The Bible, in Swedish, both TestamentsPart 36 out of 47
½Det „r ute med oss, vi „ro f”rst”rda i grund! Mitt folks arvslott bliver nu given †t en annan. Ja i sanning, den ryckes ifr†n mig, och †t avf„llingar utskiftas v†ra †krar.½ 002:005 S† sker det att hos dig icke mer finnes n†gon som f†r sp„nna m„tsn”re ”ver en lott i HERRENS f”rsamling. 002:006 ½H”ren d† upp att predika½, s† „r deras predikan; ½om s†dant f†r man icke predika; det „r ju ingen „nde p† sm„delser!½ 002:007 ˇr detta ett tillb”rligt tal, du Jakobs hus? Har d† HERREN varit snar till vrede? Hava hans g„rningar visat n†got s†dant? ˇro icke fastmer mina ord milda mot den som vandrar redligt? 002:008 Men nu sedan en tid uppreser sig mitt folk s†som en fiende. I sliten manteln bort ifr†n kl„derna p† m„nniskor som trygga g† sin v„g fram och ej vilja veta av strid. 002:009 Mitt folks kvinnor driven I ut fr†n de hem d„r de hade sin lust; deras barn ber”ven I f”r alltid den ber”mmelse de hade av mig. 002:010 St†n upp och g†n eder v„g! H„r skolen I icke hava n†gon vilostad, f”r eder orenhets skull, som drager i f”rd„rv, ja, i gruvligt f”rd„rv. 002:011 Om n†gon som fore med munv„der och falskhet sade i sin l”gnaktighet: ½Jag vill predika f”r dig om vin och starka drycker½ -- det vore en predikare f”r detta folk! 002:012 Jag vill f”rsamla dig, Jakob, ja, hela ditt folk. Jag vill h„mta tillhopa Israels kvarlevor, jag vill f”ra dem tillsammans s†som f†ren till f†llan, s†som en hjord till dess betesmark, s† att d„r uppst†r ett gny av m„nniskor. 002:013 En v„gbrytare drager ut framf”r dem; de bryta sig igenom och t†ga fram, genom porten vandra de ut. Deras konung t†gar framf”r dem, HERREN g†r i spetsen f”r dem. 003:001 Och jag sade: H”ren, I Jakobs h”vdingar och I furstar av Israels hus. Tillkommer det ej eder att veta vad r„tt „r, 003:002 I som haten det goda och „lsken det onda, I som sliten huden av kroppen p† m„nniskorna och k”ttet fr†n deras ben? 003:003 Men eftersom dessa „ta mitt folks k”tt och riva huden av deras kropp och bryta s”nder deras ben, f”r att stycka dem likasom det man kastar i grytan, ja, likasom k”tt som l„gges i kitteln, 003:004 d„rf”r skall HERREN icke svara dem, n„r de ropa till honom; han skall d”lja sitt ansikte f”r dem p† den tiden, f”r deras onda v„sendes skull. 003:005 S† talar HERREN mot de profeter som f”ra mitt folk vilse, mot dem som ropa: ½Allt st†r v„l till!½, s† l„nge de hava n†got att tugga med sina t„nder, men b†da upp folket till helig strid mot den som ej giver dem n†got i gapet. 003:006 D„rf”r skall natt komma ”ver eder, s† att det bliver slut p† edra syner, och m”rker, s† att det bliver slut p† edra sp†domar. Ja, solen skall g† ned ”ver profeterna och dagen varda m”rk ”ver dem. 003:007 Siarna skola st† d„r med skam, och sp†m„nnen skola f† blygas; de skola alla n”dgas skyla sitt sk„gg, d† nu intet svar mer kommer fr†n Gud. 003:008 Men jag, jag „r uppfylld med kraft, ja, med HERRENS Ande, med r„ttsinne och frimodighet, s† att jag kan f”rkunna f”r Jakob hans ”vertr„delse och f”r Israel hans synd. 003:009 H”ren d† detta, I h”vdingar av Jakobs hus och I furstar av Israels hus, I som h†llen f”r styggelse vad r„tt „r och g”ren krokigt allt vad rakt „r, 003:010 I som byggen upp Sion med blodsd†d och Jerusalem med or„ttf„rdighet -- 003:011 den stad vars h”vdingar d”ma f”r mutor, vars pr„ster undervisa f”r betalning, och vars profeter sp† f”r penningar, allt under det de st”dja sig p† HERREN och s„ga: ½ˇr icke HERREN mitt ibland oss? Olycka skall ej komma ”ver oss.½ 003:012 D„rf”r skall f”r eder skull Sion varda uppl”jt till en †ker och Jerusalem bliva en stenhop och tempelberget en skogbevuxen h”jd. 004:001 Men det skall ske i kommande dagar att det berg d„r HERRENS hus „r skall st† d„r fast grundat, ypperst ibland bergen, och vara upph”jt ”ver andra h”jder; och folk skall str”mma ditupp, 004:002 ja, m†nga hednafolk skola g† †stad och skola s„ga: ½Upp, l†t oss draga †stad till HERRENS berg, upp till Jakobs Guds hus, f”r att han m† undervisa oss om sina v„gar, s† att vi kunna vandra p† hans stigar.½ Ty fr†n Sion skall lag utg†, och HERRENS ord fr†n Jerusalem. 004:003 Och han skall d”ma mellan m†nga folk och skipa r„tt †t m„ktiga hednafolk, „nda bort i fj„rran land. D† skola de smida sina sv„rd till plogbillar och sina spjut till ving†rdsknivar. Folken skola ej mer lyfta sv„rd mot varandra och icke mer l„ra sig att strida. 004:004 Och var och en skall sitta under sitt vintr„d och sitt fikontr„d, och ingen skall f”rskr„cka honom; ty s† har HERREN Sebaots mun talat. 004:005 Ja, alla andra folk vandra vart och ett i sin guds namn, men vi vilja vandra i HERRENS, v†r Guds, namn, alltid och evinnerligen. 004:006 P† den dagen, s„ger HERREN, skall jag f”rsamla de haltande och h„mta tillhopa de f”rdrivna och dem som jag har hems”kt med olyckor. 004:007 Och jag skall l†ta de haltande bliva en kvarleva och de l†ngt bort f”rjagade ett m„ktigt folk; och HERREN skall vara konung ”ver dem p† Sions berg fr†n nu och till evig tid. 004:008 Och du Herdetorn, du dotter Sions kulle, till dig skall det komma, ja, till dig skall det †terv„nda, det forna herrad”met, dottern Jerusalems konungav„lde. 004:009 Men varf”r skriar du nu s† h”gt? Finnes d† ingen konung i dig, har du icke mer n†gon r†dklok man, eftersom †ngest, lik en barnaf”derskas, har gripit dig? 004:010 Ja, v„l m† du vrida dig i f”dslosm„rtor s†som en barnaf”derska, du dotter Sion; ty nu m†ste du ut ur staden, du m†ste bo p† ”ppna f„ltet; ja, du skall komma „nda till Babel -- d„r skall du finna r„ddning, d„r skall HERREN f”rlossa dig ur dina fienders hand. 004:011 Nu hava m†nga hednafolk f”rsamlat sig mot dig, och de s„ga: ½M† hon varda sk„ndad, s† att v†ra ”gon f† sk†da med lust p† Sion.½ 004:012 Men dessa k„nna icke HERRENS tankar, de f”rst† icke hans r†dslut, att han har samlat dem s†som k„rvar till tr”skplatsen. 004:013 Upp d† och tr”ska, du dotter Sion! Ty jag skall giva dig horn av j„rn och giva dig kl”var av koppar, f”r att du m† s”nderkrossa m†nga folk. Och deras byte skall du giva till spillo †t HERREN och deras skatter †t hela jordens HERRE. 005:001 Nu m† du samla dina skaror, du skarornas stad. B†lverk har man rest upp mot oss; Israels domare sl†r man med ris p† kinden. 005:002 Men du Bet-Lehem Efrata, som „r s† ringa f”r att vara bland Juda sl„kter, av dig skall †t mig utg† en som skall bliva en furste i Israel, en vilkens h„rkomst tillh”r f”rg†ngna †ldrar, forntidens dagar. 005:003 D„rf”r skola de prisgivas intill den tid d† hon som skall f”da har f”tt; d† skall †terstoden av hans br”der f† v„nda tillbaka till Israels barn. 005:004 Och han skall tr„da fram och vakta sin hjord i HERRENS kraft, i HERRENS, sin Guds, namns h”ghet; och den skall hava ro, ty han skall d† vara stor intill jordens „ndar. 005:005 Och tryggheten skall vara s†dan, att om Assur vill falla in i v†rt land och tr„nga in i v†ra palats, s† kunna vi st„lla upp mot honom sju herdar, ja, †tta furstliga herrar; 005:006 och dessa skola avbeta Assurs land med sv„rd och Nimrods land „nda in i dess portar. S† skall han r„dda oss fr†n Assur, om denne vill falla in i v†rt land och tr„nga fram ”ver v†ra gr„nser. 005:007 D† skall Jakobs kvarleva vara bland m†nga folk s†som dagg fr†n HERREN, s†som en regnskur p† gr„s, vilken icke dr”jer f”r n†gon mans skull eller v„ntar f”r m„nniskobarns skull. 005:008 Och Jakobs kvarleva skall d† vara bland hedningarna, mitt ibland m†nga folk, s†som ett lejon bland boskap i skogen, s†som ett ungt lejon bland f†rhjordar, vilket f”rtrampar, var det g†r fram, och griper sitt rov utan r„ddning. 005:009 Ja, m† din hand vara upplyft ”ver dina ov„nner, och m† alla dina fiender bliva utrotade! 005:010 Och det skall ske p† den dagen, s„ger HERREN, att jag skall utrota dina h„star ur ditt land och f”rst”ra dina vagnar; 005:011 jag skall utrota st„derna i ditt land och riva ned alla dina f„sten; 005:012 jag skall utrota all trolldom hos dig, och inga teckentydare skola mer tr„ffas hos dig; 005:013 jag skall utrota dina bel„ten och dina stoder ur ditt land, s† att du icke mer skall tillbedja dina h„nders verk; 005:014 jag skall omst”rta dina Aseror och skaffa dem bort ur ditt land; och dina st„der skall jag ”del„gga. 005:015 Och i vrede och f”rt”rnelse skall jag utkr„va h„mnd av hednafolken, dem som icke hava varit h”rsamma. 006:001 H”ren vad HERREN s„ger: St† upp och utf”r din sak inf”r bergen, och l†t h”jderna h”ra din r”st. 006:002 Ja, h”ren HERRENS sak, I berg och I fasta klippor, jordens grundvalar! Ty HERREN har sak mot sitt folk, och med Israel vill han g† till r„tta. 006:003 Mitt folk, vad har jag gjort mot dig, och varmed har jag betungat dig? Svara mig! 006:004 Jag f”rde dig ju upp ur Egyptens land, och ur tr„ldomshuset f”rlossade jag dig; och Mose, Aron och Mirjam l„t jag g† framf”r dig. 006:005 Mitt folk, kom ih†g vad Balak, konungen i Moab, hade i sinnet, och vad Bileam, Beors son, svarade honom; kom ih†g huru det var mellan Sittim och Gilgal, och l„r dig s† f”rst† HERRENS r„ttf„rdighets g„rningar. 006:006 Varmed skall jag tr„da fram inf”r HERREN, och varmed b”ja mig ned inf”r Gud i h”jden? Skall jag tr„da fram inf”r honom med br„nnoffer, med †rsgamla kalvar? 