The Bible, in Swedish, both Testaments

Part 33 out of 47

murbr„ckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en
bel„gringsmur. --
021:023 Detta synes dem vara en falsk sp†dom: de hava ju heliga eder.
Men han uppv„cker minnet av deras missg„rning, och s† ryckas de
bort.
021:024 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Eftersom I haven uppv„ckt minnet
av eder missg„rning i det att edra ”vertr„delser hava blivit
uppenbara, s† att eder syndfullhet visar sig i allt vad I g”ren,
ja, eftersom minnet av eder har blivit uppv„ckt, d„rf”r skolen I
komma att med makt ryckas bort.
021:025 Och du, d”dsd”mde, ogudaktige furste ”ver Israel, du vilkens dag
kommer, n„r din missg„rning har n†tt sin gr„ns,
021:026 s† s„ger Herren, HERREN: Tag av dig huvudbindeln, lyft av dig
kronan. Det som nu „r skall icke f”rbliva vad det „r; vad l†gt
„r skall upph”jas, och vad h”gt „r skall f”r”dmjukas.
021:027 Omst”rtas, omst”rtas, omst”rtas skall detta av mig; ocks† detta
skall vara utan best†nd, till dess han kommer, som har r„tt
d„rtill, den som jag har givit det †t.

021:028 Och du, m„nniskobarn, profetera Och s†g: S† s„ger Herren, HERREN
om Ammons barn och om deras sm„delser: S„g: Ett sv„rd, ja, ett
sv„rd „r draget, det „r fejat f”r att slakta f”r att varda
m„ttat och f”r att blixtra,
021:029 mitt under det att man sk†dar †t dig falska profetsyner och sp†r
†t dig l”gnaktiga sp†domar om att du skall s„ttas p† de
d”dsd”mda ogudaktigas hals, vilkas dag kommer, n„r missg„rningen
har n†tt sin gr„ns.
021:030 M† det stickas i skidan igen. I den trakt d„r du „r skapad, i
det land varifr†n du stammar, d„r skall jag d”ma dig.
021:031 Jag skall Utgjuta min vrede ”ver dig, jag skall mot dig bl†sa
upp min f”rgrymmelses eld; och jag skall giva dig till pris †t
vilda m„nniskor, †t m„n som „ro m„stare i att f”rd„rva.
021:032 Du skall bliva till mat †t elden, ditt blod skall flyta i
landet; ingen skall mer t„nka p† dig. Ty jag, HERREN, har talat.
022:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
022:002 Du m„nniskobarn, vill du d”ma ja, vill du d”ma blodstaden?
F”reh†ll henne d† alla hennes styggelser
022:003 och s„g: S† s„ger Herren, HERREN: Du stad som utgjuter dina
inv†nares blod, s† att din stund m†ste komma, du som g”r
el„ndiga avgudar †t dig och s† bliver orenad!
022:004 Genom det blod som du har utgjutit har du †dragit dig skuld, och
genom de el„ndiga avgudar som du har gjort har du orenat dig; s†
har du p†skyndat dina dagars slut och nu hunnit gr„nsen f”r dina
†r. D„rf”r skall jag l†ta dig bliva till sm„lek f”r folken och
till spott f”r alla l„nder.
022:005 Ja, b†de n„ra och fj„rran skall man bespotta dig, du vilkens
namn „r sk„ndat, du f”rvirringens stad.

022:006 Se, hos dig trotsa Israels h”vdingar var och en p† sin arm, om
det g„ller att utgjuta blod.
022:007 ™ver fader och moder uttalar man f”rbannelser hos dig; mot
fr„mlingen ”var man v†ld hos dig; den faderl”se och „nkan
f”rtrycker man hos dig.
022:008 Mina heliga ting f”raktar du, och mina sabbater ohelgar du.
022:009 F”rtalare finnas hos dig, om det g„ller att utgjuta blod. Man
h†ller hos dig offerm†ltider p† bergen; man bedriver hos dig vad
sk„ndligt „r.
022:010 Man blottar sin faders blygd hos dig; man kr„nker hos dig
kvinnan, n„r hon har sin orenhets tid.
022:011 Man bedriver styggelse, var och en med sin n„stas hustru; ja,
man orenar i sk„ndlighet sin sons hustru; man kr„nker hos dig
sin syster, sin faders dotter.
022:012 Man tager hos dig mutor f”r att utgjuta blod; ja, du ockrar och
tager r„nta och skinnar din n„sta med v†ld, och mig f”rg„ter du,
s„ger Herren, HERREN.
022:013 Men se, jag sl†r mina h„nder tillsammans i harm ”ver det
skinneri du ”var, och i harm ”ver det blod som du utgjuter hos
dig.
022:014 Menar du att ditt mod skall best†, eller att dina h„nder skola
vara starka nog, n„r tiden kommer, att jag utf”r mitt verk p†
dig? Jag HERREN, har talat, och jag fullbordar det ocks†.
022:015 Jag skall f”rskingra dig bland folken och f”rstr” dig i
l„nderna; s† skall jag taga bort ifr†n dig all din orenhet.
022:016 Du skall bliva van„rad inf”r folkens ”gon, genom din egen skuld;
och du skall f”rnimma att jag „r HERREN.

022:017 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
022:018 Du m„nniskobarn, Israels hus har f”r mig blivit slagg; de „ro
allasammans blott koppar, tenn, j„rn och bly i ugnen; de „ro ett
silver som kan r„knas f”r slagg.
022:019 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Eftersom I allasammans haven
blivit slagg, se, d„rf”r skall jag hopsamla eder i Jerusalem.
022:020 Likasom man hopsamlar silver, koppar, j„rn, bly och tenn i ugnen
och d„r bl†ser upp eld under det och sm„lter det, s† skall jag i
min vrede och f”rt”rnelse hopsamla eder och kasta eder i ugnen
och sm„lta eder.
022:021 Ja, jag skall samla eder tillhopa; och bl†sa upp min
f”rgrymmelses eld under eder, f”r att I man sm„ltas d„ri.
022:022 Likasom silver sm„ltes i ugnen, s† skolen I sm„ltas d„ri; och I
skolen f”rnimma att det „r jag, HERREN, som utgjuter min
f”rt”rnelse ”ver eder.

022:023 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: Du m„nniskobarn, s„g
till dem:
022:024 Du „r ett land som icke bliver renat, icke varder sk”ljt av regn
p† vredens dag.
022:025 De profeter som d„r finnas hava sammansvurit sig och blivit
s†som rytande, rovgiriga lejon; de „ta upp sj„lar, de riva till
sig gods och dyrbarheter och g”ra m†nga till „nkor d„rinne.
022:026 Pr„sterna d„r v†ldf”ra min lag och ohelga mina heliga ting; de
g”ra ingen †tskillnad mellan heligt och oheligt och undervisa
icke om skillnaden mellan rent och orent. De tillsluta sina
”gon f”r mina sabbater, och s† bliver jag ohelgad mitt ibland
dem.
022:027 Furstarna d„rinne „ro s†som rovgiriga vargar; de utgjuta blod
och f”rg”ra sj„lar f”r att skaffa sig vinning.
022:028 De profeter som de hava tj„na dem s†som vitmenare; de sk†da †t
dem falska profetsyner och sp† †t dem l”gnaktiga sp†domar; de
s„ga: ˝S† s„ger Herren, HERREN˝, och det fast„n HERREN icke har
talat.
022:029 Folket i landet beg†r v†ldsg„rningar och tager rov; den arme och
fattige f”rtrycka de, och mot fr„mlingen ”va de v†ld, utan lag
och r„tt.
022:030 Jag s”ker bland dem efter n†gon som skulle kunna uppf”ra en mur
och tr„da fram i gapet inf”r mig till f”rsvar f”r landet, p† det
att jag icke m† f”rd„rva det; men jag finner ingen.
022:031 D„rf”r utgjuter jag min vrede ”ver dem och g”r „nde p† dem med
min f”rgrymmelses eld. Deras g„rningar skall jag l†ta komma ”ver
deras huvuden, s„ger Herren, HERREN.
023:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
023:002 Du m„nniskobarn, det var en g†ng tv† kvinnor, d”ttrar till en
och samma moder.
023:003 Dessa bedrevo otukt i Egypten; de gjorde det redan i sin ungdom.
D„r kramades deras br”st, och d„r smekte man deras jungfruliga
barm.
023:004 Den „ldre hette Ohola, och hennes syster Oholiba. D„refter blevo
de mina, och f”dde s”ner och d”ttrar. Och om deras namn „r att
veta att Ohola „r Samaria, och Oholiba Jerusalem.

023:005 Men Ohola bedrev otukt i st„llet f”r att h†lla sig till mig; hon
uppt„ndes av lusta till sina „lskare hennes grannar assyrierna,
023:006 d„r de kommo kl„dda i m”rkbl† purpur och voro st†th†llare och
landsh”vdingar, vackra unga m„n allasammans, ryttare som redo p†
h„star.
023:007 Hon gav †t dem sin trol”sa „lskog, †t Assurs alla yppersta
s”ner; och varhelst hon uppt„ndes av lusta, d„r orenade hon sig
p† alla deras el„ndiga avgudar
023:008 Men „nd† uppgav hon icke sin otukt med egyptierna, som hade f†tt
ligga hos henne i hennes ungdom, och som hade smekt hennes
jungfruliga barm och sl”sat p† henne sin otukt.
023:009 D„rf”r gav jag henne till pris †t hennes „lskare, †t Assurs
s”ner, till vilka hon var uppt„nd av lusta.
023:010 Och sedan dessa hade blottat hennes blygd, f”rde de bort hennes
s”ner och d”ttrar och dr„pte henne sj„lv med sv„rd; s† blev hon
en varnagel f”r andra kvinnor, d† nu dom blev h†llen ”ver henne.

023:011 Men fast„n hennes syster Oholiba s†g detta, uppt„ndes hon av
lusta „nnu v„rre och drev sin otukt „nnu l„ngre „n systern.
023:012 Hon uppt„ndes av lusta till Assurs s”ner; de voro ju st†th†llare
och landsh”vdingar och voro hennes grannar, de kommo kl„dda i
pr„ktig dr„kt, ryttare som redo p† h„star, vackra unga m„n
allasammans.
023:013 Och jag s†g att ocks† hon orenade sig; b†da gingo de samma v„g.
023:014 Men denna drev sin otukt „nnu l„ngre. Ty n„r hon fick se
mansbilder inristade i v„ggen, bel„ten av kald‚er, som man hade
inristat och m†lat r”da med dyrbar f„rg,
023:015 framst„llda med g”rdlar kring sina l„nder och med st†tliga
huvudbonader, allasammans lika k„mpar, ja, n„r hon fick se dessa
bilder av Babels s”ner, av de m„n som hade sitt f„dernesland i
Kaldeen;
023:016 d† uppt„ndes hon av lusta till dem, strax n„r hon s†g dem f”r
sina ”gon. Och hon s„nde bud till dem i Kaldeen;
023:017 och Babels s”ner kommo till henne och l†go hos henne i „lskog
och orenade henne genom sin otukt. F”rst sedan hon hade blivit
orenad av dem, v„nde sig hennes sj„l ifr†n dem.
023:018 Men n„r hon s† ”ppet bedrev sin otukt och blottade sin blygd, d†
v„nde sig min sj„l ifr†n henne, likasom den hade v„nt sig ifr†n
hennes syster.

023:019 Dock drev hon sin otukt „nnu l„ngre: hon mindes sin ungdoms
dagar, d† hon bedrev otukt i Egyptens land;
023:020 och s† uppt„ndes hon †ter av lusta till bolarna d„r, som hade
k”tt s†som †snor och fl”de s†som h„star.
023:021 Ja, din h†g stod †ter till din ungdoms sk„ndlighet, n„r
egyptierna smekte din barm, d„rf”r att du hade s† ungdomliga
br”st.

023:022 D„rf”r, du Oholiba, s„ger Herren, HERREN s†: Se, jag skall
uppv„cka mot dig dina „lskare, dem som din sj„l har v„nt sig
ifr†n, och jag skall l†ta dem komma ”ver dig fr†n alla sidor,
023:023 Babels s”ner och alla kald‚er, pekod‚er, so‚er och ko‚er och
alla Assurs s”ner med dem, vackra unga m„n, st†th†llare och
landsh”vdingar allasammans, k„mpar och ber”mliga m„n, som rida
p† h„star allasammans.
023:024 De skola komma ”ver dig med vagnar och hjuldon i m„ngd och med
skaror av folk; rustade med sk„rmar och sk”ldar och kl„dda
hj„lmar skola de anfalla dig fr†n alla sidor. Och jag skall
”verl„mna domen †t dem, och de skola d”ma dig efter sina r„tter.
023:025 Jag skall l†ta min nit„lskan g† ”ver dig, s† att de fara grymt
fram mot dig; de skola sk„ra av dig n„sa och ”ron, och de som
bliva kvar av dig skola falla f”r sv„rd. Man skall f”ra bort
dina s”ner och d”ttrar, och vad som bliver kvar av dig skall
f”rt„ras av eld.
023:026 Man skall slita av dig dina kl„der och taga ifr†n dig dina
h„rliga smycken.
023:027 S† skall jag g”ra slut p† din sk„ndlighet och p† den otukt som
du begynte ”va i Egyptens land; och du skall icke mer lyfta upp
dina ”gon till dem och icke mer t„nka p† Egypten.
023:028 Ty s† s„ger Herren, HERREN: Se, jag vill giva dig till pris †t
dem som du nu hatar, †t dem som din sj„l har v„nt sig bort
ifr†n.
023:029 Och de skola fara fram mot dig s†som fiender, och skola taga
ifr†n dig allt vad du har f”rv„rvat och l„mna dig naken och
blottad; ja, din otuktiga blygd skall varda blottad, med din
sk„ndlighet och din otukt.
023:030 Detta skall man g”ra dig, d„rf”r att du i otukt lopp efter
hedningarna och orenade dig p† deras el„ndiga avgudar.
023:031 Du vandrade p† din systers v„g; d„rf”r skall jag s„tta i din
hand samma kalk som gavs †t henne.
023:032 Ja, s† s„ger Herren, HERREN: Du skall n”dgas dricka din systers
kalk, s† djup och s† vid som den „r, och den skall bringa dig
†tl”je och sm„lek i fullt m†tt.
023:033 Du skall bliva drucken och bliva full av bedr”velse, ty en
”del„ggelsens och f”r”delsens kalk „r din syster Samarias kalk.
023:034 Du skall n”dgas dricka ut den till sista droppen, ja ock slicka
dess sk„rvor, och du skall sarga ditt br”st. Ty jag har talat,
s„ger Herren, HERREN.
023:035 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Eftersom du har f”rg„tit mig och
kastat mig bakom din rygg, d„rf”r m†ste du ock b„ra p† din
sk„ndlighet och din otukt.

