The Bible, in Swedish, both Testaments

Part 46 out of 47

fr†n all or„ttf„rdighet, och till att rena †t sig ett
egendomsfolk, som beflitar sig om att g”ra vad gott „r.
002:015 S† skall du tala; och du skall f”rmana och tillr„ttavisa dem med
all myndighet. L†t ingen f”rakta dig.
003:001 L„gg dem p† minnet att de b”ra vara underd†niga ”verheten, dem
som hava myndighet, att de b”ra visa lydnad och vara redo till
allt gott verk,
003:002 att de icke m† sm„da n†gon, icke vara stridslystna, utan vara
fogliga, och att de i allt skola visa sig saktmodiga mot alla
m„nniskor.
003:003 Vi voro ju sj„lva f”rut of”rst†ndiga, oh”rsamma och
vilsefarande, vi voro tr„lar under allahanda beg„relser och
lustar, vi levde i ondska och avund, vi voro v„rda att avskys,
och vi hatade varandra.
003:004 Men n„r Guds, v†r Fr„lsares, godhet och k„rlek till m„nniskorna
uppenbarades,
003:005 d† fr„lste han oss, icke p† grund av r„ttf„rdighetsg„rningar som
vi hade gjort, utan efter sin barmh„rtighet, genom ett bad till
ny f”delse och f”rnyelse i helig ande,
003:006 som han rikligen utg”t ”ver oss genom Jesus Kristus, v†r
Fr„lsare,
003:007 f”r att vi, r„ttf„rdiggjorda genom hans n†d, skulle, s†som v†rt
hopp „r, f† evigt liv till arvedel.

003:008 Detta „r ett fast ord, och jag vill att du med kraft vittnar
h„rom, f”r att de som s„tta tro till Gud m† beflita sig om att
r„tt ut”va goda g„rningar. S†dant „r gott och gagneligt f”r
m„nniskorna.
003:009 Men d†raktiga tvistefr†gor och sl„ktledningshistorier m† du
undfly, s† ock tr„tor och strider om lagen; ty s†dant „r
gagnl”st och f†f„ngligt.
003:010 En man som kommer partis”ndring †stad m† du visa ifr†n dig,
sedan du en eller tv† g†nger har f”rmanat honom;
003:011 ty du vet att en s†dan „r f”rv„nd och beg†r synd, ja, han har
sj„lv f„llt domen ”ver sig.

003:012 N„r jag framdeles s„nder Artemas eller Tykikus till dig, l†t dig
d† angel„get vara att komma till mig i Nikopolis, ty jag har
beslutit att stanna d„r ”ver vintern.
003:013 Senas, den lagkloke, och Apollos m† du med all omsorg utrusta
f”r deras resa, s† att intet fattas dem.
003:014 Och m† j„mv„l v†ra br”der, f”r att icke bliva utan frukt, l„ra
sig att r„tt ut”va goda g„rningar, d„r hj„lp „r av n”den.
003:015 Alla som „ro h„r hos mig h„lsa dig. H„lsa dem som „lska oss i
tron. N†d vare med eder alla.

Book 57 Filemon

001:001 Paulus, Kristi Jesu f†nge, och brodern Timoteus h„lsa Filemon,
v†r „lskade broder och medarbetare,
001:002 och Appfia, v†r syster, och Arkippus, v†r medk„mpe, och den
f”rsamling som kommer tillhopa i ditt hus.
001:003 N†d vare med eder och frid ifr†n Gud, v†r Fader, och Herren
Jesus Kristus.

001:004 Jag tackar min Gud alltid, n„r jag t„nker p† dig i mina b”ner,
001:005 ty jag har h”rt om den k„rlek och den tro som du har till Herren
Jesus, och som du bevisar mot alla de heliga.
001:006 Och min b”n „r att den tro du har gemensam med oss m† visa sig
verksam, i det att du fullt inser huru mycket gott vi hava i
Kristus.
001:007 Ty jag har f†tt mycken gl„dje och hugnad av den k„rlek varmed
du, min broder, har vederkvickt de heligas hj„rtan.

001:008 D„rf”r, fast„n jag med mycken frimodighet i Kristus kunde
befalla dig att g”ra vad du nu b”r g”ra,
001:009 beder jag dig dock hellre d„rom f”r k„rlekens skull -- jag,
s†dan jag nu „r, den gamle Paulus, han som d„rtill nu „r en
Kristi Jesu f†nge;
001:010 ja, jag beder dig f”r min son, den som jag har f”tt i min
f†ngenskap, f”r Onesimus,
001:011 som f”rut var ingalunda var dig till ˝till gagn˝, men som nu „r
b†de dig och mig till stort gagn.

