The Bible, in Swedish, both Testaments

Part 40 out of 47

syster har l„mnat alla bestyr †t mig allena? S„g nu till henne
att hon hj„lper mig.½
010:041 D† svarade Herren och sade till henne: ½Marta, Marta, du g”r dig
bekymmer och oro f”r m†ngahanda,
010:042 men allenast ett „r n”dv„ndigt. Maria har utvalt den goda
delen, och den skall icke tagas ifr†n henne.½
011:001 N„r han en g†ng uppeh”ll sig p† ett st„lle f”r att bedja och
hade slutat sin b”n, sade en av hans l„rjungar till honom:
½Herre, l„r oss att bedja, s†som ock Johannes l„rde sina
l„rjungar.½
011:002 D† sade han till dem: ½N„r I bedjen, skolen I s„ga s†: 'Fader,
helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike;
011:003 v†rt dagliga br”d giv oss var dag;
011:004 och f”rl†t oss v†ra synder, ty ocks† vi f”rl†ta var och en som
„r oss n†got skyldig; och inled oss icke i frestelse.'½

011:005 Ytterligare sade han till dem: ½Om n†gon av eder har en v„n och
mitt i natten kommer till denne och s„ger till honom: 'K„re v„n,
l†na mig tre br”d;
011:006 ty en av mina v„nner har kommit resande till mig, och jag har
intet att s„tta fram †t honom'
011:007 s† svarar kanske den andre inifr†n huset och s„ger: 'G”r mig
icke omak; d”rren „r redan st„ngd, och b†de jag och mina barn
hava g†tt till s„ngs; jag kan icke st† upp och g”ra dig n†got.'
011:008 Men jag s„ger eder: Om han „n icke, av det sk„let att han „r
hans v„n, vill st† upp och giva honom n†got, s† kommer han
likv„l, d„rf”r att den andre „r s† p†tr„ngande, att st† upp och
giva honom s† mycket han beh”ver.
011:009 Likas† s„ger jag till eder: Bedjen, och eder skall varda givet;
s”ken, och I skolen finna; klappen, och f”r eder skall varda
uppl†tet.
011:010 Ty var och en som beder, han f†r; och den som s”ker, han finner;
och f”r den som klappar skall varda uppl†tet.
011:011 Finnes bland eder n†gon fader, som n„r hans son beder honom om
en fisk, i stallet f”r en fisk r„cker honom en orm,
011:012 eller som r„cker honom en skorpion, n„r han beder om ett „gg?
011:013 Om nu I, som „ren onda, f”rst†n att giva edra barn goda g†vor,
huru mycket mer skall icke d† den himmelske Fadern giva helig
ande †t dem som bedja honom!½

011:014 Och han drev ut en ond ande som var d”vstum. Och n„r den onde
anden hade blivit utdriven, talade den d”vstumme; och folket
f”rundrade sig.
011:015 Men n†gra av dem sade: ½Det „r med Beelsebul, de onda andarnas
furste, som han driver ut de onda andarna.½
011:016 Och n†gra andra ville s„tta honom p† prov och beg„rde av honom
ett tecken fr†n himmelen.
011:017 Men han f”rstod deras tankar och sade till dem: ½Vart rike som
har kommit i strid med sig sj„lvt bliver f”r”tt, s† att hus
faller p† hus.
011:018 Om nu Satan har kommit i strid med sig sj„lv, huru kan d† hans
rike hava best†nd? I s„gen ju att det „r med Beelsebul som jag
driver ut de onda andarna.
011:019 Men om det „r med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna,
med vem driva d† edra egna anh„ngare ut dem? De skola allts†
vara edra domare.
011:020 Om det †ter „r med Guds finger som jag driver ut de onda
andarna, s† har ju Guds rike kommit till eder. --
011:021 N„r en stark man, fullt v„pnad, bevakar sin g†rd, d† „ro hans
„godelar fredade.
011:022 Men om n†gon som „r starkare „n han angriper honom och
”vervinner honom, s† tager denne ifr†n honom alla vapnen, som
han f”rtr”stade p†, och skiftar ut bytet efter honom.
011:023 Den som icke „r med mig, han „r emot mig, och den som icke
f”rsamlar med mig, han f”rskingrar.

011:024 N„r en oren ande har farit ut ur en m„nniska, vandrar han
omkring i ”kentrakter och s”ker efter ro. Men d† han icke finner
n†gon, s„ger han: 'Jag vill v„nda tillbaka till mitt hus, som
jag gick ut ifr†n.'
011:025 Och n„r han kommer dit och finner det fejat och prytt,
011:026 d† g†r han †stad och tager med sig sju andra andar, som „ro
v„rre „n han sj„lv, och de g† ditin och bo d„r; och s† bliver
f”r den m„nniskan det sista v„rre „n det f”rsta.½

011:027 N„r han sade detta, hov en kvinna in folkhopen upp sin r”st och
ropade till honom: ½Saligt „r det moderssk”te som har burit dig,
och de br”st som du har diat.½
011:028 Men han svarade: ½Ja, saliga „r de som h”ra Guds ord och g”mma
det.½

011:029 Men n„r folket str”mmade till tog han till orda och sade: ½Detta
sl„kte „r ett ont sl„kte Det beg„r ett tecken, men intet annat
tecken skall givas det „n Jonas' tecken.
011:030 Ty s†som Jonas blev ett tecken f”r nineviterna, s† skall ock
M„nniskosonen vara ett tecken f”r detta sl„kte.
011:031 Drottningen av S”derlandet skall vid domen tr„da fram
tillsammans med detta sl„ktes m„n och bliva dem till dom. Ty hon
kom fr†n jordens „nda f”r att h”ra Salomos visdom; och se, har
„r vad som „r mer „n Salomo.
011:032 Ninevitiska m„n skola vid domen tr„da fram tillsammans med detta
sl„kte och bliva det till dom. Ty de gjorde b„ttring vid Jonas'
predikan; och se, h„r „r vad som „r mer „n Jonas.

011:033 Ingen t„nder ett ljus och s„tter det p† en undang”md plats eller
under sk„ppan, utan man s„tter det p† ljusstaken, f”r att de som
komma in skola se skenet.

011:034 Ditt ”ga „r kroppens lykta. N„r ditt ”ga „r friskt, d† har ock
hela din kropp ljus; men n„r det „r f”rd„rvat, d† „r ock din
kropp h”ljd i m”rker.
011:035 Se d„rf”r till, att ljuset som du har i dig icke „r m”rker.
011:036 Om s† hela din kropp f†r ljus och icke har n†gon del h”ljd i
m”rker, d† har den ljus i sin helhet, s†som n„r en lykta lyser
dig med sitt klara sken.½

011:037 Under det att han s† talade, inbj”d en faris‚ honom till m†ltid
hos sig; och han gick ditin och tog plats vid bordet.
011:038 Men n„r faris‚en s†g att han icke tv†dde sig f”re m†ltiden,
f”rundrade han sig.
011:039 D† sade Herren till honom: ½I faris‚er, I g”ren nu det yttre av
b„garen och fatet rent, medan edert inre „r fullt av rofferi och
ondska.
011:040 I d†rar, har icke han som har gjort det yttre ocks† gjort det
inre?
011:041 Given fastmer s†som allmosa vad inuti k„rlet „r; f”rst d† bliver
allt hos eder rent.

011:042 Men ve eder, I faris‚er, som given tionde av mynta och ruta och
alla slags kryddv„xter, men icke akten p† r„tten och p† k„rleken
till Gud! Det ena borden I g”ra, men icke underl†ta det andra.
011:043 Ve eder, I faris‚er, som g„rna viljen sitta fr„mst i synagogorna
och g„rna viljen bliva h„lsade p† torgen!
011:044 Ve eder, I som „ren lika gravar som ingen kan m„rka, och ”ver
vilka m„nniskorna g† fram utan att veta det!½

011:045 D† tog en av de lagkloke till orda och sade till honom:
½M„stare, n„r du s† talar, skymfar du ocks† oss.½
011:046 Han svarade: ½Ja, ve ock eder, I lagkloke, som p† m„nniskorna
l„ggen b”rdor, sv†ra att b„ra, men sj„lva icke viljen med ett
enda finger r”ra vid de b”rdorna!
011:047 Ve eder, I som byggen upp profeternas gravar, deras som edra
f„der dr„pte!
011:048 S† b„ren I d† vittnesb”rd om edra f„ders g„rningar och gillen
dem; ty om de dr„pte profeterna, s† byggen I upp deras gravar.
011:049 D„rf”r har ock Guds vishet sagt: 'Jag skall s„nda till dem
profeter och apostlar, och somliga av dem skola de dr„pa, och
andra skola de f”rf”lja.
011:050 Och s† skall av detta sl„kte utkr„vas alla profeters blod, allt
det som „r utgjutet fr†n v„rldens begynnelse,
011:051 „nda ifr†n Abels blod intill Sakarias' blod, hans som f”rgjordes
mellan altaret och templet.' Ja, jag s„ger eder: Det skall
utkr„vas av detta sl„kte.
011:052 Ve eder, I lagkloke, som haven tagit bort nyckeln till
kunskapen! Sj„lva haven I icke kommit ditin och f”r dem som
ville komma dit haven I lagt hinder.½

011:053 N„r han inf”r allt folket sade detta till dem, blevo faris‚erna
och de lagkloke mycket f”rbittrade och g†vo sig i strid med
honom om m†nga stycken;
011:054 de s”kte n„mligen efter tillf„lle att kunna anklaga honom.
012:001 D† nu otaligt mycket folk var f”rsamlat omkring honom, s† att de
trampade p† varandra, tog han till orda och sade, n„rmast till
sina l„rjungar: ½Tagen eder till vara f”r faris‚ernas surdeg,
det „r f”r skrymteri.
012:002 Intet „r f”rborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet
„r f”rdolt, som icke skall bliva k„nt.
012:003 D„rf”r skall allt vad I haven sagt i m”rkret bliva h”rt i
ljuset, och vad I haven viskat i n†gons ”ra i kammaren, det
skall bliva utropat p† taken.

012:004 Men jag s„ger eder, mina v„nner: Frukten icke f”r dem som v„l
kunna dr„pa kroppen, men sedan icke hava makt att g”ra n†got
mer.
012:005 Jag vill l„ra eder vem I skolen frukta: frukten honom som har
makt att, sedan han har dr„pt, ocks† kasta i Gehenna. Ja, jag
s„ger eder: Honom skolen I frukta. --
012:006 S„ljas icke fem sparvar f”r tv† sk„rvar? Och icke en av dem „r
f”rg„ten hos Gud.
012:007 Men p† eder „ro till och med huvudh†ren allasammans r„knade.
Frukten icke; I „ren mer v„rda „n m†nga sparvar.
012:008 Och jag s„ger eder: Var och en som bek„nner mig inf”r
m„nniskorna, honom skall ock M„nniskosonen k„nnas vid inf”r
Guds „nglar.
012:009 Men den som f”rnekar mig inf”r m„nniskorna, han skall ock bliva
f”rnekad inf”r Guds „nglar.
012:010 Och om n†gon s„ger n†got mot M„nniskosonen, s† skall det bliva
honom f”rl†tet; men den som h„dar den helige Ande, honom skall
det icke bliva f”rl†tet.

012:011 Men n„r man drager eder fram inf”r synagogor och ”verheter och
myndigheter, s† g”ren eder icke bekymmer f”r huru eller varmed I
skolen f”rsvara eder, eller vad I skolen s„ga;
012:012 ty den helige Ande skall i samma stund l„ra eder vad I skolen
s„ga.½

012:013 Och en man i folkhopen sade till honom: ½M„stare, s„g till min
broder att han skiftar arvet med mig.½
012:014 Men han svarade honom: ½Min v„n, vem har satt mig till domare
eller skiftesman ”ver eder?½
012:015 D„refter sade han till dem: ½Sen till, att I tagen eder till
vara f”r allt slags girighet; ty en m„nniskas liv beror icke
d„rp† att hon har ”verfl”d p† „godelar.½

012:016 Och han framst„llde f”r dem en liknelse; han sade: ½Det var en
rik man vilkens †krar buro ymniga sk”rdar.
012:017 Och han t„nkte vid sig sj„lv och sade: 'Vad skall jag g”ra? Jag
har ju icke rum nog f”r att inb„rga min sk”rd.'
012:018 D„refter sade han: 'S† vill jag g”ra: jag vill riva ned mina
lador och bygga upp st”rre, och i dem skall jag samla in all min
gr”da och allt mitt goda.
012:019 Sedan vill jag s„ga till min sj„l: K„ra sj„l, du har mycket gott
f”r varat f”r m†nga †r; giv dig nu ro, „t, drick och var glad.
012:020 Men Gud sade till honom: 'Du d†re, i denna natt skall din sj„l
utkr„vas av dig; vem skall d† f† vad du har samlat i f”rr†d?' --
012:021 S† g†r det den som samlar skatter †t sig sj„lv, men icke „r rik
inf”r Gud.½

012:022 Och han sade till sina l„rjungar: ½D„rf”r s„ger jag eder: G”ren
eder icke bekymmer f”r edert liv, vad I skolen „ta, ej heller
f”r eder kropp, vad I skolen kl„da eder med.
012:023 Livet „r ju mer „n maten, och kroppen mer „n kl„derna.
012:024 Given akt p† korparna: de s† icke, ej heller sk”rda de, och de
hava varken visthus eller lada; och likv„l f”der Gud dem. Huru
mycket mer „ren icke I „n f†glarna!
012:025 Vilken av eder kan med allt sitt bekymmer l„gga en aln till sin
livsl„ngd?
012:026 F”rm†n I nu icke ens det som minst „r, varf”r g”ren I eder d†
bekymmer f”r det ”vriga?
012:027 Given akt p† liljorna, huru de varken spinna eller v„va; och
likv„l s„ger jag eder att icke ens Salomo i all sin h„rlighet
var s† kl„dd som en av dem.
012:028 Kl„der nu Gud s† gr„set p† marken, vilket i dag st†r och i
morgon kastas i ugnen, huru mycket mer skall han d† icke kl„da
eder, I klentrogne!
012:029 S”ken d„rf”r icke heller I efter vad I skolen „ta, eller vad I
skolen dricka, och beg„ren icke vad som „r f”r h”gt.
012:030 Efter allt detta s”ka ju hedningarna i v„rlden, och eder Fader
vet att I beh”ven detta.
012:031 Nej, s”ken efter hans rike, s† skall ocks† detta andra tillfalla
eder.
012:032 Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att
giva eder riket.
012:033 S„ljen vad I „gen och given allmosor; skaffen eder penningpungar
som icke n”tas ut, en outt”mlig skatt i himmelen, dit ingen tjuv
n†r, och d„r man icke f”rd„rvar.
012:034 Ty d„r eder skatt „r, d„r komma ock edra hj„rtan att vara.