023:036 Och HERREN sade till mig: Du m„nniskobarn, vill du d”ma Ohola
och Oholiba? F”reh†ll dem d† deras styggelser.
023:037 Ty de hava beg†tt „ktenskapsbrott, och blod l†der vid deras
h„nder. Ja, med sina el„ndiga avgudar hava de beg†tt
„ktenskapsbrott; och till mat †t dem hava de offrat sina barn,
dem som de hade f”tt †t mig.
023:038 D„rtill gjorde de mig detta: samma dag som de orenade min
helgedom ohelgade de ock mina sabbater.
023:039 Ty samma dag som de slaktade sina barn †t de el„ndiga avgudarna
gingo de in i min helgedom och ohelgade den. Se, s†dant hava de
gjort i mitt hus.

023:040 Žn mer, de s„nde bud efter m„n som skulle komma fj„rran ifr†n;
budb„rare skickades till dem, och se, de kommo, de m„n f”r vilka
du hade tv†tt dig och sminkat dina ”gon och prytt dig med
smycken.
023:041 Och du satt p† en h„rlig vilob„dd, med ett dukat bord framf”r,
och du hade d„r st„llt fram min r”kelse och min olja.
023:042 Sorgl”st larm h”rdes d„rinne, och till de m„n ur hopen, som voro
d„r, h„mtade man ytterligare in dryckesbr”der fr†n ”knen. Och
dessa satte armband p† kvinnornas armar och h„rliga kronor p†
deras huvuden.
023:043 D† sade jag: ˝Skall hon, den utlevade, f† h†lla i med att beg†
„ktenskapsbrott? Skall man alltj„mt f† bedriva otukt med henne,
d† hon „r en s†dan?˝
023:044 Ty man gick in till henne, s†som man g†r in till en sk”ka; ja,
s† gick man in till Ohola och till Oholiba, de sk„ndliga
kvinnorna.
023:045 Men r„ttf„rdiga man skola d”ma dem efter den lag som g„ller f”r
„ktenskapsbryterskor och blodsutgjuterskor; ty
„ktenskapsbryterskor „ro de, och blod l†der vid deras h„nder.
023:046 Ja, s† s„ger Herren, HERREN: M† man sammankalla en f”rsamling
mot dem och prisgiva dem †t misshandling och plundring.
023:047 Och f”rsamlingen skall stena dem och hugga dem i stycken med
sv„rd, och dr„pa deras s”ner och d”ttrar, och br„nna upp deras
hus i eld.
023:048 S† skall jag g”ra slut p† sk„ndligheten i landet, och alla
kvinnor m† l†ta varna sig, s† att de icke bedriva s†dan
sk„ndlighet som I.
023:049 Och man skall l†ta eder sk„ndlighet komma ”ver eder, och I
skolen f† b„ra p† de synder I haven beg†tt med edra el„ndiga
avgudar; och I skolen f”rnimma att jag „r Herren, HERREN.
024:001 Och HERRENS ord kom till mig i nionde †ret, p† tionde dagen i
tionde m†naden; han sade:
024:002 Du m„nniskobarn, skriv upp †t dig namnet p† denna dag, just
denna dag; ty konungen i Babel har p† just denna dag ryckt fram
mot Jerusalem.
024:003 Och tala till det genstr„viga sl„ktet i en liknelse; s„g till
dem: S† s„ger Herren, HERREN: S„tt p† grytan, och n„r du har
satt p† den, s† gjut vatten d„ri.
024:004 L„gg sedan k”ttstyckena tillhopa d„ri, allahanda goda stycken,
av l†ret och bogen; och fyll den s† med de b„sta m„rgbenen.
024:005 Tag h„rtill det b„sta av hjorden; och l„gg br„nsle under den f”r
att koka benen. L†t den koka starkt, s† att ock benen bliva
kokta i den.

024:006 S† s„ger nu Herren, HERREN: Ve ”ver blodstaden, den rostiga
grytan, varifr†n rosten icke har kunnat tagas bort! Det ena
k”ttstycket efter det andra har man redan tagit ut d„rur, utan
att kasta lott om ordningen.
024:007 Ty det blod hon har utgjutit „r „nnu kvar d„rinne; p† kala
klippan l„t hon det rinna ned; hon utg”t det icke p† s†dan mark
att mullen har kunnat skyla det.
024:008 F”r att vreden skulle hava sin g†ng, och f”r att jag skulle
utkr„va h„mnd, l„t jag det blod hon utg”t komma p† kala klippan,
d„r det icke kunde skylas.

024:009 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Ve ”ver blodstaden! Jag skall nu
ytterligare ”ka p† br„nslet d„runder.
024:010 Ja, l„gg p† mer ved, t„nd upp eld, l†t k”ttet bliva f”rst”rt och
spadet koka in och benen bliva f”rbr„nda.
024:011 Och l†t den sedan st† tom p† eldsgl”den, till dess att den
bliver s† upphettad att dess koppar gl”dgas och orenligheten
sm„ltes bort d„rur och rosten f”rsvinner.
024:012 Tung m”da har den kostat, och „nd† har dess myckna rost icke
g†tt bort. S† m† nu dess r”st komma i elden!
024:013 D„rf”r att din orenhet „r s† sk„ndlig, och d„rf”r att du icke
blev ren. huru jag „n s”kte rena dig, d„rf”r skall du nu icke
mer bliva fri ifr†n din orenhet, f”rr„n jag har sl„ckt min vrede
p† dig.
024:014 Jag, HERREN, har talat. Det kommer! Jag skall fullborda det!
Jag skall icke sl„ppa efter och icke skona och icke †ngra mig.
Efter dina v„gar och dina g„rningar skall man d”ma dig, s„ger
Herren, HERREN.

024:015 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
024:016 Du m„nniskobarn, se, genom en pl”tslig d”d skall jag taga ifr†n
dig den som „r dina ”gons lust, men du m† icke h†lla d”dsklagan
eller gr†ta eller f„lla t†rar.
024:017 Tyst m† du j„mra dig; men du skall icke h†lla sorgefest s†som
efter en d”d. Nej, s„tt p† dig din huvudbindel och tag skor p†
dina f”tter; skyl icke ditt sk„gg, och „t icke det s„rskilda
br”d som eljest „r ”vligt.

024:018 Sedan talade jag n„sta morgon till folket, men p† aftonen dog
min hustru; och f”ljande morgon gjorde jag s†som mig var
befallt.
024:019 D† sade folket till mig: ˝Vill du icke omtala f”r oss vad det
betyder att du s† g”r?˝
024:020 Jag svarade dem: HERRENS ord kom till mig; han sade:
024:021 S„g till Israels hus: S† s„ger Herren, HERREN: Se, jag vill
ohelga min helgedom, eder stolta h„rlighet, edra ”gons lust och
eder sj„ls l„ngtan. Och edra s”ner och d”ttrar, som I haven m†st
”vergiva, skola falla f”r sv„rd.
024:022 D† skolen I komma att g”ra s†som jag har gjort: I skolen icke
skyla sk„gget och icke „ta det ”vliga br”det.
024:023 Och I skolen beh†lla huvudbindlarna p† edra huvuden och skorna
p† edra f”tter; I skolen icke h†lla d”dsklagan eller gr†ta, utan
skolen sitta d„r f”rsm„ktande genom edra missg„rningar och sucka
med varandra.
024:024 Hesekiel skall vara ett tecken f”r eder; alldeles s†som han g”r
skolen I komma att g”ra. N„r detta h„nder, skolen I f”rnimma att
jag „r Herren, HERREN.

024:025 Men du, m„nniskobarn, m† veta att p† den tid d† jag tager ifr†n
dem deras v„rn, deras h„rliga fr”jd, deras ”gons lust och deras
sj„ls beg„r, deras s”ner och d”ttrar,
024:026 p† den tiden skall en r„ddad flykting komma till dig och
f”rkunna detta.
024:027 Och d† n„r flyktingen „r d„r, skall din mun uppl†tas, och du
skall tala och icke mer vara stum; och du skall vara ett tecken
f”r dem, och de skola f”rnimma att jag „r HERREN.
025:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
025:002 Du m„nniskobarn, v„nd ditt an- sikte mot Ammons barn och
profetera mot dem.
025:003 Och s„g till Ammons barn: H”ren Herrens, HERRENS ord: S† s„ger
Herren, HERREN: Eftersom du ropar: ˝R„tt s†!˝ ”ver min helgedom,
som har blivit osk„rad, och ”ver Israels land, som har blivit
”delagt, och ”ver Juda folk, som har m†st vandra bort i
f†ngenskap,
025:004 se, d„rf”r vill jag giva dig till besittning †t
”sterl„nningarna, s† att de f† sl† upp sina t„ltl„ger i dig och
s„tta upp sina boningar i dig; de skola f† „ta din frukt, och de
skola dricka din mj”lk.
025:005 Och jag skall g”ra Rabba till en betesmark f”r kameler och
Ammons barns land till en l„gerplats f”r f†r; och I skolen
f”rnimma att Jag „r HERREN.
025:006 Ty s† s„ger Herren, HERREN: Eftersom du klappar i h„nderna och
stampar med f”tterna och i ditt sinnes hela ”vermod gl„der dig
vid Israels lands of„rd,
025:007 se, d„rf”r skall jag utr„cka min hand mot dig och giva dig till
byte †t hedningarna och utrota dig ifr†n folken och utpl†na dig
ur l„nderna; jag skall f”rg”ra dig, och du skall f”rnimma att
jag „r HERREN.

025:008 S† s„ger Herren, HERREN: Eftersom Moab och Seir s„ga: ˝Se, nu „r
det med Juda hus likasom med alla andra folk˝,
025:009 se, d„rf”r skall jag l„gga Moabs bergsluttning ”ppen och
f”rst”ra dess st„der, Ja, dess st„der s† m†nga de „ro, vad
h„rligast „r i landet, Bet-Hajesimot, Baal-Meon och Kirjatama.
025:010 Źt ”sterl„nningarna skall jag giva det till besittning, likasom
jag skall g”ra med Ammons barns land, s† att man icke mer t„nker
p† Ammons barn ibland folken.
025:011 Ja, ”ver Moab skall jag h†lla dom, och de skola f”rnimma att jag
„r HERREN.

025:012 S† s„ger Herren, HERREN: Eftersom Edom har handlat s†
h„mndgirigt mot Juda hus och †dragit sig sv†r skuld genom sin
h„mnd p† dem,
025:013 d„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Jag skall utr„cka min hand mot
Edom och utrota d„rur b†de m„nniskor och djur. Och jag skall
g”ra det till en ”demark „nda fr†n Teman, och „nda borta i Dedan
skola de falla f”r sv„rd.
025:014 Och jag skall utf”ra min h„mnd p† Edom genom mitt folk Israel,
och dessa skola g”ra med Edom efter min vrede och f”rt”rnelse;
och det skall s† f† k„nna min h„mnd, s„ger Herren, HERREN.

025:015 S† s„ger Herren, HERREN: Eftersom filist‚erna hava handlat s†
h„mndgirigt, ja, eftersom de i sitt sinnes ”vermod hava velat
utkr„va h„mnd och i sin eviga fiendskap hava velat bereda
f”rd„rv,
025:016 d„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Se, jag vill utr„cka min hand
mot filist‚erna och utrota keret‚erna och f”rg”ra vad som „r
kvar av Kustlandet vid havet.
025:017 Och jag skall taga stor h„mnd p† dem och tukta dem i
f”rt”rnelse. Och n„r jag l†ter min h„mnd drabba dem, d† skola
de f”rnimma att jag „r HERREN.
026:001 Och i elfte †ret, p† f”rsta dagen i m†naden, kom HERRENS ord
till mig; han sade:
026:002 Du m„nniskobarn, eftersom Tyrus sade om Jerusalem:

˝R„tt s†, uppbruten „r nu
folkens port,
den „r ”ppnad f”r mig;
jag bliver rik, nu d† hon „r f”r”dd˝,
026:003 d„rf”r s„ger Herren, HERREN s†:

Se, jag skall komma
”ver dig, Tyrus,
och jag skall upph„va
m†nga folk mot dig,
likasom havet
upph„ver sina b”ljor.
026:004 De skola f”rst”ra Tyrus' murar
och riva ned dess torn.
S† skall jag sopa bort sj„lva dess grus
och f”rvandla staden
till en kal klippa.
026:005 En torkplats f”r fiskn„t
skall den vara ute i havet;
ty jag har talat,
s„ger Herren, HERREN.
Ja, den skall bliva
ett byte f”r folken;
026:006 och dess d”ttrar p† fastlandet
skola dr„pas med sv„rd.
De skola f”rnimma
att jag „r HERREN.

026:007 Ty s† s„ger Herren, HERREN: Se, jag vill l†ta Nebukadressar,
konungen i Babel, konungarnas konung, komma norrifr†n ”ver
Tyrus, med h„star och vagnar och ryttare och med en stor hop
folk.

026:008 Dina d”ttrar p† fastlandet
skall han dr„pa med sv„rd;
han skall bygga en bel„gringsmur mot dig
och kasta upp mot dig en vall
och resa ett sk”ldtak mot dig.
026:009 Sin murbr„ckas st”tar
skall han rikta mot dina murar
och skall med sina krigsredskap
bryta ned dina torn.
026:010 Hans h„star „ro s† m†nga
att dammet skall ”verh”lja dig.
Vid d†net av hans ryttare
och av hans hjuldon och vagnar
skola dina murar darra,
n„r han drager in genom dina portar,
s†som man drager in
i en er”vrad stad.
026:011 Med sina h„stars hovar
skall han trampa s”nder alla dina gator;
ditt folk skall han dr„pa med sv„rd,
och dina stolta stoder
skola st”rta till jorden.
026:012 Man skall r”va dina skatter
och plundra dina handelsvaror;
man skall riva dina murar
och bryta ned dina sk”na hus;
och stenarna, tr„virket och gruset
skall man kasta i havet.
026:013 Jag skall g”ra slut p† dina s†ngers buller,
och man skall icke mer h”ra
klangen av dina harpor.
026:014 Ja, jag skall g”ra dig till en kal klippa
en torkplats f”r fiskn„t skall du bliva;
aldrig mer skall du varda uppbyggd.
Ty jag, HERREN, har talat,
s„ger Herren, HERREN.

026:015 S† s„ger Herren, HERREN till Tyrus:

Sannerligen, vid d†net av ditt fall,
n„r de slagna j„mra sig,
vid det att man dr„per och m”rdar i dig,
skola havsl„nderna b„va.
026:016 Och alla h”vdingar vid havet
skola stiga ned fr†n sina troner,
de skola l„gga bort sina mantlar
och taga av sig sina brokigt v„vda kl„der;
f”rskr„ckelse bliver deras kl„dnad,
och nere p† jorden skola de sitta;
deras f”rskr„ckelse varder st„ndigt ny,
och de h„pna ”ver ditt ”de.
026:017 De st„mma upp en klagos†ng ”ver dig
och s„ga om dig:

Huru har du icke blivit f”rst”rd, du havsfolkens tillh†ll,
du h”gtprisade stad,
du som var s† m„ktig p† havet,
d„r du l†g med dina inv†nare,
vilka fyllde m„nniskorna med skr„ck
f”r alla som bodde i dig!
026:018 Nu f”rskr„ckas havsl„nderna
p† ditt falls dag,
och ”arna i havet
f”rf„ras vid din underg†ng.