006:007 Har HERREN behag till v„durar i tusental, till oljestr”mmar i tiotusental? Skall jag giva min f”rstf”dde till offer f”r min ”vertr„delse, min livsfrukt till syndoffer f”r min sj„l? 006:008 Nej, vad gott „r har han kungjort f”r dig, o m„nniska. Ty vad annat beg„r HERREN av dig, „n att du g”r vad r„tt „r och vinnl„gger dig om k„rlek och vandrar i ”dmjukhet inf”r din Gud? 006:009 H”r huru HERREN ropar till staden! Ja, s„ll „r den som aktar p† ditt namn. H”ren om straffet, och vem han „r, som har best„mt det. 006:010 Kunna ogudaktighetens skatter framgent f† stanna i den ogudaktiges hus? Kan d„r f† finnas ett underm†ligt efa-m†tt, v„rt att f”rbannas? 006:011 Vore jag r„ttf„rdig, om jag f”rdroge or„tt v†g och falska vikter i pungen, 006:012 om de rika i staden finge vara fulla av or„ttr†dighet, om dess inv†nare finge tala l”gn och hava falsk tunga i sin mun? 006:013 Nej, och d„rf”r m†ste jag sl† dig med ol„kliga s†r, hems”ka dig med f”r”delse f”r dina synders skull. 006:014 N„r du „ter n†got, skall du icke bliva m„tt, och tomhet skall r†da i din buk. Vad du skaffar undan skall du „nd† icke kunna r„dda, och vad du r„ddar skall jag giva †t sv„rdet. 006:015 Du skall s†, men icke f† sk”rda; du skall pressa oliver, men icke f† sm”rja din kropp med oljan, du skall pressa ut druvmust, men icke f† dricka vinet. 006:016 Vid Omris stadgar h†ller man fast, man efterf”ljer alla Ahabs hus' g„rningar; ty efter dessas r†dslag „r det I vandren. D„rf”r skall jag g”ra dig till ett f”rem†l f”r h„pnad, och inv†narna i staden till ett m†l f”r begabberi; ja, mitt folks sm„lek skolen I f† b„ra. 007:001 Ve mig! Det „r mig, s†som n„r frukten „r insamlad om sommaren, eller s†som n„r eftersk”rden efter vinb„rgningen „r slut och ingen druvklase mer finnes att „ta, intet f”rstlingsfikon av dem jag hade haft lust till. 007:002 De fromma „ro f”rsvunna ur landet, och ingen redlig man finnes bland m„nniskorna. Alla ligga de p† lur efter blod; envar vill f†nga den andre i sitt n„t. 007:003 Till att fr„mja det onda „ro deras h„nder redo: fursten beg„r g†vor, och domaren st†r efter vinning; den m„ktige kr„ver ”ppet vad honom lyster; s† bedriva de vr†nghet. 007:004 Den b„ste ibland dem „r s†som ett t”rnsn†r, den redligaste v„rre „n en taggig h„ck. Men n„r dina siares dag „r inne, ja, n„r hems”kelsen n†r dig, d† skall best”rtning komma ibland dem. 007:005 Man f†r icke tro p† n†gon v„n, icke lita p† n†gon f”rtrogen; f”r henne som vilar i din famn m†ste du vakta din muns d”rrar. 007:006 Ty sonen f”raktar sin fader, dottern s„tter sig upp mot sin moder, sonhustrun mot sin sv„rmoder, och envar har sitt eget husfolk till fiender. 007:007 Men jag vill sk†da efter HERREN, jag vill hoppas p† min fr„lsnings Gud; min Gud skall h”ra mig. 007:008 Gl„djens icke ”ver mig, I mina fiender. Om jag „n har fallit, skall jag dock st† upp igen; om jag „n sitter i m”rkret, „r dock HERREN mitt ljus. 007:009 Eftersom jag har syndat mot HERREN, vill jag b„ra hans vrede, till dess att han utf”r min sak och skaffar mig r„tt, till dess att han f”r mig ut i ljuset, s† att jag med lust f†r se p† hans r„ttf„rdighet. 007:010 N„r mina fiender se det, skola de h”ljas med skam, desamma som s„ga till mig: ½Var „r nu HERREN, din Gud?½ Mina ”gon skola se med lust p† dem; ty d† skola de bliva nedtrampade s†som orenlighet p† gatan. 007:011 En dag skall komma, d† dina murar skola byggas upp; p† den dagen skola dina gr„nser str„cka sig vida. 007:012 P† den dagen skall man komma till dig b†de fr†n Assur och fr†n Egyptens st„der, ja fr†n Egypten och „nda ifr†n floden, och fr†n hav till hav, och fr†n berg till berg. 007:013 Men eljest skall jorden bliva en ”demark f”r sina inbyggares skull; det skall vara deras g„rningars frukt. 007:014 Vakta med din stav ditt folk, din arvedels hjord, s† att den f†r hava sin avskilda boning i skogen p† Karmel; l†t den g† i bet i Basan och i Gilead, likasom under forna dagar. 007:015 Ja, likasom i de dagar d† du drog ut ur Egyptens land skall jag l†ta dem se underbara ting. 007:016 Hedningarna skola se det och komma p† skam med all sin makt. De skola n”dgas l„gga handen p† munnen, deras ”ron skola vara bed”vade. 007:017 De skola slicka stoftet s†som ormar; lika maskar som kr„la p† jorden skola de med b„van ”vergiva sina borgar. Med f”rskr„ckelse skola de s”ka HERREN, v†r Gud; Ja, f”r dig skola de frukta. 007:018 Vem „r en s†dan Gud som du? -- du som f”rl†ter kvarlevan av din arvedel dess missg„rning och tillgiver den dess ”vertr„delse, du som icke beh†ller vrede evinnerligen, ty du har lust till n†d, 007:019 och du skall †ter f”rbarma dig ”ver oss och trampa v†ra missg„rningar under f”tterna. Ja, du skall kasta alla deras synder i havets djup. 007:020 Du skall bevisa trofasthet mot Jakob och n†d mot Abraham, s†som du med ed har lovat v†ra f„der i forntidens dagar. Book 34 Nahum 001:001 Detta „r en utsaga om Nineve, den bok som inneh†ller elkositen Nahums syn. 001:002 HERREN „r en nit„lskande Gud och en h„mnare, ja, en h„mnare „r HERREN, en som kan vredgas. En h„mnare „r HERREN mot sina ov„nner, vrede beh†ller han mot sina fiender. 001:003 HERREN „r l†ngmodig, men han „r stor i kraft, och ingalunda l†ter han n†gon bliva ostraffad. HERREN har sin v„g i storm och ov„der och molnen „ro dammet efter hans f”tter. 001:004 Han n„pser havet och l†ter det uttorka och alla str”mmar l†ter han sina bort. D† f”rsm„kta Basan och Karmel, Libanons gr”nska f”rsm„ktar. 001:005 Bergen b„va f”r honom, och h”jderna f”rsm„lta av †ngest. Jorden r”res upp f”r hans ansikte, jordens krets med alla som bo d„rp†. 001:006 Vem kan best† f”r hans ogunst, och vem kan uth„rda hans vrede gl”d? Hans f”rt”rnelse utgjuter sig s†som eld, och klipporna r„mna inf”r honom. 001:007 HERREN „r god, ett v„rn i n”dens tid, och han l†ter sig v†rda om dem som f”rtr”sta p† honom. 001:008 Men genom en st”rtflod g”r han „nde p† platsen d„r den staden st†r, och hans fiender f”rf”ljas av m”rker. 001:009 Ja, p† edert anslag mot HERREN g”r han „nde, icke tv† g†nger beh”ver hems”kelsen drabba. 001:010 Ty om de ock „ro hopslingrade s†som t”rnsn†r och s† fulla av livssaft, som deras dryck „r av must, skola de likv„l alla f”rbr„nnas s†som torrt str†. 001:011 Ty fr†n dig drog ut en man som hade onda anslag mot HERREN, en vilkens r†dslag voro f”rd„rv. 001:012 S† s„ger HERREN: ½Huru starka och huru m†nga de ock m† vara, skola de „nd† mejas av och f”rsvinna; och om jag f”rr har pl†gat dig, s† skall jag nu ej g”ra det mer. 001:013 Ty nu skall jag bryta s”nder de ok han har lagt p† dig, och hans band skall jag slita av.½ 001:014 Men om dig bjuder HERREN s† ½Ingen avkomma av ditt namn skall mer f† finnas. Ur dina gudars hus skall jag utrota alla bel„ten, b†de skurna och gjutna. En grav bereder jag †t dig, ty p† skam har du kommit.½ 001:015 Se, ”ver bergen nalkas gl„djebudb„rarens f”tter hans som f”rkunnar frid: ½Fira dina h”gtider, Juda, infria dina l”ften. Ty ej mer skall f”rd„rvaren draga fram mot dig; han varder f”rgjord i grund.½ 002:001 En folkf”rskingrare drager upp mot dig; bevaka dina f„sten. Speja ut†t v„gen, omgjorda dina l„nder bruka din kraft, s† mycket du f”rm†r. 002:002 Ty HERREN vill †terst„lla Jakobs h”ghet s†som Israels h”ghet, d† nu plundrare s† hava ”delagt dem och s† f”rd„rvat deras vintr„d. 002:003 Hans hj„ltars sk”ldar „ro f„rgade r”da, stridsm„nnen g† kl„dda i scharlakan; vagnarna gnistra av eld, n„r han g”r dem redo till strid; och man skakar lansar av cypresstr„. 002:004 P† v„garna storma vagnarna fram, de k”ra om varandra p† f„lten; s†som bloss „ro de att sk†da lika ljungeldar fara de †stad. 002:005 Han vet nogsamt vilka v„ldiga k„mpar han „ger; de st”rta ”ver„nda, d„r de rusa fram†t. De hasta mot stadens murar, och stormtaken g”ras redo. 002:006 Str”mportarna m†ste ”ppna sig, och palatset f”rsm„lter av †ngest. 002:007 Ja, domen st†r fast: hon bliver blottad, bortsl„pad; hennes t„rnor m†ste sucka likasom duvor och sl† sig f”r sitt br”st. 002:008 I all sin tid var Nineve lik en vattenrik damm, men nu flyr vattnet bort. ½Stannen! Stannen!½ -- Nej, ingen v„nder sig om. 002:009 R”ven nu silver, r”ven guld. H„r finnas skatter utan „nde, ”verfl”d p† alla dyrbara h†vor. 002:010 ™del„ggelse och f”r”delse och f”rst”relse! F”rf„rade hj„rtan och sk„lvande kn„n! Darrande l„nder allest„des! Allas ansikten hava skiftat f„rg. 002:011 Var „r nu lejonens kula, den plats d„r de unga lejonen f”rt„rde sitt rov, d„r lejonet och lejoninnan hade sin g†ng, d„r lejonungen gick omkring, utan att n†gon skr„mde bort den? 002:012 Var „r lejonet som tog rov, s† mycket dess ungar ville hava, och d”dade †t sina lejoninnor, ja, uppfyllde sina h†lor med rov och sina kulor med r”vat gods? 002:013 Se, jag skall v„nda mig mot dig, s„ger HERREN Sebaot; dina vagnar skall jag l†ta g† upp i r”k, och dina unga lejon skall sv„rdet f”rt„ra. Jag skall utrota ditt r”vade gods fr†n jorden och man skall ej mer h”ra dina s„ndebuds r”st 003:001 Ve dig, du blodstad, alltigenom s† full av l”gn och v†ld, du som aldrig upph”r att r”va! 003:002 H”r, piskor sm„lla! H”r, vagnshjul d†na! H„star jaga fram, och vagnar rulla †stad. 003:003 Ryttare komma i fyrspr†ng; sv„rden ljunga, och spjuten blixtra. Slagna ser man i m„ngd och lik i stora hopar; igen „nde „r p† d”da, man stupar ”ver d”da. 003:004 Allt detta f”r den myckna otukt hon bedrev, hon, den fagra och trollkunniga sk”kan, som prisgav folkslag genom sin otukt och folkstammar genom sina trolldomskonster. 003:005 Se, jag skall v„nda mig mot dig, s„ger HERREN Sebaot; jag skall lyfta upp ditt mantelsl„p ”ver ditt ansikte och l†ta folkslag se din blygd och konungariken din skam. 003:006 Och jag skall kasta p† dig vad styggeligt „r, jag skall l†ta dig bliva f”raktad, ja, g”ra dig till ett sk†despel. 