012:035 Haven edra l„nder omgjordade och edra lampor brinnande.
012:036 Och varen I lika tj„nare som v„nta p† att deras herre skall
bryta upp fr†n br”llopet, f”r att strax kunna ”ppna f”r honom,
n„r han kommer och klappar.
012:037 Saliga „ro de tj„nare som deras herre finner vakande, n„r han
kommer. Sannerligen s„ger jag eder: Han skall f„sta upp sin
kl„dnad och l†ta dem taga plats vid bordet och sj„lv g† fram och
betj„na dem.
012:038 Och vare sig han kommer under den andra nattv„kten eller under
den tredje och finner dem s† g”ra -- saliga „ro de d†.
012:039 Men det f”rst†n I v„l, att om husbonden visste vilken stund
tjuven skulle komma, s† tillstadde han icke att n†gon br”t sig
in i hans hus.
012:040 S† varen ock I redo ty i en stund d† I icke v„nten det skall
M„nniskosonen komma.½

012:041 D† sade Petrus: ½Herre, „r det om oss som du talar i denna
liknelse, eller „r det om alla?½
012:042 Herren svarade: ½Finnes n†gon trogen och f”rst†ndig f”rvaltare,
som av sin herre kan s„ttas ”ver hans husfolk, f”r att i r„tt
tid giva dem deras best„mda kost --
012:043 salig „r d† den tj„naren, om hans herre, n„r han kommer, finner
honom g”ra s†.
012:044 Sannerligen s„ger jag eder: Han skall s„tta honom ”ver allt vad
han „ger.
012:045 Men om s† „r, att tj„naren s„ger i sitt hj„rta: 'Min herre
kommer icke s† snart', och han begynner att sl† de andra
tj„narna och tj„narinnorna och att „ta och dricka s† att han
bliver drucken,
012:046 d† skall den tj„narens herre komma p† en dag d† han icke v„ntar
det, och i en stund d† han icke t„nker sig det, och han skall
l†ta hugga honom i stycken och l†ta honom f† sin del med de
otrogna. --
012:047 Och den tj„nare som hade f†tt veta sin herres vilja, men icke
redde till eller gjorde efter hans vilja, han skall bliva
straffad med m†nga slag.
012:048 Men den som, utan att hava f†tt veta hans vilja, gjorde vad som
val slag v„rt, han skall bliva straffad med allenast f†
slag. Var och en †t vilken mycket „r givet, av honom skall
mycket varda utkr„vt och den som har blivit betrodd med mycket,
av honom skall man fordra dess mera.
012:049 Jag har kommit f”r att t„nda en eld p† jorden; och huru g„rna
ville jag icke att den redan brunne!
012:050 Men jag m†ste genomg† ett dop; och huru „ngslas jag icke, till
dess att det „r fullbordat!
012:051 Menen I att jag har kommit f”r att skaffa frid p† jorden? Nej,
s„ger jag eder, fastmer s”ndring.
012:052 Ty om fem finnas i samma hus, skola de h„refter vara s”ndrade
fr†n varandra, s† att tre st† mot tv† Och tv† mot tre:
012:053 fadern mot sin son och sonen mot sin fader, modern mot sin
dotter och dottern mot sin moder, sv„rmodern mot sin sonhustru
och sonhustrun mot sin sv„rmoder.

012:054 Han hade ocks† till folket: ½N„r I sen ett moln stiga upp i
v„ster, s„gen I strax: 'Nu kommer regn'; och det sker s†.
012:055 Och n„r I sen sunnanvind bl†sa, s„gen I: 'Nu kommer stark
hetta'; och detta sker.
012:056 I skrymtare, jordens och himmelens utseende f”rst†n I att tyda;
huru kommer det d† till, att I icke kunnen tyda denna tiden?
012:057 Varf”r l†ten I icke edert eget inre d”ma om vad r„tt „r?
012:058 N„r du g†r till en ”verhetsperson med din motpart, s† g”r dig
under v„gen all m”da att bliva f”rlikt med denne, s† att han
icke drager dig fram inf”r domaren; d† h„nder att domaren
”verl„mnar dig †t r„ttstj„naren, och att r„ttstj„naren kastar
dig i f„ngelse.
012:059 Jag s„ger dig: Du skall icke slippa ut d„rifr†n, f”rr„n du har
betalt „nda till den yttersta sk„rven.½
013:001 Vid samma tid kommo n†gra och ber„ttade f”r honom om de galil‚er
vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.
013:002 D† svarade han och sade till dem: ½Menen I att dessa galil‚er
voro st”rre syndare „n alla andra galil‚er, eftersom de fingo
lida s†dant?
013:003 Nej, s„ger jag eder; men om I icke g”ren b„ttring, skolen I alla
sammalunda f”rg†s.
013:004 Eller de aderton som d”dades, n„r tornet i Siloam f”ll p† dem,
menen I att de voro mer brottsliga „n alla andra m„nniskor som
bo i Jerusalem?
013:005 Nej, s„ger jag eder; men om I icke g”ren b„ttring, skolen I alla
sammalunda f”rg†s.½

013:006 Och han framst„llde denna liknelse: ½En man hade ett fikontr„d
planterat i sin ving†rd; och han kom och s”kte frukt d„rp†, men
fann ingen.
013:007 D† sade han till ving†rdsmannen: 'Se, nu i tre †r har jag kommit
och s”kt frukt p† detta fikontr„d, utan att finna n†gon. Hugg
bort det. Varf”r skall det d„rj„mte f† utsuga jorden?'
013:008 Men ving†rdsmannen svarade och sade till honom: 'Herre, l†t det
st† kvar ocks† detta †r, f”r att jag under tiden m† gr„va
omkring det och g”da det;
013:009 kanh„nda skall det s† till n„sta † b„ra frukt. Varom icke, s† m†
du d† hugga bort det.'½

013:010 N„r han en g†ng p† sabbaten undervisade i en synagoga,
013:011 var d„r en kvinna som i aderton †r hade varit besatt av en
sjukdomsande, och hon var s† hopkrumpen, att hon alls icke kunde
r„ta upp sin kropp.
013:012 D† nu Jesus fick se henne, kallade han henne till sig och sade
till henne ½Kvinna, du „r fri ifr†n din sjuk dom½,
013:013 och han lade d„rvid h„nderna p† henne. Och strax r„tade hon upp
sig och prisade Gud.

013:014 Men det f”rtr”t synagogf”rest†ndaren att Jesus p† sabbaten
botade sjuka; och han tog till orda och sade till folket: ½Sex
dagar finnas, p† vilka man b”r arbeta. P† dem m†n I allts† komma
och l†ta bota eder, men icke p† sabbatsdagen.
013:015 D† svarade Herren honom och sade: ½I skrymtare, l”ser icke var
och en av eder p† sabbaten sin oxe eller †sna fr†n krubban och
leder den bort f”r att vattna den?
013:016 Och denna kvinna, en Abrahams dotter, som Satan har h†llit
bunden nu i aderton †r, skulle d† icke hon p† sabbatsdagen f†
l”sas fr†n sin boja?½
013:017 N„r han sade detta, blygdes alla hans motst†ndare; och allt
folket gladde sig ”ver alla de h„rliga g„rningar som gjordes av
honom.

013:018 S† sade han d†: ½Vad „r Guds rike likt, ja, vad skall jag likna
det vid?
013:019 Det „r likt ett senapskorn som en man tager och l„gger ned i sin
tr„dg†rd, och det v„xer och bliver ett tr„d, och himmelens
f†glar bygga sina n„sten p† dess grenar.½

013:020 Ytterligare sade han: ½Vad skall jag likna Guds rike vid?
013:021 Det „r likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre
sk„ppor mj”l, till dess alltsammans bliver syrat.½

013:022 Och han vandrade fr†n stad till stad och fr†n by till by och
undervisade folket, under det att han fortsatte sin f„rd till
Jerusalem.
013:023 Och n†gon fr†gade honom: ½Herre, „r det allenast f† som bliva
fr„lsta?½ D† svarade han dem:
013:024 ½K„mpen f”r att komma in genom den tr†nga d”rren; ty m†nga,
s„ger jag eder, skola f”rs”ka att komma in och skola dock icke
f”rm† det.
013:025 Om husbonden har st†tt upp och tillslutit d”rren, och I sedan
kommen och st„llen eder d„rutanf”r och klappen p† d”rren och
s„gen: 'Herre, l†t upp f”r oss', s† skall han svara och s„ga
till eder: 'Jag vet icke varifr†n I „ren.'
013:026 Och I skolen d† s„ga: 'Vi hava ju „tit och druckit med dig, och
du har undervisat p† v†ra gator.'
013:027 Men han skall svara: 'Jag s„ger eder: Jag vet icke varifr†n I
„ren; g†n bort ifr†n mig, alla I og„rningsm„n.'
013:028 D„r skall d† bliva gr†t och tandagnisslan, n„r I f†n se Abraham,
Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike, men finnen
eder sj„lva utkastade.
013:029 Ja, m„nniskor skola komma fr†n ”ster och v„ster, fr†n norr och
s”der och bliva bordsg„ster i Guds rike.
013:030 Och se, d† skola somliga som „ro de sista bliva de f”rsta, och
somliga som „ro de f”rsta bliva de sista.

013:031 I samma stund kommo n†gra faris‚er fram och sade till honom:
½Begiv dig †stad bort h„rifr†n; ty Herodes vill dr„pa dig.½
013:032 D† svarade han dem: ½G†n och s„gen den r„ven, att jag i dag och
i morgon driver ut onda andar och botar sjuka, och att jag f”rst
p† tredje dagen „r f„rdig.
013:033 Men jag m†ste vandra i dag och i morgon och i ”vermorgon, ty det
„r icke i sin ordning att en profet f”rg”res annorst„des „n i
Jerusalem. --
013:034 Jerusalem, Jerusalem, du som dr„per profeterna och stenar dem
som „ro s„nda till dig! Huru ofta har jag icke velat f”rsamla
dina barn, likasom h”nan f”rsamlar sina kycklingar under sina
vingar! Men haven icke velat.
013:035 Se, edert hus skall komma att st† ”vergivet. Men jag s„ger eder:
I skolen icke se mig, f”rr„n den tid kommen, d† I s„gen:
'V„lsignad vare han som kommer, i Herrens namn.'
014:001 N„r han p† en sabbat hade kommit in till en av de f”rn„mligaste
faris‚erna f”r att intaga en m†ltid, h„nde sig, medan man d„r
vaktade p† honom,
014:002 att en vattusiktig man kom dit och stod framf”r honom.
014:003 D† tog Jesus till orda och sade till de lagkloke och faris‚erna:
½Žr det lovligt att bota sjuka p† sabbaten, eller „r det icke
lovligt?½
014:004 Men de tego. D† tog han mannen vid handen och gjorde honom frisk
och l„t honom g†.
014:005 Sedan sade han till dem: ½Om n†gon av eder har en †sna eller en
oxe som faller i en brunn, g†r han icke d† strax och drager upp
den, j„mv„l p† sabbatsdagen?½
014:006 Och de f”rm†dde icke svara n†got h„rp†.

014:007 D† han nu m„rkte huru g„sterna utvalde †t sig de fr„msta
platserna, framst„llde han f”r dem en liknelse; han sade till
dem:
014:008 ½N„r du av n†gon har blivit bjuden till br”llop, s† tag icke den
fr„msta platsen vid bordet. Ty kanh„nda finnes bland g„sterna
n†gon som „r mer ansedd „n du,
014:009 och d† kommer till „ventyrs den som har bjudit b†de dig och
honom och s„ger till dig: 'Giv plats †t denne'; och s† m†ste du
med skam intaga den nedersta platsen.
014:010 Nej, n„r du har blivit bjuden, s† g† och tag den nedersta
platsen vid bordet. Ty det kan d† h„nda att den som har bjudit
dig s„ger till dig, n„r han kommer: 'Min v„n, stig h”gre upp.'
D† vederfares dig heder inf”r alla de andra bordsg„sterna.
014:011 Ty var och en som upph”jer sig, han skall bliva f”r”dmjukad, och
den som ”dmjukar sig, han skall bliva upph”jd.½

014:012 Han sade ock till den som hade bjudit honom: ½N„r du g”r ett
g„stabud, p† middagen eller p† aftonen, s† inbjud icke dina
v„nner eller dina br”der eller dina fr„nder, ej heller rika
grannar, s† att de bjuda dig igen och du d„rigenom f†r
vederg„llning.
014:013 Nej, n„r du g”r g„stabud, s† bjud fattiga, krymplingar, halta,
blinda.
014:014 Salig „r du d†; ty eftersom de icke f”rm† vederg„lla dig, skall
du f† din vederg„llning vid de r„ttf„rdigas uppst†ndelse.½
014:015 D† nu en av de andra vid bordet h”rde detta, sade denne till
honom: ½Salig „r den som f†r bliva bordsg„st i Guds rike!½
014:016 D† sade han till honom: ½En man tillredde ett stort g„stabud
och bj”d m†nga.
014:017 Och n„r g„stabudet skulle h†llas, s„nde han ut sin tj„nare och
l„t s„ga till dem som voro bjudna: 'Kommen, ty nu „r allt redo.'
014:018 Men de begynte alla strax urs„kta sig. Den f”rste sade till
honom: 'Jag har k”pt ett jordagods, och jag m†ste g† ut och bese
det. Jag beder dig, tag emot min urs„kt.'
014:019 En annan sade: 'Jag har k”pt fem par oxar, och jag skall nu g†
†stad och f”rs”ka dem. Jag beder dig, tag emot min urs„kt.'
014:020 ter en annan sade: 'Jag har tagit mig hustru, och d„rf”r kan
jag icke komma.'
014:021 Och tj„naren kom igen och omtalade detta f”r sin herre. D† blev
husbonden vred och sade till sin tj„nare: 'G† strax ut p† gator
och gr„nder i staden, och f”r hitin fattiga och krymplingar och
blinda och halta.'
014:022 Sedan sade tj„naren: 'Herre, vad du befallde har blivit gjort,
men har „r „nnu rum.'
014:023 D† sade herren till tj„naren: 'G† ut p† v„gar och stigar, och
n”dga m„nniskorna att komma hitin, s† att mitt hus bliver fullt.
014:024 Ty jag s„ger eder att ingen av de m„n som voro bjudna skall
smaka sin m†ltid.'½

014:025 Och mycket folk gick med honom; och han v„nde sig om och sade
till dem:
014:026 ½Om n†gon kommer till mig, och han d„rvid ej hatar sin fader och
sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina br”der och
systrar, d„rtill ock sitt eget liv, s† kan han icke vara min
l„rjunge.
014:027 Den som icke b„r sitt kors och efterf”ljer mig, han kan icke
vara min l„rjunge.

014:028 Ty om n†gon bland eder vill bygga ett torn, s„tter han sig icke
d† f”rst ned och ber„knar kostnaden och mer till, om han „ger
vad som beh”ves f”r att bygga det f„rdigt?
014:029 Eljest, om han lade grunden, men icke f”rm†dde fullborda verket
skulle ju alla som finge se det begynna att begabba honom
014:030 och s„ga: 'Den mannen begynte bygga, men f”rm†dde icke fullborda
sitt verk.'

014:031 Eller om en konung vill draga ut i krig f”r att drabba samman
med en annan konung, s„tter han sig icke d† f”rst ned och t„nker
efter, om han f”rm†r att med tio tusen m”ta den som kommer emot
honom med tjugu tusen?
014:032 Om s† icke „r, m†ste han ju, medan den andre „nnu „r l†ngt
borta, skicka s„ndebud och underhandla om fred.