026:019 Ty s† s„ger Herren, HERREN:
N„r jag g”r dig till en ”delagd stad,
lik n†gon stad som ingen bebor,
ja, n„r jag l†ter djupet upph„va sig mot dig
och de stora vattnen bet„cka dig,
026:020 d† st”rtar jag dig ned till dem som hava farit ned i graven,
till folk som levde f”r l„nge sedan;
och lik en l„ngesedan ”delagd plats
f†r du ligga d„r i jordens djup,
hos dem som hava farit ned i graven.
S† skall du f”rbliva obebodd,
medan jag g”r h„rliga ting i de levandes land.
026:021 Jag skall l†ta dig taga en ande med f”rskr„ckelse,
s† att man aldrig i evighet skall finna dig,
huru man „n s”ker efter dig,
s„ger Herren, HERREN.
027:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
027:002 Du m„nniskobarn, st„m upp en klagos†ng ”ver Tyrus;
027:003 s„g till Tyrus:

Du som bor vid havets portar
och driver k”penskap med folken,
h„n till m†nga havsl„nder,
s† s„ger Herren, HERREN:

O Tyrus, du s„ger sj„lv: ˝Jag „r sk”nhetens fullhet.˝
027:004 Ja, dig som har ditt rike ute i havet,
dig gjorde dina byggningsm„n fullkomlig i sk”nhet.
027:005 Av cypress fr†n Senir timrade de
allt plankverk p† dig;
de h„mtade en ceder fr†n Libanon
f”r att g”ra din mast.
027:006 Av ekar fr†n Basan
tillverkade de dina †ror.
Ditt d„ck prydde de med elfenben i „delt tr„
fr†n kitt‚ernas ”l„nder.
027:007 Ditt segel var av fint linne,
med brokig v„vnad fr†n Egypten,
och det stod s†som ditt baner.
M”rkbl†tt och purpurr”tt tyg
fr†n Elisas ”l„nder
hade du till solt„lt.
027:008 Sidons och Arvads inv†nare
voro roddare †t dig;
de f”rfarna m„n du sj„lv hade, o Tyrus,
dem tog du till skeppare.
027:009 Gebals „ldste och dess f”rfarnaste m„n
tj„nade dig
med att bota dina l„ckor.

Alla havets skepp med sina sj”m„n
tj„nade dig
vid ditt varubyte.
027:010 Perser, lud‚er och put‚er
funnos i din h„r
och voro ditt krigsfolk.
Sk”ldar och hj„lmar h„ngde de upp i dig;
dessa g†vo dig glans.
027:011 Arvads s”ner stodo med din h„r
runt om p† dina murar,
gamad‚er hade sin plats i dina torn.
Sina stora sk”ldar h„ngde de upp
runt om p† dina murar;
de gjorde din sk”nhet fullkomlig.
027:012 Tarsis var din handelsv„n,
ty du var rik p† allt slags gods
silver, j„rn, tenn och bly
gavs dig s†som betalning.
027:013 Javan, Tubal och Mesek,
de drevo k”penskap med dig;
tr„lar och koppark„rl
g†vo de dig i utbyte.
027:014 Vagnsh„star, ridh„star och mul†snor
g†vos †t dig s†som betalning
fr†n Togarmas land.
027:015 Dedans s”ner drevo k”penskap med dig
ja, m†nga havsl„nder
drevo handel i din tj„nst;
elfenben och ebenholts
tillf”rde de dig s†som hyllningsg†vor.
027:016 Aram var din handelsv„n,
ty du var rik p† konstarbeten;
karbunkelstenar, purpurr”tt tyg,
brokiga v„vnader och fint linne.
koraller och rubiner
g†vo de dig s†som betalning.
027:017 Juda och Israels land
drevo k”penskap med dig;
vete fr†n Minnit,
bakverk och honung,
olja och balsam
g†vo de dig i utbyte.
027:018 Damaskus var din handelsv„n,
ty du var rik p† konstarbeten,
ja, p† allt slags gods;
de kommo med vin fr†n Helbon
och med ull fr†n Sahar.
027:019 Vedan och Javan
g†vo dig sp†nad s†som betalning;
konstsmitt j„rn och kassia och kalmus
fick du i utbyte.
027:020 Dedan drev k”penskap hos dig
med sadelt„cken att rida p†.
027:021 Araberna och Kedars alla furstar,
de drevo handel i din tj„nst;
med lamm och v„durar och bockar
drevo de handel hos dig.
027:022 Sabas och Raemas k”pm„n
drevo k”penskap med dig;
kryddor av allra yppersta slag
och alla slags „dla stenar och guld
g†vo de dig s†som betalning.
027:023 Haran, Kanne och Eden,
Sabas k”pm„n,
Assur och Kilmad
drevo k”penskap med dig.
027:024 De drevo k”penskap hos dig med sk”na kl„der,
med m”rkbl†, brokigt v„vda mantlar,
med m†ngf„rgade t„cken,
med v„lspunna, starka t†g,
p† din marknad.
027:025 Tarsis-skepp foro †stad
med dina bytesvaror.

S† fylldes du med gods och blev tungt lastad,
d„r du l†g i havet.
027:026 Och dina roddare f”rde dig †stad,
ut p† de vida vattnen.
D† kom ”stanvinden och krossade dig.
d„r du l†g i havet.
027:027 Ditt gods, dina handels- och bytesvaror,
dina sj”m„n och skeppare,
dina l„ckors botare och dina bytesm„klare,
allt krigsfolk p† dig,
allt manskap som fanns ombord p† dig,
de sjunka nu ned i havet,
p† ditt falls dag.
027:028 Vid dina skeppares klagorop
b„va markerna,
027:029 och alla som ro med †ror
”vergiva sina skepp;
sj”m„n och alla skeppare p† havet
begiva sig i land.
027:030 De ropa h”gt ”ver ditt ”de
och klaga bittert;
de str” stoft p† sina huvuden
och v„ltra sig i aska.
027:031 De raka sig skalliga f”r din skull
och h”lja sig i sorgdr„kt;
de gr†ta ”ver dig i bitter sorg,
under bitter klagan.
027:032 Med j„mmer st„mma de upp en klagos†ng om dig,
en klagos†ng ”ver ditt ”de:
˝Vem var s†som Tyrus, hon som nu ligger i det tysta
ute i havet?˝
027:033 D„r dina handelsvaror sattes i land fr†n havet
m„ttade du m†nga folk;
med ditt myckna gods och dina m†nga bytesvaror
riktade du jordens konungar.
027:034 Men nu, d† du har f”rlist och f”rsvunnit ifr†n havet,
ned i vattnens djup,
nu hava dina bytesvaror och allt ditt manskap
sjunkit med dig.
027:035 Havsl„ndernas alla inbyggare
h„pna ”ver ditt ”de,
deras konungar st† rysande,
med f”rf„ran i sina ansikten.
027:036 K”pm„nnen ute bland folken
vissla †t dig;
du har tagit en „nde med f”rskr„ckelse
till evig tid.
028:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
028:002 Du m„nniskobarn, s„g till fursten i Tyrus: S† s„ger Herren,
HERREN:

Eftersom ditt hj„rta „r s† h”gmodigt
och du s„ger: ˝Jag „r en gud,
ja, p† ett gudas„te tronar jag
mitt ute i havet˝,
du som dock „r en m„nniska och icke en gud,
huru mycket du „n i ditt hj„rta tycker dig vara en gud --
028:003 och sant „r att du „r visare „n Daniel;
ingen hemlighet „r f”rborgad f”r dig;
028:004 genom din vishet och ditt f”rst†nd
har du skaffat dig rikedom,
guld och silver har du skaffat dig
i dina f”rr†dshus;
028:005 och genom den stora vishet varmed du drev din k”penskap
har du ”kat din rikedom,
och s† har ditt hj„rta blivit h”gmodigt
f”r din rikedoms skull --
028:006 d„rf”r s„ger Herren, HERREN s†:
Eftersom du i ditt hj„rta
tycker dig vara en gud,
028:007 se, d„rf”r skall jag l†ta fr„mlingar komma ”ver dig,
de grymmaste folk;
och de skola draga ut sina sv„rd
mot din visdoms sk”nhet
och skola osk„ra din glans.
028:008 De skola st”rta dig ned i graven, och du skall d”
s†som en d”dsslagen man,
mitt ute i havet.
028:009 M†nne du d† skall s„ga till din dr†pare:
˝Jag „r en gud˝,
du som ej „r en gud, utan en m„nniska,
i dens v†ld, som sl†r dig till d”ds?
028:010 S†som de oomskurna d”, s† skall du d”,
f”r fr„mlingars hand.
Ty jag har talat,
s„ger Herren, HERREN.

028:011 Och HERRENS ord kom till mig han sade:
028:012 Du m„nniskobarn, st„m upp en klagos†ng ”ver konungen i Tyrus och
s„g till honom: S† s„ger Herren, HERREN:

Du var ypperst bland h„rliga skapelser,
full med vishet och fullkomlig i sk”nhet.
028:013 I Eden, Guds lustg†rd, bodde du,
h”ljd i alla slags „dla stenar:
karneol, topas och kalcedon,
krysolit, onyx och jaspis,
safir, karbunkel och smaragd, j„mte guld;
du var prydd med smycken och klenoder,
beredda den dag d† du skapades.
028:014 Du var en kerub, som skuggade vida,
och jag hade satt dig att vara p† det heliga gudaberget,
du fick d„r g† omkring bland gnistrande stenar.
028:015 Lyckosam var du p† dina v„gar
fr†n den dag d† du skapades,
till dess att or„ttf„rdighet blev funnen hos dig.

028:016 Men under din myckna k”penskap
blev ditt inre fyllt med or„tt, och du f”ll i synd.
D† f”rvisade jag dig fr†n gudaberget
och f”rgjorde dig, du vittskuggande kerub;
du fick ej stanna bland de gnistrande stenarna.
028:017 Eftersom ditt hj„rta h”gmodades ”ver din sk”nhet
och du f”rspillde din vishet f”r ditt pr†ls skull,
d„rf”r slog jag dig ned till jorden
och gav dig till pris †t konungarna,
s† att de fingo se sin lust p† dig.
028:018 Genom dina m†nga missg„rningar vid din or„ttr†diga k”penskap
ohelgade du dina helgedomar.
D„rf”r l„t jag eld g† ut ifr†n dig,
och av den blev du f”rt„rd.
Jag l„t dig ligga s†som aska p† jorden
inf”r alla som bes”kte dig.
028:019 Alla som k„nde dig bland folken
h„pnade ”ver ditt ”de.
Du tog en „nde med f”rskr„ckelse
f”r evig tid.

028:020 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
028:021 Du m„nniskobarn, v„nd ditt ansikte mot Sidon och profetera mot
det
028:022 och s„g: S† s„ger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ”ver dig,
Sidon, och f”rh„rliga mig i dig. Ja, att jag „r HERREN, det
skall man f”rnimma, n„r jag h†ller dom ”ver henne och bevisar
mig helig p† henne.
028:023 Och jag skall s„nda ”ver henne pest och blod p† hennes gator,
och d”dsslagna m„n skola falla d„rinne f”r ett sv„rd som skall
drabba henne fr†n alla sidor; och man skall f”rnimma att jag „r
HERREN.
028:024 Sedan skall f”r Israels hus icke mer finnas n†gon stingande tagg
eller n†got s†rande t”rne bland alla de grannfolk som nu h†na
dem; och man skall f”rnimma att jag „r Herren, HERREN.
028:025 Ja, s† s„ger Herren, HERREN: N„r jag f”rsamlar Israels barn fr†n
de folk bland vilka de „ro f”rstr”dda, d† skall jag bevisa mig
helig p† dem inf”r folkens ”gon, och de skola sedan f† bo i sitt
land, det som jag har givit †t min tj„nare Jakob.
028:026 De skola bo d„r i trygghet och bygga hus och plantera ving†rdar
ja, de skola bo i trygghet, n„r jag h†ller dom ”ver alla som
h†na dem p† alla sidor; och de skola f”rnimma att jag „r HERREN,
deras Gud.
029:001 I tionde †ret, p† tolfte dagen i
tionde m†naden, kom HERRENS
ord till mig; han sade:
029:002 Du m„nniskobarn, v„nd ditt ansikte mot Farao, konungen i
Egypten, och profetera mot honom och mot hela Egypten.
029:003 Tala och s„g: S† s„ger Herren, HERREN:

Se, jag skall komma ”ver dig, Farao,
du Egyptens konung,
du stora drake, som ligger d„r
i dina str”mmar
och s„ger: ˝Min Nilflod „r min;
sj„lv har jag gjort mig.˝
029:004 Jag skall s„tta krokar i dina k„ftar
och l†ta fiskarna i dina str”mmar
fastna vid dina fj„ll,
och s† skall jag draga dig upp ur dina str”mmar
med alla de fiskar i dina str”mmar,
som h„nga fast vid dina fj„ll.
029:005 Och jag skall kasta dig ut i ”knen
med alla fiskarna ifr†n dina str”mmar;
du skall falla p† marken
och ej tagas bort d„rifr†n eller upph„mtas,
ty †t markens djur och himmelens f†glar
vill jag giva dig till mat;
029:006 och alla Egyptens inbyggare skola f”rnimma
att jag „r HERREN.
Ty de „ro en r”rstav
f”r Israels barn;
029:007 ja, n„r dessa fatta i dig med handen, g†r du s”nder
och s†rar envar av dem i sidan;
och n„r de st”dja sig p† dig, brytes du av
och l„mnar dem alla med vacklande l„nder.

029:008 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Se, jag vill l†ta sv„rd komma
”ver dig, och jag skall utrota ur dig b†de m„nniskor och djur.
029:009 Och Egyptens land skall bliva f”r”tt och ”delagt, och man skall
f”rnimma att jag „r HERREN. Detta d„rf”r att han sade:
˝Nilfloden „r min; sj„lv har jag gjort den.
029:010 Ja, d„rf”r skall jag komma ”ver dig och dina str”mmar, och g”ra
Egyptens land till en ”demark, ett ”delagt land, fr†n Migdol
till Sevene, fram till Etiopiens gr„ns.
029:011 Ingen m„nniskofot skall g† d„r fram, och ingen fot av n†got
boskapsdjur skall g† d„r fram; och det skall ligga obebott i
fyrtio †r.
029:012 Och jag skall g”ra Egyptens land till en ”demark bland ”delagda
l„nder, och dess st„der skola ligga ”de bland f”rh„rjade st„der
i fyrtio †r; och jag skall f”rskingra egyptierna bland folken
och f”rstr” dem i l„nderna.