003:007 Var och en som ser dig skall sky dig och skall s„ga: ½Nineve „r ”delagt, men vem kan ”mka det?½ Ja, var finner man n†gon som vill tr”sta dig? 003:008 ˇr du d† b„ttre „n No-Amon, hon som tronade vid Nilens str”mmar, omsluten av vatten -- ett havets f„ste, som hade ett hav till mur? 003:009 Etiopier i m„ngd och egyptier utan „nde, put‚er och libyer voro dig till hj„lp. 003:010 Ocks† hon m†ste ju g† i landsflykt och f†ngenskap, ocks† hennes barn blevo krossade i alla gath”rn; om hennes „dlingar kastade man lott, och alla hennes storm„n blevo f„ngslade med kedjor 003:011 S† skall ock du bliva drucken och sjunka i vanmakt; ocks† du skall f† leta efter n†got v„rn mot fienden. 003:012 Alla dina f„sten likna fikontr„d med br†dmogen frukt: vid minsta skakning falla de i munnen p† den som vill „ta dem. 003:013 Se, ditt manskap „r hos dig s†som kvinnor; ditt lands portar st† vid”ppna f”r dina fiender; eld f”rt„r dina bommar. 003:014 H„mta dig vatten till f”rr†d under bel„gringen, f”rst„rk dina f„sten. Stig ned i leran och trampa i murbruket; grip till tegelformen. 003:015 B„st du st†r d„r, skall elden f”rt„ra dig och sv„rdet utrota dig. Ja, s†som av gr„smaskar skall du bliva uppfr„tt, om du ock sj„lv samlar skaror s† talrika som gr„smaskar, skaror s† talrika som gr„shoppor. 003:016 Om du ock har kr„mare flera „n himmelens stj„rnor, s† vet: gr„smaskarna f„lla sina vingars h”ljen och flyga bort. 003:017 Ja, dina furstar „ro s†som gr„shoppor och dina h”vdingar s†som gr„shoppssv„rmar: de stanna inom murarna, s† l„nge det „r svalt, men n„r solen kommer fram, d† fly de bort, och sedan vet ingen var de finnas. 003:018 Dina herdar hava slumrat in, du Assurs konung; dina v„ldige ligga i ro. Ditt folk „r f”rstr”tt uppe p† bergen, och ingen f”rsamlar det. 003:019 Det finnes ingen bot f”r din skada ol„kligt „r ditt s†r. Alla som h”ra vad som har h„nt dig klappa i h„nderna ”ver dig. Ty ”ver vem gick ej din ondska best„ndigt? Book 35 Habackuk 001:001 Detta „r den utsaga som uppenbarades f”r profeten Habackuk. 001:002 Huru l„nge, HERRE, skall jag ropa, utan att du h”r klaga inf”r dig ”ver v†ld, utan att du fr„lsar? 001:003 Varf”r l†ter du mig se s†dan ondska? Huru kan du sj„lv sk†da p† s†dan or„ttr†dighet, p† det f”rd„rv och det v†ld jag har inf”r mina ”gon? S† uppst†r ju kiv, och s† upph„va sig tr„tor. 001:004 D„rigenom bliver lagen vanm„ktig, och r„tten kommer aldrig fram. Ty den ogudaktige sn„rjer den r„ttf„rdige; s† framst†r r„tten f”rvr„ngd. 001:005 Sen efter bland hedningarna och sk†den; h„pnen, ja, st†n d„r med h„pnad Ty en g„rning utf”r han i edra dagar, som I icke skolen tro, n„r den f”rt„ljes. 001:006 Ty se, jag skall uppv„cka kald‚erna det bistra och of”rv„gna folket, som drager ut s† vitt som jorden n†r och inkr„ktar boningar som icke „ro deras. 001:007 Det folket „r f”rskr„ckligt och fruktansv„rt; r„tt och myndighet tager det sig sj„lvt. 001:008 Dess h„star „ro snabbare „n pantrar och vildare „n vargar om aftonen; dess ryttare jaga fram i fyrspr†ng. Ja, fj„rran ifr†n komma dess ryttare, de flyga †stad s†som ”rnen, n„r han st”rtar sig ”ver sitt rov 001:009 Alla hasta de till v†ld, av sin stridslust drivas de fram†t; och f†ngar hopa de s†som sand. 001:010 Konungar „ro dem ett †tl”je, och furstar r„kna de f”r lekverk; †t alla slags f„sten le de, de kasta upp jordvallar och intaga dem. 001:011 S† fara de †stad s†som vinden, alltj„mt fram†t till att †samka sig skuld; ty deras egen kraft „r deras gud. 001:012 ˇr du d† icke till av †lder? Jo, HERRE, min Gud, min Helige, vi skola ej d”! HERRE, till en dom „r det du har satt dem, och till en tuktan har du berett dem, du v†r klippa. 001:013 Du vilkens ”gon „ro f”r rena f”r att se p† det onda, du som icke lider att sk†da p† or„ttr†dighet, huru kan du „nd† sk†da p† dessa trol”sa m„nniskor och tiga stilla, n„r den ogudaktige f”rd„rvar den som har r„tt mot honom? 001:014 S† v†llar du att m„nniskorna bliva lika fiskar i havet, lika kr„ldjur, som icke hava n†gon herre. 001:015 Ja, denne drager dem allasammans upp med sin krok, han f†ngar dem i sitt n„t och f”rsamlar dem i sitt garn; d„r”ver „r han glad och fr”jdar sig. 001:016 F”rdenskull framb„r han offer †t sitt n„t och t„nder offereld †t sitt garn; genom dem bliver ju hans andel s† fet och hans mat s† kr„slig. 001:017 Men skall han d„rf”r framgent f† t”mma sitt n„t och best„ndigt dr„pa folken utan n†gon f”rskoning 002:001 Jag vill stiga upp p† min vaktpost och st„lla mig p† muren; jag vill speja f”r att se vad han skall tala genom mig, och vilket svar p† mitt klagom†l jag skall f† att framb„ra. 002:002 Och HERREN svarade mig och sade: Skriv upp din syn, och uppteckna den p† skrivtavlor, med tydlig skrift, s† att den l„tt kan l„sas. 002:003 Ty „nnu m†ste synen v„nta p† sin men den l„ngtar efter fullbordan och skall icke sl† fel. Om den dr”jer, s† f”rbida den, ty den kommer f”rvisso, den skall ej utebliva. 002:004 Se, uppbl†st och or„ttr†dig „r dennes sj„l i honom; men den r„ttf„rdige skall leva genom sin tro. 002:005 Ty s†som vinet icke „r att lita p†, s† skall denne ”vermodige ej best†, om han ock sp„rrar upp sitt gap s†som d”dsriket och „r om„ttlig s†som d”den, om han ock har f”rsamlat till sig alla folk och h„mtat tillhopa till sig alla folkslag. 002:006 Sannerligen, de skola allasammans st„mma upp en visa ”ver honom, ja, en sm„des†ng om honom med v„lbet„nkta ord; man skall s„ga: Ve dig som hopar vad som icke „r ditt och belastar dig med utpantat gods -- men f”r huru l„nge! 002:007 Sannerligen, of”rt„nkt skola borgen„rer resa sig mot dig och anf„ktare vakna upp mot dig, och du skall bliva ett byte f”r dem. 002:008 S†som du sj„lv har plundrat m†nga folk, s† skola ock alla andra folk f† plundra dig, f”r dina blodsd†d mot m„nniskor och ditt v†ld mot l„nder, mot st„der och alla som bo i dem. 002:009 Ve dig som s”ker or„tt vinning †t ditt hus, f”r att kunna bygga ditt n„ste h”gt uppe och s† skydda dig undan olyckans v†ld! 002:010 Med dina r†dslag drager du skam ”ver ditt hus, i det att du g”r „nde p† m†nga folk och s† syndar mot dig sj„lv. 002:011 Ty stenarna i muren skola ropa, och bj„lkarna i tr„virket skola svara dem. 002:012 Ve dig som bygger upp st„der med blodsd†d och bef„ster orter med or„ttf„rdighet! 002:013 Se, av HERREN Sebaot „r det ju sagt: ½S† m”da sig folken f”r det som skall f”rbr„nnas av elden- och folkslagen arbeta sig tr”tta f”r det som skall bliva till intet.½ 002:014 Ty jorden skall varda full av HERRENS h„rlighets kunskap, likasom havsdjupet „r fyllt av vattnet. 002:015 Ve dig som isk„nker vin †t din n„sta och blandar ditt gift d„ri och berusar honom, f”r att f† sk†da hans blygd! 002:016 Med skam skall du f† m„tta dig i st„llet f”r med „ra. Ja, du skall ocks† sj„lv f† dricka, till dess du ligger d„r med blottad f”rhud. Kalken skall i sin ordning r„ckas dig av HERRENS hand, och sm„lek skall h”lja din „ra. 002:017 Ty ”ver dig skall komma en hems”kelse, lik Libanons, och en f”rh„rjelse, lik den som skr„mmer bort dess djur, f”r dina blodsd†d mot m„nniskor och ditt v†ld mot l„nder, mot st„der och alla som bo i dem. 002:018 Vad kan ett skuret bel„te hj„lpa, eftersom en snidare vill sl”jda s†dant? Och vad ett gjutet bel„te, en falsk v„gvisare, eftersom dess formare s† f”rtr”star d„rp†, att han g”r sig stumma avgudar? 002:019 Ve dig som s„ger till stocken: ½Vakna!½, och till d”da stenen: ½Vakna upp!½ Kan en s†dan giva n†gon v„gvisning? Visst „r den ”verdragen med guld och silver, men alls ingen ande „r d„ri. 002:020 Men HERREN „r i sitt heliga tempel. Hela jorden vare stilla inf”r honom. 003:001 En b”n av profeten Habackuk; till Sigjon¢t. 003:002 HERRE, jag har h”rt om dig och h„pnat. HERRE, f”rnya i dessa †r dina g„rningar, l†t oss f”rnimma dem i dessa †r. Mitt i din vrede m† du t„nka p† f”rbarmande. 003:003 Gud kommer fr†n Teman, den helige fr†n berget Paran. Sela. Hans majest„t ”vert„cker himmelen, och av hans lov „r jorden full. 003:004 D† uppst†r en glans s†som av solljus, str†lar g† ut ifr†n honom, och han h”ljer i dem sin makt. 003:005 Framf”r honom g†r pest, och febergl”d f”ljer i hans sp†r. 003:006 Han tr„der fram -- d„rmed kommer han jorden att darra; en blick -- och han kommer folken att b„va. De ur†ldriga bergen splittras, de eviga h”jderna sjunka ned. Han vandrar de v„gar han fordom gick. 003:007 Jag ser Kusans hyddor hems”kta av f”rd„rv; t„lten darra i Midjans land. 003:008 Harmas d† HERREN p† str”mmar? Ja, „r din vrede uppt„nd mot str”mmarna eller din f”rgrymmelse mot havet, eftersom du s† f„rdas fram med dina h„star, med dina segerrika vagnar? 003:009 Framtagen och blottad „r din b†ge, ditt besvurna ords pilar. Sela. Till str”mf†ror klyver du jorden. 003:010 Bergen se dig och b„va; s†som en st”rtskur far vattnet ned. Djupet l†ter h”ra sin r”st, mot h”jden lyfter det sina h„nder. 003:011 Sol och m†ne stanna i sin boning f”r skenet av dina farande pilar, f”r glansen av ditt blixtrande spjut. 003:012 I f”rgrymmelse g†r du fram ”ver jorden, i vrede tr”skar du s”nder folken. 003:013 Du drager ut f”r att fr„lsa ditt folk, f”r att bereda fr„lsning †t din smorde. Du krossar taket p† de ogudaktigas hus, du bryter ned huset, fr†n grunden till tinnarna. Sela. 003:014 Du genomborrar deras styresmans huvud med hans egna pilar, n„r de storma fram till att f”rskingra oss, under fr”jd, s†som g„llde det att i l”nndom „ta upp en betryckt. 003:015 Du far med dina h„star fram ”ver havet, ”ver de stora vattnens svall. 