001:012 Denne s„nder jag h„r tillbaka till dig; och n„r jag s† g”r, „r
det s†som s„nde jag †stad mitt eget hj„rta.
001:013 Jag hade v„l sj„lv velat beh†lla honom hos mig, s† att han †
dina v„gnar kunde hava betj„nat mig i den f†ngenskap som jag
utst†r f”r evangelii skull.
001:014 Men utan ditt samtycke ville jag intet g”ra, ty det goda du
gjorde skulle ju icke ske s†som av tv†ng, utan g”ras av fri
vilja.
001:015 N„r han f”r en liten tid blev skild fr†n dig, skedde detta till
„ventyrs just f”r att du skulle f† honom igen f”r alltid,
001:016 nu icke l„ngre s†som en tr„l, utan s†som n†got vida mer „n en
tr„l: s†som en „lskad broder. Detta „r han redan f”r mig i
h”gsta m†tto; huru mycket mer d† f”r dig, han, din broder b†de
efter k”ttet och i Herren!

001:017 Om du allts† h†ller mig f”r din medbroder, s† tag emot honom
s†som du skulle taga emot mig sj„lv.
001:018 Har han gjort dig n†gon or„tt, eller „r han dig n†got skyldig,
s† f”r upp det p† min r„kning.
001:019 Jag, Paulus, skriver h„r med egen hand: ˝Jag skall sj„lv betala
det.˝ Jag skulle ocks† kunna s„ga: ˝F”r upp det p† din r„kning.˝
Ty du har ju en „nnu st”rre skuld till mig, n„mligen -- dig
sj„lv.

001:020 Ja, min broder, m†tte jag ˝f† gagn˝ av dig i Herren! Vederkvick
mitt hj„rta i Kristus.

001:021 Det „r d„rf”r att jag „r viss om din lydaktighet som jag har
skrivit detta till dig. Och jag vet att du kommer att g”ra „nnu
mer „n jag beg„r.

001:022 Och s† till„gger jag: bered dig p† att giva mig h„rb„rge. Jag
hoppas n„mligen att jag genom edra b”ner skall bliva sk„nkt †t
eder.

001:023 Epafras, min medf†nge i Kristus Jesus, h„lsar dig;
001:024 s† g”ra ock Markus, Aristarkus, Demas och Lukas, mina
medarbetare.

001:025 Herrens, Jesu Kristi, n†d vare med eder ande.