029:013 Ty s† s„ger Herren, HERREN: N„r fyrtio †r „ro f”rlidna, skall
jag f”rsamla egyptierna fr†n de folk bland vilka de „ro
f”rskingrade.
029:014 Och jag skall †ter uppr„tta Egypten och l†ta egyptierna komma
tillbaka till Patros' land, varifr†n de stamma. D„r skola de
bliva ett oansenligt rike,
029:015 ja, ett rike oansenligare „n andra riken, s† att det icke mer
skall kunna upph„va sig ”ver folken; jag skall l†ta dem bliva s†
f† att de icke kunna r†da ”ver folken.
029:016 Och Israels barn skola icke mer s„tta sitt hopp till dem som
allenast uppv„cka minnet av deras missg„rning, n„r de v„nda sig
till dem; och de skola f”rnimma att jag „r Herren, HERREN.

029:017 I tjugusjunde †ret, p† f”rsta dagen i f”rsta m†naden, kom
HERRENS ord till mig; han sade:
029:018 Du m„nniskobarn, Nebukadressar konungen i Babel, har l†tit sin
h„r f”rr„tta ett sv†rt arbete mot Tyrus; alla huvuden hava
blivit skalliga och alla skuldror s”nderskavda. Men han och hans
h„r hava icke f†tt n†gon l”n fr†n Tyrus f”r det arbete som han
har f”rr„ttat mot det.
029:019 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Se, jag vill giva Egyptens land
†t Nebukadressar, konungen i Babel; och han skall f”ra bort dess
rikedomar och taga rov d„rifr†n och g”ra byte d„r, och detta
skall hans h„r f† till l”n.
029:020 S†som en vederg„llning f”r hans arbete giver jag honom Egyptens
land; ty f”r min r„kning hava de utf”rt sitt verk, s„ger Herren,
HERREN.
029:021 P† den tiden skall jag l†ta ett horn v„xa upp †t Israels hus,
och du skall f† uppl†ta din mun mitt ibland dem; och de skola
f”rnimma att jag „r HERREN.
030:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
030:002 Du m„nniskobarn, profetera och s„g: S† s„ger Herren, HERREN:
J„mren eder: ˝Ack ve, vilken dag!˝
030:003 Ty dagen „r n„ra, HERRENS dag „r n„ra; en molnh”ljd dag „r det,
hednafolkens stund „r inne.
030:004 Ett sv„rd kommer ”ver Egypten, och Etiopien fattas av †ngest,
n„r de slagna falla i Egypten och dess rikedomar f”ras bort och
dess grundvalar upprivas.
030:005 Etiopier, put‚er och lud‚er, och hela hopen av fr„mmande folk,
och kub‚er och f”rbundslandets s”ner skola med dem falla f”r
sv„rd.
030:006 S† s„ger HERREN: Ja, Egyptens f”rsvarare skola falla, och dess
stolta makt skall st”rtas ned; fr†n Migdol till Sevene skola de
som bo d„r falla f”r sv„rd, s„ger Herren, HERREN.
030:007 Och deras land skall ligga ”de bland ”delagda l„nder, och
st„derna d„r skola vara bland f”rh„rjade st„der.
030:008 Och man skall f”rnimma att jag „r HERREN, n„r jag t„nder eld p†
Egypten och l†ter alla dess hj„lpare varda krossade.
030:009 P† den dagen skola s„ndebud draga ut fr†n mig p† skepp, f”r att
injaga skr„ck hos Etiopien mitt i dess trygghet; och man skall
d„r fattas av †ngest p† Egyptens dag; ty se, det kommer!

030:010 S† s„ger Herren, HERREN: Ja, jag skall g”ra slut p† Egyptens
rikedomar genom Nebukadressar, konungen i Babel.
030:011 Han och hans folk med honom, de grymmaste hedningar, skola
h„mtas dit till att f”rd„rva landet; de skola draga sina sv„rd
mot Egypten och uppfylla landet med slagna.
030:012 Och jag skall g”ra str”mmarna till torr mark och s„lja landet i
onda m„ns hand. Jag skall ”del„gga landet med allt vad d„ri „r,
genom fr„mmande m„n. Jag, HERREN, har talat.

030:013 S† s„ger Herren, HERREN: Jag skall ock f”rst”ra de el„ndiga
avgudarna och g”ra slut p† avgudarna i Nof, och ur Egyptens land
skall ingen furste mer uppst†; och jag skall l†ta fruktan komma
”ver Egyptens land.
030:014 Jag skall ”del„gga Patros och t„nda eld p† Soan och h†lla dom
”ver No.
030:015 Och jag skall utgjuta min vrede ”ver Sin, Egyptens v„rn, och
utrota den larmande hopen i No.
030:016 Ja, jag skall t„nda eld p† Egypten, Sin skall gripas av †ngest,
No skall bliva intaget och Nof ”verfallas p† ljusa dagen.
030:017 Avens och Pi-Besets unga m„n skola falla f”r sv„rd, och sj„lva
skola de vandra bort i f†ngenskap.
030:018 I Tehafnehes bliver dagen m”rk, n„r jag d„r bryter s”nder
Egyptens ok och dess stolta makt d„r f†r en „nde; ja, ett moln
skall ”vert„cka det, och dess d”ttrar skola vandra bort i
f†ngenskap.
030:019 Jag skall h†lla dom ”ver Egypten, och man skall f”rnimma att jag
„r HERREN.

030:020 I elfte †ret, p† sjunde dagen i f”rsta m†naden, kom HERRENS ord
till mig; han sade:
030:021 Du m„nniskobarn, jag har brutit s”nder Faraos, den egyptiske
konungens, arm; och se, den har icke blivit f”rbunden, man har
icke brukat l„kemedel, icke lindat den, icke lagt p† den
f”rband, f”r att †ter g”ra den stark nog till att f”ra sv„rdet.
030:022 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Se, jag skall komma ”ver Farao,
konungen i Egypten, och bryta s”nder hans armar, b†de den som
„nnu „r stark och den som redan „r s”nderbruten, och skall l†ta
sv„rdet falla ur hans hand.
030:023 Och jag skall f”rskingra egyptierna bland folken och f”rstr” dem
i l„nderna.
030:024 Den babyloniske konungens armar skall jag st„rka, och jag skall
s„tta milt sv„rd i hans hand; men Faraos armar skall jag bryta
s”nder, s† att han upph„ver j„mmerrop inf”r honom, s†som en
d”dsslagen k„mpe g”r.
030:025 Ja, jag skall st„rka den babyloniske konungens armar, men Faraos
armar skola sjunka ned; och man skall f”rnimma att jag „r
HERREN, n„r jag s„tter mitt sv„rd i den babyloniske konungens
hand, f”r att han skall sv„nga det mot Egyptens land.
030:026 Och jag skall f”rskingra egyptierna bland folken och f”rstr” dem
i l„nderna; och de skola f”rnimma att jag „r HERREN.
031:001 I elfte †ret, p† f”rsta dagen i tredje m†naden, kom HERRENS ord
till mig; han sade:
031:002 Du m„nniskobarn, s„g till Farao, konungen i Egypten, och till
hans larmande hop:

Vem kan f”rliknas
med dig i din storhet?
031:003 Se, du „r ett „delt tr„d,
en ceder p† Libanon,
med sk”na grenar
och skuggrik krona
och h”g stam,
en som med sin topp
r„cker upp bland molnen.
031:004 Vatten g†vo den v„xt,
djupets k„llor gjorde den h”g.
Ty med sina str”mmar omfl”to de
platsen d„r den var planterad;
f”rst sedan s„nde de sina fl”den
till alla andra tr„d p† marken.
031:005 S† fick den h”gre stam
„n alla tr„d p† marken,
den fick talrika kvistar
och l†nga grenar,
genom det myckna vatten den hade,
n„r den sk”t skott.
031:006 Alla himmelens f†glar
byggde sig n„sten bland dess kvistar,
under dess grenar f”dde
alla markens djur sina ungar,
och i dess skugga bodde
allahanda stora folk.
031:007 Och den blev sk”n genom sin storhet
och genom sina grenars l„ngd,
d„r den stod med sin rot
invid stora vatten.
031:008 Ingen ceder i Guds lustg†rd
gick upp emot denna,
ingen cypress hade kvistar
som kunde f”rliknas med dennas,
ingen l”nn bar grenar,
j„mf”rliga med dennas;
nej, intet tr„d i Guds lustg†rd
liknade den i sk”nhet
031:009 S† sk”n hade jag l†tit den bliva,
i dess rikedom p† grenar,
att alla Edens tr„d i Guds lustg†rd
m†ste avundas den.

031:010 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s† Eftersom du v„xte s† h”g, ja,
eftersom ditt tr„d str„ckte sin topp upp bland molnen och
f”rh„vde sig i sitt hj„rta ”ver att det var s† h”gt,
031:011 d„rf”r skall jag prisgiva det †t en som „r v„ldig bland
folken. Han skall f”rvisso utf”ra sitt verk d„rp†, ty f”r dess
ogudaktighets skull har jag f”rkastat det.

031:012 Ja, fr„mlingar hava f†tt hugga ned det, de grymmaste folk, och
hava l†tit det ligga. Dess kvistar hava nu fallit p† bergen och
i alla dalar; dess grenar hava blivit avbrutna och kastade i
alla landets b„ckar, och alla folk p† jorden hava m†st draga
bort d„rifr†n och f”rsaka dess skugga och l†ta det ligga.
031:013 P† dess kullfallna stam bo alla himmelens f†glar, och p† dess
grenar l„gra sig alla markens djur.
031:014 S† sker, f”r att ett tr„d som v„xer vid vatten aldrig skall yvas
”ver sin h”jd och str„cka sin topp upp bland molnen; ja, f”r att
icke ens de v„ldigaste av dem skola st† och yvas, intet tr„d som
har haft vatten att dricka. Ty de „ro allasammans hemfallna †t
d”den och m†ste ned i jordens djup, till att vara d„r bland
m„nniskors barn, hos dem som hava farit ned i graven.

031:015 S† s„ger Herren, HERREN: P† den dag d† det for ned till
d”dsriket l„t jag djupet f”r dess skull h”lja sig i sorgdr„kt;
jag h„mmade str”mmarna d„r, och de stora vattnen h”llos
tillbaka. Jag l„t Libanon f”r dess skull kl„da sig i svart, och
alla tr„d p† marken f”rtvinade i sorg ”ver det.
031:016 Genom d†net av dess fall kom jag folken att b„va, n„r jag
st”rtade det ned i d”dsriket, till dem som hade farit ned i
graven. Men d† tr”stade sig i jordens djup alla Edens tr„d, de
yppersta och b„sta p† Libanon, alla de som hade haft vatten att
dricka.
031:017 Ocks† de hade, s†som det tr„det, m†st fara ned till d”dsriket,
till dem som voro slagna med sv„rd; dit foro ock de som hade
varit dess st”d och hade bott i dess skugga bland folken.
031:018 Kan nu n†got bland Edens tr„d f”rliknas med dig i h„rlighet och
storhet? Och dock skall du, s†som Edens tr„d, st”rtas ned i
jordens djup och ligga d„r bland oomskurna, hos dem som „ro
slagna med sv„rd. S† skall det g† Farao och hela hans larmande
hop, s„ger Herren, HERREN.
032:001 I tolfte †ret, p† f”rsta dagen i tolfte m†naden, kom HERRENS ord
till mig; han sade:
032:002 Du m„nniskobarn, st„m upp en klagos†ng ”ver Farao, konungen i
Egypten, och s„g till honom:

Det „r f”rbi med dig, du lejon bland folken!
Och du var dock lik draken i havet,
d„r du for fram i dina str”mmar
och r”rde upp vattnet med dina f”tter
och grumlade dess str”mmar.

032:003 S† s„ger nu Herren, HERREN:
Jag skall breda ut mitt n„t ”ver dig
genom skaror av m†nga folk,
och de skola draga upp dig i mitt garn.
032:004 Jag skall kasta dig upp p† jorden,
jag skall slunga dig bort p† marken
och l†ta alla himmelens f†glar
sl† ned p† dig
och l†ta de vilda djuren p† hela jorden
m„tta sig med dig.
032:005 Jag skall kasta ditt k”tt p† bergen
och fylla dalarna med ditt stora skrov.
032:006 Och landet som du har neds”lat
skall jag vattna med ditt blod
„nda upp till bergen,
och b„ckarna skola bliva fulla av dig.
032:007 Och n„r jag utsl„cker dig, skall jag ”vert„cka himmelen
och f”rm”rka dess stj„rnor;
jag skall ”vert„cka solen med moln,
och m†nens ljus skall icke lysa mer.
032:008 Alla ljus p† himmelen
skall jag f”rm”rka f”r din skull
och l†ta m”rker komma ”ver ditt land,
s„ger Herren, HERREN.
032:009 Och m†nga folks hj„rtan
skall jag sl† med skr„ck,
n„r jag g”r din underg†ng bekant bland folkslagen,
ja, i l„nder som du icke k„nner.
032:010 Jag skall komma m†nga folk
att h„pna f”r din skull,
och deras konungar skola f”r din skull
gripas av b„van,
n„r jag i deras †syn sv„nger mitt sv„rd;
vart ”gonblick skola de frukta,
envar f”r sitt liv,
p† ditt falls dag.
032:011 Ty s† s„ger Herren, HERREN:
Den babyloniske konungens sv„rd
skall komma ”ver dig.
032:012 Jag skall l†ta din larmande hop
falla f”r hj„ltars sv„rd,
grymmast bland hedningar „ro de alla.
De skola f”r”da Egyptens h„rlighet,
och hela dess larmande hop skall f”rg”ras;
032:013 jag skall utrota all dess boskap,
den som betar vid det myckna vattnet.
Av m„nniskofot skall det icke mer r”ras upp,
ej heller r”ras upp av boskapskl”var.
032:014 Sedan skall jag l†ta deras vatten sjunka undan
och deras str”mmar flyta bort s†som olja,
s„ger Herren, HERREN,
032:015 i det jag g”r Egyptens land
till en ”dslig ”demark
och ber”var landet allt vad d„ri „r,
n„r jag nu sl†r alla dess inbyggare,
s† att man f”rnimmer att jag „r HERREN.

032:016 Detta „r en klagos†ng som man skall sjunga,
ja, folkens d”ttrar skola sjunga den;
de skola sjunga den ”ver Egypten
med hela dess larmande hop,
s„ger Herren, HERREN.

032:017 I tolfte †ret, p† femtonde dagen i m†naden, kom HERRENS ord
till mig; han sade:
032:018 Du m„nniskobarn, sjung sorges†ng ”ver Egyptens larmande
hop. Bjud henne att s†som d”ttrarna av de v„ldigaste folk fara
ned i jordens djup, till dem som redan hava farit ned i graven.