003:016 Jag h”r det och darrar i mitt innersta, vid d†net sk„lva mina l„ppar; maktl”shet griper benen i min kropp, jag darrar p† platsen d„r jag st†r. Ty jag m†ste ju stilla uth„rda n”dens tid, medan det kommer, som skall tr„nga folket. 003:017 Ja, fikontr„det blomstrar icke mer, och vintr„den giva ingen sk”rd, olivtr„dets frukt sl†r fel och f„lten alstra ingen „ring, f†ren ryckas bort ur f†llorna, och inga oxar finnas mer i stallen. 003:018 Likv„l vill jag gl„dja mig i HERREN och fr”jda mig i min fr„lsnings Gud. 003:019 HERREN, Herren „r min starkhet; han g”r mina f”tter s†som hindens och l†ter mig g† fram ”ver mina h”jder. F”r s†ngm„staren, med mitt str„ngaspel. Book 36 Sefanja 001:001 Detta „r HERRENS ord som kom till Sefanja, son till Kusi, son till Gedalja, son till Amarja, son till Hiskia, i Josias, Amons sons, Juda konungs, tid. 001:002 Jag skall rycka bort och f”rg”ra allt vad p† jorden „r, s„ger HERREN; 001:003 jag skall f”rg”ra m„nniskor och djur, jag skall f”rg”ra f†glarna under himmelen och fiskarna i havet, det vacklande riket j„mte de ogudaktiga m„nniskorna; ja, m„nniskorna skall jag utrota fr†n jorden, s„ger HERREN. 001:004 Jag skall utr„cka min hand mot Juda och mot Jerusalems alla inv†nare och utrota fr†n denna plats Baals sista kvarleva, avgudaprofeternas namn j„mte pr„sterna; 001:005 dem som p† taken tillbedja himmelens h„rskara, och dem som tillbedja HERREN och sv„rja vid honom och sv„rja vid Malkam; 001:006 dem som hava vikit bort ifr†n HERREN, och dem som aldrig hava s”kt HERREN eller fr†gat efter honom. 001:007 Varen stilla inf”r Herren, HERREN! Ty HERRENS dag „r n„ra; HERREN har tillrett ett slaktoffer, han har invigt sina g„ster. 001:008 Och det skall ske p† HERRENS slaktoffers dag att jag skall hems”ka furstarna och konungas”nerna och alla som kl„da sig i utl„ndska kl„der; 001:009 Jag skall p† den dagen hems”ka alla som hoppa ”ver tr”skeln, dem som fylla sin herres hus med v†ld och svek. 001:010 P† den dagen, s„ger HERREN, skall klagorop h”ras ifr†n Fiskporten och j„mmer fr†n Nya staden och stort brak fr†n h”jderna. 001:011 J„mren eder, I som bon i Mortelkvarteret, ty det „r f”rbi med hela kr„marskaran; utrotade „ro alla de penninglastade. 001:012 Och det skall ske p† den tiden att jag skall genomleta Jerusalem med lyktor och hems”ka de m„nniskor som nu ligga d„r i ro p† sin dr„gg, dem som s„ga i sina hj„rtan: ½HERREN g”r intet, varken gott eller ont.½ 001:013 Deras „godelar skola d† l„mnas till plundring och deras hus till ”del„ggelse. Om de bygga sig hus, skola de ej f† bo i dem, och om de plantera ving†rdar, skola de ej f† dricka vin fr†n dem. 001:014 HERRENS stora dag „r n„ra, ja, den „r n„ra, den kommer med stor hast. H”r, det „r HERRENS dag! I †ngest ropa nu hj„ltarna. 001:015 En vredens dag „r den dagen, en dag av †ngest och tr†ngm†l, en dag av ”del„ggelse och f”r”delse en dag av m”rker och tjocka, en dag av moln och t”cken, 001:016 en dag d† basunljud och h„rskri h”jes mot de fastaste st„der och mot de h”gsta murtorn. 001:017 D† skall jag bereda m„nniskorna s†dan †ngest att de g† d„r s†som blinda, d„rf”r att de hava syndat mot HERREN. Deras blod skall spridas omkring s†som stoft, och deras kroppar skola kastas ut s†som orenlighet. 001:018 Varken deras silver eller deras guld skall kunna r„dda dem p† HERRENS vredes dag. Av hans nit„lskans eld skall hela jorden f”rt„ras. Ty en „nde, ja, en „nde med f”rskr„ckelse skall han g”ra p† alla jordens inbyggare. 002:001 Besinna dig och kom till sans, du folk utan blygsel, 002:002 innan „nnu r†dslutet „r fullg†nget -- den dagen hastar fram, s†som agnar fara! -- och innan HERRENS vredes gl”d kommer ”ver eder, ja, innan HERRENS vredes dag kommer ”ver eder. 002:003 S”ken HERREN, alla I ”dmjuke i landet, som h†llen hans lag. S”ken r„ttf„rdighet, s”ken ”dmjukhet; kanh„nda bliven I s† besk„rmade p† HERRENS vredes dag. 002:004 Ty Gasa skall bliva ”vergivet och Askelon varda en ”demark; mitt p† ljusa dagen skall Asdods folk drivas ut, och Ekron skall ryckas upp med roten. 002:005 Ve eder som bebon landstr„ckan utmed havet, I av keret‚ernas folk! Ett HERRENS ord skall n† dig, Kanaan, du filist‚ernas land; ja, jag skall f”rd„rva dig, s† att ingen mer bor i dig. 002:006 Och landstr„ckan utmed havet skall ligga s†som betesmarker, d„r herdarna hava sina brunnar och f†ren sina f†llor. 002:007 Och den skall tillfalla de kvarblivna av Juda hus s†som deras lott; d„r skola de f”ra sin boskap i bet. I Askelons hus skola de f† l„gra sig, n„r aftonen kommer. Ty HERREN, deras Gud, skall se till dem och skall †ter uppr„tta dem. 002:008 Jag har h”rt Moabs sm„delser och Ammons barns h†n, huru de hava sm„dat mitt folk och f”rh„vt sig mot dess land. 002:009 D„rf”r, s† sant jag lever, s„ger HERREN Sebaot, Israels Gud: det skall g† Moab s†som Sodom, och Ammons barn s†som Gomorra. Ett tillh†ll f”r n„sslor och en saltgrop skola de bliva, och en ”demark till evig tid. Kvarlevan av mitt folk skall plundra dem. och †terstoden av min menighet skall f† dem till sin arvedel. 002:010 S† skall det g† dem, till l”n f”r deras h”gmod d„rf”r att de hava sm„dat och f”rh„vt sig mot HERREN Sebaots folk. 002:011 Fruktansv„rd skall HERREN bevisa sig mot dem; ty han skall g”ra alla jordens gudar maktl”sa, och alla hedningarnas havsl„nder skola tillbedja honom, vart folk p† sin ort -- 002:012 ocks† I etiopier, I som av mig bliven slagna med sv„rd. 002:013 Och han skall utr„cka sin hand mot norr och f”rd„rva Assur, han skall g”ra Nineve till en ”demark, f”rtorkat s†som en ”ken. 002:014 Och d„rinne skola hjordar l„gra sig, allahanda vilda djur i skaror; pelikaner och r”rdrommar skola taga natth„rb„rge p† pelarhuvudena d„rinne; f†glal†t skall ljuda i f”nstren och f”r”delse bo p† tr”sklarna, nu d† cederpanelningen „r bortriven. 002:015 S† skall det g† den glada staden, som satt s† trygg, och som sade i sitt hj„rta: ½Jag och ingen annan!½ Huru har den icke blivit en ”demark, en l„gerstad f”r vilda djur! Alla som g† d„r fram skola vissla †t den och sl† ihop h„nderna. 003:001 Ve henne, den genstr„viga och befl„ckade staden, f”rtryckets stad! 003:002 Hon h”r icke p† n†gons r”st, hon tager ej emot tuktan; p† HERREN f”rtr”star hon icke, till sin Gud vill hon ej komma. 003:003 Furstarna d„rinne „ro rytande lejon; hennes domare „ro s†som vargar om aftonen, de spara intet till morgondagen. 003:004 Hennes profeter „ro stortaliga trol”sa m„n; hennes pr„ster ohelga vad heligt „r, de v†ldf”ra lagen. 003:005 HERREN „r r„ttf„rdig d„rinne, han g”r intet or„tt. var morgon l†ter han sin r„tt g† fram i ljuset, den utebliver aldrig; men de or„ttf„rdiga veta icke av n†gon skam. 003:006 Jag utrotade folkslag, deras murtorn blevo f”rst”rda, deras gator gjorde jag ”de, s† att ingen mer gick d„r fram; deras st„der blevo f”rh„rjade, s† att de l†go tomma p† m„nniskor, blottade p† inv†nare. 003:007 Jag tillsade henne att allenast frukta mig och taga emot tuktan; d† skulle hennes boning undg† f”rst”relse, med allt vad jag hade givit i hennes v†rd. Men i st„llet „vlades de att g”ra allt vad f”rd„rvligt var. 003:008 D„rf”r man I v„nta p† mig, s„ger HERREN, och p† den dag jag st†r upp f”r att taga byte. Ty mitt domslut „r: jag skall f”rsamla folk och h„mta tillhopa konungariken, f”r att utgjuta ”ver dem min ogunst, all min vredes gl”d; ty av min nit„lskans eld skall hela jorden f”rt„ras. 003:009 Se, d† skall jag giva †t folken nya, renade l„ppar, s† att de allasammans †kalla HERRENS namn och endr„ktigt tj„na honom. 003:010 ˇnda ifr†n l„nderna bortom Etiopiens str”mmar skola mina tillbedjare, mitt f”rskingrade folk, framb„ra offer †t mig. 003:011 P† den tiden skall du slippa att l„ngre blygas f”r alla de ”vertr„delser som du har beg†tt mot mig. Ty d† skall jag avskilja fr†n dig dem som nu jubla s† segerstolt i dig; och du skall d† icke vidare f”rh„va dig p† mitt heliga berg. 003:012 Men jag skall l„mna kvar i dig ett folk, betryckt och armt; och de skola f”rtr”sta p† HERRENS namn. 003:013 Kvarlevan av Israel skall d† icke mer g”ra n†got or„tt, ej heller tala l”gn, och i deras mun skall icke finnas en falsk tunga. Ja, de skola f† beta och ligga i ro, utan att n†gon f”rskr„cker dem. 003:014 Jubla, du dotter Sion, h”j gl„djerop, du Israel; var glad och fr”jda dig av allt hj„rta, du dotter Jerusalem. 003:015 HERREN har avv„nt straffdomarna ifr†n dig, han har r”jt din fiende ur v„gen. HERREN, som bor i dig, „r Israels konung; du beh”ver ej mer frukta n†got ont. 003:016 P† den tiden skall det s„gas till Jerusalem; ½Frukta icke, Sion l†t ej modet falla. 003:017 HERREN, din Gud, bor i dig en hj„lte som kan fr„lsa. Han gl„der sig ”ver dig med lust, han tiger stilla i sin k„rlek, han fr”jdas ”ver dig med jubel.½ 003:018 Dem som med bedr”velse m†ste sakna h”gtiderna, dem skall jag d† f”rsamla, dem som levde skilda fr†n dig, du som sj„lv bar sm„lekens b”rda. 003:019 Ty se, jag skall p† den tiden utf”ra mitt verk p† alla dina f”rtryckare. jag skall fr„lsa de haltande och h„mta tillhopa de f”rdrivna, jag skall l†ta dem bliva ett „mne till lovs†ng och till ber”mmelse p† hela jorden, d„r de voro s† sm„dade. 003:020 P† den tiden skall jag l†ta eder komma tillbaka ja, p† den tiden skall jag h„mta eder tillhopa. Ty jag vill l†ta eder bliva ett „mne till ber”mmelse och till lovs†ng bland alla jordens folk, i det att jag †ter uppr„ttar eder, s† att I sen det med egna ”gon, s„ger HERREN. Book 37 Haggai 001:001 I konung Darejaves' andra regerings†r, i sj„tte m†naden, p† f”rsta dagen i m†naden, kom HERRENS ord genom profeten Haggai Serubbabel, Sealtiels son, Juda st†th†llare, och till ”verstepr„sten Josua, Josadaks son; han sade: 001:002 S† s„ger HERREN Sebaot: Detta folk s„ger: ½ˇnnu „r icke tiden kommen att g† till verket, tiden att HERRENS hus bygges upp.