014:033 Likas† kan ingen av eder vara min l„rjunge, om han icke f”rsakar
allt vad han „ger. --
014:034 S† „r v„l saltet en god sak, men om till och med saltet mister
sin s„lta, varmed skall man d† †terst„lla dess kraft?
014:035 Varken f”r jorden eller f”r g”dselh”gen „r det tj„nligt; man
kastar ut det. Den som har ”ron till att h”ra, han h”re.½
015:001 Och till honom kom allt vad publikaner och syndare hette f”r att
h”ra honom.
015:002 Men faris‚erna och de skriftl„rde knorrade och sade: ½Denne
tager emot syndare och „ter med dem.½
015:003 D† framst„llde han f”r dem denna liknelse; han sade:

015:004 ½Om ibland eder finnes en man som har hundra f†r, och han
f”rlorar ett av dem, l„mnar han icke d† de nittionio i ”knen och
g†r och s”ker efter det f”rlorade, till dess han finner det?
015:005 Och n„r han har funnit det, l„gger han det p† sina axlar med
gl„dje.
015:006 Och n„r han kommer hem, kallar han tillhopa sina v„nner och
grannar och s„ger till dem: 'Gl„djens med mig, ty jag har funnit
mitt f†r, som var f”rlorat.'
015:007 Jag s„ger eder att likas† bliver mer gl„dje i himmelen ”ver en
enda syndare som g”r b„ttring, „n ”ver nittionio r„ttf„rdiga som
ingen b„ttring beh”va.

015:008 Eller om en kvinna har tio silverpenningar, och hon tappar bort
en av dem, t„nder hon icke d† upp ljus och sopar huset och s”ker
noga, till dess hon finner den?
015:009 Och n„r hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina v„ninnor
och grannkvinnor och s„ger: 'Gl„djens med mig, ty jag har funnit
den penning som jag hade tappat bort.'
015:010 Likas†, s„ger jag eder, bliver gl„dje hos Guds „nglar ”ver en
enda syndare som g”r b„ttring.

015:011 Ytterligare sade han: ½En man hade tv† s”ner.
015:012 Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den del
av f”rm”genheten, som faller p† min lott.' D† skiftade han sina
„godelar mellan dem.
015:013 Och icke l†ng tid d„refter lade den yngre sonen allt sitt
tillhopa och for l†ngt bort till ett fr„mmande land. D„r levde
han i utsv„vningar och f”rfor s† sin f”rm”genhet.
015:014 Men sedan han hade sl”sat bort allt, kom en sv„r hungersn”d ”ver
det landet, och han begynte lida n”d.
015:015 D† gick han bort och gav sig under en man d„r i landet, och
denne s„nde honom ut p† sina marker f”r att vakta svin.
015:016 Och han †stundade att f† fylla sin buk med de fr”skidor som
svinen †to; men ingen gav honom n†got.
015:017 D† kom han till besinning och sade: 'Huru m†nga legodr„ngar hos
min fader hava icke br”d i ”verfl”d, medan jag har f”rg†s av
hunger!
015:018 Jag vill st† upp och g† till min fader och s„ga till honom:
Fader, jag har syndat mot himmelen och inf”r dig;
015:019 jag „r icke mer v„rd att kallas din son. L†t mig bliva s†som en
av dina legodr„ngar.'

015:020 S† stod han upp och gick till sin fader. Och medan han „nnu var
l†ngt borta, fick hans fader se honom och ”mkade sig ”ver honom
och skyndade emot honom och f”ll honom om halsen och kysste
honom innerligt.
015:021 Men sonen sade till honom: 'Fader, jag har syndat mot himmelen
och inf”r dig; jag „r icke mer v„rd att kallas din son.'
015:022 D† sade fadern till sina tj„nare 'Skynden eder att taga fram den
yppersta kl„dnaden och kl„den honom i den, och s„tten en ring p†
hans hand och skor p† hans f”tter.
015:023 Och h„mten den g”dda kalven och slakten den, s† vilja vi „ta och
g”r oss glada.
015:024 Ty denne min son var d”d, men har f†tt liv igen; han var
f”rlorad men „r †terfunnen.' Och de begynte g”ra sig glada.

015:025 Men hans „ldre son var ute p† marken. N„r denne nu v„nde
tillbaka och hade kommit n„ra huset fick han h”ra spel och dans.
015:026 D† kallade han till sig en av tj„narna och fr†gade vad detta
kunde betyda.
015:027 Denne svarade honom: 'Din broder har kommit hem; och d† nu din
fader har f†tt honom v„lbeh†llen tillbaka, har han l†tit slakta
den g”dda kalven.'
015:028 D† blev han vred och ville icke g† in. Hans fader gick d† ut och
talade vanligt med honom.
015:029 Men han svarade och sade till sin fader: 'Se, i s† m†nga †r har
jag nu tj„nat dig, och aldrig har jag ”vertr„tt n†got ditt bud;
och lik v„l har du †t mig aldrig givit ens en killing, f”r att
jag skulle kunna g”ra mig glad med mina v„nner.
015:030 Men n„r denne din son, som har f”rt„rt dina „godelar tillsammans
med sk”kor, nu har kommit tillbaka, s† har du f”r honom l†tit
slakta den g”dda kalven.'
015:031 D† sade han till honom: 'Min son, du „r alltid hos mig, och all
mitt „r ditt.
015:032 Men nu m†ste vi fr”jda oss och vara glada; ty denne din broder
var d”d, men har f†tt liv igen, han var f”rlorad, men „r
†terfunnen.'½
016:001 Han sade ocks† till sina l„rjungar: ½En rik man hade en
f”rvaltare som hos honom blev angiven f”r f”rskingring av hans
„godelar.
016:002 D† kallade han honom till sig och sade till honom: 'Vad „r det
jag h”r om dig? G”r r„kenskap f”r din f”rvaltning; ty du kan
icke l„ngre f† vara f”rvaltare.'
016:003 Men f”rvaltaren sade vid sig sj„lv: 'Vad skall jag g”ra, d† min
herre nu tager ifr†n mig f”rvaltningen? Gr„va orkar jag icke;
att tigga blyges jag f”r.
016:004 Dock, nu vet jag vad jag skall g”ra, f”r att man m† upptaga mig
i sina hus, n„r jag bliver avsatt ifr†n f”rvaltningen.'
016:005 Och han kallade till sig sin herres g„lden„rer, var och en
s„rskilt. Och han fr†gade den f”rste: 'Huru mycket „r du skyldig
min herre?'
016:006 Han svarade: 'Hundra fat olja.' D† sade han till honom: 'Tag
h„r ditt skuldebrev, och s„tt dig nu strax ned och skriv
femtio.'
016:007 Sedan fr†gade han en annan: 'och du, huru mycket „r du skyldig?'
Denne svarade: 'hundra tunnor vete.' D† sade han till honom:
'Tag h„r ditt skuldebrev och skriv †ttio.'
016:008 Och husbonden prisade den or„ttr†dige f”rvaltaren f”r det att
han hade handlat klokt. Ty denna tids†lders barn skicka sig
klokare mot sitt sl„kte „n ljusets barn.
016:009 Och jag s„ger eder: Skaffen eder v„nner medelst den or„ttr†dige
Mamons goda, f”r att de, n„r detta har tagit slut, m† taga emot
eder i de eviga hyddorna.

016:010 Den som „r trogen i det minsta, han „r ock trogen i vad mer „r,
och den som „r or„ttr†dig i det minsta, han „r ock or„ttr†dig i
vad mer „r.
016:011 Haven I nu icke varit trogna, n„r det g„llde den or„ttr†dige
Mamons goda, vem vill d† betro eder det sannskyldiga goda?
016:012 Och haven I icke varit trogna, n„r det g„llde vad som tillh”rde
en annan, vem vill d† giva eder det som h”r eder till?

016:013 Ingen som tj„nar kan tj„na tv† herrar; ty antingen kommer han d†
att hata den ene och „lska den andre, eller kommer han att h†lla
sig till den f”rre och f”rakta den senare. I kunnen icke tj„na
b†de Gud och Mamon.½

016:014 Allt detta h”rde nu faris‚erna, som voro penningk„ra, och de
drevo d† g„ck med honom.
016:015 Men han sade till dem: ½I h”ren till dem som g”ra sig
r„ttf„rdiga inf”r m„nniskorna. Men Gud k„nner edra hj„rtan; ty
det som bland m„nniskor „r h”gt „r en styggelse inf”r Gud.

016:016 Lagen och profeterna hava haft sin tid intill Johannes. Sedan
dess f”rkunnas evangelium om Guds rike, och var man vill storma
ditin.
016:017 Men snarare kunna himmel och jord f”rg†s, „n en enda prick av
lagen kan falla bort.

016:018 Var och en som skiljer sig fr†n sin hustru och tager sig en
annan hustru, han beg†r „ktenskapsbrott. Och den som tager till
hustru en kvinna som „r skild fr†n sin man, han beg†r
„ktenskapsbrott.

016:019 Det var en rik man som kl„dde sig i purpur och fint linne och
levde var dag i gl„dje och prakt.
016:020 Men en fattig man, vid namn Lasarus, l†g vid hans port, full av
s†r,
016:021 och †stundade att f† stilla sin hunger med vad som kunde falla
ifr†n den rike mannens bord. Ja, det gick s† l†ngt att hundarna
kommo och slickade hans s†r.
016:022 S† h„nde sig att den fattige dog och blev f”rd av „nglarna till
Abrahams sk”te. Ocks† den rike dog och blev begraven.
016:023 N„r han nu l†g i d”dsriket och pl†gades, lyfte han upp sina ”gon
och fick se Abraham l†ngt borta och Lasarus i hans sk”te.
016:024 D† ropade han och sade: 'Fader Abraham, f”rbarma dig ”ver mig,
och s„nd Lasarus att doppa det yttersta av sitt finger i vatten
och svalka min tunga, ty jag pinas sv†rt i dessa l†gor.'
016:025 Men Abraham svarade: 'Min son kom ih†g att du, medan du levde,
fick ut ditt goda och Lasarus d„remot vad ont var; nu †ter f†r
han h„r hugnad, under det att du pinas.
016:026 Och till allt detta kommer, att ett stort svalg „r satt mellan
oss och eder, f”r att de som vilja begiva sig ”ver h„rifr†n till
eder icke skola kunna det, och f”r att ej heller n†gon d„rifr†n
skall kunna komma ”ver till oss.½
016:027 D† sade han: 'S† beder jag dig d†, fader, att du s„nder honom
till min faders hus,
016:028 d„r jag har fem br”der, och l†ter honom varna dem, s† att icke
ocks† de komma till detta pinorum.'
016:029 Men Abraham sade: 'De hava Moses och profeterna; dem m† de
lyssna till.'
016:030 Han svarade: 'Nej, fader Abraham; men om n†gon kommer till dem
fr†n de d”da, s† skola de g”ra b„ttring.'
016:031 D† sade han till honom: 'Lyssna de icke till Moses och
profeterna, s† skola de icke heller l†ta ”vertyga sig, om n†gon
uppst†r fr†n de d”da.'½

017:001 Och han sade till sina l„rjungar: ½Det „r icke annat m”jligt „n
att f”rf”relser m†ste komma, men ve den genom vilken de komma!
017:002 F”r honom vore det b„ttre att en kvarnsten h„ngdes om hans hals
och han kastades i havet, „n att han skulle f”rf”ra en av dessa
sm†.
017:003 Tagen eder till vara!

Om din broder f”rsyndat sig, s† tillr„ttavisa honom; och om han
d† †ngrar sig, s† f”rl†t honom.
017:004 Ja, om han sju g†nger om dagen f”rsyndar sig mot dig och sju
g†nger kommer tillbaka till dig och s„ger: 'Jag †ngrar mig' s†
skall du f”rl†ta honom.½
017:005 Och apostlarna sade till Herren: ½F”r”ka v†r tro.½
017:006 D† sade Herren: ½Om I haden tro, vore den ock blott s†som ett
senapskorn, s† skullen I kunna s„ga till detta
mullb„rsfikontr„d: 'Ryck dig upp med r”tterna, och plantera dig
i havet', och det skulle lyda eder.

017:007 Om n†gon bland eder har en tj„nare som k”r plogen eller vaktar
boskap, icke s„ger han v„l till tj„naren, n„r denne kommer hem
fr†n marken: 'G† du nu strax till bords'?
017:008 S„ger han icke fastmer till honom: 'Red till min m†ltid, och
f„st s† upp din kl„dnad och betj„na mig, medan jag „ter och
dricker; sedan m† du sj„lv „ta och dricka'?
017:009 Icke tackar han v„l tj„naren f”r att denne gjorde det som blev
honom befallt?
017:010 Sammalunda, n„r I haven gjort allt som har blivit eder befallt,
d† skolen I s„ga: 'Vi „ro blott ringa tj„nare: vi hava endast
gjort vad vi voro pliktiga att g”ra.'½
017:011 D† han nu var stadd p† sin f„rd till Jerusalem, tog han v„gen
mellan Samarien och Galileen.
017:012 Och n„r han kom in i en by, m”ttes han av tio spet„lska m„n.
Dessa stannade p† avst†nd
017:013 och ropade och sade: ½Jesus, M„stare, f”rbarma dig ”ver oss.½
017:014 N„r han fick se dem, sade han till dem: ½G†n och visen eder f”r
pr„sterna.½ Och medan de voro p† v„g dit, blevo de rena.
017:015 Och en av dem v„nde tillbaka, n„r han s†g att han hade blivit
botad, och prisade Gud med h”g r”st
017:016 och f”ll ned p† mitt ansikte f”r Jesu f”tter och tackade
honom. Och denne var en samarit.
017:017 D† svarade Jesus och sade: ½Blevo icke alla tio gjorda rena? Var
„ro de nio?
017:018 Fanns d† ibland dem ingen som v„nde tillbaka f”r att prisa Gud,
utom denne fr„mling?½
017:019 Och han sade till honom: ½St† upp och g† dina f„rde. Din tro har
fr„lst dig.½

017:020 Och d† han blev tillfr†gad av faris‚erna n„r Guds rike skulle
komma, svarade han dem och sade: ½Guds rike kommer icke p†
s†dant s„tt att det kan f”rnimmas med ”gonen,
017:021 ej heller skall man kunna s„ga: 'Se h„r „r det', eller: 'D„r „r
det.' Ty se, Guds rike „r inv„rtes i eder.½