032:019 Finnes n†gon s† ringa att du „r f”rmer „n hon? Nej, far du ned
och l†t dig b„ddas bland de oomskurna.
032:020 Bland m„n som „ro slagna med sv„rd skola ock dina falla. Sv„rdet
„r redo; sl„pen bort henne med hela hennes larmande hop.
032:021 M„ktiga hj„ltar skola tala till Farao ur d”dsriket, till honom
och till hans hj„lpare: ˝Ja, de hava m†st fara hitned, och nu
ligga de d„r, de oomskurna, slagna med sv„rd.˝

032:022 D„r ligger redan Assur med hela sin skara; runt omkring honom
har denna sin gravplats. Allasammans ligga de d„r slagna, fallna
f”r sv„rd.
032:023 Sin grav har han f†tt l„ngst ned i underjorden, och runt omkring
honom ligger hans skara begraven. Allasammans ligga de slagna,
fallna f”r sv„rd, de man som en g†ng utbredde skr„ck i de
levandes land.

032:024 D„r ligger Elam med hela sin larmande hop, vilande runt omkring
hans grav. Allasammans ligga de slagna, m„nnen som f”llo f”r
sv„rd, och som oomskurna m†ste fara, ned i jordens djup, desamma
som en g†ng utbredde skr„ck omkring sig i de levandes land; nu
m†ste de b„ra sin skam bland de andra som hava farit ned i
graven.
032:025 Ja, bland slagna har han f†tt sitt l„ger med hela sin larmande
hop; runt omkring honom har denna sin gravplats. Allasammans
ligga de d„r oomskurna, slagna med sv„rd; en g†ng utbredde sig
ju skr„ck omkring dem i de levandes land, men de m†ste nu b„ra
sin skam bland dem som hava farit ned i graven. Ja, bland
slagna har han f†tt sin plats.

032:026 D„r ligger Mesek-Tubal med hela sin larmande hop; runt omkring
honom har denna sin gravplats. Allasammans ligga de d„r
oomskurna, slagna med sv„rd; en g†ng utbredde de ju skr„ck
omkring sig i de levandes land.
032:027 Men dessa fallna m„n ur de oomskurnas hop, de f† icke vila bland
hj„ltarna, bland dem som hava farit ned till d”dsriket i sin
krigiska rustning och f†tt sina sv„rd lagda under sina
huvuden. Nej, deras missg„rningar hava kommit ”ver deras ben. De
utbredde ju skr„ck i de levandes land, s†som hj„ltar g”ra.
032:028 Ja, ocks† du skall bliva krossad bland de oomskurna och f† ligga
bland dem som „ro slagna med sv„rd.

032:029 D„r ligger Edom med sina konungar och alla sina h”vdingar; huru
m„ktiga de „n voro, hava de nu f†tt sin plats bland dem som „ro
slagna med sv„rd; de m†ste ligga bland de oomskurna, bland dem
som hava farit ned i graven.

032:030 D„r ligga Nordlandets furstar allasammans, med alla sidonier, ty
de hava m†st fara ned till de slagna, de hava kommit p† skam,
trots den skr„ck de utbredde genom sina v„ldiga g„rningar. Och
de ligga d„r oomskurna bland dem som hava blivit slagna med
sv„rd; de m†ste b„ra sin skam bland dem som hava farit ned i
graven.

032:031 Dem skall nu Farao f† se, och han skall s† tr”sta sig ”ver hela
sin larmande hop. Ja, Farao och hela hans har „ro slagna med
sv„rd, s„ger Herren, HERREN.
032:032 Ty v„l utbredde jag skr„ck f”r honom i de levandes land, men nu
m†ste han, Farao, med hela sin larmande hop, l†ta sig b„ddas
bland de oomskurna, hos dem som „ro slagna med sv„rd, s„ger
Herren, HERREN.
033:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
033:002 Du m„nniskobarn, tala till dina landsm„n och s„g till dem: Om
jag vill l†ta sv„rdet komma ”ver ett land, och folket i landet
har utsett bland sig en man som det har gjort till sin v„ktare,
033:003 och denne ser sv„rdet komma ”ver landet och st”ter i basunen och
varnar folket,
033:004 men den som f†r h”ra basunljudet „nda icke l†ter varna sig, och
sv„rdet sedan kommer och tager honom bort, d† kommer hans blod
”ver hans eget huvud.
033:005 Ty han h”rde ju basunljudet, men l„t icke varna sig; d„rf”r
kommer hans blod ”ver honom sj„lv. Om han hade l†tit varna sig,
s† hade han r„ddat sitt liv. --
033:006 Men om v„ktaren ser sv„rdet komma och icke st”ter i basunen och
folket s† icke bliver varnat, och sv„rdet sedan kommer och tager
bort n†gon bland dem, d† bliver visserligen denne borttagen
genom sin egen missg„rning, men hans blod skall jag utkr„va av
v„ktarens hand.

033:007 Dig, du m„nniskobarn, har jag satt till en v„ktare f”r Israels
hus, f”r att du † mina v„gnar skall varna dem, n„r du h”r ett
ord fr†n min mun.
033:008 Om jag s„ger till den ogudaktige: ˝Du ogudaktige, du m†ste d”˝,
och du d† icke s„ger n†got till att varna den ogudaktige f”r
hans v„g, s† skall v„l den ogudaktige d” genom sin missg„rning,
men hans blod skall jag utkr„va av din hand.
033:009 Men om du varnar den ogudaktige f”r hans v„g, p† det att han m†
v„nda om ifr†n den, och han likv„l icke v„nder om ifr†n sin v„g,
d† skall visserligen han d” genom sin missg„rning, men du sj„lv
har r„ddat din sj„l.

033:010 Och du, m„nniskobarn, s„g till Israels hus: I s„gen s†: ˝V†ra
”vertr„delser och synder tynga p† oss och vi f”rsm„kta genom
dem. Huru kunna vi d† bliva vid liv?˝
033:011 Men svara dem: S† sant jag lever, s„ger Herren, HERREN, jag har
ingen lust till den ogudaktiges d”d, utan fastmer d„rtill att
den ogudaktige v„nder om fr†n sin v„g och f†r leva. S† v„nden d†
om, ja, v„nden om fr†n edra onda v„gar; ty icke viljen I v„l d”,
I av Israels hus?

033:012 Men du, m„nniskobarn, s„g till dina landsm„n: Den r„ttf„rdiges
r„ttf„rdighet skall icke r„dda honom, n„r han beg†r
”vertr„delser; och den ogudaktige skall icke komma p† fall genom
sin ogudaktighet, n„r han v„nder om fr†n sin ogudaktighet, lika
litet som den r„ttf„rdige skall kunna leva genom sin
r„ttf„rdighet, n„r han syndar.
033:013 Om jag s„ger till den r„ttf„rdige att han skall f† leva, och han
sedan i f”rlitande p† sin r„ttf„rdighet g”r vad or„tt „r, s†
skall intet ih†gkommas av all hans r„ttf„rdighet, utan genom det
or„tta som han g”r skall han d”.
033:014 Och om jag s„ger till den ogudaktige: ˝Du m†ste d”˝, och han
sedan v„nder om fr†n sin synd och ”var r„tt och r„ttf„rdighet,
033:015 s† att han, den ogudaktige, give tillbaka den pant han har f†tt
och ers„tter vad han har r”vat och vandrar efter livets stadgar,
s† att han icke g”r vad or„tt „r, d† skall han f”rvisso leva och
icke d”.
033:016 Ingen av de synder han har beg†tt skall d† tillr„knas honom; han
har ”vat r„tt och r„ttf„rdighet, d„rf”r skall han f”rvisso f†
leva. --
033:017 Men nu s„ga dina landsm„n: ˝Herrens v„g „r icke alltid
densamma˝, d† det fastmer „r deras egen v„g som icke alltid „r
densamma.
033:018 Om den r„ttf„rdige v„nder om fr†n sin r„ttf„rdighet och g”r vad
or„tt „r, s† m†ste han just d„rf”r d”.
033:019 Men om den ogudaktige v„nder om fr†n sin ogudaktighet och ”var
r„tt och r„ttf„rdighet, d† skall han just d„rf”r f† leva.
033:020 Och „nd† s„gen I: ˝Herrens v„g „r icke alltid densamma.˝ Jo, jag
skall d”ma var och en av eder efter hans v„gar, I av Israels
hus.

033:021 I det tolfte †ret sedan vi hade blivit bortf”rda i f†ngenskap,
p† femte dagen i tionde m†naden, kom en flykting ifr†n Jerusalem
till mig med budskapet: ˝Staden „r intagen.˝
033:022 Nu hade p† aftonen f”re flyktingens ankomst HERRENS hand kommit
”ver mig; men p† morgonen ”ppnade han †ter min mun, just f”re
mannens ankomst, s† att jag, d† nu min mun blev ”ppnad, upph”rde
att vara stum.
033:023 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
033:024 Du m„nniskobarn, de som bo ibland ruinerna d„r borta i Israels
land s„ga ˝Abraham var en ensam man, och han fick dock landet
till besittning. Vi „ro m†nga, oss m†ste v„l landet d† vara
givet till besittning!˝
033:025 S„g d„rf”r till dem: S† s„ger Herren, HERREN: I „ten k”tt med
blodet i, I upplyften edra ”gon till edra el„ndiga avgudar, och
I utgjuten blod; och likv„l skullen I f† hava landet till
besittning!
033:026 I trotsen p† edra sv„rd, I bedriven vad styggeligt „r, I sk„nden
varandras hustrur; och likv„l skullen I f† hava landet till
besittning!
033:027 Nej; s† skall du s„ga till dem: S† s„ger Herren, HERREN: S† sant
jag lever, de som bo d„r bland ruinerna skola falla f”r sv„rd;
och dem som bo p† landsbygden skall jag giva till mat †t de
vilda djuren, och de som bo i bergf„sten eller i grottor skola
d” genom pest.
033:028 Jag skall g”ra landet ”de och tomt, och dess stolta makt skall
f† en „nde; och Israels berg skola ”del„ggas, s† att ingen g†r
d„r fram.
033:029 Och de skola f”rnimma att jag „r HERREN, n„r jag g”r landet ”de
och tomt, f”r alla de styggelsers skull som de hava bedrivit.

033:030 Men du, m„nniskobarn, dina landsm„n, som orda om dig invid
v„ggarna och i ing†ngarna till husen, de tala sinsemellan, den
ene med den andre, och s„ga: ˝Kom, l†t oss h”ra vad det „r f”r
ett ord som nu utg†r fr†n HERREN.˝
033:031 Och de komma till dig, s†som g„llde det en folkf”rsamling, och
s„tta sig hos dig s†som mitt folk; och de h”ra dina ord, men
g”ra icke efter dem. Ty v„l hopg”ra de med munnen ljuvliga ord,
men deras hj„rtan st† blott efter egen vinning.
033:032 Och se, du „r f”r dem, s†som n„r n†gon som har vacker r”st och
spelar v„l sjunger en k„rleksvisa; de h”ra v„l dina ord, men
g”ra icke efter dem.
033:033 Men n„r det kommer -- ty se det kommer! -- d† skola de f”rnimma
att en profet har varit ibland dem.
034:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
034:002 Du m„nniskobarn, profetera mot Israels herdar, profetera och s„g
till dem, till herdarna: S† s„ger Herren, HERREN: Ve eder, I
Israels herdar, som haven s”rjt allenast f”r eder sj„lva! Var
det d† icke f”r hjorden som herdarna borde s”rja?
034:003 I st„llet †ten I upp det feta, med ullen kl„dden I eder, det
g”dda slaktaden I; men om hjorden v†rdaden I eder icke.
034:004 De svaga st„rkten I icke, det sjuka heladen I icke, det sargade
f”rbunden I icke, det f”rdrivna f”rden I icke tillbaka, det
f”rlorade upps”kten I icke, utan med f”rtryck och h†rdhet f”ren
I fram mot dem.
034:005 S† blevo de f”rskingrade, d„rf”r att de icke hade n†gon herde,
de blevo till mat †t alla markens djur, ja, de blevo
f”rskingrade.
034:006 Mina f†r g† nu vilse p† alla berg och alla h”ga kullar; ”ver
hela jorden „ro mina f†r f”rskingrade, utan att n†gon fr†gar
efter dem eller upps”ker dem.
034:007 H”ren d„rf”r HERRENS ord, I herdar:
034:008 S† sant jag lever, s„ger Herren, HERREN, sannerligen, eftersom
mina f†r hava l„mnats till rov, ja, eftersom mina f†r hava
blivit till mat †t alla markens djur, d† de nu icke hava n†gon
herde, och eftersom mina herdar icke fr†ga efter mina f†r ja,
eftersom herdarna s”rja f”r sig sj„lva och icke s”rja f”r mina
f†r,
034:009 d„rf”r, I herdar: H”ren HERRENS ord:
034:010 S† s„ger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ”ver herdarna och
utkr„va mina f†r ur deras hand och g”ra slut p† deras
herdetj„nst; och herdarna skola d† icke mer kunna s”rja f”r sig
sj„lva, ty jag skall r„dda mina f†r ur deras gap, s† att de icke
bliva till mat †t dem.

034:011 Ty s† s„ger Herren, HERREN: Se, jag skall sj„lv taga mig an mina
f†r och leta dem tillsammans.
034:012 Likasom en herde letar tillsammans sin hjord, n„r hans f†r „ro
f”rstr”dda omkring honom, s† skall ock jag leta tillsammans mina
f†r och r„dda dem fr†n alla de orter till vilka de f”rskingrades
p† en dag av moln och t”cken.
034:013 Och jag skall f”ra dem ut ifr†n folken och f”rsamla dem ur
l„nderna, och skall l†ta dem komma till sitt eget land och f”ra
dem i bet p† Israels berg, vid b„ckarna och var man eljest kan
bo i landet.
034:014 P† goda betesplatser skall jag f”ra dem i bet, p† Israels h”ga
berg skola de f† sina betesmarker; d„r skola de l„gra sig p†
goda betesmarker, och fett bete skola de hava p† Israels berg.
034:015 Jag skall sj„lv f”ra mina f†r i bet och sj„lv utse l„gerplatser
†t dem, s„ger Herren, HERREN.
034:016 Det f”rlorade skall jag upps”ka, det f”rdrivna skall jag f”ra
tillbaka, det sargade skall jag f”rbinda, och det svaga skall
jag st„rka. Men det feta och det starka skall jag f”rg”ra; ja,
jag skall sk”ta det s†som r„tt „r.

