersom hon „r s† fager att sk†da.˝ 026:008 Men n„r han hade varit d„r en l„ngre tid, h„nde sig en g†ng, d† Abimelek, filist‚ernas konung, blickade ut genom f”nstret, att han fick se Isak k„rligt sk„mta med sin hustru Rebecka. 026:009 D† kallade Abimelek Isak till sig och sade: ˝Hon „r ju din hustru; huru har du d† kunnat s„ga: 'Hon „r min syster'?˝ Isak svarade honom: ˝Jag fruktade att jag annars skulle bliva d”dad f”r hennes skull.˝ 026:010 D† sade Abimelek: ˝Vad har du gjort mot oss! Huru l„tt kunde det icke hava skett att n†gon av folket hade l„grat din hustru? Och s† hade du dragit skuld ”ver oss.˝ 026:011 Sedan bj”d Abimelek allt folket och sade: ˝Den som kommer vid denne man eller vid hans hustru, han skall straffas med d”den.˝ 026:012 Och Isak s†dde d„r i landet och fick det †ret hundrafalt, ty HERREN v„lsignade honom. 026:013 Och han blev en m„ktig man; hans makt blev st”rre och st”rre, s† att han till slut var mycket m„ktig. 026:014 Han „gde s† m†nga f†r och f„kreatur och s† m†nga tj„nare, att filist‚erna begynte avundas honom. 026:015 Och alla de brunnar som hans faders tj„nare hade gr„vt i hans fader Abrahams tid, dem hade filist‚erna kastat igen och fyllt med grus. 026:016 Och Abimelek sade till Isak: ˝Drag bort ifr†n oss; ty du har blivit oss alltf”r m„ktig.˝ 026:017 D† drog Isak bort d„rifr†n och slog upp sitt l„ger i Gerars dal och bodde d„r. 026:018 Och Isak l„t †ter gr„va ut de vattenbrunnar som hade blivit gr„vda i hans fader Abrahams tid, men som filist‚erna efter Abrahams d”d hade kastat igen; och han gav dem †ter de namn som hans fader hade givit dem. 026:019 Och Isaks tj„nare gr„vde i dalen och funno d„r en brunn med rinnande vatten. 026:020 Men herdarna i Gerar begynte tvista med Isaks herdar och sade: ˝Vattnet „r v†rt.˝ D† gav han den brunnen namnet 026:021 D„refter gr„vde de en annan brunn, men om den kommo de ock i tvist; d† gav han den namnet 026:022 Sedan begav han sig d„rifr†n till en annan plats och gr„vde †ter
Back to Full Books |