½ 001:003 Men HERRENS ord kom genom profeten Haggai; han sade: 001:004 ˇr d† tiden kommen f”r eder att sj„lva bo i panelade hus, medan detta hus ligger ”de? 001:005 D„rf”r s„ger nu HERREN Sebaot s†: Given akt p† huru det g†r eder. 001:006 I s†n mycket, men inb„rgen litet; I „ten, men f†n icke nog f”r att bliva m„tta; I dricken, men f†n icke nog f”r att bliva glada; I tagen p† eder kl„der, men haven icke nog f”r att bliva varma. Och den som f†r n†gon inkomst, han far den allenast f”r att l„gga den i en s”ndrig pung. 001:007 Ja, s† s„ger HERREN Sebaot: Given akt p† huru det g†r eder. 001:008 Men dragen nu upp till bergen, h„mten tr„virke och byggen upp mitt hus, s† vill jag hava behag d„rtill och bevisa mig h„rlig, s„ger HERREN. 001:009 I v„ntaden p† mycket, men se, det blev litet, och n„r I f”rden det hem, d† bl†ste jag p† det. Varf”r gick det s†? s„ger HERREN Sebaot. Jo, d„rf”r att mitt hus f†r ligga ”de, under det att envar av eder hastar med sitt eget hus. 001:010 F”rdenskull har himmelen ovan eder f”rh†llit eder sin dagg och jorden f”rh†llit sin gr”da. 001:011 Och jag har bjudit torka komma ”ver land och berg, och ”ver s„d, vin och olja och alla andra jordens alster, och ”ver m„nniskor och djur, och ”ver all frukt av edra h„nders arbete. 001:012 Och Serubbabel, Sealtiels son, och ”verstepr„sten Josua, Josadaks son med hela kvarlevan av folket lyssnade till HERRENS, sin Guds, r”st och till profeten Haggais ord, eftersom HERREN, deras Gud, hade s„nt honom; och folket fruktade f”r HERREN. 001:013 D† sade Haggai, HERRENS s„ndebud, efter HERRENS uppdrag, till folket s†: ½Jag „r med eder, s„ger HERREN.½ 001:014 Och HERREN uppv„ckte Serubbabels, Sealtiels sons, Juda st†th†llares, ande och ”verstepr„sten Josuas, Josadaks sons, ande och allt det kvarblivna folkets ande, s† att de gingo till verket och arbetade p† HERREN Sebaots; sin Guds, hus. 001:001 Detta skedde p† tjugufj„rde dagen i sj„tte m†naden av konung Darejaves' andra regerings†r. 002:002 I sjunde m†naden, p† tjuguf”rsta dagen i m†naden, kom HERRENS ord genom profeten Haggai han sade: 002:003 S„g till Serubbabel, Sealtiels son Juda st†th†llare, och till ”verstepr„sten Josua, Josadaks son, och till kvarlevan av folket: 002:004 Leva icke „nnu bland eder m„n kvar, som hava sett detta hus i dess forna h„rlighet? Och hurudant sen I det nu vara? ˇr det icke s†som intet i edra ”gon? 002:005 Men var likv„l nu frimodig, du Serubbabel, s„ger HERREN; och var frimodig, du ”verstepr„st Josua, Josadaks son; och varen frimodiga och arbeten, alla I som h”ren till folket i landet, s„ger HERREN; ty jag „r med eder, s„ger HERREN Sebaot. 002:006 Det f”rbund som jag sl”t med eder, n„r I drogen ut ur Egypten, vill jag l†ta st† fast, och min Ande skall f”rbliva ibland eder; frukten icke. 002:007 Ty s† s„ger HERREN Sebaot: ˇnnu en g†ng, inom en liten tid, skall jag komma himmelen och jorden, havet och det torra att b„va; 002:008 och alla hednafolk skall jag komma att b„va, och s† skola dyrbara h†vor fr†n alla hednafolk f”ras hit; och jag skall fylla detta hus med h„rlighet, s„ger HERREN Sebaot. 002:009 Ty mitt „r silvret, och mitt „r guldet, s„ger HERREN Sebaot. 002:010 Den tillkommande h„rligheten hos detta hus skall bliva st”rre „n dess forna var, s„ger HERREN Sebaot; och p† denna plats skall jag l†ta friden r†da, s„ger HERREN Sebaot. 002:011 P† tjugufj„rde dagen i nionde m†naden av Darejaves' andra regerings†r kom HERRENS ord till profeten Haggai; han sade: 002:012 S† s„ger HERREN Sebaot: Fr†ga pr„sterna om lag och s„g: 002:013 ½Om n†gon b„r heligt k”tt i fliken av sin mantel och s† med fliken kommer vid n†got bakat eller kokt, eller vid vin eller olja, eller vid n†got annat som man f”rt„r, m†nne detta d„rigenom bliver heligt?½ Pr„sterna svarade och sade: ½Nej.½ 002:014 ¸ter fr†gade Haggai: ½Om den som har blivit orenad genom en d”d kommer vid n†got av allt detta, m†nne det d† bliver orenat?½ Pr„sterna svarade och sade: ½Ja.½ 002:015 D† tog Haggai till orda och sade: ½S† „r det med detta folk och s† „r det med detta sl„kte inf”r mig, s„ger HERREN, och s† „r det med allt deras h„nders verk: vad de d„r offra, det „r orent. 002:016 Och given nu akt p† huru det hittills har varit, f”re denna dag, och under tiden innan man „nnu hade begynt l„gga sten p† sten till HERRENS tempel 002:017 huru h„rf”rinnan, om n†gon kom till en s„desskyl som skulle giva tjugu m†tt, den gav allenast tio, och huru, om n†gon kom till vinpressen f”r att ”sa upp femtio k„rl, den gav allenast tjugu. 002:018 Vid allt edra h„nders arbete slog jag eder s„d med sot och rost och hagel, och likv„l v„nden I eder icke till mig, s„ger HERREN. 002:019 Given allts† akt p† huru det hittills har varit, f”re denna dag; ja, given akt p† huru det har varit f”re tjugufj„rde dagen i nionde m†naden, denna dag d† grunden har blivit lagd till HERRENS tempel. 002:020 Finnes n†gon s„d „nnu i kornboden? Nej; och varken vintr„det eller fikontr„det eller granattr„det eller olivtr„det har „nnu burit n†gon frukt. Men fr†n denna dag skall jag giva v„lsignelse.½ 002:021 Och HERRENS ord kom f”r andra g†ngen till Haggai, p† tjugufj„rde dagen i samma m†nad; han sade: 002:022 S„g till Serubbabel, Juda st†th†llare: Jag skall komma himmelen och jorden att b„va; 002:023 jag skall omst”rta konungatroner och g”ra hednarikenas makt till intet; jag skall omst”rta vagnarna med sina k„mpar, och h„starna skola stupa med sina ryttare. Den ene skall falla f”r den andres sv„rd. 002:024 P† den tiden, s„ger HERREN Sebaot, skall jag taga dig, min tj„nare Serubbabel, Sealtiels son, s„ger HERREN, och skall akta dig s†som min signetring; ty dig har jag utvalt, s„ger HERREN Sebaot. Book 38 Sakarja 001:001 I †ttonde m†naden av Darejaves' andra regerings†r kom HERRENS ord till Sakarja, son till Berekja, son till Iddo, profeten, han sade: 001:002 Sv†rt f”rt”rnad var HERREN p† edra f„der. 001:003 S„g d„rf”r nu till folket s† s„ger HERREN Sebaot: V„nden om till mig, s„ger HERREN Sebaot, s† vill jag v„nda om till eder, s„ger HERREN Sebaot. 001:004 Varen icke s†som edra f„der, f”r vilka forna tiders profeter predikade och sade: ½S† s„ger HERREN Sebaot: V„nden om fr†n edra onda v„gar och edra onda g„rningar½; men de ville icke h”ra och aktade icke p† mig s„ger HERREN. 001:005 Edra f„der, var „ro de? Och profeterna, leva de kvar evinnerligen? 001:006 Nej, men mina ord och mina r†dslut, de som jag betrodde †t mina tj„nare profeterna, de tr„ffade ju edra f„der, s† att de m†ste v„nda om och s„ga: ½S†som HERREN Sebaot hade beslutit att g”ra med oss, och s†som v†ra v„gar och v†ra g„rningar f”rtj„nade, s† har han ock gjort med oss.½ 001:007 P† tjugufj„rde dagen i elfte m†naden, det „r m†naden Sebat, i Darejeves' andra regerings†r, kom HERRENS ord till Sakarja, son till Berekja, son till Iddo, profeten; han sade: 001:008 Jag hade en syn om natten: Jag fick se en man som red p† en r”d h„st; och han h”ll stilla bland myrtentr„den i dals„nkningen. Och bakom honom stodo andra h„star, r”da, bruna och vita. 001:009 D† fr†gade jag: ½Vad betyda dessa, min herre?½ ˇngeln som talade med mig svarade mig: ½Jag vill l†ta dig f”rst† vad dessa betyda.½ 001:010 Och mannen som stod bland myrtentr„den tog till orda och sade: ½Det „r dessa som HERREN har s„nt ut till att fara omkring p† jorden.½ 001:011 Och sj„lva togo de till orda och sade till HERRENS „ngel, som stod bland myrtentr„den: ½Vi hava farit omkring p† jorden och hava funnit hela jorden lugn och stilla.½ 001:012 D† tog HERRENS „ngel †ter till orda och sade: ½HERRE Sebaot, huru l„nge skall det dr”ja, innan du f”rbarmar dig ”ver Jerusalem och Juda st„der? Du har ju nu varit vred p† dem i sjuttio †r.½ 001:013 Och HERREN svarade „ngeln som talade med mig goda och tr”stliga ord; 001:014 och „ngeln som talade med mig sade sedan till mig: ½Predika och s„g: S† s„ger HERREN Sebaot: Jag har stor nit„lskan f”r Jerusalem och Sion; 001:015 och jag „r storligen f”rt”rnad p† hednafolken, som sitta s† s„kra; ty n„r jag var allenast litet f”rt”rnad, hj„lpte de ytterligare till att f”rd„rva. 001:016 D„rf”r s„ger HERREN s†: Jag vill †ter v„nda mig till Jerusalem i barmh„rtighet; mitt hus skall d„r bliva uppbyggt, s„ger HERREN Sebaot, och m„tsn”ret skall sp„nnas ”ver Jerusalem. 001:017 Ytterligare m† du predika och s„ga: S† s„ger HERREN Sebaot: ˇnnu en g†ng skola mina st„der f† njuta ”verfl”d av goda h†vor; ja, HERREN skall „nnu en g†ng tr”sta Sion, och „nnu en g†ng skall han utv„lja Jerusalem.½ 001:018 Sedan lyfte jag upp mina ”gon och fick d† se fyra horn. 001:019 D† fr†gade jag „ngeln som talade med mig: ½Vad betyda dessa?½ Han svarade mig: ½Detta „r de horn som hava f”rstr”tt Juda, Israel och Jerusalem.½ 001:020 Sedan l„t HERREN mig se fyra smeder. 001:021 D† fr†gade jag: ½I vad „rende hava dessa kommit?½ Han svarade: ½De f”rra voro de horn som f”rstr”dde Juda, s† att ingen kunde upplyfta sitt huvud; men nu hava dessa kommit f”r att injaga skr„ck hos dem, och f”r att sl† av hornen p† de hednafolk som hava lyft sitt horn mot Juda land, till att f”rstr” dess inbyggare.½ 002:001 Sedan lyfte jag upp mina ”gon och fick d† se en man som hade ett m„tsn”re i sin hand. 002:002 D† fr†gade jag: ½Vart g†r du?½ Han svarade mig: ½Till att m„ta Jerusalem, f”r att se huru brett och huru l†ngt det skall bliva.½ 002:003 D† fick jag se „ngeln som talade ned mig komma fram, och en annan „ngel kom emot honom. 