034:017 Men I, mina f†r, s† s„ger Herren, HERREN: Se, jag vill d”ma
mellan f†r och f†r, mellan v„durar och bockar.
034:018 Žr det eder icke nog att I f†n beta p† den b„sta betesplatsen,
eftersom I med edra f”tter trampen ned vad som „r kvar p† eder
betesplats? Och „r det eder icke nog att I f†n dricka det
klaraste vattnet, eftersom I med edra f”tter grumlen vad som har
l„mnats kvar?
034:019 Skola mina f†r beta av det som edra f”tter hava trampat ned, och
dricka vad edra f”tter hava grumlat?
034:020 Nej; d„rf”r s„ger Herren, HERREN s† till dem: Se, jag skall
sj„lv d”ma mellan de feta f†ren och de magra f†ren.
034:021 Eftersom I med sida och bog st”ten undan alla de svaga och med
edra horn st†ngen dem, till dess att I haven drivit dem ut och
f”rskingrat dem,
034:022 d„rf”r skall jag fr„lsa mina f†r, s† att de icke mer bliva till
rov, och skall d”ma mellan f†r och f†r.
034:023 Och jag skall l†ta en herde uppst†, gemensam f”r dem alla, och
han skall f”ra dem i bet, n„mligen min tj„nare David; ja, han
skall f”ra dem i bet, han skall vara deras herde.
034:024 Jag, HERREN, skall vara deras Gud, men min tj„nare David skall
vara h”vding bland dem. Jag, HERREN, har talat.
034:025 Och jag skall med dem sluta ett fridsf”rbund; jag skall g”ra
„nde p† vilddjuren i landet, s† att man i trygghet kan bo mitt i
”knen och sova i skogarna.
034:026 Och jag skall l†ta dem sj„lva och landet runt omkring min h”jd
bliva till v„lsignelse. Jag skall l†ta regn falla i r„tt tid;
regnskurar till v„lsignelse skall det bliva.
034:027 Tr„den p† marken skola b„ra sin frukt, och jorden skall giva sin
gr”da, och sj„lva skola de bo i sitt land i trygghet; och de
skola f”rnimma att jag „r HERREN, n„r jag bryter s”nder deras ok
och r„ddar dem fr†n de m„nniskors hand, som hava h†llit dem i
tr„ldom.
034:028 De skola sedan icke mer bliva ett byte f”r folken, och markens
djur skola ej „ta upp dem, utan de skola bo i trygghet, och
ingen skall f”rskr„cka dem.
034:029 Och jag skall †t dem l†ta en plantering v„xa upp, som skall
bliva dem till ber”mmelse; och de som bo i landet skola icke mer
ryckas bort av hunger, ej heller skola de mer lida sm„lek av
folken.
034:030 Och de skola f”rnimma att jag, HERREN, deras Gud, „r med dem,
och att de, Israels hus, „ro mitt folk, s„ger Herren, HERREN.
034:031 Ja, I „ren mina f†r, I „ren f†r i min hjord, m„nniskor som I
„ren, och jag „r eder Gud, s„ger Herren, HERREN.
035:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
035:002 Du m„nniskobarn, v„nd ditt ansikte mot Seirs berg och profetera
mot det;
035:003 s„g till det: S† s„ger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ”ver
dig, du Seirs berg, och utr„cka min hand mot dig och g”ra dig
”de och tomt.
035:004 Jag skall g”ra dina st„der till ruiner, och sj„lvt skall du
bliva ”de; och du skall f”rnimma att jag „r HERREN.
035:005 Eftersom du har hyst en evig fiendskap mot Israels barn och
givit dem till pris †t sv„rdet under deras of„rds tid, den tid
d† missg„rningen hade n†tt sin gr„ns,
035:006 d„rf”r, s† sant jag lever, s„ger Herren, HERREN, skall jag
f”rvandla dig till blod, och blod skall f”rf”lja dig; eftersom
du icke har hatat blod, skall blod f”rf”lja dig.
035:007 Ja, jag skall g”ra Seirs berg tomt och ”de och utrota d„rifr†n
envar som f„rdas d„r, fram eller tillbaka.
035:008 Och jag skall uppfylla dess berg med dess slagna m„n; ja, p†
dina h”jder, i dina dalar och vid alla dina b„ckar skola
sv„rdsslagna m„n falla.
035:009 Jag skall g”ra dig till en ”demark f”r ev„rdlig tid, och dina
st„der skola icke mer bliva bebodda; och I skolen f”rnimma att
jag „r HERREN.
035:010 Eftersom du sade: ˝De b†da folken och de b†da l„nderna skola
bliva mina, vi skola taga dem i besittning˝ -- detta fast„n
HERREN bodde d„r --
035:011 d„rf”r, s† sant jag lever, s„ger Herren, HERREN, skall jag
utf”ra mitt verk med samma vrede och nit„lskan varmed du i din
h„tskhet har utf”rt ditt verk mot dem; och jag skall g”ra mig
k„nd bland dem, n„r jag d”mer dig.
035:012 Och du skall f”rnimma att jag „r HERREN. Jag har h”rt alla de
sm„delser som du har talat mot Israels berg, i det du har sagt:
˝Det „r en ”demark; de „ro givna †t oss till mat.˝
035:013 Ja, I sp„rraden upp munnen mot mig och togen den full av ord mot
mig; jag har v„l h”rt det.

035:014 S† s„ger Herren, HERREN: Till hela jordens gl„dje skall jag g”ra
dig till en ”demark.
035:015 D„rf”r att du gladde dig †t att Israels hus' arvedel blev
”delagd, d„rf”r skall jag g”ra likas† med dig. Du skall bliva en
”demark, du Seirs berg, du hela Edom, s† l†ngt du str„cker dig;
och man skall f”rnimma att jag „r HERREN.
036:001 Och du, m„nniskobarn, profetera om Israels berg och s„g: I
Israels berg, h”ren HERRENS ord.
036:002 S† s„ger Herren, HERREN: Eftersom fienden s„ger om eder: ˝R„tt
s†, de urgamla offerh”jderna hava nu blivit v†r besittning˝,
036:003 d„rf”r m† du profetera och s„ga: S† s„ger Herren, HERREN:
Eftersom, ja, eftersom man har f”r”tt eder och fikar efter eder
fr†n alla sidor, f”r att I m†tten tillfalla de ”vriga folken
s†som deras besittning och eftersom I „ren s† utsatta f”r onda
tungors h†n och folks f”rtal,
036:004 d„rf”r, I Israels berg, m†n I nu h”ra Herrens, HERRENS ord: S†
s„ger Herren, HERREN till bergen och h”jderna, till b„ckarna och
dalarna, till de f”r”dda ruinerna och de ”vergivna st„derna, som
hava l„mnats till rov och spott †t de ”vriga folken runt
omkring,
036:005 ja, d„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Sannerligen, i brinnande
nit„lskan talar jag mot de ”vriga folken och mot Edom, s† l†ngt
det str„cker sig, ja, mot dessa som med hela sitt hj„rtas gl„dje
och i sitt sinnes ”vermod hava till„gnat sig mitt land s†som
besittning, f”r att driva ut dess inbyggare och g”ra det till
sitt byte.
036:006 Profetera allts† om Israels land och s„g till bergen och
h”jderna, till b„ckarna och dalarna: S† s„ger Herren, HERREN:
Se, i nit„lskan och vrede „r det som jag talar, eftersom I liden
s†dan sm„lek av folken.
036:007 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s† Jag upplyfter min hand och
betygar: Sannerligen, folken runt omkring eder skola sj„lva f†
lida sm„lek.
036:008 Men I, Israels berg, I skolen †ter gr”nska och b„ra frukt †t
mitt folk Israel, ty snart skola de komma †ter.
036:009 Ty se, jag skall komma till eder, jag skall v„nda mig till eder,
och I skolen bliva brukade och bes†dda.
036:010 Och jag skall f”rsamla p† eder m„nniskor i myckenhet, alla
Israels barn, s† m†nga de „ro; och st„derna skola †nyo bliva
bebodda och ruinerna †ter byggas upp.
036:011 Ja, jag skall f”rsamla p† eder m„nniskor och boskap i myckenhet,
och de skola f”r”ka sig och bliva fruktsamma. Jag skall l†ta
eder bliva bebodda, alldeles s†som I fordom voren; ja, jag skall
g”ra eder „nnu mer gott, „n I f”rut fingen r”na; och I skolen
f”rnimma att jag „r HERREN.
036:012 Jag skall l†ta m„nniskor †ter vandra fram ”ver eder, n„mligen
mitt folk Israel; de skola hava dig till besittning, och du
skall vara deras arvedel; och du skall icke vidare d”da deras
barn.
036:013 S† s„ger Herren, HERREN: Eftersom man s„ger till dig: ˝Du „r en
m„nnisko„terska, du har d”dat ditt eget folks barn˝,
036:014 d„rf”r skall du nu icke mer f† „ta upp m„nniskor och icke mer f†
d”da ditt folks barn, s„ger Herren, HERREN.
036:015 Jag skall icke mer l†ta dig h”ra sm„lek av folken, och du skall
icke mer n”dgas b„ra folkslagens f”rakt; ej heller skall du mer
bringa ditt folk p† fall, s„ger Herren, HERREN.

036:016 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
036:017 Du m„nniskobarn n„r Israels barn „nnu bodde i sitt land, d†
orenade de det genom sitt v„sende och sina g„rningar; s†som en
kvinnas orenhet var deras v„sende f”r mig.
036:018 D† utg”t jag min vrede ”ver dem, f”r det blods skull som de hade
utgjutit ”ver landet, och d„rf”r att de hade orenat det med sina
el„ndiga avgudar.
036:019 Jag f”rskingrade dem bland folken, och de blevo f”rstr”dda i
l„nderna; efter deras v„sende och deras g„rningar d”mde jag dem.
036:020 Men till vilka folk de „n kommo van„rade de mitt heliga namn, i
det att man sade om dem: ˝Detta „r HERRENS folk, och de hava
likv„l m†st draga ut ur sitt land.
036:021 D† ville jag skona mitt heliga namn, som Israels barn van„rade
bland de folk till vilka de kommo.
036:022 S„g d„rf”r till Israels barn: S† s„ger Herren, HERREN: Icke f”r
eder skull g”r jag detta, I Israels barn, utan f”r mitt heliga
namns skull, som I haven van„rat bland de folk till vilka I
haven kommit.
036:023 Jag vill nu helga mitt stora namn, som har blivit van„rat bland
folken, i det att I haven van„rat det bland dem; och folken
skola f”rnimma att jag „r HERREN, s„ger Herren, HERREN, n„r jag
bevisar mig helig p† eder inf”r deras ”gon.
036:024 Ty jag skall h„mta eder ifr†n folken och f”rsamla eder ifr†n
alla l„nder och f”ra eder till edert land.
036:025 Och jag skall st„nka rent vatten p† eder, s† att I bliven rena;
jag skall rena eder fr†n all eder orenhet och fr†n alla edra
el„ndiga avgudar.
036:026 Och jag skall giva eder ett nytt hj„rta och l†ta en ny ande
komma i edert br”st; jag skall taga bort stenhj„rtat ur eder
kropp och giva eder ett hj„rta av k”tt.
036:027 Jag skall l†ta min Ande komma i edert br”st och s† g”ra, att I
vandren efter mina stadgar och h†llen mina r„tter och g”ren
efter dem.
036:028 S† skolen I f† bo i det land som jag gav †t edra f„der, och I
skolen vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud.
036:029 Och jag skall fr„lsa eder fr†n all eder orenhet. Och jag skall
kalla fram s„den och l†ta den bliva ymnig och skall icke mer
l†ta n†gon hungersn”d komma ”ver eder.
036:030 Ja, ymnig skall jag l†ta tr„dens frukt och markens gr”da bliva,
f”r att I icke mer skolen lida hungersn”dens sm„lek bland
folken.
036:031 D† skolen I t„nka p† edra onda v„gar och p† edra g„rningar, som
icke voro goda; och I skolen k„nna leda vid eder sj„lva f”r edra
missg„rningars och styggelsers skull.
036:032 Men icke f”r eder skull g”r jag detta, s„ger Herren, HERREN; det
vare eder kunnigt. I m†n sk„mmas och blygas f”r edra v„gar, I
Israels barn.

036:033 S† s„ger Herren, HERREN: N„r jag har renat eder fr†n alla edra
missg„rningar, d† skall jag l†ta st„derna †nyo bliva bebodda,
och d† skola ruinerna †ter byggas upp,
036:034 och det f”r”dda landet skall †ter bliva brukat, i st„llet f”r
att det har legat s†som en ”demark inf”r var man som har g†tt
d„r fram.
036:035 Och d† skall man s„ga: ˝Det landet som var s† f”r”tt har nu
blivit s†som Edens lustg†rd, och st„derna som voro s† ”delagda,
f”r”dda och f”rst”rda, de „ro nu bebodda och bef„sta.˝
036:036 D† skola de folk som „ro kvar runt omkring eder f”rnimma att
jag, HERREN, nu †ter har byggt upp det som var f”rst”rt och †nyo
planterat det som var f”r”tt. Jag, HERREN, har talat det, och
jag fullbordar det ocks†.