017:022 Och han sade till l„rjungarna: ½Den tid skall komma, d† I g„rna
skullen vilja se en av M„nniskosonens dagar, men I skolen icke f†
det.
017:023 V„l skall man d† s„ga till eder: 'Se d„r „r han', eller: 'Se h„r
„r han'; men g†n icke dit, och l”pen icke d„refter.
017:024 Ty s†som ljungelden, n„r den ljungar fram, lyser fr†n himmelens
ena „nda till den andra, s† skall det vara med M„nniskosonen p†
hand dag.
017:025 Men f”rst m†ste han lida mycket och bliva f”rkastad av detta
sl„kte.
017:026 Och s†som det skedde p† Noas tid, s† skall det ock ske i
M„nniskosonens dagar:
017:027 m„nniskorna †to och drucko, m„n togo sig hustrur, och hustrur
g†vos †t m„n, „nda till den dag d† Noa gick in i arken; d† kom
floden och f”rgjorde dem allasammans.
017:028 Likaledes, s†som det skedde p† Lots tid: m„nniskorna †to och
drucko, k”pte och s†lde, planterade och byggde,
017:029 men p† den dag d† Lot gick ut fr†n Sodom regnade eld och svavel
ned fr†n himmelen och f”rgjorde dem allasammans,
017:030 alldeles p† samma s„tt skall det ske den dag d† M„nniskosonen
uppenbaras.
017:031 Den som den dagen „r p† taket och har sitt bohag inne i huset,
han m† icke stiga ned f”r att h„mta det; ej heller m† den som „r
ute p† marken v„nda tillbaka.
017:032 Kommen ih†g Lots hustru.
017:033 Den som st†r efter att vinna sitt liv, han skall mista det; men
den som mister det, han skall r„dda det.
017:034 Jag s„ger eder: Den natten skola tv† ligga i samma s„ng; den ene
skall bliva upptagen, den andre skall l„mnas kvar.
017:035 Tv† kvinnor skola mala tillhopa; den ena skall bliva upptagen,
den andra skall l„mnas kvar.½
017:036 D† fr†gade de honom: ½Var d†, Herre?½ Han svarade dem: ½D„r den
d”da kroppen „r, dit skola ock rovf†glarna f”rsamla sig.½
018:001 Och han framst„llde f”r dem en liknelse, f”r att l„ra dem att de
alltid borde bedja, utan att f”rtr”ttas.
018:002 Han sade: ½I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och
ej heller hade f”rsyn f”r n†gon m„nniska.
018:003 I samma stad fanns ock en „nka som †ter och †ter kom till honom
och sade: 'Skaffa mig r„tt av min motpart.'
018:004 Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig sj„lv:
'Det m† nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har
f”rsyn f”r n†gon m„nniska;
018:005 likv„l, eftersom denna „nka „r mig s† besv„rlig, vill jag „nd†
skaffa henne r„tt, f”r att hon icke med sina ideliga bes”k skall
alldeles pina ut mig.'½
018:006 Och Herren tillade: ½H”ren vad den or„ttf„rdige domaren h„r
s„ger.
018:007 Skulle d† Gud icke skaffa r„tt †t sina utvalda, som ropa till
honom dag och natt, och skulle han icke hava t†lamod med dem?
018:008 Jag s„ger eder: Han skall snart skaffa dem r„tt. Men skall v„l
M„nniskosonen, n„r han kommer, finna tro h„r p† jorden?½

018:009 Ytterligare framst„llde han denna liknelse f”r somliga som
f”rtr”stade p† sig sj„lva och menade sig vara r„ttf„rdiga, under
det att de f”raktade andra:
018:010 ½Tv† m„n gingo upp i helgedomen f”r att bedja; den ene var en
faris‚ och den andre en publikan.
018:011 Faris‚en tr„dde fram och bad s† f”r sig sj„lv: 'Jag tackar dig,
Gud, f”r att jag icke „r s†som andra m„nniskor, r”vare,
or„ttr†diga, „ktenskapsbrytare, ej heller s†som denne publikan.
018:012 Jag fastar tv† g†nger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag
f”rv„rvar.'
018:013 Men publikanen stod l†ngt borta och ville icke ens lyfta sina
”gon upp mot himmelen, utan slog sig f”r sitt br”st och sade:
'Gud, misskunda dig ”ver mig syndare.' --
018:014 Jag s„ger eder: Denne gick hem igen r„ttf„rdig mer an den andre.
Ty var och en som upph”jer sig, han skall bliva f”r”dmjukad, men
den som ”dmjukar sig, han skall bliva upph”jd.½
018:015 Man bar fram till honom ocks† sp„da barn, f”r att han skulle
r”ra vid dem; men n„r hans l„rjungar s†go detta, visade de bort
dem.
018:016 D† kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: ½L†ten barnen
komma till mig, och f”rmenen dem det icke; ty Guds rike h”r
s†dana till.
018:017 Sannerligen s„ger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike
s†som ett barn, han kommer aldrig ditin.½

018:018 Och en ”verhetsperson fr†gade honom och sade: ½Gode M„stare, vad
skall jag g”ra f”r att f† evigt liv till arvedel?½
018:019 Jesus sade till honom: ½Varf”r kallar du mig god? Ingen „r god
utom Gud allena.
018:020 Buden k„nner du: 'Du skall icke beg† „ktenskapsbrott', 'Du skall
icke dr„pa', 'Du skall icke stj„la', 'Du skall icke b„ra falskt
vittnesb”rd', 'Hedra din fader och din moder.'½
018:021 D† svarade han: ½Allt detta har jag h†llit fr†n min ungdom.½
018:022 N„r Jesus h”rde detta, sade han till honom: ½Ett †terst†r dig
„nnu: s„lj allt vad du „ger och dela ut †t de fattiga; d† skall
du f† en skatt i himmelen. Och kom sedan och f”lj mig.½
018:023 Men n„r han h”rde detta, blev han djupt bedr”vad, ty han var
mycket rik.
018:024 D† nu Jesus s†g huru det var med honom, sade han: ½Huru sv†rt „r
det icke f”r dem som hava penningar att komma in i Guds rike!
018:025 Ja, det „r l„ttare f”r en kamel att komma in genom ett n†ls”ga,
„n f”r den som „r rik att komma in i Guds rike.½
018:026 D† sade de som h”rde detta: ½Vem kan d† bliva fr„lst?½
018:027 Men han svarade: ½Vad som „r om”jligt f”r m„nniskor, det „r
m”jligt f”r Gud.½

018:028 D† sade Petrus: ½Se, vi hava ”vergivit allt som var v†rt och
hava f”ljt dig.½
018:029 Han svarade dem: ½Sannerligen s„ger jag eder: Ingen som f”r Guds
rikes skull har ”vergivit hus, eller hustru, eller br”der, eller
f”r„ldrar eller barn,
018:030 ingen s†dan finnes, som icke skall m†ngfaldigt igen redan h„r i
tiden, och i den tillkommande tids†ldern evigt liv.½

018:031 Och han tog till sig de tolv och sade till dem: ½Se, vi g† nu
upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom
profeterna „r skrivet om M„nniskosonen.
018:032 Ty han skall bliva ”verl„mnad †t hedningarna och bliva begabbad
och skymfad och bespottad,
018:033 och de skola gissla honom och d”da honom; men p† tredje dagen
skall han uppst† igen.½
018:034 Och de f”rstodo intet h„rav; ja, detta som han talade var dem s†
f”rdolt, att de icke fattade vad som sades.

018:035 D† han nu nalkades Jeriko, h„nde sig att en blind man satt vid
v„gen och tiggde.
018:036 N„r denne h”rde en hop m„nniskor g† d„r fram, fr†gade han vad
det var.
018:037 Och man omtalade f”r honom att det var Jesus fr†n Nasaret som
kom p† v„gen.
018:038 D† ropade han och sade: ½Jesus, Davids son, f”rbarma dig ”ver
mig.½
018:039 Och de som gingo framf”r tillsade honom str„ngeligen att han
skulle tiga; men han ropade „nnu mycket mer: ½Davids son,
f”rbarma dig ”ver mig.½
018:040 D† stannade Jesus och bj”d att mannen skulle ledas fram till
honom. Och n„r han hade kommit fram, fr†gade han honom:
018:041 ½Vad vill du att jag skall g”ra dig?½ Han svarade: ½Herre, l†t
mig f† min syn.½
018:042 Jesus sade till honom: ½Hav din syn; din tro har hj„lpt dig.½
018:043 Och strax fick han sin syn och f”ljde honom och prisade Gud. Och
allt folket som s†g detta lovade Gud.
019:001 Och han kom in i Jeriko och gick fram genom staden.
019:002 D„r fanns en man, vid namn Sackeus, som var f”rman f”r
publikanerna och en rik man.
019:003 Denne ville g„rna veta vem som var Jesus och ville se honom, men
han kunde det icke f”r folkets skull, ty han var liten till
v„xten.
019:004 D† skyndade han i f”rv„g och steg upp i ett mullb„rsfikontr„d
f”r att f† se honom, ty han skulle komma den v„gen fram.
019:005 N„r Jesus nu kom till det st„llet, s†g han upp och sade till
honom: ½Sackeus, skynda dig ned, ty i dag m†ste jag g„sta i ditt
hus.½
019:006 Och han skyndade sig ned och tog emot honom med gl„dje.
019:007 Men alla som s†go det knorrade och sade: ½Han har g†tt in f”r
att g„sta hos en syndare.½
019:008 Men Sackeus tr„dde fram och sade till Herren: ½Herre, h„lften av
mina „godelar giver jag nu †t de fattiga; och om jag har utkr„vt
f”r mycket av n†gon, s† giver jag fyradubbelt igen.
019:009 Och Jesus sade om honom: ½I dag har fr„lsning vederfarits detta
hus, eftersom ocks† han „r en Abrahams son.
019:010 Ty M„nniskosonen har kommit f”r att upps”ka och fr„lsa det som
var f”rlorat.½

019:011 Medan de h”rde h„rp†, framst„llde han ytterligare en liknelse,
eftersom han var n„ra Jerusalem och de nu menade att Guds rike
strax skulle uppenbaras.
019:012 Han sade allts†: ½En man av f”rn„mlig sl„kt t„nkte fara bort
till ett avl„gset land f”r att utverka †t sig konungslig
v„rdighet; sedan skulle han komma tillbaka.
019:013 Och han kallade till sig tio sin tj„nare och gav dem tio pund
och sade till dem: 'F”rvalten dessa, till dess jag kommer
tillbaka.'
019:014 Men hans landsm„n hatade honom och s„nde, efter hans avf„rd,
†stad en beskickning och l„to s„ga: 'Vi vilja icke att denne
skall bliva konung ”ver oss.½
019:015 N„r han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat †t sig den
konungsliga v„rdigheten, l„t han kalla till sig de tj„nare †t
vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och
en genom sin f”rvaltning hade f”rv„rvat.
019:016 D† kom den f”rste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i
vinst tio pund.'
019:017 Han svarade honom: 'R„tt s†, du gode tj„nare! Eftersom du har
varit trogen i en mycket ringa sak, skall du f† makt och
myndighet ”ver tio st„der.'
019:018 D„refter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund
har avkastat fem pund.'
019:019 D† sade han j„mv„l till denne: 'S† vare ock du satt ”ver fem
st„der.'
019:020 Och den siste kom fram och sade: 'Herre, se h„r „r ditt pund;
jag har haft det f”rvarat i en duk.
019:021 Ty jag fruktade f”r dig, eftersom du „r en str„ng man; du vill
taga upp vad du icke har lagt ned, och sk”rda vad du icke har
s†tt.'
019:022 Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag d”ma dig, du
onde tj„nare. Du visste allts† att jag „r en str„ng man, som
vill taga upp vad jag icke har lagt ned, och sk”rda vad jag icke
har s†tt?
019:023 Varf”r satte du d† icke in mina penningar i en bank? D† hade
jag, n„r jag kom hem, f†tt uppb„ra dem med r„nta.'
019:024 Och han sade till dem som stodo vid hans sida: 'Tagen ifr†n
honom hans pund, och given det †t den som har de tio punden.'
019:025 De sade till honom: 'Herre, han har ju redan tio pund.'
019:026 Han svarade: 'Jag s„ger eder: Var och en som har, †t honom skall
varda givet; men den som icke har, fr†n honom skall tagas ocks†
det han har.
019:027 Men dessa mina ov„nner, som icke ville hava mig till konung ”ver
sig, f”ren dem hit huggen ned dem h„r inf”r mig.½

019:028 Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framf”r de andra upp mot
Jerusalem.
019:029 N„r han d† nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas
Oljeberget, s„nde han †stad tv† av l„rjungarna
019:030 och sade: ½G†n in i byn som ligger h„r mitt framf”r. Och n„r I
kommen ditin, skolen I finna en †snef†le st† d„r bunden, som
ingen m„nniska n†gonsin har suttit p†, l”sen den och f”ren den
hit.
019:031 Och om n†gon fr†gar eder varf”r I l”sen den skolen I svara s†:
'Herren beh”ver den.'½

019:032 Och de som hade blivit uts„nda gingo †stad och funno det s† som
han hade sagt dem.
019:033 Och n„r de l”ste f†len, fr†gade „garen dem: ½Varf”r l”sen I
f†len?½
019:034 De svarade: ½Herren beh”ver den.½
019:035 Och de f”rde f†len till Jesus och lade sina mantlar p† den och
l„to Jesus s„tta sig d„rovanp†.
019:036 Och d„r han f„rdades fram bredde de ut sina mantlar under honom
p† v„gen.
019:037 Och d† han var n„ra foten av Oljeberget, begynte hela
l„rjungaskaran i sin gl„dje att med h”g r”st lova Gud f”r alla
de kraftg„rningar som de hade sett;
019:038 och de sade:

½V„lsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Frid
vare i himmelen och „ra i h”jden!½
019:039 Och n†gra faris‚er som voro med i folkhopen sade till honom:
½M„stare, f”rbjud dina l„rjungar att ropa s†.½
019:040 Men han svarade och sade: ½Jag s„ger eder: Om dessa tiga, skola
stenarna ropa.½

019:041 D† han nu kom n„rmare och fick se staden, begynte han gr†ta ”ver
den
019:042 och sade: ½O att du i dag hade insett, ocks† du, vad din frid
tillh”r! Men nu „r det f”rdolt f”r dina ”gon.
019:043 Ty den tid skall komma ”ver dig, d† dina fiender skola omgiva
dig med bel„gringsvall och innesluta dig och tr„nga dig p† alla
sidor.
019:044 Och de skola sl† ned dig till jorden, tillika med dina barn, som
„ro i dig, och skola icke l„mna kvar i dig sten p† sten, d„rf”r
att du icke aktade p† den tid d† du var s”kt.½
019:045 Och han gick in i helgedomen och begynte driva ut dem som s†lde
d„rinne;
019:046 och han sade till dem: ½Det „r skrivet: 'Och mitt hus skall vara
ett b”nehus.' Men I haven gjort det till en r”varkula.½
019:047 Och han undervisade var dag i helgedomen. Och ”verstepr„sterna
och de skriftl„rde och folkets f”rn„mste m„n s”kte efter
tillf„lle att f”rg”ra honom;
019:048 men de kunde icke finna n†gon utv„g d„rtill, ty allt folket h”ll
sig till honom och h”rde honom.
020:001 Och en dag, d† han undervisade folket i helgedomen och
f”rkunnade evangelium, tr„dde ”verstepr„sterna och de
skriftl„rde, tillika med de „ldste, fram
020:002 och talade till honom och sade: ½S„g oss, med vad myndighet g”r
du detta? Och vem „r det som har rivit dig s†dan myndighet?½
020:003 Han svarade och sade till dem: ½Ocks† jag vill st„lla en fr†ga
till eder; svaren mig p† den.
020:004 Johannes' d”pelse, var den fr†n himmelen eller fr†n m„nniskor?½
020:005 D† ”verlade de med varandra och sade: ½Om vi svara: 'Fr†n
himmelen' s† fr†gar han: 'Varf”r trodden I honom d† icke?'
020:006 Men om vi svara: 'Fr†n m„nniskor', d† kommer allt folket att
stena oss, ty de „ro f”rvissade om att Johannes var en profet.½
020:007 De svarade allts† att de icke visste varifr†n den var.
020:008 D† sade Jesus till dem: ½S† s„ger icke heller jag eder med vad
myndighet jag g”r detta.½
020:009 Och han framst„llde f”r folket denna liknelse: ½En man
planterade en ving†rd och lejde ut den †t ving†rdsm„n och f”r
utrikes f”r l†ng tid.
020:010 N„r sedan r„tta tiden var inne, s„nde han en tj„nare till
ving†rdsm„nnen, f”r att de †t denne skulle l„mna n†gon del av
ving†rdens frukt. Men ving†rdsm„nnen misshandlade honom och l„to
honom g† tomh„nt bort.
020:011 Ytterligare s„nde han en annan tj„nare. Ocks† honom misshandlade
och skymfade de och l„to honom g† tomh„nt bort.
020:012 Ytterligare s„nde han en tredje. Men ocks† denne slogo de
blodig och drevo bort honom.
020:013 D† sade ving†rdens herre: 'Vad skall jag g”ra? Jo, jag vill
s„nda min „lskade son; f”r honom skola de v„l „nd† hava f”rsyn.'
020:014 Men n„r ving†rdsmannen fingo se honom, ”verlade de med varandra
och sade: 'Denne „r arvingen; l†t oss dr„pa honom, f”r att arvet
m† bliva v†rt.'
020:015 Och de f”rde honom ut ur ving†rden och dr„pte honom. ½Vad skall
nu ving†rdens herre g”ra med dem?
020:016 Jo, han skall komma och f”rg”ra de ving†rdsm„nnen och l„mna
ving†rden †t andra.½ N„r de h”rde detta, sade de: ½Bort det!½
020:017 D† s†g han p† dem och sade: ½Vad betyder d† detta skriftens ord:

'Den sten som byggningsm„nnen f”rkastade, den har blivit en
h”rnsten'?