002:004 Och han sade till denne: ½Skynda †stad och tala till den unge mannen d„r och s„g: 'Jerusalem skall ligga s†som en obef„st plats; s† stor myckenhet av m„nniskor och djur skall finnas d„rinne. 002:005 Men jag sj„lv, s„ger HERREN, skall vara en eldsmur d„romkring, och jag skall bevisa mig h„rlig d„rinne.'½ 002:006 Upp, upp! Flyn bort ur nordlandet, s„ger HERREN, I som av mig haven blivit f”rstr”dda †t himmelens fyra v„derstreck, s„ger HERREN. 002:007 Upp, Sion! R„dda dig, du som nu bor hos dottern Babel! 002:008 Ty s† s„ger HERREN Sebaot, han som har s„nt mig †stad f”r att f”rh„rliga sig, s† s„ger han om hednafolken, vilka plundrade eder (ty den som r”r vid eder, han r”r vid hans ”gonsten): 002:009 ½Se, jag lyfter min hand mot dem, och de skola bliva ett byte f”r sina forna tr„lar; och I skolen s† f”rnimma att HERREN Sebaot har s„nt mig.½ 002:010 Jubla och gl„d dig, du dotter Sion; ty se, jag kommer f”r att aga min boning i dig, s„ger HERREN. 002:011 Och d† skola m†nga hednafolk sluta sig till HERREN och bliva mitt folk. Ja, jag skall taga min boning i dig; och du skall f”rnimma att HERREN Sebaot har s„nt mig till dig. 002:012 Och HERREN skall hava Juda till I sin arvedel i det heliga landet, och „nnu en g†ng skall han utv„lja Jerusalem. 002:013 Allt k”tt vare stilla inf”r HERREN; ty han har st†tt upp och tr„tt fram ur sin heliga boning. 003:001 Sedan l„t han mig se ”verstepr„sten Josua st†ende inf”r HERRENS „ngel; och ¸klagaren stod vid hans h”gra sida f”r att anklaga honom. 003:002 Men HERREN sade till ¸klagaren: ½HERREN skall n„psa dig, du ¸klagare; ja, HERREN skall n„psa dig, han som har utvalt Jerusalem. ˇr d† icke denne en brand, ryckt ur elden?½ 003:003 Och Josua var kl„dd i orena kl„der, d„r han stod inf”r „ngeln 003:004 Och denne tog till orda och sade till dem som stodo d„r s†som hans tj„nare: ½Tagen av honom de orena kl„derna.½ Och till honom sj„lv sade han: ½Se, jag har tagit bort ifr†n dig din missg„rning, och man skall nu kl„da dig i h”gtidskl„der.½ 003:005 D† sade jag: ½M† man ock s„tta en ren bindel p† hans huvud.½ Och de satte en ren bindel p† hans huvud och kl„dde p† honom andra kl„der, medan HERRENS „ngel stod d„rbredvid. 003:006 Och HERRENS „ngel betygade f”r Josua och sade: 003:007 ½S† s„ger HERREN Sebaot: Om du vandrar p† mina v„gar och h†ller vad jag har bjudit dig h†lla, s† skall du ock f† styra mitt hus och vakta mina g†rdar; och jag skall l†ta dig hava din g†ng bland dessa som h„r g”ra tj„nst. 003:008 H”r h„rp†, Josua, du ”verstepr„st, med dina medbr”der, som sitta h„r inf”r dig (ty dessa m„n skola vara ett tecken): Se, jag vill l†ta min tj„nare Telningen komma; 003:009 ty se, i den sten som jag har lagt inf”r Josua -- ”ver vilken ena sten sju ”gon vaka -- i den skall jag inrista den inskrift som h”r d„rtill, s„ger HERREN Sebaot; och jag skall utpl†na detta lands missg„rning p† en enda dag. 003:010 P† den tiden, s„ger HERREN Sebaot, skall var och en av eder kunna inbjuda den andre till g„st under sitt vintr„d och fikontr„d.½ 004:001 Sedan blev jag av „ngeln som talade med mig †ter uppv„ckt, likasom n„r n†gon v„ckes ur s”mnen. 004:002 Och han sade till mig: ½Vad ser du?½ Jag svarade: ½Jag ser en ljusstake, alltigenom av guld, med sin oljesk†l ovantill och med sina sju lampor; och sju r”r g† till de s„rskilda lamporna d„rovantill. 004:003 Och tv† olivtr„d str„cka sig ”ver den, ett p† h”gra sidan om sk†len och ett p† v„nstra.½ 004:004 Sedan fr†gade jag och sade till „ngeln som talade med mig: ½Vad betyda dessa ting, min herre?½ 004:005 Men „ngeln som talade med mig svarade och sade till mig: ½F”rst†r du d† icke vad de betyda?½ Jag svarade: ½Nej, min herre.½ 004:006 D† talade han och sade till mig: ½Detta „r HERRENS ord till Serubbabel: Icke genom n†gon m„nniskas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, s„ger HERREN Sebaot. 004:007 Vilket du „n m† vara, du stora berg som reser dig mot Serubbabel, s† skall du „nd† f”rvandlas till j„mn mark. Ty han skall f† f”ra fram slutstenen under jubelrop: 'N†d, n†d m† vila ”ver den!'½ 004:008 Vidare kom HERRENS ord till mig; han sade: 004:009 ½Serubbabels h„nder hava lagt grunden till detta hus; hans h„nder skola ock f† fullborda det. Och du skall f”rnimma att HERREN Sebaot har s„nt mig till eder. 004:010 Ty vem „r den som vill f”rakta: den ringa begynnelsens dag, n„r dessa sju gl„djas ”ver att se murlodet i Serubbabels hand, dessa HERRENS ”gon, som ”verfara hela jorden?½ 004:011 Och jag fr†gade och sade till honom: ½Vad betyda dessa tv† olivtr„d, det p† h”gra och det p† v„nstra sidan om ljusstaken?½ 004:012 Och ytterligare fr†gade jag och sade till honom: ½Vad betyda de tv† olivkvistar som str„cka sig intill de tv† gyllene r„nnor genom vilka den gyllene oljan ledes ditned?½ 004:013 D† sade han till mig: ½F”rst†r du d† icke vad de betyda?½ Jag svarade: ½Nej, min herre.½ 004:014 D† sade han: ½Dessa „ro de tv† oljesmorda som st† s†som tj„nare inf”r hela jordens Herre.½ 005:001 N„r jag sedan †ter lyfte upp mina ”gon, fick jag se en bokrulle flyga fram. 005:002 Och han sade till mig: ½Vad ser du?½ Jag svarade: ½Jag ser en bokrulle flyga fram; den „r tjugu alnar l†ng och tio alnar bred.½ 005:003 D† sade han till mig: ½Detta „r F”rbannelsen, som g†r ut ”ver hela landet; ty i kraft av den skall var och en som stj„l varda bortrensad h„rifr†n, och i kraft av den skall var och en som sv„r varda bortrensad h„rifr†n. 005:004 Jag har l†tit den g† ut, s„ger HERREN Sebaot, f”r att den skall komma in i tjuvens hus och in i dens hus, som sv„r falskt vid mitt namn; och den skall stanna d„r i huset och fr„ta upp det med b†de tr„virke och stenar.½ 005:005 Sedan kom „ngeln som talade med mig fram och sade till mig: ½Lyft upp dina ”gon och se vad det „r som d„r kommer fram. 005:006 Och jag fr†gade: ½Vad „r det?½ Han svarade: ½Det „r en s„dessk„ppa som kommer fram.½ Ytterligare sade han: ½S† „r det best„llt med dem i hela landet.½ 005:007 Jag fick d† se huru en rund skiva av bly lyfte sig; och nu syntes d„r en kvinna som satt i sk„ppan. 005:008 D„refter sade han: ½Detta „r Ogudaktigheten.½ Och s† st”tte han henne †ter ned i sk„ppan och slog igen blylocket ”ver dess ”ppning. 005:009 N„r jag sedan lyfte upp mina ”gon, fick jag se tv† kvinnor komma fram; och vinden fyllde deras vingar, ty de hade vingar lika h„gerns. Och de lyfte upp sk„ppan mellan jord och himmel. 005:010 D† fr†gade jag „ngeln som talade med mig: ½Vart f”ra de sk„ppan?½ 005:011 Han svarade mig: ½De hava i sinnet att bygga ett hus †t henne i Sinears land; och n„r det „r f„rdigt, skall hon d„r bliva nedsatt p† sin plats.½ 006:001 N„r jag sedan †ter lyfte upp mina ”gon, fick jag se fyra vagnar komma fram mellan tv† berg, och bergen voro av koppar. 006:002 F”r den f”rsta vagnen voro r”da h„star, f”r den andra vagnen svarta h„star, 006:003 f”r den tredje vagnen vita h„star, och f”r den fj„rde vagnen fl„ckiga h„star, starkare „n de andra. 006:004 D† tog jag till orda och fr†gade „ngeln som talade med mig: ½Vad betyda dessa, min herre?½ 006:005 ˇngeln svarade och sade till mig: ½Det „r himmelens fyra vindar, vilka nu draga ut, sedan de hava f†tt tr„da inf”r hela jordens Herre. 006:006 Vagnen med de svarta h„starna drager mot nordlandet, de vita f”lja efter dem, och de fl„ckiga draga mot sydlandet.½ 006:007 Men n„r de som voro starkast skulle draga ut, voro de ivriga att f† fara omkring p† jorden. D† sade han: ½Ja, I m†n fara omkring p† jorden.½ Och de foro †stad omkring p† jorden. 006:008 D„refter ropade han p† mig och talade till mig och sade: ½Se, genom dem som draga ut mot nordlandet skall jag sl„cka min vrede p† nordlandet.½ 006:009 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: 006:010 Tag emot av Heldai g†vorna fr†n de landsflyktiga, fr†n Tobia och Jedaja; du sj„lv m† redan samma dag g† †stad bort till Josias, Sefanjas sons, hus, dit dessa hava kommit fr†n Babel. 006:011 N„r du s† har f†tt silver och guld, skall du d„rav l†ta g”ra kronor; och du skall s„tta en p† ”verstepr„sten Josuas, Josadaks sons, huvud. 006:012 Och du skall s„ga till honom: ½S† s„ger HERREN Sebaot: Se, d„r „r en man som skall kallas Telningen. Under honom skall det gro, och han skall bygga upp HERRENS tempel. 006:013 Ja, han skall bygga upp HERRENS tempel och f”rv„rva majest„t och sitta p† sin tron och regera; och en pr„st skall han vara p† sin tron; och fridens r†dslag skola vara mellan b†da. 006:014 Men kronorna skola f”rvaras i HERRENS tempel, till en †minnelse av Helem, Tobia och Jedaja och Hen, Sefanjas son. 006:015 Och fj„rran ifr†n skall man komma och bygga p† HERRENS tempel; och I skolen s† f”rnimma att HERREN Sebaot har s„nt mig till eder. Och s† skall ske, om I troget h”ren HERRENS, eder Guds, r”st.½ 007:001 Och i konung Darejaves' fj„rde regerings†r h„nde sig att HERRENS ord kom till Sakarja, p† fj„rde dagen i nionde m†naden, det „r Kisleu. 007:002 Ty fr†n Betel hade d† Sareser och Regem-Melek med sina m„n blivit s„nda f”r att b”nfalla inf”r HERREN; 007:003 de skulle n„mligen fr†ga pr„sterna i HERREN Sebaots hus och profeterna s†lunda: ½Skola vi framgent h†lla gr†todag och sp„ka oss i femte m†naden, s†som vi hava gjort nu i s† m†nga †r?½ 007:004 S† kom d† HERREN Sebaots ord till mig; han sade: 007:005 S„g till allt folket i landet och till pr„sterna: N„r I nu under sjuttio †r haven h†llit faste- och klagodagar i femte och i sjunde m†naden, har det d† varit †t mig som I haven h†llit fasta? 