036:037 S† s„ger Herren, HERREN; Ocks† p† detta s„tt vill jag b”nh”ra
Israels barn, s† vill jag handla med dem: jag skall d„r f”r”ka
m„nniskorna, s† att de bliva s†som f†rhjordar.
036:038 S†som hjordar av offerdjur, s†som f†rhjordar i Jerusalem vid
dess h”gtider, s† skola de hjordar av m„nniskor vara, som skola
uppfylla de ”delagda st„derna. Och man skall f”rnimma att jag „r
HERREN.
037:001 HERRENS hand kom ”ver mig, och genom HERRENS Ande f”rdes jag
†stad och sattes ned mitt p† sl„tten, som nu l†g full med ben.
037:002 Och han f”rde mig fram runt omkring dem, och jag s†g att de l†go
d„r i stor myckenhet ut”ver dalen och jag s†g att de voro
alldeles f”rtorkade.
037:003 Och han sade till mig: ˝Du m„nniskobarn, kunna v„l dessa ben
†ter bliva levande?˝ Jag svarade: ˝Herre, HERRE, du vet det.˝
037:004 D† sade han till mig: ˝Profetera ”ver dessa ben och s„g till
dem: I f”rtorkade ben, h”ren HERRENS ord;
037:005 S† s„ger Herren, HERREN till dessa ben: Se, jag skall l†ta ande
komma in i eder, s† att I †ter bliven levande.
037:006 Jag skall f„sta senor vid eder och l†ta k”tt v„xa p† eder och
”vert„cka eder med hud och giva eder ande, s† att I †ter bliven
levande; och I skolen f”rnimma att jag „r HERREN.˝

037:007 Och jag profeterade, s†som det hade blivit mig bjudet. Och n„r
jag nu profeterade, h”rdes ett rassel, och d„r blev ett gny, och
benen kommo †ter tillhopa, s† att det ena benet fogades till det
andra.
037:008 Och jag s†g huru senor och k”tt v„xte p† dem, och huru de
”vert„cktes med hud d„rovanp†; men ingen ande var „nnu i dem.
037:009 D† sade han till mig: ˝Profetera och tala till anden, ja,
profetera, du m„nniskobarn, och s„g till anden: S† s„ger Herren,
HERREN: Kom, du ande, fr†n de fyra v„derstrecken och bl†s p†
dessa dr„pta, s† att de †ter bliva levande.˝
037:010 Och jag profeterade, s†som han hade bjudit mig. D† kom anden in
i dem, och de blevo †ter levande och reste sig upp p† sina
f”tter, en ”verm†ttan stor skara.
037:011 Och han sade till mig: ˝Du m„nniskobarn, dessa ben, de „ro alla
Israels barn. Se, de s„ga: 'V†ra ben „ro f”rtorkade, v†rt hopp
har blivit om intet, det „r ute med oss.'
037:012 Profetera d„rf”r och s„g till dem: S† s„ger Herren, HERREN: Se,
jag vill ”ppna edra gravar och h„mta eder, mitt folk, upp ur
edra gravar och l†ta eder komma till Israels land.
037:013 Och I skolen f”rnimma att jag „r HERREN, n„r jag ”ppnar edra
gravar och h„mtar eder, mitt folk, upp ur edra gravar.
037:014 Och jag skall l†ta min ande komma in i eder, s† att I †ter
bliven levande, och jag skall l†ta eder f† bo i edert land; och
I skolen f”rnimma att jag, HERREN, har tala det, och att jag
ocks† har fullborda det, s„ger HERREN.˝

037:015 Och HERRENS ord kom till mig han sade:
037:016 Du m„nniskobarn, tag dig en tr„stav och skriv p† den: ˝F”r Juda
och hans fr„nder bland Israels barn.˝ Tag sedan en annan tr„stav
och skriv p† den: ˝En stav f”r Josef, Efraim, och f”r hans
fr„nder av hela Israels hus.˝
037:017 Foga dem sedan tillhopa med varandra till en enda stav, s† att
de bliva f”renade till ett i din hand.
037:018 N„r d† dina landsm„n s„ga till dig: ˝F”rklara f”r oss vad du
menar h„rmed˝,
037:019 s† svara dem: ˝S† s„ger Herren, HERREN: Se, jag vill taga Josefs
stav, den som „r i Efraims hand, vilken stav ock g„ller f”r de
stammar av Israel, som „ro hans fr„nder, och intill denna vill
jag l„gga Judas stav, b†da tillhopa, och s† g”ra dem till en
enda stav, s† att de bliva ett i min hand.˝
037:020 Och stavarna som du har skrivit p† skall du h†lla i din hand
inf”r deras ”gon.
037:021 Och du skall tala till dem: S† s„ger Herren, HERREN: Se, jag
skall h„mta Israels barn ut ifr†n de folk till vilka de hava
m†st vandra bort; jag skall samla dem tillhopa fr†n alla h†ll
och f”ra dem in i deras land.
037:022 Och jag skall g”ra dem till ett enda folk i landet, p† Israels
berg; en och samma konung skola de alla hava; de skola icke mer
vara tv† folk och icke mer vara delade i tv† riken.

037:023 Sedan skola de icke mer orena sig med sina el„ndiga avgudar och
styggelser och med alla slags ”vertr„delser. Och jag skall
fr„lsa dem och h„mta dem fr†n alla orter d„r de hava syndat, och
skall rena dem, s† att de bliva mitt folk, och jag skall vara
deras Gud.
037:024 Och min tj„nare David skall vara konung ”ver dem, och de skola
s† alla hava en och samma herde; och de skola vandra efter mina
r„tter och h†lla mina stadgar och g”ra efter dem.
037:025 S† skola de f† bo i det land som jag gav †t min tj„nare Jakob,
det vari edra f„der bodde. De skola sj„lva f† bo d„r, s† ock
deras barn och deras barnbarn till evig tid; och min tj„nare
David skall vara deras h”vding evinnerligen.
037:026 Och jag skall med dem sluta ett fridsf”rbund; ett evigt f”rbund
med dem skall det vara. Jag skall ins„tta dem och f”r”ka dem och
l†ta min helgedom st† bland dem evinnerligen.
037:027 Ja, min boning skall vara hos dem, och jag skall vara deras Gud,
och de skola vara mitt folk.
037:028 S† skola folken f”rnimma att jag „r HERREN, som helgar Israel,
d† nu min helgedom f”rbliver ibland dem evinnerligen.

038:001 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
038:002 Du m„nniskobarn, v„nd ditt ansikte mot Gog i Magogs land, mot
h”vdingen ”ver Ros, Mesek och Tubal, och profetera mot honom
038:003 och s„g: S† s„ger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ”ver dig,
Gog, du h”vding ”ver Ros, Mesek och Tubal.
038:004 Jag skall locka dig †stad, jag skall s„tta krokar i dina k„ftar
och f”ra dig ut med hela din h„r, h„star och ryttare,
allasammans i pr„ktig rustning, en stor skara, v„pnad med
sk„rmar och sk”ldar, och allasammans med sv„rd i hand.
038:005 Perser, etiopier och put‚er „r, med dem, allasammans med sk”ld
och hj„lm,
038:006 Gomer och alla dess h„rskaror, Togarmas folk ifr†n den yttersta
norden och alla dess h„rskaror; ja, m†nga folk har du med dig.
038:007 Rusta dig och g”r dig redo med alla de skaror som hava f”rsamlat
sig till dig; och bliv du deras h”vitsman.
038:008 N„r l†ng tid har g†tt, skall du bliva uppb†dad; i kommande †r
skall du f† t†ga in i ett land som d† har f†tt ro efter sv„rdet,
och vart folk d† har blivit hopsamlat fr†n m†nga andra folk, ja,
upp till Israels berg, som s† l„nge l†go ”de, men vilkas folk d†
har blivit h„mtat fram ifr†n de andra folken, s† att alla nu bo
d„r i trygghet.
038:009 Dit skall du draga upp, du skall komma s†som ett ov„der och vara
s†som ett moln som ”vert„cker landet, du med alla dina h„rskaror
och med m†nga folk som f”lja dig.

038:010 S† s„ger Herren, HERREN: P† den tiden skola planer uppst† i ditt
hj„rta, och du skall t„nka ut onda anslag.
038:011 Du skall s„ga: ˝Jag vill draga upp mot det obef„sta landet, jag
vill komma ”ver dessa s„kra, som bo d„r i trygghet, ja, som
allasammans bo d„r utan murar och varken hava bommar eller
portar.˝
038:012 Ty du vill taga rov och g”ra byte och v„nda din hand mot
”demarker som nu †ter „ro bebyggda, och mot ett folk som har
blivit hopsamlat fr†n hedningarna, och som nu f”rv„rvar sig
boskap och gods, d„r det bor p† jordens mittelh”jd.
038:013 Saba och Dedan och Tarsis' k”pm„n och alla dess unga lejon skola
d† utfr†ga dig: ˝Har du kommit f”r att taga rov, har du
f”rsamlat dina skaror till att g”ra byte till att f”ra bort
silver och guld, till att taga boskap och gods, ja, till att
taga stort rov?˝

038:014 Profetera d„rf”r, du m„nniskobarn och s„g till Gog: S† s„ger
Herren HERREN: Se, p† den tiden, n„r mitt folk Israel †ter bor i
trygghet, d† skall du f”rnimma det.
038:015 Du skall d† komma fr†n ditt land l„ngst uppe i norr, du sj„lv
och m†nga folk med dig, allasammans ridande p† h„star, en stor
skara, en talrik h„r.
038:016 Du skall draga upp mot mitt folk Israel och komma s†som ett moln
f”r att ”vert„cka landet. I kommande dagar skall detta ske; jag
skall d† l†ta dig komma ”ver mitt land, f”r att folken skola
l„ra k„nna mig, n„r jag inf”r deras ”gon bevisar mig helig p†
dig, du Gog.

038:017 S† s„ger Herren, HERREN: Du „r ju den om vilken jag i forna
tider talade genom mina tj„nare, Israels profeter, som i de
tiderna, †r efter †r, profeterade om att jag skulle l†ta dig
komma ”ver dem.

038:018 Men p† den dagen, den dag d† Gog kommer ”ver Israels land, s„ger
Herren, HERREN, d† skall jag giva luft †t min vrede.
038:019 Ja, i min nit„lskan och min vredes eld betygar jag det: p† den
dagen skall det f”rvisso bliva en stor jordb„vning i Israels
land.
038:020 D† skola de b„va f”r mig, b†de fiskarna i havet och f†glarna
under himmelen och djuren p† marken och alla kr„ldjur som r”ra
sig p† jorden och alla m„nniskor p† jordens yta. Och bergen
skola sl†s ned och klipporna st”rta omkull och alla murar falla
till jorden.
038:021 Och jag skall b†da upp sv„rd mot honom p† alla mina berg, s„ger
Herren, HERREN; den enes sv„rd skall vara v„nt mot den andres.
038:022 Och jag skall g† till r„tta med honom medelst pest och blod; och
slagregn och hagelstenar, eld och svavel skall jag l†ta regna
”ver honom och hans h„rskaror och ”ver de m†nga folk som f”lja
honom.
038:023 S† skall jag bevisa mig stor och helig och g”ra mig k„nd inf”r
m†nga folks ”gon; och de skola f”rnimma att jag „r HERREN.
039:001 Och du, m„nniskobarn, profetera mot Gog och s„g: S† s„ger
Herren, HERREN: Se, jag skall komma ”ver dig, Gog, du h”vding
”ver Ros, Mesek och Tubal.
039:002 Jag skall locka dig †stad och leda dig fram och f”ra dig fr†n
landet l„ngst uppe i norr och l†ta dig komma till Israels berg.
039:003 D„r skall jag sl† b†gen ur din v„nstra hand och l†ta pilarna
falla ur din h”gra hand.
039:004 P† Israels berg skall du falla, med alla dina h„rskaror och med
de folk som f”lja dig; jag skall giva dig till mat †t rovf†glar
av alla slag och †t markens djur.
039:005 Ute p† marken skall du falla. Ty jag har talat, s„ger Herren,
HERREN.
039:006 Och jag skall s„nda eld ”ver Magog och ”ver dem som bo trygga i
havsl„nderna; och de skola f”rnimma att jag „r HERREN.
039:007 Och jag skall g”ra mitt heliga namn kunnigt bland mitt folk
Israel, jag skall icke mer l†ta mitt heliga namn bliva ohelgat;
och folken skola f”rnimma att jag „r HERREN, helig i Israel.
039:008 Se, det kommer, ja, det fullbordas! s„ger Herren, HERREN. Detta
„r den dag om vilken jag har talat.
039:009 Sedan skola inv†narna i Israels st„der g† ditut och taga
rustningar, sk”ldar och sk„rmar, b†gar och pilar, handp†kar och
spjut s†som br„nsle till att elda med, och de skola elda d„rmed
i sju †r.
039:010 De skola icke beh”va h„mta tr„ fr†n marken eller hugga ved i
skogarna, ty de skola elda med rustningarna. S† skola de taga
rov av sina r”vare och plundra sina plundrare, s„ger Herren,
HERREN.

039:011 P† den tiden skall jag d„r i Israel giva †t Gog en plats till
grav, n„mligen ˝De framt†gandes dal˝ ”ster om havet, och den
skall st„nga v„gen f”r andra som vilja t†ga d„r fram. D„r skall
man begrava Gog och hela hans larmande hop, och man skall kalla
den ˝Gogs larmande hops dal˝.
039:012 Och i sju m†nader skola Israels barn h†lla p† med att begrava
dem, f”r att rena landet.
039:013 Allt folket i landet skall h†lla p† med begravandet, och detta
skall l„nda dem till ber”mmelse. S† skall ske p† den tid d† jag
f”rh„rligar mig, s„ger Herren, HERREN.
039:014 Och man skall avskilja m„n som best„ndigt skola genomvandra
landet och begrava dem som t†gade d„r fram, och som „nnu ligga
kvar ovan jord, och de skola s† rena landet; efter sju m†naders
f”rlopp skola dessa begynna sitt letande.
039:015 N„r s† n†gon av dessa m„n, som genomvandra landet, p† sin f„rd
f†r se m„nniskoben, d† skall han s„tta upp en v†rd d„rbredvid,
till dess att d”dgr„varna hinna begrava dem i ˝Gogs larmande
hops dal˝.
039:016 D„r skall ock finnas en stad med namnet Hamona. P† detta s„tt
skola de rena landet.

039:017 Du m„nniskobarn, s† s„ger Herren, HERREN: S„g till alla slags
f†glar och till alla markens djur: F”rsamlen eder och kommen
hit; samlen eder tillhopa fr†n alla h†ll till mitt slaktoffer,
till ett stort slaktoffer som jag vill anst„lla †t eder p†
Israels berg; I skolen f† „ta k”tt och dricka blod.
039:018 I skolen f† „ta k”tt av hj„ltar och dricka blod av jordens
h”vdingar: av v„durar och lamm och bockar och tjurar,
allasammans g”dda i Basan.
039:019 I skolen f† „ta eder m„tta av fett och dricka eder druckna av
blod fr†n det slaktoffer som jag anst„ller †t eder.
039:020 Ja, m„tten eder vid mitt bord av ridh„star och vagnsh„star, av
hj„ltar och allt slags krigsfolk, s„ger Herren, HERREN.

039:021 Och jag skall uppenbara min h„rlighet bland folken, s† att alla
folk skola se den dom som jag har utf”rt, och se huru jag har
l†tit min hand drabba dem.
039:022 Och Israels barn skola f”rnimma att jag, HERREN, „r deras Gud,
fr†n den dagen och allt framgent.
039:023 Och folken skola f”rnimma att Israels barn blevo bortf”rda i
f†ngenskap f”r sin missg„rnings skull, eftersom de voro trol”sa
mot mig, s† att jag m†ste f”rd”lja mitt ansikte f”r dem; och jag
gav dem d† i deras ov„nners hand, s† att de allasammans f”llo
f”r sv„rd.
039:024 Efter deras orenhet och deras ”vertr„delser handlade jag med dem
och f”rdolde mitt ansikte f”r dem.

039:025 D„rf”r s„ger Herren, HERREN s†: Nu skall jag †ter uppr„tta Jakob
och f”rbarma mig ”ver hela Israels hus och nit„lska f”r mitt
heliga namn.
039:026 Och de skola f”rg„ta sin skam och all den otrohet som de hava
beg†tt mot mig, d† de nu f† bo i trygghet i sitt land, utan att
n†gon f”rskr„cker dem.
039:027 Ja, n„r jag l†ter dem v„nda tillbaka ifr†n folkslagen och
f”rsamlar dem fr†n deras fienders l„nder, d† skall jag bevisa
mig helig p† dem inf”r m†nga folks ”gon.
039:028 Och de skola f”rnimma att jag „r HERREN, deras Gud, ty om jag „n
drev dem bort i f†ngenskap bland folken, s† samlade jag dem
sedan tillhopa till deras land och l„t ingen enda av dem bliva
kvar d„rute;
039:029 och jag skall d„refter icke mer f”rd”lja mitt ansikte f”r dem,
ty jag skall utgjuta min Ande ”ver Israels hus, s„ger Herren,
HERREN'.