020:018 Var och en som faller p† den stenen, han skall bliva krossad;
men den som stenen faller p†, honom skall den s”ndersmula.½
020:019 Och de skriftl„rde och ”verstepr„sterna hade g„rna velat i samma
stund gripa honom, men de fruktade f”r folket. Ty de f”rstodo
att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.
020:020 Och de vaktade p† honom och s„nde ut n†gra som f”rs†tligen
skulle l†tsa sig vara r„ttsinniga m„n, f”r att dessa skulle
f†nga honom genom n†got hans ord, s† att de skulle kunna
”verl„mna honom †t ”verheten, i landsh”vdingens v†ld.
020:021 Dessa fr†gade honom och sade: ½M„stare, vi veta att du talar och
undervisar r„tt och icke har anseende till personen, utan l„r om
Guds v„g vad sant „r.
020:023 Žr det lovligt f”r oss att giva kejsaren skatt, eller „r det
icke lovligt?½
020:023 Men han m„rkte deras illfundighet och sade till dem:
020:024 ½L†ten mig se en penning. Vems bild och ”verskrift b„r den?½ De
svarade: ½Kejsarens.½
020:025 D† sade han till dem: ½Given allts† kejsaren vad kejsaren
tillh”r, och Gud vad Gud tillh”r.½
020:026 Och de f”rm†dde icke f†nga honom genom n†got hans ord inf”r
folket, utan f”rundrade sig ”ver hans svar och tego.

020:027 D„refter tr„dde n†gra sadduc‚er fram och ville p†st† att det
icke gives n†gon uppst†ndelse. Dessa fr†gade honom
020:028 och sade: ½M„stare, Moses har givit oss den f”reskriften, att om
n†gon har en broder som „r gift, men d”r barnl”s, s† skall han
taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma †t sin
broder.
020:029 Nu voro h„r sju br”der. Den f”rste tog sig en hustru, men dog
barnl”s.
020:030 D† tog den andre i ordningen henne
020:031 och d„refter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla,
utan att n†gon av dem l„mnade barn efter sig.
020:032 Slutligen dog ock hustrun.
020:033 Vilken av dem skall d† vid uppst†ndelsen f† kvinnan till hustru?
De hade ju alla sju tagit henne till hustru.½
020:034 Jesus svarade dem: ½Med den nuvarande tids†lderns barn „r det
s†, att m„n taga sig hustrur, och hustrur givas †t m„n;
020:035 men de som bliva aktade v„rdiga att f† del i den nya tids†ldern
och i uppst†ndelsen fr†n de d”da, med dem „r det s†, att varken
m„n tag sig hustrur, eller hustrur givas m„n.
020:036 De kunna ju ej heller mer d” ty de „ro lika „nglarna och „ro,
Guds s”ner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppst†ndelsen.
020:037 Men att de d”da uppst†, det har ock Moses, p† det st„lle d„r det
talas om t”rnbusken, givit till k„nna, n„r han kallar Herren
'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';
020:038 Och han „r en Gud icke f”r d”da, utan f”r levande, ty f”r honom
leva alla.½
020:039 D† svarade n†gra av de skriftl„rde och sade: ½M„stare, du har
talat r„tt.½
020:040 De dristade sig n„mligen icke att vidare st„lla n†gon fr†ga p†
honom.

020:041 Men han sade till dem: ½Huru kan man s„ga att Messias „r Davids
son?
020:042 David sj„lv s„ger ju i Psalmernas bok:

Herren sade till min herre: S„tt dig p† min h”gra sida,
020:043 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'
020:044 David kallar honom allts† 'herre'; huru kan han d† vara hans
son?½
020:045 Och han sade till sina l„rjungar, s† att allt folket h”rde det:
020:046 ½Tagen eder till vara f”r de skriftl„rde, som g„rna g† omkring i
fotsida kl„der och g„rna vilja bliva h„lsade p† torgen och g„rna
sitta fr„mst i synagogorna och p† de fr„msta platserna vid
g„stabuden --
020:047 detta under det att de utsuga „nkors hus, medan de f”r syns
skull h†lla l†nga baner. Del skola f† en dess h†rdare dom.½
021:001 Och n„r han s†g upp, fick han se huru de rika lade ned sina
g†vor i offerkistorna.
021:002 D„rvid fick han ock se huru en fattig „nka lade ned tv† sk„rvar.
021:003 D† sade han: ½Sannerligen s„ger jag eder: Denna fattiga „nka
lade dit mer „n alla de andra.
021:004 Ty det var av sitt ”verfl”d som alla dessa lade ned n†got bland
g†vorna, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade i sin
„go.½

021:005 Och d† n†gra talade om helgedomen, huru den var uppf”rd av
h„rliga stenar och prydd med helgedomssk„nker, sade han:
021:006 ½Dagar skola komma, d† av allt detta som I nu sen icke skall
l„mnas sten p† sten, utan allt skall bliva nedbrutet.½
021:007 D† fr†gade de honom och sade: ½M„stare, n„r skall detta ske? Och
vad bliver tecknet till att tiden „r inne, d† detta kommer att
ske?½
021:008 Han svarade: ½Sen till, att I icke bliven f”rvillade. Ty m†nga
skola komma under mitt namn och s„ga: 'Det „r jag' och: 'Tiden
„r n„ra'. Men f”ljen dem icke.
021:009 Och n„r I f†n h”ra krigslarm och upprorslarm, s† bliven icke
f”rf„rade; ty s†dant m†ste f”rst komma, men d„rmed „r icke strax
„nden inne.½

021:010 D„refter sade han till dem: ½Folk skall resa sig upp mot folk
och rike mot rike;
021:011 och det skall bliva stora jordb„vningar, s† ock hungersn”d och
farsoter p† den ena orten efter den andra, och skr„cksyner skola
visa sig och stora tecken p† himmelen.
021:012 Men f”re allt detta skall man gripa eder, man skall f”rf”lja
eder och draga eder inf”r synagogorna och s„tta eder i f„ngelse
och f”ra eder fram inf”r konungar och landsh”vdingar, f”r mitt
namns skull.
021:013 S† skolen I f† tillf„lle att framb„ra vittnesb”rd.
021:014 M„rken d„rf”r noga att I icke f”rut m†n g”ra eder bekymmer f”r
huru I skolen f”rsvara eder.
021:015 Ty jag skall giva eder s†dana ord och s†dan vishet, att ingen av
edra vedersakare skall kunna st† emot eller s„ga n†got emot.
021:016 I skolen bliva f”rr†dda till och med av f”r„ldrar och br”der och
fr„nder och v„nner; och somliga av eder skall man d”da.
021:017 Och I skolen bliva hatade av alla f”r mitt namns skull.
021:018 Men icke ett h†r p† edra huvuden skall g† f”rlorat.
021:019 Genom att vara st†ndaktiga skolen I vinna edra sj„lar.

021:020 Men n„r I f†n se Jerusalem omringas av krigsh„rar, d† skolen I
veta att dess ”del„ggelse „r n„ra.
021:021 D† m† de som „ro i Judeen fly bort till bergen, och de som „ro
inne i staden m† draga ut d„rifr†n och de som „ro ute p†
landsbygden m† icke g† ditin.
021:022 Ty detta „r en h„mndens tid, d† allt som „r skrivet skall
uppfyllas.
021:023 Ve dem som „ro havande, eller som giva di p† den tiden! Ty stor
n”d skall d† komma i landet, och en vredesdom ”ver detta folk.
021:024 Och de skola falla f”r sv„rdsegg och bliva bortf”rda i
f†ngenskap till allahanda hednafolk; och Jerusalem skall bliva
f”rtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider „ro
fullbordade.

021:025 Och tecken skola ske i solen och m†nen och i stj„rnorna, och p†
jorden skall †ngest komma ”ver folken, och de skola st† r†dl”sa
vid havets och v†gornas d†n,
021:026 d† nu m„nniskor uppgiva andan av f”rskr„ckelse och „ngslan f”r
det som skall ”verg† v„rlden; ty himmelens makter skola b„va.
021:027 Och d† skall man f† se 'M„nniskosonen komma i en sky', med stor
makt och h„rlighet.
021:028 Men n„r detta begynner ske, d† m†n I resa eder upp och upplyfta
edra huvuden, ty d† nalkas eder f”rlossning.½
021:029 Och han framst„llde f”r dem en liknelse: ½Sen p† fikontr„det och
p† alla andra tr„d.
021:030 N„r I f†n se att de skjuta knopp, d† veten I av eder sj„lva att
sommaren redan „r n„ra.
021:031 Likas†, n„r I sen detta ske, d† kunnen I ock veta att Guds rike
„r n„ra.
021:032 Sannerligen s„ger jag eder: Detta sl„kte skall icke f”rg†s,
f”rr„n allt detta sker.
021:033 Himmel och jord skola f”rg†s, men mina ord skola aldrig f”rg†s.
021:034 Men tagen eder till vara f”r att l†ta edra hj„rtan f”rtyngas av
om†ttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, s† att den
dagen kommer p† eder of”rt„nkt;
021:035 ty s†som en snara skall den komma ”ver hela jordens alla
inbyggare.
021:036 Men vaken alltj„mt, och bedjen att I m†n kunna undfly allt detta
som skall komma, och kunna best† inf”r M„nniskosonen.½

021:037 Och han undervisade om dagarna i helgedomen, men om aftnarna
gick han ut till det berg som kallas Oljeberget och stannade d„r
”ver natten.
021:038 Och allt folket kom bittida om morgonen till honom i helgedomen
f”r att h”ra honom.
022:001 Det osyrade br”dets h”gtid, som ock kallas p†sk, var nu n„ra.
022:002 Och ”verstepr„sterna och de skriftl„rde s”kte efter tillf„lle
att r”ja honom ur v„gen. De fruktade n„mligen f”r folket.

022:003 Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en
av de tolv.
022:004 Denne gick bort och talade med ”verstepr„sterna och bef„lhavarna
f”r tempelvakten om huru han skulle ”verl„mna honom †t dem.
022:005 D† blevo de glada och f”rklarade sig villiga att giva honom en
summa penningar.
022:006 Och han gick in p† deras anbud och s”kte sedan efter l„gligt
tillf„lle att f”rr†da honom †t dem, utan att n†gon folkskockning
uppstod.

022:007 S† kom nu den dag i det osyrad br”dets h”gtid, d† man skulle
slakta p†skalammet.
022:008 D† s„nde han †stad Petrus och Johannes och sade: ½G†n †stad och
reden till †t oss, s† att vi kunna „ta p†skalammet.½
022:009 De fr†gade honom: Var vill du att vi skola reda till det?½
022:010 Han svarade dem: N„r I kommen in i staden, skolen I m”ta en man
som b„r en kruka vatten. F”ljen honom till det hus d„r han g†r
in.
022:011 Och s„gen till husbonden i det huset: 'M„staren fr†gar dig: Var
finnes h„rb„rget d„r jag skall „ta p†skalammet med mina
l„rjungar?'
022:012 D† skall han visa eder en stor sal i ”vre v†ningen, ordnad f”r
m†ltid; reden till d„r.½
022:013 Och de gingo †stad och funno det s† som han hade sagt dem; och
de redde till p†skalammet.

022:014 Och n„r stunden var inne, lade han sig till bords, och
apostlarna med honom.
022:015 Och han sade till dem: ½Jag har h”geligen †stundat att „ta detta
p†skalamm med eder, f”rr„n mitt lidande begynner;
022:016 ty jag s„ger eder att jag icke mer skall fira denna h”gtid,
f”rr„n den kommer till fullbordan i Guds rike.½
022:017 Och han l„t giva sig en kalk och tackade Gud och sade: ½Tagen
detta och delen eder emellan;
022:018 ty jag s„ger eder att jag h„refter icke, f”rr„n Guds rike
kommer, skall dricka av det som kommer fr†n vintr„d.½
022:019 Sedan tog han ett br”d och tackade Gud och br”t det och gav †t
dem och sade: ½Detta „r min lekamen, som varder utgiven f”r
eder. G”ren detta till min †minnelse.½
022:020 Sammalunda tog han ock kalken, efter m†ltiden, och sade: ½Denna
kalk „r det nya f”rbundet, i mitt blod, som varder utgjutet f”r
eder.
022:021 Men se, den som f”rr†der mig, hans hand „r med mig p† bordet.
022:022 Ty M„nniskosonen skall g† bort, s†som f”rut „r best„mt; men ve
den m„nniska genom vilken han bliver f”rr†dd!½
022:023 Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det v„l kunde
vara som skulle g”ra detta.

022:024 En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle
r„knas f”r den st”rste.
022:025 D† sade han till dem: ½Konungarna upptr„da mot sina folk s†som
h„rskare, och de som hava myndighet ”ver folken l†ta kalla sig
'n†dige herrar'.
022:026 Men s† „r det icke med eder; utan den som „r st”rst bland eder,
han vare s†som den yngste, och den som „r den f”rn„mste, han
vare s†som en tj„nare.
022:027 Ty vilken „r st”rre: den som ligger till bords eller den som
tj„nar? Žr det icke den som ligger till bords? Och likv„l „r
jag h„r ibland eder s†som en tj„nare. --
022:028 Men I „ren de som hava f”rblivit hos mig i mina pr”vningar;
022:029 och s†som min Fader har ”verl†tit konungslig makt †t mig, s†
”verl†ter jag likadan makt †t eder,
022:030 s† att I skolen f† „ta och dricka vid mitt bord i mitt rike och
sitta p† troner s†som domare ”ver Israels tolv sl„kter.