007:006 Och n„r I „ten och dricken, „r det icke d† f”r eder egen r„kning som I „ten och dricken? 007:007 Haven I icke f”rnummit de ord som HERREN l„t predika genom forna tiders profeter, medan Jerusalem „nnu tronade i god ro med sina st„der omkring sig, och medan Sydlandet och L†glandet „nnu voro bebodda? 007:008 Vidare kom HERRENS ord till Sakarja; han sade: 007:009 S† sade ju HERREN Sebaot: ½D”men r„tta domar, och bevisen varandra k„rlek och barmh„rtighet. 007:010 F”rtrycken icke „nkan och den faderl”se, fr„mlingen och den fattige, och t„nken icke i edra hj„rtan ut ont mot varandra.½ 007:011 Men de ville icke akta d„rp†, utan spj„rnade emot i genstr„vighet och tillsl”to sina ”ron f”r att slippa att h”ra. 007:012 ja, de gjorde sina hj„rtan h†rda s†som diamant, f”r att slippa att h”ra den lag och de ord som HERREN Sebaot genom sin Ande hade s„nt, f”rmedelst forna tiders profeter. D„rf”r utgick stor vrede fr†n HERREN Sebaot. 007:013 Och det skedde, att likasom de icke hade velat h”ra, n„r han ropade, s† sade nu HERREN Sebaot: ½Jag vill icke h”ra, n„r de ropa; 007:014 utan jag skall f”rstr” dem s†som genom en stormvind bland allahanda hednafolk som de icke k„nna.½ S† har nu landet blivit ”de efter dem, s† att ingen f„rdas d„r, vare sig fram eller tillbaka; ty de hava s† gjort det ljuvliga landet till en ”demark. 008:001 Vidare kom HERREN Sebaots ord; han sade: 008:002 S† s„ger HERREN Sebaot: Jag har stor nit„lskan f”r Sion, ja, med stor vrede nit„lskar jag f”r henne. 008:003 S† s„ger HERREN: Jag vill v„nda: †ter till Sion och taga min boning i Jerusalem; och Jerusalem skall kallas ½den trogna staden½, och HERREN Sebaots berg ½det heliga berget½. 008:004 S† s„ger HERREN Sebaot: ˇnnu en g†ng skola gamla m„n och gamla kvinnor vara att finna p† gatorna i Jerusalem, var och en med sin stav i handen, f”r h”g †lders skull. 008:005 Och stadens gator skola vara fulla av gossar och flickor, som leka d„r p† gatorna, 008:006 S† s„ger HERREN Sebaot. Om „n s†dant p† den tiden kan komma att synas alltf”r underbart f”r kvarlevan av detta folk, icke m†ste det v„l d„rf”r synas alltf”r underbart ocks† f”r mig? s„ger HERREN Sebaot. 008:007 S† s„ger HERREN Sebaot: Se, jag skall fr„lsa mitt folk ut ur b†de ”sterland och v„sterland 008:008 och l†ta dem komma och bos„tta sig i Jerusalem; och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud, i sanning och r„ttf„rdighet. 008:009 S† s„ger HERREN Sebaot: Fatten mod, I som i denna tid h”ren dessa ord av samma profeters mun, som talade p† den tid d† grunden lades till HERREN Sebaots hus, templet som skulle byggas upp. 008:010 Ty f”re den tiden var m„nniskornas arbete l”nl”st och djurens arbete f†f„ngt; ingen hade n†gon ro f”r sina ov„nner, vare sig han gick ut eller in, ty jag eggade alla m„nniskor mot varandra. 008:011 Men nu „r jag icke mer s† sinnad mot kvarlevan av detta folk som jag var i forna dagar, s„ger HERREN Sebaot. 008:012 Ty nu skall friden skaffa uts„de, vintr„det skall giva sin frukt, jorden skall giva sin gr”da, och himmelen skall giva sin dagg; och jag skall l†ta kvarlevan av detta folk f† allt detta till sin arvedel. 008:013 Och det skall ske, att likasom I, b†de Juda hus och Israels hus, haven varit ett exempel som man har n„mnt, n„r man f”rbannade bland hedningarna, s† skolen I nu, d† jag har fr„lsat eder, tv„rtom bliva n„mnda, n„r man v„lsignar. Frukten icke, utan fatten mod. 008:014 Ty s† s„ger HERREN Sebaot: Likasom jag, n„r edra f„der f”rt”rnade mig, besl”t att g”ra eder ont, s„ger HERREN Sebaot, och icke sedan †ngrade det, 008:015 s† har jag tv„rtom i denna tid beslutit att g”ra gott mot Jerusalem och Juda hus; frukten icke. 008:016 Men detta „r vad I skolen g”ra: Talen sanning med varandra; domen r„tta och fridsamma domar i edra portar. 008:017 T„nken icke i edra hj„rtan ut ont mot varandra, och „lsken icke falska eder; ty allt s†dant hatar jag, s„ger HERREN. 008:018 Och HERREN Sebaots ord kom till mig; han sade: 008:019 S† s„ger HERREN Sebaot: Fastedagarna i fj„rde, femte, sjunde och tionde m†naden skola f”r Juda hus bliva till fr”jd och gl„dje och till sk”na h”gtider. Men „lsken sanning och frid. 008:020 S† s„ger HERREN Sebaot: ˇnnu en g†ng skall det ske att folk skola komma hit och m†nga st„ders inv†nare; 008:021 och inv†narna i den ena staden skola g† till den andra och s„ga: ½Upp, l†tom oss g† †stad och b”nfalla inf”r HERREN och s”ka HERREN Sebaot; jag sj„lv vill ock g† †stad.½ 008:022 Ja, m†nga folk och m„ktiga hednafolk skola komma och s”ka HERREN Sebaot i Jerusalem och b”nfalla inf”r HERREN, 008:023 S† s„ger HERREN Sebaot: P† den tiden skall det ske att tio m„n av allahanda tungom†l som talas bland hednafolken skola fatta en judisk man i mantelfliken och s„ga: ½L†t oss g† med eder, ty vi hava h”rt att Gud „r med eder.½ 009:001 Detta „r en utsaga som inneh†ller HERRENS ord ”ver Hadraks land; ocks† i Damaskus skall den sl† ned -- ty HERREN har sitt ”ga p† andra m„nniskor s†v„l som p† Israels alla stammar. 009:002 Den drabbar ock Hamat, som gr„nsar d„rintill, s† ock Tyrus och Sion, d„r man „r s† vis. 009:003 Tyrus byggde sig ett f„ste; hon hopade silver s†som stoft och guld s†som orenlighet p† gatan. 009:004 Men se, Herren skall †ter g”ra henne fattig, han skall bryta hennes murar ned i havet, och hon sj„lv skall f”rt„ras av eld. 009:005 Askelon m† se det med fruktan, och Gasa med stor b„van, s† ock Ekron, ty dess hopp skall komma p† skam. Gasa mister sin konung, Askelon bliver en obebodd plats 009:006 Asdod skall bebos av en vanb”rdig hop; s† skall jag utrota filist‚ernas stolthet. 009:007 Men n„r jag har ryckt blodmaten ur deras mun och styggelserna undan deras t„nder d† skall ocks† av dem bliva en kvarleva †t v†r Gud, de skola bliva s†som stamfurstar i Juda, och Ekrons folk skall bliva s†som jebus‚erna. 009:008 Och jag skall sl† upp mitt l„ger till ett v„rn f”r mitt hus, mot h„rar som komma eller g†, och ej mer skall n†gon pl†gare komma ”ver dem; ty jag vaktar nu med ”ppna ”gon. 009:009 Fr”jda dig storligen, du dotter Sion; h”j jubelrop, du dotter Jerusalem. Se, din konung kommer till dig; r„ttf„rdig och segerrik „r han. Han kommer fattig, ridande p† en †sna, p† en †sninnas f†le. 009:010 S† skall jag utrota vagnar Efraim och h„star ur Jerusalem; ja, stridens b†gar skola utrotas, och han skall tala frid till folken. Och hans herrad”me skall n† fr†n hav till hav, och ifr†n floden intill jordens „ndar. 009:011 F”r ditt f”rbundsblods skull vill jag ock sl„ppa dina f†ngar fria ur gropen d„r intet vatten finnes. 009:012 S† v„nden d† †ter till edert f„ste, I f†ngar som nu haven ett hopp. Ja, det vare eder f”rkunnat i dag att jag vill giva eder dubbelt igen. 009:013 Ty jag skall sp„nna Juda s†som min b†ge och l„gga Efraim s†som pil p† den, och dina s”ner, du Sion, skall jag sv„nga s†som spjut mot dina s”ner, du Javan, och g”ra dig lik en hj„ltes sv„rd. 009:014 Ja, HERREN skall uppenbara sig i h”jden, och s†som en ljungeld skall hans pil fara ut; Herren, HERREN skall st”ta i basunen, och med sunnanstormar skall han draga fram. 009:015 HERREN Sebaot, han skall besk„rma dem; de skola uppsluka sina fiender och trampa deras slungstenar under f”tterna; under stridslarm skola de sv„lja sina fiender s†som vin, till dess de sj„lva „ro s† fulla av blod som offersk†lar och altarh”rn. 009:016 Och HERREN, deras Gud, skall p† den tiden giva dem seger, ty de „ro ju det folk som han har till sin hjord. Ja, „delstenar „ro de i en krona, str†lande ”ver hans land. 009:017 Huru stor bliver icke deras lycka, huru stor deras h„rlighet! Av deras s„d skola ynglingar blomstra upp, och jungfrur av deras vin. 010:001 HERREN m†n I bedja om regn, n„r v†rregnets tid „r inne; HERREN „r det som s„nder ljungeldarna. Regn skall han d† giva m„nniskorna i ymnigt m†tt, gr”da p† marken †t var och en. 010:002 Men husgudarnas tal „r f†f„nglighet, sp†m„nnens syner „ro l”gn, tomma dr”mmar „r vad de tala, och den tr”st de giva „r ett intet. D„rf”r m†ste folket draga h„dan s†som en f†rhjord och fara illa, d„r det g†r utan herde. 010:003 Mot herdarna „r min vrede uppt„nd och bockarna skall jag hems”ka. Ja, HERREN Sebaot skall v†rda sig om sin hjord, Juda hus, och skall s† g”ra den till en stolt stridsh„st †t sig. 010:004 Fr†n den hjorden skall en h”rnsten komma, fr†n den en st”djepelare, fr†n den en b†ge till striden, fr†n den allt vad styresman heter. 010:005 Och de skola vara lika hj„ltar, som g† fram i striden, likasom trampade de i orenlighet p† gatan. Ja, strida skola de, ty HERREN „r med dem, och ryttarna p† sina h„star skola d† komma p† skam. 010:006 Jag skall giva styrka †t Juda hus, och †t Josefs hus skall jag giva seger. Jag skall i min barmh„rtighet l†ta dem komma tillbaka, och det skall bliva s†som hade jag aldrig f”rkastat dem. Ty jag „r HERREN, deras Gud, och skall b”nh”ra dem. 010:007 Och Efraims m„n skola bliva lika hj„ltar, och deras hj„rtan skola gl„dja sig s†som av vin. Deras barn skola ock se det och bliva glada; deras hj„rtan skola fr”jda sig i HERREN. 010:008 Jag skall locka p† dem och samla dem tillhopa, ty jag f”rlossar dem; och de skola bliva lika talrika som de fordom voro. 010:009 Och n„r jag planterar ut dem bland folken, skola de t„nka p† mig i fj„rran land; och med sina barn skola de f† leva och komma tillbaka. 010:010 Ja, fr†n Egyptens land skall jag l†ta dem komma tillbaka och fr†n Assur skall jag f”rsamla dem. Sedan skall jag f”ra dem till Gileads land och till Libanon; och d„r skall icke finnas rum nog f”r dem. 010:011 Han skall draga fram genom havet p† en tr†ng v„g, b”ljorna i havet skall han sl† ned, och alla Nilflodens djup skola torka ut. S† skall Assurs stolthet bliva nedbruten och spiran tagen ifr†n Egypten. 