Book 58 Hebr‚erna

001:001 Sedan Gud fordom m†nga g†nger och p† m†nga s„tt hade talat till
f„derna genom profeterna,
001:002 har han nu, p† det yttersta av denna tid, talat till oss genom
sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken
han ock har skapat v„rlden.
001:003 Och eftersom denne „r hans h„rlighets †tersken och hans v„sens
avbild och genom sin makts ord b„r allt, har han -- sedan han
hade utf”rt en rening fr†n synderna -- satt sig p† Majest„tets
h”gra sida i h”jden.
001:004 Och han har blivit s† mycket st”rre „n „nglarna som det namn han
har „rvt „r f”rmer „n deras.
001:005 Ty till vilken av „nglarna har han n†gonsin sagt: ˝Du „r min
Son, jag har i dag f”tt dig˝? eller: ˝Jag skall vara hans
Fader, och han skall vara min Son˝?
001:006 Likas† s„ger han, med tanke p† den tid d† han †ter skall l†ta
den f”rstf”dde intr„da i v„rlden: ˝Och alla Guds „nglar skola
tillbedja honom.˝
001:007 Och medan han om „nglarna s„ger: ˝Han g”r sina „nglar till
vindar och sina tj„nare till eldsl†gor˝,
001:008 s„ger han om Sonen: ˝Gud, din tron f”rbliver alltid och
evinnerligen, och r„ttvisans spira „r ditt rikes spira.
001:009 Du har „lskat r„ttf„rdighet och hatat or„ttf„rdighet; d„rf”r, o
Gud, har din Gud smort dig med gl„djens olja mer „n dina
medbr”der˝;
001:010 s† ock: ˝Du, Herre, lade i begynnelsen jordens grund, och
himlarna „ro dina h„nders verk;
001:011 de skola f”rg†s, men du f”rbliver; de skola alla n”tas ut s†som
en kl„dnad,
001:012 och s†som en mantel skall du hoprulla dem; s†som en kl„dnad
skola de ock bytas om. Men du „r densamme, och dina †r skola
icke hava n†gon „nde.˝
001:013 Och till vilken av „nglarna har han n†gonsin sagt: ˝S„tt dig p†
min h”gra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en
fotapall˝?
001:014 Žro de icke allasammans tj„nsteandar, som s„ndas ut till tj„nst
f”r deras skull som skola f† fr„lsning till arvedel?
002:001 D„rf”r b”ra vi s† mycket mer akta p† det som vi hava h”rt, s†
att vi icke g† f”rlorade.
002:002 Ty om det ord som talades genom „nglar blev best†ndande, och all
”vertr„delse och olydnad fick sin r„ttvisa l”n,
002:003 huru skola d† vi kunna undkomma, om vi icke taga vara p† en
s†dan fr„lsning? -- en fr„lsning som ju f”rst f”rkunnades genom
Herren och sedan bekr„ftades f”r oss av dem som hade h”rt honom,
002:004 varj„mte Gud sj„lv ytterligare gav sitt vittnesb”rd genom tecken
och under och allahanda kraftg„rningar, och genom att utdela
helig ande, allt efter sin vilja.
002:005 Ty det var icke under „nglars v„lde som han lade den
tillkommande v„rlden, den som vi tala om.
002:006 D„remot har n†gon n†gonst„des betygat och sagt: ˝Vad „r en
m„nniska, att du t„nker p† henne, eller en m„nniskoson, att du
l†ter dig v†rda om honom?
002:007 En liten tid l„t du honom vara ringare „n „nglarna, men kr”nte
honom sedan med h„rlighet och „ra och satte honom till herre
”ver dina h„nders verk;
002:008 allt lade du under hans f”tter.˝ N„r han underlade honom
allting, undantog han n„mligen intet fr†n att bliva honom
underlagt -- om vi ock „nnu icke se allting vara honom
underlagt.
002:009 Men honom som en liten tid hade blivit gjord ˝ringare „n
„nglarna˝, honom, Jesus, se vi f”r sitt d”dslidandes skull hava
blivit kr”nt med h„rlighet och „ra, f”r att det genom Guds n†d
skulle komma alla till godo att han smakade d”den.
002:010 Ty den f”r vilkens skull allting „r, och genom vilken allting
„r, honom h”vdes det, att n„r han ville f”ra m†nga sina barn
till h„rlighet, genom lidanden fullkomna deras fr„lsnings
h”vding.
002:011 Han som helgar och de som bliva helgade hava n„mligen alla en
och samme Fader. F”rdenskull blyges han icke f”r att kalla dem
br”der;
002:012 han s„ger ju: ˝Jag skall f”rkunna ditt namn f”r mina br”der,
mitt i f”rsamlingen skall jag prisa dig˝;
002:013 s† ock: ˝Jag vill s„tta min f”rtr”stan till honom˝; s† ock: ˝Se
h„r „ro jag och barnen som Gud har givit mig.˝
002:014 D† nu barnen hade blivit delaktiga av k”tt och blod, blev ock
han p† ett liknande s„tt delaktig d„rav, f”r att han genom sin
d”d skulle g”ra dens makt om intet, som hade d”den i sitt v†ld,
det „r dj„vulen,
002:015 och g”ra alla dem fria, som av fruktan f”r d”den hela sitt liv
igenom hade varit hemfallna till tr„ldom.
002:016 Ty det „r ju icke „nglar som han tager sig an; det „r Abrahams
s„d som han tager sig an.
002:017 D„rf”r m†ste han i allt bliva lik sina br”der, f”r att han
skulle bliva barmh„rtig och en trogen ”verstepr„st i sin tj„nst
inf”r Gud, till att f”rsona folkets synder.
002:018 Ty d„rigenom att han har lidit, i det han sj„lv blev frestad,