022:031 Simon, Simon! Se, Satan har beg„rt att f† eder i sitt v†ld, f”r
att kunna s†lla eder s†som vete;
022:032 men jag har bett f”r dig, att din tro icke m† bliva om
intet. Och n„r du en g†ng har omv„nt dig, s† styrk dina br”der.½

022:033 D† sade han till honom: ½Herre, jag „r redo att med dig b†de g†
i f„ngelse och g† i d”den.½
022:034 Men han svarade: ½Jag s„ger dig, Petrus: I dag skall icke hanen
gala, f”rr„n du tre g†nger har f”rnekat mig och sagt att du icke
k„nner mig.½

022:035 Ytterligare sade han till dem: ½N„r jag s„nde eder †stad utan
penningpung, utan r„nsel, utan skor, icke fattades eder d†
n†got?½ De svarade: ½Intet.½
022:036 D† sade han till dem: ½Nu †ter m† den som har en penningpung
taga den med sig, och den som har en r„nsel, han g”re
sammalunda; och den som icke har n†got sv„rd, han s„lje sin
mantel och k”pe sig ett s†dant.
022:037 Ty jag s„ger eder att p† mig m†ste fullbordas detta skriftens
ord: 'Han blev r„knad bland og„rningsm„n'. Ja, det som „r
f”rutsagt om mig, det g†r nu i fullbordan½
022:038 D† sade de: ½Herre, se h„r „ro tv† sv„rd.½ Han svarade dem: ½Det
„r nog.½

022:039 Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, s†som hans sed
var; och hans l„rjungar f”ljde honom.
022:040 Men n„r han hade kommit till platsen, sade han till dem: ½Bedjen
att I icke m†n komma i frestelse.½
022:041 Sedan gick han bort ifr†n dem, vid pass ett stenkast, och f”ll
ned p† sina kn„n och bad
022:042 och sade: ½Fader, om det „r din vilja, s† tag denna kalk ifr†n
mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.½
022:043 D† visade sig f”r honom en „ngel fr†n himmelen, som styrkte
honom.
022:044 Men han hade kommit i sv†r †ngest och bad allt ivrigare, och
hans svett blev s†som blodsdroppar, som f”llo ned p† jorden.
022:045 N„r han sedan stod upp fr†n b”nen och kom tillbaka till
l„rjungarna, fann han dem insomnade av bedr”velse.
022:046 D† sade han till dem: ½Varf”r soven I? St†n upp, och bedjen att
I icke m†n komma i frestelse.½
022:047 Och se, medan han „nnu talade, kom en folkskara; och en av de
tolv, den som hette Judas, gick framf”r dem. Och han tr„dde fram
till Jesus f”r att kyssa honom.
022:048 Men Jesus sade till honom: ½Judas, f”rr†der du M„nniskosonen med
en kyss?½
022:049 D† nu de som voro med Jesus s†go vad som var p† f„rde, fr†gade
de: ½Herre, skola vi hugga till med sv„rd?½
022:050 Och en av dem h”gg till ”verstepr„stens tj„nare och h”gg s† av
honom h”gra ”rat.
022:051 D† svarade Jesus och sade: ½L†ten det g† s† l†ngt.½ Och han
r”rde vid hans ”ra och helade honom.
022:052 Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till
”verstepr„sterna och bef„lhavarna f”r tempelvakten och de
„ldste: ½S†som mot en r”vare haven I g†tt ut med sv„rd och
stavar.
022:053 Fast„n jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke
str„ckt ut edra h„nder emot mig men detta „r eder stund, och nu
r†der m”rkrets makt.½
022:054 S† grepo de honom och f”rde honom †stad in i ”verstepr„stens
hus. Och Petrus f”ljde efter p† avst†nd.
022:055 Och de t„nde upp en eld mitt p† g†rden och satte sig d„r
tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.

022:056 Men en tj„nstekvinna, som fick se honom, d„r han satt vid elden
f„ste ”gonen p† honom och sade: ½Ocks† denne var med honom.
022:057 Men han nekade och sade: ½Kvinna, jag k„nner honom icke.½
022:058 Kort d„refter fick en annan, en av mannen, se honom och sade:
½Ocks† du „r en av dem.½ Men Petrus svarade: ½Nej, det „r jag
icke.½
022:059 Vid pass en timme d„refter kom en annan som bedyrade och sade:
½F”rvisso var ocks† denne med honom; han „r ju ock en galil‚.½
022:060 D† svarade Petrus: ½Jag f”rst†r icke vad du menar.½ Och i
detsamma, medan han „nnu talade, gol hanen.
022:061 D† v„nde Herren sig om och s†g p† Petrus; och Petrus kom d† ih†g
Herrens ord, huru han hade sagt till honom: ½F”rr„n hanen i dag
har galit, skall du tre g†nger f”rneka mig.½
022:062 Och han gick ut och gr„t bitterligen.

022:063 Och de m„n som h”llo Jesus f†ngen begabbade honom och
misshandlade honom.
022:064 De h”ljde ”ver honom och fr†gade honom och sade: ½Profetera: vem
var det som slog dig?½
022:065 M†nga andra sm„dliga ord talade de ock mot honom.

022:066 Men n„r det blev dag, f”rsamlade sig folkets „ldste,
”verstepr„ster och skriftl„rde, och l„to f”ra honom inf”r sitt
Stora r†d
022:067 och sade: ½Žr du Messias, s† s„g oss det.½ Men han svarade dem:
½Om jag s„ger eder det, s† tron I det icke.
022:068 Och om jag fr†gar, s† svaren I icke.
022:069 Men h„refter skall M„nniskosonen sitta p† den gudomliga Maktens
h”gra sida.½
022:070 D† sade de alla: ½S† „r du d† Guds Son?½ Han svarade dem: ½I
s„gen det sj„lva, att jag „r det.½
022:071 D† sade de: ½Vad beh”va vi mer n†got vittnesb”rd? Vi hava ju
sj„lva nu h”rt det av hans egen mun.½
023:001 Och de stodo upp, hela hopen, och f”rde honom till Pilatus.
023:002 D„r begynte de anklaga honom och sade: ½Vi hava funnit att denne
man f”rleder v†rt folk och vill f”rhindra att man giver kejsaren
skatt, och att han s„ger sig vara Messias, en konung.½
023:003 D† fr†gade Pilatus honom och sade: Žr du judarnas konung?½ Han
svarade honom och sade: ½Du s„ger det sj„lv.½

023:004 Men Pilatus sade till ”verstepr„sterna och till folket: ½Jag
finner intet brottsligt hos denne man.½
023:005 D† blevo de „nnu ivrigare och sade: ½Han uppviglar med sin l„ra
folket i hela Judeen, allt ifr†n Galileen och „nda hit.½
023:006 N„r Pilatus h”rde detta, fr†gade han om mannen var fr†n
Galileen.
023:007 Och d† han fick veta att han var fr†n det land som lydde under
Herodes' v„lde, s„nde han honom bort till Herodes, som under
dessa dalar ocks† var i Jerusalem.

023:008 N„r Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade
sedan l†ng tid velat se honom; han hade n„mligen h”rt talas om
honom, och han hoppades nu att f† se honom g”ra n†got tecken.
023:009 Men fast„n han st„llde ganska m†nga fr†gor p† Jesus, svarade
denne honom intet.
023:010 Och ”verstepr„sterna och de skriftl„rde stodo d„r och anklagade
honom h„ftigt.
023:011 Men Herodes och hans krigsfolk bem”tte honom med f”rakt och
begabbade honom; och sedan de hade satt p† honom en lysande
kl„dnad, s„nde de honom tillbaka till Pilatus.
023:012 Och Herodes och Pilatus blevo den dagen v„nner med varandra;
F”rut hade n„mligen dem emellan r†tt ov„nskap.

023:013 Sedan kallade Pilatus tillhopa ”verstepr„sterna och r†dsherrarna
och folket
023:014 och sade till dem: ½I haven f”rt till mig denne man och sagt att
han f”rleder folket; och jag har nu i eder n„rvaro anst„llt
rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till n†got
av det som I anklagen honom f”r.
023:015 Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju s„nt
honom tillbaka till oss. I sen allts† att denne icke har gjort
n†got som f”rtj„nar d”den.
023:016 D„rf”r vill jag giva honom l”s, medan jag har tuktat honom.½
023:018 D† skriade hela hopen och sade: ½Hav bort denne, och giv oss
Barabbas l”s.½
023:019 (Denne man hade blivit kastad i f„ngelse p† grund av ett
upplopp, som hade „gt rum i staden, och f”r ett dr†ps skull.)
023:020 ter talade Pilatus till dem, ty han ”nskade att kunna giva
Jesus l”s.
023:021 Men de ropade emot honom: ½Korsf„st, korsf„st honom!½
023:022 D† talade han till dem f”r tredje g†ngen och fr†gade: ½Vad ont
har denne d† gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till n†got
som f”rtj„nar d”den D„rf”r vill jag giva honom l”s, sedan jag
har tuktat honom.½
023:023 Men de l†go ”ver honom med h”ga rop och beg„rde att han skulle
l†ta korsf„sta honom; och deras rop blevo honom ”verm„ktiga.
023:024 D† d”mde Pilatus att s† skulle ske, som de beg„rde.
023:025 Och han l”sgav den man de beg„rde, den som hade blivit kastad i
f„ngelse f”r upplopp och dr†p; men Jesus utl„mnade han, f”r att
med honom skulle ske efter deras vilja.

023:026 N„r de sedan f”rde bort honom, fingo de fatt en man, Simon fr†n
Cyrene, som kom utifr†n marken; p† honom lade de korset, f”r att
han skulle b„ra det efter Jesus.

023:027 Men en stor hop folk f”ljde med honom, bland dem ocks† kvinnor
som j„mrade sig och gr„to ”ver honom.
023:028 D† v„nde Jesus sig om till dem och sade: ½I Jerusalems d”ttrar,
gr†ten icke ”ver mig, utan gr†ten ”ver eder sj„lva och ”ver edra
barn.
023:029 Ty se, den tid skall komma, d† man skall s„ga: 'Saliga „ro de
ofruktsamma, de moderliv som icke hava f”tt barn, och de br”st
som icke hava givit di.'
023:030 D† skall man begynna s„ga till: bergen: 'Fallen ”ver oss', och
till h”jderna: 'Skylen oss.'
023:031 Ty om han g”r s† med det friska tr„det, vad skall icke d† ske
med det torra!½

023:032 J„mv„l tv† andra, tv† og„rningsm„n, f”rdes ut f”r att avlivas
tillika med honom.
023:033 Och n„r de hade kommit till den plats som kallades
½Huvudskallen½ korsf„ste de honom d„r, s† ock og„rningsm„nnen,
den ene p† h”gra sidan och den andre p† v„nstra.
023:034 Men Jesus sade. ½Fader, f”rl†t dem; ty de veta icke vad de g”ra.
Och de delade hans kl„der mellan sig och kastade lott om dem. --
023:035 Men folket stod och s†g d„rp†. Och j„mv„l r†dsherrarna drevo
g„ck med honom och sade: ½Andra har han hj„lpt; nu m† han hj„lpa
sig sj„lv, om han „r Guds Smorde, den utvalde.½
023:036 Ocks† krigsm„nnen gingo fram och begabbade honom och r„ckte
honom „ttikvin
023:037 och sade: ½Žr du judarnas konung, s† hj„lp dig sj„lv.½
023:038 Men ”ver honom hade man ock satt upp en ”verskrift: ½Denne „r
judarnas konung.½

023:039 Och en av de og„rningsm„n som voro d„r upph„ngda sm„dade honom
och sade: ½Du „r ju Messias; hj„lp d† dig sj„lv och oss.½
023:040 D† tillr„ttavisade honom den andre och svarade och sade:
½Fruktar icke heller du Gud, du som „r under samma dom?
023:041 Oss vederfares detta med all r„tt, ty vi lida vad v†ra g„rningar
„ro v„rda, men denne man har intet ont gjort.½
023:042 Sedan sade han: ½Jesus, t„nk p† mig, n„r du kommer i ditt rike.½
023:043 Han svarade honom: ½Sannerligen s„ger jag dig: I dag skall du
vara med mig i paradiset.½

023:044 Det var nu omkring sj„tte timmen; d† kom ”ver hela landet ett
m”rker, som varade „nda till nionde timmen,
023:045 i det att solen miste sitt sken. Och f”rl†ten i templet r„mnade
mitt itu.
023:046 Och Jesus ropade med h”g r”st och sade: ½Fader, i dina h„nder
befaller jag min ande.½ Och n„r han hade sagt detta, gav han upp
andan.
023:047 Men n„r h”vitsmannen s†g vad som skedde, prisade han Gud och
sade: ½S† var d† denne verkligen en r„ttf„rdig man!½
023:048 Och n„r allt folket, de som hade kommit tillsammans f”r att se
h„rp†, s†go vad som skedde, slogo de sig f”r br”stet och v„nde
hem igen.
023:049 Men alla hans v„nner stodo p† avst†nd och s†go detta, bland dem
ocks† n†gra kvinnor, de som hade f”ljt med honom fr†n Galileen.

023:050 Nu var d„r en r†dsherre, vi namn Josef, en god och r„ttf„rdig
man,
023:051 som icke hade samtyckt till deras r†dslag och g„rning. Han var
fr†n Arimatea, en stad i Judeen; och han v„ntade p† Guds rike.
023:052 Denne gick till Pilatus och utbad sig att f† Jesu kropp.
023:053 Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han
den i en grav som var uthuggen i klippan, och d„r „nnu ingen
hade varit lagd.
023:054 Det var d† tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ing†.
023:055 Och de kvinnor, som med honom hade kommit fr†n Galileen, f”ljde
efter och s†go graven och s†go huru hans kropp lades ned d„ri.
023:056 Sedan v„nde de hem igen och redde till v„lluktande kryddor och
sm”rjelse; men p† sabbaten voro de stilla, efter lagens bud.
024:001 Men p† f”rsta veckodagen kommo de, tidigt i sj„lva
dagbr„ckningen, till graven med de v„lluktande kryddor som de
hade tillrett.
024:002 Och de funno stenen vara bortv„ltrad fr†n graven.
024:003 D† gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
024:004 N„r de nu icke visste vad de skulle t„nka h„rom, se, d† stodo
tv† man framf”r dem i skinande kl„der.
024:005 Och de blevo f”rskr„ckta och b”jde sina ansikten ned mot
jorden. D† sade mannen till dem ½Varf”r s”ken I den levande
bland de d”da?
024:006 Han „r icke har, han „r uppst†nden. Kommen ih†g vad han talade
till eder, medan han „nnu var i Galileen, huru han sade:
024:007 'M„nniskosonen m†ste bliva ”verl„mnad i syndiga m„nniskors
h„nder och bliva korsf„st; men p† tredje dagen skall han uppst†
igen.'½
024:008 D† kommo de ih†g hans ord.
024:009 Och de v„nde tillbaka fr†n graven och omtalade allt detta f”r de
elva och f”r alla de andra. --
024:010 Kvinnorna voro Maria fr†n Magdala och Johanna och den Maria som
var Jakobs moder. Och j„mv„l de andra kvinnorna inst„mde med dem
och sade detsamma till apostlarna.
024:011 Deras ord syntes dock f”r dessa vara l”st tal, och de trodde dem
icke.
024:012 Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och n„r han lutade
sig ditin s†g han d„r allenast linnebindlarna. Sedan gick han
hem till sitt, uppfylld av f”rundran ”ver det som hade skett.
024:013 Men tv† av dem voro samma dag stadda p† vandring till en by som
hette Emmaus, och som l†g sextio stadiers v„g fr†n Jerusalem.
024:014 Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
024:015 Medan de nu samtalade och ”verlade med varandra, nalkades Jesus
sj„lv och gick med dem.
024:016 Men deras ”gon voro tillslutna, s† att de icke k„nde igen honom.
024:017 Och han sade till dem: ½Vad „r det I talen om med varandra,
medan I g†n h„r?½ D† stannade de och s†go bedr”vade ut.
024:018 Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: ½Du
„r v„l en fr„mling i Jerusalem, den ende som icke har h”rt vad
d„r har skett i dessa dagar?½
024:019 Han fr†gade dem: ½Vad d†?½ De svarade honom: ½Det som har skett
med Jesus fr†n Nasaret, vilken var en profet, m„ktig i g„rningar
och ord inf”r Gud och allt folket:
024:020 huru n„mligen v†ra ”verstepr„ster och r†dsherrar hava utl„mnat
honom till att d”mas till d”den och hava korsf„st honom.
024:021 Men vi hoppades att han var den som skulle f”rlossa Israel. Och
likv„l, till allt detta kommer att det redan „r tredje dagen
sedan detta skedde.
024:022 Men nu hava d„rj„mte n†gra av v†ra kvinnor gjort oss h„pna; ty
sedan de bittida p† morgonen hade varit vid graven
024:023 och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till
och med hade sett en „nglasyn, och „nglarna hade sagt att han
levde.
024:024 Och n„r n†gra av dem som voro. med oss gingo bort till graven,
funno de det vara s† som kvinnorna hade sagt, men honom sj„lv
s†go de icke.½

024:025 D† sade han till dem: ½O, huru of”rst†ndiga „ren I icke och
tr”ghj„rtade till att tro p† allt vad profeterna hava talat!
024:026 M†ste icke Messias lida detta, f”r I att s† ing† i sin
h„rlighet?½
024:027 Och han begynte att genomg† Moses och alla profeterna och
uttydde f”r dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
024:028 N„r de nu nalkades byn dit de voro p† v„g, st„llde han sig som
om han ville g† vidare.
024:029 Men de n”dgade honom och sade: ½Bliv kvar hos oss, ty det lider
mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.½ D† gick han
ditin och stannade kvar hos dem.
024:030 Och n„r han nu l†g till bords med dem, tog han br”det och
v„lsignade och br”t det och r„ckte †t dem.
024:031 D„rvid ”ppnades deras ”gon, s† att de k„nde igen honom. Men d†
f”rsvann han ur deras †syn.