040:001 I det tjugufemte †ret sedan vi hade blivit bortf”rda i
f†ngenskap, vid †rets begynnelse, p† tionde dagen i m†naden, i
det fjortonde †ret sedan staden hade blivit intagen, p† just den
dagen kom HERRENS hand ”ver mig, och han f”rde mig ditbort.
040:002 I en syn fr†n Gud f”rde han mig till Israels land och satte mig
ned p† ett mycket h”gt berg, och p† detta var likasom en stad
byggd s”derut.
040:003 Och dit f”rde han mig, och se, d„r stod en man vilkens utseende
var s†som koppar; han hade ett linnesn”re i sin hand, s† ock en
m„tst†ng; och han stod vid porten.
040:004 Och mannen talade till mig: ˝Du m„nniskobarn, se med dina ”gon
och h”r med dina ”ron, och akta p† allt som jag kommer att visa
dig, ty du har blivit f”rd hit, f”r att jag skall visa dig det;
f”rkunna f”r Israels hus allt vad du f†r se.˝

040:005 Och jag s†g att en mur gick utomkring huset, runt omkring det.
Och m„tst†ngen som mannen hade i sin hand var sex alnar l†ng,
var aln en handsbredd l„ngre „n en vanlig aln. Och han m„tte
murbyggnadens bredd: den var en st†ng, och dess h”jd: den var en
st†ng.
040:006 D„refter gick han till en port som l†g mot ”ster och steg uppf”r
dess trappsteg; och han m„tte portens ena tr”skel: den var en
st†ng bred och sedan den andra tr”skeln: den var en st†ng bred.
040:007 Och var vaktkammare var en st†ng l†ng och en st†ng bred, och
avst†ndet mellan vaktkamrarna var fem alnar; och porttr”skeln
invid portens f”rhus p† inre sidan m„tte en st†ng.
040:008 Och han m„tte upp portens f”rhus p† inre sidan: det m„tte en
st†ng.
040:009 Han m„tte upp portens f”rhus det h”ll †tta alnar, och dess
murpelare: de h”llo tv† alnar. Och portens f”rhus l†g p† inre
sidan.
040:010 Och vaktkamrarna i porten mot ”ster voro tre p† var sida, alla
tre lika stora; och murpelarna p† b†da sidorna voro lika stora.
040:011 Och han m„tte port”ppningens bredd: den var tio alnar, och
portens l„ngd: den var tretton alnar.
040:012 Och framf”r vaktkamrarna var en avskrankning, som h”ll en aln;
en aln h”ll ock avskrankningen p† motsatta sidan; och var
vaktkammare, p† vardera sidan, h”ll sex alnar.
040:013 Och han m„tte porten fr†n den ena vaktkammarens tak till den
andras: den var tjugufem alnar bred; och d”rr l†g mot d”rr.
040:014 Och han tog upp murpelarna till sextio alnar; och intill
f”rg†rdens murpelare str„ckte sig porten runt omkring.
040:015 Och avst†ndet mellan ing†ngsportens framsida och f”rhusets
framsida vid den inre port”ppningen var femtio alnar.
040:016 Och slutna f”nster funnos till vaktkamrarna och till deras
murpelare inv„ndigt i porten runt omkring, och likaledes i
f”rhusen; f”nstren sutto runt omkring inv„ndigt, och murpelarna
voro prydda med palmer.

040:017 Och han f”rde mig till den yttre f”rg†rden, och jag s†g att d„r
voro tempelkamrar och ett stengolv, anlagt runt omkring
f”rg†rden; trettio tempelkamrar voro uppbyggda p† stengolvet.
040:018 Och stengolvet gick utefter portarnas sidov„ggar, s† att det
motsvarade portarnas l„ngd; detta var det nedre stengolvet.
040:019 Och han m„tte avst†ndet fr†n den nedre portens framsida till den
inre f”rg†rdens yttre framsida: det var hundra alnar, b†de p†
”stra sidan och p† norra.
040:020 Sedan m„tte han ock l„ngden och bredden p† den port som l†g mot
norr p† den yttre f”rg†rden.
040:021 Ocks† den hade tre vaktkamrar p† var sida och likaledes
murpelare och f”rhus, lika stora som den f”rra portens; den var
femtio alnar l†ng och tjugufem alnar bred.
040:022 Och f”nstren, f”rhuset och palmerna d„ri voro lika stora som i
den port som l†g mot ”ster; och man steg upp till den p† sju
trappsteg, och dess f”rhus l†g framf”r dessa.
040:023 Och en port till den inre f”rg†rden fanns mitt emot denna port,
det var i norr s†som i ”ster; och han m„tte avst†ndet fr†n den
ena porten till den andra: det var hundra alnar.
040:024 D„refter l„t han mig g† till s”dra sidan, och jag s†g att ocks†
p† s”dra sidan fanns en port. Och han m„tte dess murpelare och
f”rhus; de voro lika stora som de andra.
040:025 Och f”nster funnos p† den och p† dess f”rhus runt omkring,
likadana som de andra f”nstren. Den var femtio alnar l†ng och
tjugufem alnar bred.
040:026 Och trappan ditupp utgjordes av sju trappsteg, och dess f”rhus
l†g framf”r dessa; och den var prydd med palmer p† sina
murpelare, p† b†da sidor.
040:027 Och en port till den inre f”rg†rden fanns ock p† s”dra sidan;
och han m„tte avst†ndet fr†n den ena porten till den andra p†
s”dra sidan: det var hundra alnar.

040:028 D„refter f”rde han mig till den inre f”rg†rden genom s”dra
porten. Och han m„tte den s”dra porten den var lika stor som de
andra
040:029 Och dess vaktkamrar, murpelare och f”rhus voro lika stora som de
andra, och f”nster funnos p† den och p† dess f”rhus runt
omkring. Den var femtio alnar l†ng och tjugu fem alnar bred.
040:030 Och f”rhus funnos runt omkring tjugufem alnar l†nga och fem
alnar breda.
040:031 Och dess f”rhus l†g ut†t den yttre f”rg†rden, och dess murpelare
voro prydda med palmer; och uppg†ngen d„rtill utgjordes av †tta
trappsteg.

040:032 Sedan f”rde han mig till den inre f”rg†rdens ”stra sida och
m„tte porten d„r; den var lika stor som de andra.
040:033 Och dess vaktkamrar, murpelare och f”rhus voro lika stora som de
andra, och f”nster funnos p† den och p† dess f”rhus runt
omkring. Den var femtio alnar l†ng och tjugufem alnar bred.
040:034 Och dess f”rhus l†g mot den yttre f”rg†rden, och dess murpelare
voro prydda med palmer p† b†da sidor; och uppg†ngen d„rtill
utgjordes av †tta trappsteg.

040:035 D„refter f”rde han mig till den norra porten och m„tte den; den
var lika stor som de andra.
040:036 S† ock dess vaktkamrar, murpelare och f”rhus, och f”nster funnos
p† den runt omkring. Den var femtio alnar l†ng och tjugufem
alnar bred.
040:037 Och dess murpelare stodo vid den yttre f”rg†rden, och dess
murpelare voro prydda med palmer p† b†da sidor; och uppg†ngen
d„rtill utgjordes av †tta trappsteg.

040:038 Och en tempelkammare med sin ing†ng fanns vid murpelarna, i
portarna; d„r skulle man sk”lja br„nnoffren.
040:039 Och i portens f”rhus stodo tv† bord p† var sida, och p† dem
skulle man slakta br„nnoffers-, syndoffers- och
skuldoffersdjuren.
040:040 Och vid den yttre sidov„gg som l†g norrut, n„r man steg upp till
portens ing†ng, stodo tv† bord; och vid den andra sidov„ggen p†
porten f”rhus stodo ock tv† bord.
040:041 Allts† stodo vid portens sidov„ggar fyra bord p† var sida, eller
tillsammans †tta bord, p† vilka man skulle slakta.
040:042 Och f”r br„nnoffret stodo d„r fyra bord av huggna stenar, en och
en halv aln l†nga, en och en halv aln breda och en aln h”ga; p†
dessa skulle man l„gga de redskap som man slaktade br„nnoffers-
och slaktoffersdjuren med.
040:043 Och dubbelkrokar, en handsbredd l†nga, voro f„sta innantill runt
om kring; och p† borden skulle offerk”ttet l„ggas.

040:044 Och utanf”r den inre porten funnos f”r s†ngarna, p† den inre
g†rden, tempelkamrar, som l†go vid den norra portens sidov„gg,
med sin framsida †t s”der; och en annan l†g vid den ”stra
portens sidov„gg med sin framsida †t norr.
040:045 Och han talade till mig: ˝Denna tempelkammare, vars framsida
ligger mot s”der, „r f”r de pr„ster som f”rr„tta tj„nsten inne i
huset.
040:046 Och den tempelkammare vars framsida ligger mot norr „r f”r de
pr„ster som f”rr„tta tj„nsten vid altaret, allts† f”r Sadoks
s”ner, vilka „ro de av Levi barn, som f† tr„da fram till HERREN
f”r att g”ra tj„nst inf”r honom.˝
040:047 Och han m„tte f”rg†rden; den var hundra alnar l†ng och hundra
alnar bred, en liksidig fyrkant; och altaret stod framf”r huset.

041:048 Sedan f”rde han mig till huset f”rhus. Och han m„tte f”r
husets murpelare: de h”llo fem alnar var p† sin sida, s† ock
porten bredd: den var p† var sida tre alnar.
041:049 F”rhuset var tjugu alnar l†ng och elva alnar brett, n„mligen vid
trappstegen p† vilka man steg ditupp. Och vid murpelarna stodo
pelare, en p† var sida.
041:001 D„refter f”rde han mig till tempelsalen. Och han m„tte
murpelarna de voro sex alnar breda, var p† sin sida --
tabernaklets bredd.
041:002 Och ing†ngen var tio alnar bred, och sidov„ggarna vid ing†ngen
voro p† var sida fem alnar. Sedan m„tte han salens l„ngd: den
var fyrtio alnar, och dess bredd: den var tjugu alnar.

041:003 D„refter gick han in i det innersta rummet. Och han m„tte
murpelarna vid ing†ngen: de h”llo tv† alnar, och ing†ngen: den
h”ll sex alnar, och ing†ngens bredd: den var sju alnar.
041:004 Och han m„tte dess l„ngd: den var tjugu alnar, och dess bredd:
den var tjugu alnar, framf”r tempelsalen. Och han sade till mig:
˝Detta „r det allraheligaste.˝

041:005 D„refter m„tte han husets mur: den h”ll sex alnar, och
sidokamrarnas bredd: den var fyra alnar, runt omkring hela
huset.
041:006 Och sidokamrarna l†go den ena ovanf”r den andra, i trettiotre
omg†ngar; och p† den mur som str„ckte sig innanf”r sidokamrarna
runt omkring funnos avsatser, p† vilka de skulle hava sitt
f„ste; ty i sj„lva husv„ggen skulle de icke vara inf„sta.
041:007 H„rigenom blevo sidokamrarna, d„r de l†go kring huset, bredare
alltefter som de l†go h”gre upp. Ty husets kringbyggnad
str„ckte sig med ”verv†ning ovanp† ”verv†ning runt omkring
huset. D„rf”r v„xte bredden in†t, alltefter som v†ningen l†g
h”gre upp. Och fr†n den nedersta v†ningen steg man s† upp i den
”versta genom den mellersta.
041:008 Och jag s†g att huset l†g p† en upph”jd fot, som str„ckte sig
runt d„romkring; sidokamrarnas grundvalar voro n„mligen en hel
st†ng h”ga, sex alnar till kanten.
041:009 Sidokamrarnas yttermur var fem alnar tjock; och den plats som
blev fri tillh”rde husets sidokamrar.
041:010 Och mellanrummet bort till tempelkamrarna var tjugu alnar brett
runt omkring hela huset.
041:011 Och ing†ngarna till sidokamrarna l†go ut†t den fria platsen, en
ing†ng mot norr och en ing†ng †t s”der; den fria platsen var fem
alnar bred, runt omkring.

041:012 Och den byggnad som l†g invid den avs”ndrade platsen p† v„stra
sidan var sjuttio alnar bred, och byggnadens mur var fem alnar
tjock runt omkring och nittio alnar l†ng.

041:013 Och han m„tte huset: det var hundra alnar l†ngt. Och den
avs”ndrade platsen j„mte byggnaden med dess murar utgjorde en
l„ngd av hundra alnar.
041:014 Och bredden p† husets framsida j„mte den avs”ndrade platsen †t
”ster utgjorde en l„ngd av hundra alnar.
041:015 Och han m„tte l„ngden p† den byggnad som l†g invid den
avs”ndrade platsen, p† dennas baksida, och m„tte avsatserna p†
dess framv„gg †t b†da sidor -- de h”llo hundra alnar -- vidare
det inre tempelrummet och f”rg†rdsf”rhusen,
041:016 tr”sklarna och de slutna f”nstren, avsatserna p† framv„ggen runt
omkring, i deras tre v†ningar, platsen invid tr”skeln -- som var
av polerat tr„ -- runt omkring,
041:017 s† ock avst†ndet fr†n marken upp till f”nstren. Och f”nstren
voro t„ckta. Men ovanf”r d”rren, b†de in emot det inre rummet
och ut†t, och eljest utefter hela v„ggen runt omkring, innantill
och utantill, funnos avm„tta f„lt,
041:018 p† vilka framst„lldes keruber och palmer, var palm mellan tv†
keruber. Och var kerub hade tv† ansikten:
041:019 ett m„nniskoansikte †t palmen p† ena sidan, och ett lejonansikte
†t palmen p† andra sidan; s† var gjort p† hela huset runt
omkring.
041:020 Fr†n marken „nda upp ”ver ing†ngen funnos keruber och palmer
framst„llda, s† ock p† tempelsalens v„ggar.
041:021 Tempelsalens d”rr”ppning var fyrkantig, och framsidan av det
heligaste hade sitt givna utseende.
041:022 Altaret var av tr„, tre alnar h”gt och tv† alnar l†ngt, och det
hade h”rn; och dess l†ngsidor och v„ggar voro av tr„. Och han
talade till mig: ˝Detta „r det bord som skall st† inf”r HERRENS
ansikte.˝

041:023 Och b†de tempelsalen och det heligaste hade dubbeld”rrar.
041:024 Och var d”rr hade tv† d”rrskivor, tv† vridbara d”rrskivor: den
ena d”rren hade tv† d”rrskivor, och likaledes den andra tv†.
041:025 Och p† dem, p† d”rrarna till tempelsalen, funnos framst„llda
keruber och palmer, likasom p† v„ggarna; och p† f”rhusets

Back to Full Books