010:012 Men dem skall jag g”ra starka i HERREN, och i hans namn skola de g† fram, s„ger HERREN. 011:001 ™ppna dina d”rrar, Libanon, ty eld skall nu f”rt„ra dina cedrar. 011:002 J„mra dig, du cypress, ty cedern m†ste falla, de h„rliga tr„den skola f”r”das. J„mren eder, I Basans ekar, ty skogen, den ogenomtr„ngliga, varder f„lld. 011:003 H”r huru herdarna j„mra sig, n„r deras h„rlighet bliver f”r”dd! H”r huru de unga lejonen ryta, n„r Jordanbygdens sn†r varda f”r”dda! 011:004 S† sade HERREN, min Gud: ½Bliv en herde f”r slaktf†ren, 011:005 ty deras k”pare slakta dem utan all f”rsyn, och deras s„ljare s„ga: 'Lovad vare HERREN att jag bliver allt rikare.' Ej heller skonas de av sina egna herdar.½ 011:006 ½Se, jag vill nu icke mer skona landets inbyggare½, s„ger HERREN, ½utan l†ta m„nniskorna falla i varandras hand och i sina konungars hand, och dessa skola f”rd„rva landet, och jag skall icke r„dda n†gon ur deras hand.½ 011:007 S† blev jag en herde f”r slaktf†ren, de arma f†ren. Och jag tog mig tv† stavar, den ena kallade jag Ljuvlig ro, den andra kallade jag Endr„kt; och jag vaktade s† f†ren 011:008 Men sedan jag inom en m†nad hade f”rgjort de tre herdarna, blev jag led vid f†ren, likasom ock deras sinne var avogt mot mig. 011:009 D† sade jag: ½Jag vill icke mer vara eder herde. Vad som vill d”, det m† d”, och vad som vill f”rg†s, det m† f”rg†s; och de som sedan bliva kvar m† „ta varandras k”tt.½ 011:010 S† tog jag min stav Ljuvlig ro och br”t s”nder den, till att uppl”sa det f”rbund som jag hade slutit med alla folk. 011:011 Och n„r detta nu p† den dagen blev uppl”st, f”rnummo de arma f†ren, som aktade p† mig, att det var HERRENS ord. 011:012 D„refter sade jag till dem: ½Om I s† finnen f”r gott, s† given mig min l”n; varom icke, m† det s† vara.½ Och de v„gde upp trettio siklar silver s†som l”n †t mig. 011:013 D† sade HERREN till mig: ½Kasta det †t krukmakaren½ -- det h„rliga pris vartill jag hade blivit v„rderad av dem! Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i HERRENS hus †t krukmakaren. 011:014 D„refter br”t jag s”nder min andra stav, Endr„kt, till att uppl”sa broderskapet mellan Juda och Israel. 011:015 Och HERREN sade till mig: ½Tag dig nu redskap s†som en of”rnuftig herde; 011:016 ty se, jag vill l†ta en herde uppst† i landet, som icke v†rdar sig om de f†r som h†lla p† att f”rg†s, icke upps”ker det f”rskingrade, icke helar det sargade, icke s”rjer f”r det som „r helbr„gda, utan allenast „ter k”ttet av de feta och river s”nder kl”varna p† dem.½ 011:017 Ve ”ver denne ov„rdige herde, som ”vergiver sin hjord! M† ett sv„rd tr„ffa hans arm och hans h”gra ”ga! M† hans arm alldeles f”rtvina och hans h”gra ”ga f”rm”rkas i grund! 012:001 Detta „r en utsaga som inneh†ller HERRENS ord ”ver Israel. S† s„ger HERREN, han som har utsp„nt himmelen och grundat jorden och danat m„nniskans ande i henne: 012:002 Se, jag skall g”ra Jerusalem till an berusningens kalk f”r alla folk runt omkring; j„mv„l ”ver Juda skall det komma, n„r Jerusalem bliver bel„grat. 012:003 Och det skall ske p† den tiden att jag skall g”ra Jerusalem till en lyftesten f”r alla folk; var och en som f”rs”ker lyfta den skall illa sarga sig d„rp†. Och alla jordens folk skola f”rsamla sig mot det. 012:004 P† den tiden, s„ger HERREN, skall jag sl† alla h„star med f”rvirring och deras ryttare med vanvett. Men ”ver Juda hus skall jag uppl†ta mina ”gon, n„r jag bland hednafolken sl†r alla h„star med blindhet. 012:005 D† skola Juda stamfurstar s„ga i sina hj„rtan: ½Jerusalems inv†nare „ro v†r styrka, genom HERREN Sebaot, sin Gud.½ 012:006 P† den tiden skall jag l†ta Juda stamfurstar bliva s†som brinnande fyrfat bland ved, och s†som eldbloss bland halmk„rvar, s† att de f”rbr„nna alla folk runt omkring, b†de †t h”ger och †t v„nster; men Jerusalem skall framgent trona p† sin plats, d„r Jerusalem nu „r. 012:007 Och f”rst skall HERREN giva seger †t Juda hyddor, f”r att icke Davids hus och Jerusalems inv†nare skola tillr„kna sig st”rre „ra „n Juda. 012:008 P† den tiden skall HERREN besk„rma Jerusalems inv†nare; den skr”pligaste bland dem skall p† den tiden vara s†som David, och Davids hus skall vara s†som ett gudav„sen, s†som HERRENS „ngel framf”r dem. 012:009 Och jag skall p† den tiden s„tta mig i sinnet att f”rg”ra alla folk som komma mot Jerusalem. 012:010 Men ”ver Davids hus och ”ver Jerusalems inv†nare skall jag utgjuta en n†dens och b”nens ande, s† att de se upp till mig, och se vem de hava stungit. Och de skola h†lla d”dsklagan efter honom, s†som man h†ller d”dsklagan efter ende sonen, och skola bittert s”rja honom, s†som man s”rjer sin f”rstf”dde. 012:011 Ja, p† den tiden skall i Jerusalem h†llas stor d”dsklagan, s†dan den var, som h”lls i Hadadrimmon p† Megiddons sl„tt. 012:012 Och sl„kterna i landet skola h†lla d”dsklagan var f”r sig: Davids hus sl„kt f”r sig, och dess kvinnor f”r sig, Natans hus' sl„kt f”r sig, och dess kvinnor f”r sig, 012:013 Levi hus' sl„kt f”r sig, och dess kvinnor f”r sig, Simeis sl„kt f”r sig, och dess kvinnor f”r sig; 012:014 s† ock alla ”vriga sl„kter var f”r sig, och deras kvinnor f”r sig. 013:001 P† den tiden skola Davids hus och Jerusalems inv†nare f† en ”ppen brunn, till att avtv† sin synd och orenhet. 013:002 Och det skall ske p† den tiden, s„ger HERREN Sebaot, att jag skall utrota avgudarnas namn ur landet, s† att de icke mer skola n„mnas; profeterna och orenhetens ande skall jag ock skaffa bort ur landet. 013:003 Och det skall ske, att om n†gon d„refter upptr„der s†som profet, s† skola hans egna f”r„ldrar, hans fader och moder, s„ga till honom: ½Du kan icke f† leva, du som talar l”gn i HERRENS namn.½ Och hans egna f”r„ldrar, hans fader och moder, skola stinga ihj„l honom, n„r han vill profetera. 013:004 Och det skall ske p† den tiden att alla profeter skola blygas f”r sina syner, n„r de vilja profetera; och f”r att icke bliva r”jda skola de icke mer kl„da sig i mantel av h†r. 013:005 Och var och en av dem skall s„ga: ½Jag „r ingen profet, en †kerman „r jag; redan i min ungdom blev jag k”pt till tr„l.½ 013:006 Och om man d† fr†gar honom: ½Vad „r det f”r s†r du har p† din kropp?½ s† skall han svara: ½Dem har jag f†tt d„rhemma, hos mina n„rmaste.½ 013:007 Sv„rd, upp mot min herde, mot den man som fick st† mig n„ra! s„ger HERREN Sebaot. M† herden bliva slagen, s† att f†ren f”rskingras; ty jag vill nu v„nda min hand mot de svaga. 013:008 Och det skall ske i hela landet, s„ger HERREN, att tv† tredjedelar d„r skola utrotas och f”rg†s; allenast en tredjedel skall d„r l„mnas kvar. 013:009 Och den tredjedelen skall jag l†ta g† genom eld; jag skall luttra dem, s†som man luttrar silver, och pr”va dem, s†som man pr”var guld. S† skola de †kalla mitt namn, och jag skall b”nh”ra dem. Jag skall s„ga: ½Detta „r mitt folk.½ Och det skall svara: ½HERREN „r min Gud.½ 014:001 Se, en dag skall komma, en HERRENS dag, d† man i dig skall utskifta byte. 014:002 Ty jag skall f”rsamla alla folk till strid mot Jerusalem; och staden skall intagas, och husen skola plundras och kvinnorna sk„ndas. Och h„lften av folket i staden skall f”ras bort i f†ngenskap. Men †terstoden d„rav skall icke bliva utrotad ur staden; 014:003 ty HERREN skall draga ut och strida mot de folken, s†som han stridde f”rr p† drabbningens dag. 014:004 Och han skall den dagen st† med sina f”tter p† Oljeberget, gent emot Jerusalem, ”sterut; och Oljeberget skall r„mna mitt itu, mot ”ster och v„ster, till en mycket stor dal, i det att ena h„lften av berget viker undan mot norr, och andra h„lften d„rav mot s”der. 014:005 Och I skolen fly ned i dalen mellan mina berg, ty dalen mellan bergen skall r„cka „nda till Asel; I skolen fly, s†som I flydden f”r jordb„vningen i Ussias, Juda konungs, tid. D† skall HERREN, min Gud, komma, ja, du sj„lv och alla heliga med dig. 014:006 Och det skall ske p† den dagen att ljuset skall bliva borta, ty himlaljusen skola f”rm”rkas. 014:007 Och det bliver en dag som „r ensam i sitt slag, och som „r k„nd av HERREN, en dag d† det varken „r dag eller natt, en dag d† det bliver ljust, n„r aftonen kommer. 014:008 Och det skall ske p† den tiden att rinnande vatten skola utg† fr†n Jerusalem, ena h„lften mot ™stra havet och andra h„lften mot V„stra havet; b†de sommar och vinter skall det vara s†. 014:009 Och HERREN skall d† vara konung ”ver hela jorden; ja, p† den tiden skall HERREN vara en, och hans namn ett. 014:010 Hela landet fr†n Geba till Rimmon, s”der om Jerusalem, skall d† f”rvandlas till en sl„ttmark; men sj„lva staden skall trona p† sin h”jd, och str„cka sig fr†n Benjaminsporten „nda till den plats d„r den f”rra porten stod, till H”rnporten och Hananeltornet och till de kungliga vinpressarna; 014:011 och folket skall bo d„r i ro och icke mer givas till spillo, ty Jerusalem skall trona i trygghet. 014:012 Men denna hems”kelse skall HERREN l†ta drabba alla de folk som drogo ut f”r att strida mot Jerusalem: han skall l†ta deras k”tt ruttna, medan de „nnu st† p† sina f”tter; deras ”gon skola ruttna i sina h†lor och deras tunga skall ruttna i deras mun. 014:013 Och det skall ske p† den tiden att HERREN skall s„nda en stor f”rvirring bland dem; de skola b„ra hand p† varandra, och den enes hand skall lyftas mot den andres. 014:014 Ocks† Juda skall strida mot Jerusalem. Och skatter skola samlas tillhopa fr†n alla folk runt omkring: guld, silver och kl„der i
Back to Full Books |