024:032 Och de sade till varandra: ½Voro icke v†ra hj„rtan brinnande i
oss, n„r han talade med oss p† v„gen och uttydde skrifterna f”r
oss?½
024:033 Och i samma stund stodo de upp och v„nde tillbaka till
Jerusalem; och de funno d„r de elva f”rsamlade, s† ock de andra
som hade slutit sig till dem.
024:034 Och dessa sade: ½Herren „r verkligen uppst†nden, och han har
visat sig f”r Simon.½
024:035 D† f”rt„ljde de sj„lva vad som hade skett p† v„gen, och huru han
hade blivit igenk„nd av dem, n„r han br”t br”det.

024:036 Medan de nu talade h„rom, stod han sj„lv mitt ibland dem och
sade till dem: ½Frid vare med eder.
024:037 D† blevo de f”rf„rade och uppfylldes av fruktan och trodde att
det var en ande de s†go.
024:038 Men han sade till dem: ½Varf”r „ren I s† f”rskr„ckta, och varf”r
uppstiga tvivel i edra hj„rtan?
024:039 Sen h„r mina h„nder och mina f”tter, och sen att det „r jag
sj„lv; ja, tagen p† mig och sen. En ande har ju icke k”tt och
ben, s†som I sen mig hava.½
024:040 Och n„r han hade sagt detta, visade han dem sina h„nder och sina
f”tter.
024:041 Men d† de „nnu icke trodde, f”r gl„djes skull, utan allenast
f”rundrade sig, sade han till dem: ½Haven I h„r n†got att „ta?½
024:042 D† r„ckte de honom ett stycke stekt fisk och n†got av en
honungskaka;
024:043 och han tog det och †t d„rav i deras †syn.

024:044 Och han sade till dem: ½Det „r s†som jag sade till eder, medan
jag „nnu var bland eder, att allt m†ste fullbordas, som „r
skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.½
024:045 D„refter ”ppnade han deras sinnen, s† att de f”rstodo skrifterna.
024:046 Och han sade till dem: ½Det „r s† skrivet, att Messias skulle
lida och p† tredje dagen uppst† fr†n de d”da,
024:047 och att b„ttring till syndernas f”rl†telse i hans namn skulle
predikas bland alla folk, och f”rst i Jerusalem.
024:048 I kunnen vittna h„rom.
024:049 Och se, jag vill s„nda till eder vad min Fader har utlovat. Men
I skolen stanna kvar h„r i staden, till dess I fr†n h”jden
bliven bekl„dda med kraft.½

024:050 Sedan f”rde han dem ut till Betania; och d„r lyfte han upp sina
h„nder och v„lsignade dem.
024:051 Och medan han v„lsignade dem, f”rsvann han ifr†n dem och blev
upptagen till himmelen.
024:052 D† tillb†do de honom och v„nde sedan tillbaka till Jerusalem,
uppfyllda av stor gl„dje.
024:053 Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.

Book 43 Johannes

001:001 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var
Gud.
001:002 Detta var i begynnelsen hos Gud.
001:003 Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit
till, som „r till.
001:004 I det var liv, och livet var m„nniskornas ljus.
001:005 Och ljuset lyser i m”rkret, och m”rkret har icke f†tt makt
d„rmed.

001:006 En man upptr„dde, s„nd av Gud; hans namn var Johannes.
001:007 Han kom s†som ett vittne, f”r att vittna om ljuset, p† det att
alla skulle komma till tro genom honom.
001:008 Icke var han ljuset, men han skulle vittna om ljuset.
001:009 Det sanna ljuset, det som lyser ”ver alla m„nniskor, skulle nu
komma i v„rlden.
001:010 I v„rlden var han, och genom honom hade v„rlden blivit till, men
v„rlden ville icke veta av honom.
001:011 Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom.
001:012 Men †t alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds
barn, †t dem som tro p† hans namn;
001:013 och de hava blivit f”dda, icke av blod, ej heller av k”ttslig
vilja, ej heller av n†gon mans vilja, utan av Gud.

001:014 Och Ordet vart k”tt och tog sin boning ibland oss, och vi s†go
hans h„rlighet, vi s†go likasom en enf”dd Sons h„rlighet fr†n
sin Fader, och han var full av n†d och sanning.
001:015 Johannes vittnar om honom, han ropar och s„ger: ½Det var om
denne jag sade: 'Den som kommer efter mig, han „r f”re mig; ty
han var f”rr „n jag.'½
001:016 Av hans fullhet hava vi ju alla f†tt, ja, n†d ut”ver n†d;
001:017 ty genom Moses blev lagen given, men n†den och sanningen hava
kommit genom Jesus Kristus.
001:018 Ingen har n†gonsin sett Gud; den enf”dde Sonen, som „r i Faderns
sk”te, han har kungjort vad Gud „r.

001:019 Och detta „r vad Johannes vittnade, n„r judarna hade s„nt till
honom pr„ster och leviter fr†n Jerusalem f”r att fr†ga honom vem
han var.
001:020 Han svarade ”ppet och f”rnekade icke; han sade ”ppet: ½Jag „r
icke Messias.½
001:021 ter fr†gade de honom: ½Vad „r du d†? Žr du Elias?½ Han
svarade: ½Det „r jag icke.½ -- ½Žr du Profeten?½ Han svarade:
½Nej.½
001:022 D† sade de till honom: ½Vem „r du d†? S„g oss det, s† att vi
kunna giva dem svar, som hava s„nt oss. Vad s„ger du om dig
sj„lv?½
001:023 Han svarade: ½Jag „r r”sten av en som ropar i ”knen: 'J„mnen
v„gen f”r Herren', s†som profeten Esaias sade.½
001:024 Och m„nnen voro uts„nda ifr†n faris‚erna.
001:025 Och de fr†gade honom och sade till honom: ½Varf”r d”per du d†,
om du icke „r Messias, ej heller Elias, ej heller Profeten?½
001:026 Johannes svarade dem och sade: ½Jag d”per i vatten; men mitt
ibland eder st†r en som I icke k„nnen:
001:027 han som kommer efter mig, vilkens skorem jag icke „r v„rdig
att uppl”sa.½

001:028 Detta skedde i Betania, p† andra sidan Jordan, d„r Johannes
d”pte.

001:029 Dagen d„refter s†g han Jesus nalkas; d† sade han: ½Se, Guds
Lamm, som borttager v„rldens synd!
001:030 Om denne var det som jag sade: 'Efter mig kommer en man som „r
f”re mig; ty han var f”rr „n jag.'
001:031 Och jag k„nde honom icke; men f”r att han skall bliva uppenbar f”r
Israel, d„rf”r „r jag kommen och d”per i vatten.½
001:032 Och Johannes vittnade och sade: ½Jag s†g Anden s†som en duva
s„nka sig ned fr†n himmelen; och han f”rblev ”ver honom.
001:033 Och jag k„nde honom icke; men den som s„nde mig till att d”pa i
vatten, han sade till mig: 'Den ”ver vilken du f†r se Anden
s„nka sig ned och f”rbliva, han „r den som d”per i helig ande.'
001:034 Och jag har sett det, och jag har vittnat att denne „r Guds
Son.½

001:035 Dagen d„refter stod Johannes †ter d„r med tv† av sina l„rjungar.
001:036 N„r d† Jesus kom g†ende, s†g Johannes p† honom och sade: ½Se,
Guds Lamm!½
001:037 Och de tv† l„rjungarna h”rde hans ord och f”ljde Jesus.
001:038 D† v„nde sig Jesus om, och n„r han s†g att de f”ljde honom,
fr†gade han dem: ½Vad viljen I?½ De svarade honom: ½Rabbi½ (det
betyder m„stare) ½var bor du?½
001:039 Han sade till dem: ½Kommen och sen.½ D† gingo de med honom och
s†go var han bodde; och de stannade den dagen hos honom. --
Detta skedde vid den tionde timmen.
001:040 En av de tv† som hade h”rt var Johannes sade, och som hade f”ljt
Jesus, var Andreas, Simon Petrus' broder.
001:041 Denne tr„ffade f”rst sin broder Simon och sade till honom: ½Vi
hava funnit Messias½ (det betyder detsamma som Kristus).
001:042 Och han f”rde honom till Jesus. D† s†g Jesus p† honom och sade:
½Du „r Simon, Johannes' son; du skall heta Cefas½ (det betyder
detsamma som Petrus).

001:043 Dagen d„refter ville Jesus g† d„rifr†n till Galileen, och han
tr„ffade d† Filippus. Och Jesus sade till honom: ½F”lj mig.½
001:044 Och Filippus var fr†n Betsaida, Andreas' och Petrus' stad.

001:045 Filippus tr„ffade Natanael och sade till honom: ½Den som Moses
har skrivit om i lagen och som profeterna hava skrivit om, honom
hava vi funnit, Jesus, Josefs son, fr†n Nasaret.½
001:046 Natanael sade till honom: ½Kan n†got gott komma fr†n Nasaret?½
Filippus svarade honom: ½Kom och se.½
001:047 N„r nu Jesus s†g Natanael nalkas, sade han om honom: ½Se, denne
„r en r„tt israelit, i vilken icke finnes n†got svek.½
001:048 Natanael fr†gade honom: ½Huru kunna du k„nna mig?½ Jesus svarade
och sade till honom: ½F”rr„n Filippus kallade dig, s†g jag dig,
d„r du var under fikontr„det.½
001:049 Natanael svarade honom: ½Rabbi, du „r Guds Son, du „r Israels
konung.½
001:050 Jesus svarade och sade till honom: ½Eftersom jag sade dig att
jag s†g dig under fikontr„det, tror du? St”rre ting „n vad
detta „r skall du f† se.½
001:051 D„refter sade han till honom: ½Sannerligen, sannerligen s„ger
jag eder: I skolen f† se himmelen ”ppen och Guds „nglar fara upp
och fara ned ”ver M„nniskosonen.½

002:001 P† tredje dagen var ett br”llop i Kana i Galileen, och Jesu
moder var d„r.
002:002 Ocks† Jesus och hans l„rjungar blevo bjudna till br”llopet.
002:003 Och vinet begynte taga slut. D† sade Jesu moder till honom: ½De
hava intet vin.½
002:004 Jesus svarade henne: ½L†t mig vara, moder; min stund „r „nnu
icke kommen.½
002:005 Hans moder sade d† till tj„narna: ½Vadhelst han s„ger till eder,
det skolen I g”ra.½
002:006 Nu stodo d„r sex stenkrukor, s†dana som judarna hade f”r sina
reningar; de rymde tv† eller tre bat-m†tt var.
002:007 Jesus sade till dem: ½Fyllen krukorna med vatten.½ Och de fyllde
dem „nda till br„dden.
002:008 Sedan sade han till dem: ½™sen nu upp och b„ren till
”vertj„naren.½ Och de gjorde s†.
002:009 Och ”vertj„naren smakade p† vattnet, som nu hade blivit vin; och
han visste icke varifr†n det hade kommit, vilket d„remot
tj„narna visste, de som hade ”st upp vattnet. D† kallade
”vertj„naren p† brudgummen.
002:010 och sade till honom: ½Man brukar eljest alltid s„tta fram det
goda vinet, och sedan, n„r g„sterna hava f†tt f”r mycket, det
som „r s„mre. Du har g”mt det goda vinet „nda tills nu.½
002:011 Detta var det f”rsta tecknet som Jesus gjorde. Han gjorde det i
Kana i Galileen och uppenbarade s† sin h„rlighet; och hans
l„rjungar trodde p† honom.

002:012 D„refter begav han sig ned till Kapernaum med sin moder och sina
br”der och sina l„rjungar; och d„r stannade de n†gra f† dagar.
002:013 Judarnas p†sk var nu n„ra, och Jesus begav sig d† upp till
Jerusalem.
002:014 Och n„r han fick i helgedomen se huru d„r sutto m„n som s†lde
f„kreatur och f†r och duvor, och huru v„xlare sutto d„r.
002:015 D† gjorde han sig ett gissel av t†g och drev dem alla ut ur
helgedomen, med f†r och f„kreatur, och slog ut v„xlarnas
penningar och st”tte omkull deras bord.
002:016 Och till duvom†nglarna sade han: ½Tagen bort detta h„rifr†n;
g”ren icke min Faders hus till ett marknadshus.½
002:017 Hans l„rjungar kommo d† ih†g att det var skrivet: ½Nit„lskan f”r
ditt hus skall f”rt„ra mig.½
002:018 D† togo judarna till orda och sade till honom: ½Vad f”r tecken
l†ter du oss se, eftersom du g”r p† detta s„tt?½
002:019 Jesus svarade och sade till dem: ½Bryten ned detta tempel, s†
skall jag inom tre dagar l†ta det uppst† igen.½
002:020 D† sade judarna: ½I fyrtiosex †r har man byggt p† detta tempel,
och du skulle l†ta det uppst† igen inom tre dagar?½
002:021 Men det var om sin kropps tempel han talade.
002:022 Sedan, n„r han hade uppst†tt fr†n de d”da, kommo hans l„rjungar
ih†g att han hade sagt detta; och de trodde d† skriften och det
ord som Jesus hade sagt.
002:023 Medan han nu var i Jerusalem, under p†sken, vid h”gtiden, kommo
m†nga till tro p† hans namn, n„r de s†go de tecken som han
gjorde.
002:024 Men sj„lv betrodde sig Jesus icke †t dem, eftersom han k„nde
alla
002:025 och icke beh”vde n†gon annans vittnesb”rd om m„nniskorna; ty av
sig sj„lv visste han vad i m„nniskan var.
003:001 Men bland faris‚erna var en man som hette Nikodemus, en av
judarnas r†dsherrar.
003:002 Denne kom till Jesus om natten och sade till honom: ½Rabbi, vi
veta att det „r fr†n Gud du har kommit s†som l„rare; ty ingen
kan g”ra s†dana tecken som du g”r, om icke Gud „r med honom.½
003:003 Jesus svarade och sade till honom: ½Sannerligen, sannerligen
s„ger jag dig: Om en m„nniska icke bliver f”dd p† nytt, s†
kan hon icke f† se Guds rike.½
003:004 Nikodemus sade till honom: ½Huru kan en m„nniska f”das, n„r hon
„r gammal? Icke kan hon v„l †ter g† in i sin moders liv och
f”das?½
003:005 Jesus svarade: ½Sannerligen, sannerligen s„ger jag dig: Om en
m„nniska icke bliver f”dd av vatten och ande, s† kan hon icke
komma in i Guds rike.
003:006 Det som „r f”tt av k”tt, det „r k”tt; och det som „r f”tt av
Anden, det „r ande.
003:007 F”rundra dig icke ”ver att jag sade dig att I m†sten f”das p†
nytt.
003:008 Vinden bl†ser vart den vill, och du h”r dess sus, men du vet
icke varifr†n den kommer, eller vart den far; s† „r det med var
och en som „r f”dd av Anden.½
003:009 Nikodemus svarade och sade till honom: ½Huru kan detta ske?½
003:010 Jesus svarade och sade till honom: ½Žr du Israels l„rare och
f”rst†r icke detta?
003:011 Sannerligen, sannerligen s„ger jag dig: Vad vi veta, det tala
vi, och vad vi hava sett, det vittna vi om, men v†rt vittnesb”rd
tagen I icke emot.
003:012 Tron i icke, n„r jag talar till eder om jordiska ting, huru
skolen I d† kunna tro, n„r jag talar till eder om himmelska
ting?
003:013 Och likv„l har ingen stigit upp till himmelen, utom den som steg
ned fr†n himmelen, M„nniskosonen, som var i himmelen.
003:014 Och s†som Moses upph”jde ormen i ”knen, s† m†ste M„nniskosonen
bliva upph”jd,
003:015 s† att var och en som tror skall i honom hava evigt liv.
003:016 Ty s† „lskade Gud v„rlden, att han utgav sin enf”dde Son, p† det
att var och en som tror p† honom skall icke f”rg†s, utan hava
evigt liv.
003:017 Ty icke s„nde Gud sin Son i v„rlden f”r att d”ma v„rlden, utan
f”r att v„rlden skulle bliva fr„lst genom honom.
003:018 Den som tror p† honom, han bliver icke d”md, men den som icke
tror, han „r redan d”md, eftersom han icke tror p† Guds enf”dde
Sons namn.
003:019 Och detta „r domen, att n„r ljuset hade kommit i v„rlden,
m„nniskorna dock „lskade m”rkret mer „n ljuset, eftersom deras
g„rningar voro onda,
003:020 Ty var och en som g”r vad ont „r, han hatar ljuset och kommer
icke till ljuset, p† det att hans g„rningar icke skola bliva
blottade.
003:021 Men den som g”r sanningen, han kommer till ljuset, f”r att det
skall bliva uppenbart att hans g„rningar „ro gjorda i Gud.½

003:022 D„refter begav sig Jesus med sina l„rjungar till den judiska
landsbygden, och d„r vistades han med dem och d”pte.
003:023 Men ocks† Johannes d”pte, i Enon, n„ra Salim, ty d„r fanns
mycket vatten; och folket kom dit och l„t d”pa sig.
003:024 Johannes hade n„mligen „nnu icke blivit kastad i f„ngelse.
003:025 D† uppstod mellan Johannes' l„rjungar och en jude en tvist om
reningen.
003:026 Och de kommo till Johannes och sade till honom: ½Rabbi, se, den
som var hos dig p† andra sidan Jordan, den som du har vittnat
om, han d”per, och alla komma till honom.½
003:027 Johannes svarade och sade: ½En m„nniska kan intet taga, om det
icke bliver henne givet fr†n himmelen.½
003:028 I kunnen sj„lva giva mig det vittnesb”rdet att jag sade: 'Icke
„r jag Messias; jag „r allenast s„nd framf”r honom.'
003:029 Brudgum „r den som har bruden; men brudgummens v„n, som st†r d„r
och h”r honom, han gl„der sig storligen †t brudgummens r”st. Den
gl„djen „r mig nu given i fullt m†tt.
003:030 Det „r s†som sig b”r att han v„xer till, och att jag
f”rminskas. --
003:031 Den som kommer ovanifr†n, han „r ”ver alla; den som „r fr†n
jorden, han „r av jorden, och av jorden talar han. Ja, den som
kommer fr†n himmelen, han „r ”ver alla,
003:032 och vad han har sett och h”rt, det vittnar han om; och likv„l
tager ingen emot hans vittnesb”rd.
003:033 Men om n†gon tager emot hans vittnesb”rd, s† bekr„ftar han
d„rmed att Gud „r sannf„rdig.
003:034 Ty den som Gud har s„nt, han talar Guds ord; Gud giver n„mligen
icke Anden efter m†tt.
003:035 Fadern „lskar Sonen, och allt har han givit i hans hand.
003:036 Den som tror p† Sonen, han har evigt liv; men den som icke
h”rsammar Sonen, han skall icke f† se livet, utan Guds vrede
f”rbliver ”ver honom.½

004:001 Men Herren fick nu veta att faris‚erna hade h”rt hurusom Jesus
vann flera l„rjungar och d”pte flera „n Johannes;
004:002 dock var det icke Jesus sj„lv som d”pte, utan hans l„rjungar.
004:003 D† l„mnade han Judeen och begav sig †ter till Galileen.
004:004 D„rvid m†ste han taga v„gen genom Samarien.
004:005 S† kom han till en stad i Samarien som hette Sykar, n„ra det
jordstycke som Jakob gav †t sin son Josef.
004:006 Och d„r var Jakobs brunn. Eftersom nu Jesus var tr”tt av
vandringen, satte han sig strax ned vid brunnen. Det var vid den
sj„tte timmen.
004:007 D† kom en samaritisk kvinna f”r att h„mta vatten. Jesus sade
till henne: ½Giv mig att dricka.½
004:008 Hans l„rjungar hade n„mligen g†tt in i staden f”r att k”pa mat.
004:009 D† sade den samaritiska kvinnan till honom: ½Huru kan du, som „r
jude, bedja mig, som „r en samaritisk kvinna, om n†got att
dricka?½ Judarna hava n„mligen ingen umg„ngelse med samariterna.
004:010 Jesus svarade och sade till henne: ½F”rstode du Guds g†va, och
vem den „r som s„ger till dig: 'Giv mig att dricka', s† skulle i
st„llet du hava bett honom, och han skulle d† hava givit dig
levande vatten.½
004:011 Kvinnan sade till honom: ½Herre, du har ju intet att h„mta upp
vatten med, och brunnen „r djup. Varifr†n f†r du d† det friska
vattnet?½
004:012 Icke „r du v„l f”rmer „n v†r fader Jakob, som gav oss brunnen
och sj„lv med sina barn och sin boskap drack ur den?½
004:013 Jesus svarade och sade till henne: ½Var och en som dricker av
detta vatten, han bliver t”rstig igen;
004:014 men den som dricker av det vatten som jag giver honom, han skall
aldrig n†gonsin t”rsta, utan det vatten jag giver honom skall
bliva i honom en k„lla vars vatten springer upp med evigt liv.½
004:015 Kvinnan sade till honom: ½Herre, giv mig det vattnet, s† att jag
icke mer beh”ver t”rsta och komma hit f”r att h„mta vatten.½
004:016 Han sade till henne: ½G† och h„mta din man, och kom sedan
tillbaka.½
004:017 Kvinnan svarade och sade: ½Jag har ingen man.½ Jesus sade till
henne: ½Du har r„tt i vad du s„ger, att du icke har n†gon man.½
004:018 Ty fem m„n har du haft, och den du nu har „r icke din man; d„ri
sade du sant.
004:019 D† sade kvinnan till honom: ½Herre, jag ser att du „r en profet.
004:020 V†ra f„der hava tillbett p† detta berg, men I s„gen att i
Jerusalem den plats finnes, d„r man b”r tillbedja.½
004:021 Jesus sade till henne: ½Tro mig, kvinna: den tid kommer, d† det
varken „r p† detta berg eller i Jerusalem som I skolen tillbedja
Fadern.
004:022 I tillbedjen vad I icke k„nnen, vi tillbedja vad vi k„nna -- ty
fr„lsningen kommer fr†n judarna --
004:023 men den tid skall komma, ja, den „r redan inne, d† sanna
tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty s†dana
tillbedjare vill Fadern hava.
004:024 Gud „r ande, och de som tillbedja m†ste tillbedja i ande och
sanning.½
004:025 Kvinnan sade till honom: ½Jag vet att Messias skall komma, han
som ock kallas Kristus; n„r han kommer, skall han f”rkunna oss
allt.½
004:026 Jesus svarade henne: ½Jag, som talar med dig, „r den du nu
n„mnde.½
004:027 I detsamma kommo hans l„rjungar; och de f”rundrade sig ”ver att
han talade med en kvinna. Dock fr†gade ingen vad han ville
henne, eller varf”r han talade med henne.
004:028 Men kvinnan l„t sin kruka st† och gick in i staden och sade till
folket:
004:029 ½Kommen och sen en man som har sagt mig allt vad jag har
gjort. M†nne icke han „r Messias?½
004:030 D† gingo de ut ur staden och kommo till honom.
004:031 Under tiden b†do l„rjungarna honom och sade: ½Rabbi, tag och
„t.½
004:032 Men han svarade dem: ½Jag har mat att „ta som I icke veten om.½
004:033 D† sade l„rjungarna till varandra: ½Kan v„l n†gon hava burit mat
till honom?½
004:034 Jesus sade till dem: ½Min mat „r att g”ra dens vilja, som har
s„nt mig, och att fullborda hans verk.½
004:035 I s„gen ju att det „nnu „r fyra m†nader innan sk”rdetiden
kommer. Men se, jag s„ger eder: Lyften upp edra ”gon, och sen p†
f„lten, huru de hava vitnat till sk”rd.
004:036 Redan nu f†r den som sk”rdar uppb„ra sin l”n och samla in frukt
till evigt liv; s† kunna den som s†r och den som sk”rdar
tillsammans gl„dja sig.
004:037 Ty h„r sannas det ordet, att en „r den som s†r och en annan den
som sk”rdar.
004:038 Jag har s„nt eder att sk”rda, d„r I icke haven arbetat. Andra
hava arbetat, och I haven f†tt g† in i deras arbete.½

004:039 Och m†nga samariter fr†n den staden kommo till tro p† honom f”r
kvinnans ords skull, d† hon vittnade att han hade sagt henne
allt vad hon hade gjort.
004:040 N„r sedan samariterna kommo till honom, b†de de honom att stanna
kvar hos dem. S† stannade han d„r i tv† dagar.
004:041 Och l†ngt flera kommo d† till tro f”r hans egna ords skull.
004:042 Och de sade till kvinnan: ½Nu „r det icke mer f”r dina ords
skull som vi tro, ty vi hava nu sj„lva h”rt honom, och vi veta
nu att han i sanning „r v„rldens Fr„lsare.½

004:043 Men efter de tv† dagarna gick han d„rifr†n till Galileen.
004:044 Ty Jesus vittnade sj„lv att en profet icke „r aktad i sitt eget
f„dernesland.
004:045 N„r han nu kom till Galileen, togo galil‚erna v„nligt emot
honom, eftersom de hade sett allt vad han hade gjort i Jerusalem
vid h”gtiden. Ocks† de hade n„mligen varit d„r vid h”gtiden.
004:046 S† kom han †ter till Kana i Galileen, d„r han hade gjort vattnet
till vin. I Kapernaum fanns d† en man i konungens tj„nst,
vilkens son l†g sjuk.
004:047 N„r han nu h”rde att Jesus hade kommit fr†n Judeen till
Galileen, begav han sig †stad till honom och bad att han skulle
komma ned och bota hans son; ty denne l†g f”r d”den.
004:048 D† sade Jesus till honom: ½Om I icke sen tecken och under, s†
tron I icke.½
004:049 Mannen sade till honom: ½Herre, kom ned, f”rr„n mitt barn d”r.½
004:050 Jesus svarade honom: ½G†, din son f†r leva.½ D† trodde mannen
det ord som Jesus sade till honom, och gick.
004:051 Och medan han „nnu var p† v„gen hem, m”tte honom hans tj„nare
och sade: ½Din son kommer att leva.½
004:052 D† fr†gade han dem vid vilken timme det hade blivit b„ttre med
honom. De svarade honom: ½I g†r vid den sjunde timmen l„mnade
febern honom.½
004:053 D† m„rkte fadern att det hade skett just den timme d† Jesus sade
till honom: ½Din son f†r leva.½ Och han kom till tro, s† ock
hela hans hus.
004:054 Detta var nu †ter ett tecken, det andra i ordningen som Jesus
gjorde, sedan han hade kommit fr†n Judeen till Galileen.

005:001 D„refter inf”ll en av judarnas h”gtider, och Jesus for upp till
Jerusalem.
005:002 Vid F†rporten i Jerusalem ligger en damm, p† hebreiska kallad
Betesda, och invid den finnas fem pelarg†ngar.
005:003 I dessa l†go m†nga sjuka, blinda, halta, f”rtvinade.
005:004
005:005 D„r fanns nu en man som hade varit sjuk i trettio†tta †r.
005:006 D† Jesus fick se denne, d„r han l†g, och fick veta att han redan
l†ng tid hade varit sjuk, sade han till honom: ½Vill du bliva
frisk?½
005:007 Den sjuke svarade honom: ½Herre, jag har ingen som hj„lper mig
ned i dammen, n„r vattnet har kommit i r”relse; och s† stiger en
annan ditned f”re mig, medan jag „nnu „r p† v„g.½
005:008 Jesus sade till honom: ½St† upp, tag din s„ng och g†.½
005:009 Och strax blev mannen frisk och tog sin s„ng och gick. Men det
var sabbat den dagen.
005:010 D„rf”r sade judarna till mannen som hade blivit botad: ½Det „r
sabbat; det „r icke lovligt f”r dig att b„ra s„ngen.½
005:011 Men han svarade dem: ½Den som gjorde mig frisk, han sade till
mig: 'Tag din s„ng och g†.'½
005:012 D† fr†gade de honom: ½Vem var den mannen som sade till dig att
du skulle taga sin s„ng och g†?½
005:013 Men mannen som hade blivit botad visste icke vem det var; ty
Jesus hade dragit sig undan, eftersom mycket folk var d„r p†
platsen. --
005:014 Sedan tr„ffade Jesus honom i helgedomen och sade till honom:
½Se, du har blivit frisk; synda icke h„refter, p† det att icke
n†got v„rre m† vederfaras dig.½
005:015 Mannen gick d† bort och omtalade f”r judarna, att det var Jesus
som hade gjort honom frisk.
005:016 D„rf”r f”rf”ljde nu judarna Jesus, eftersom han gjorde
s†dant p† sabbaten.
005:017 Men han svarade dem: ½Min Fader verkar „nnu alltj„mt; s† verkar
ock jag.½
005:018 Och d„rf”r stodo judarna „nnu mer efter att d”da honom, eftersom
han icke allenast ville g”ra sabbaten om intet, utan ock kallade
Gud sin Fader och gjorde sig sj„lv lik Gud.

Back to Full Books