kan han hj„lpa dem som frestas.
003:001 D„rf”r, I helige br”der, I som haven blivit delaktiga av en
himmelsk kallelse, skolen I akta p† v†r bek„nnelses apostel och
”verstepr„st, Jesus,
003:002 huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses
var ˝trogen i hela hans hus˝.
003:003 Ty han har blivit aktad v„rdig s† mycket st”rre h„rlighet „n
Moses, som uppbyggaren av ett hus †tnjuter st”rre „ra „n sj„lva
huset.
003:004 Vart och ett hus bygges ju av n†gon, men Gud „r den som har
byggt allt.
003:005 Och v„l var Moses ˝trogen i hela hans hus˝, s†som ˝tj„nare˝,
till ett vittnesb”rd om vad som framdeles skulle f”rkunnas;
003:006 men Kristus var trogen s†som ˝son˝, en son satt ”ver hans
hus. Och hans hus „ro vi, s†framt vi intill „nden h†lla fast v†r
frimodighet och v†r ber”mmelse i hoppet.
003:007 S† s„ger den helige Ande: ˝I dag, om I f†n h”ra hans r”st,
003:008 m†n I icke f”rh„rda edra hj„rtan, s†som n„r de f”rbittrade mig
p† frestelsens dag i ”knen,
003:009 d„r edra f„der frestade mig och pr”vade mig, fast„n de hade sett
mina verk i fyrtio †r.
003:010 D„rf”r blev jag f”rt”rnad p† det sl„ktet och sade: 'Alltid fara
de vilse med sina hj„rtan.' Men de ville icke veta av mina
v„gar.
003:011 S† svor jag d† i min vrede: De skola icke komma in i min vila.˝
003:012 Sen d„rf”r till, mina br”der, att icke hos n†gon bland eder
finnes ett ont otroshj„rta, s† att han avfaller fr†n den levande
Guden,
003:013 utan f”rmanen varandra alla dagar, s† l„nge det heter ˝i dag˝,
p† det att ingen av eder m† bliva f”rh„rdad genom syndens makt
att bedraga.
003:014 Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, s†framt vi eljest intill
„nden h†lla fast v†r f”rsta tillf”rsikt.
003:015 N„r det nu s„ges: ˝I dag, om I f†n h”ra hans r”st, m†n I icke
f”rh„rda edra hj„rtan, s†som n„r de f”rbittrade mig˝,
003:016 vilka voro d† de som f”rbittrade honom, fast„n de hade h”rt hans
ord? Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur
Egypten?
003:017 Och vilka voro de som han var f”rt”rnad p† i fyrtio †r? Var det
icke de som hade syndat, de ˝vilkas kroppar f”llo i ”knen˝?
003:018 Och vilka g„llde den ed som han svor, att de ˝icke skulle komma
in i hans vila˝, vilka, om icke dem som hade varit oh”rsamma?
003:019 S† se vi d† att det var f”r otros skull som de icke kunde komma
ditin.
004:001 Eftersom nu ett l”fte att f† komma in i hans vila „nnu st†r
kvar, m† vi allts† med fruktan se till, att icke n†gon bland
eder en g†ng befinnes hava blivit efter p† v„gen.
004:002 Ty det glada budskapet hava vi mottagit s†v„l som de; men f”r
dem blev det l”ftesord de fingo h”ra till intet gagn, eftersom
det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som h”rde det.
004:003 Vi som hava kommit till tro, vi f† ju komma in i vilan. Det
heter ocks†: ˝S† svor jag d† i min vrede: De skola icke komma in
i min vila˝, och detta fast„n hans verk stodo d„r f„rdiga allt
ifr†n den tid d† v„rlden var skapad.
004:004 Ty om den sjunde dagen heter det n†gonst„des s†: ˝Och Gud vilade
p† sjunde dagen fr†n alla sina verk˝;
004:005 h„r †ter heter det: ˝De skola icke komma in i min vila.˝
004:006 Eftersom det allts† st†r kvar att n†gra skola f† komma in i den,
och eftersom de som f”rst mottogo det glada budskapet f”r sin
oh”rsamhets skull icke kommo ditin,
004:007 s† best„mmer han genom ordet ˝i dag˝ †ter en viss dag, nu d† han
s† l†ng tid d„refter s„ger hos David, s†som f”rut „r n„mnt: ˝I
dag, om I f†n h”ra hans r”st, m†n I icke f”rh„rda edra hj„rtan.˝
004:008 Ty om Josua hade f”rt dem in i vilan, s† skulle Gud icke hava
talat om en annan, senare dag.
004:009 Allts† st†r en sabbatsvila „nnu †ter f”r Guds folk.
004:010 Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila fr†n
sina verk, likasom Gud fr†n sina.
004:011 S† l†tom oss nu med all flit str„va efter att f† komma in i den
vilan, f”r att ingen m†, s†som de, falla och bliva ett varnande
exempel p† oh”rsamhet.
004:012 Ty Guds ord „r levande och kraftigt och skarpare „n n†got
tveeggat sv„rd, och tr„nger igenom, s† att det †tskiljer sj„l
och ande, m„rg och ben; och det „r en domare ”ver hj„rtats
upps†t och tankar.
004:013 Intet skapat „r f”rdolt f”r honom, utan allt ligger blottat och
uppenbart f”r hans ”gon; och inf”r honom skola vi g”ra
r„kenskap.
004:014 Eftersom vi nu hava en stor ”verstepr„st, som har farit upp
genom himlarna, n„mligen Jesus, Guds Son, s† l†tom oss h†lla
fast vid bek„nnelsen.
004:015 Ty vi hava icke en s†dan ”verstepr„st som ej kan hava medlidande
med v†ra svagheter, utan en som har varit frestad i allting,
likasom vi, dock utan synd.
004:016 L†tom oss d„rf”r med frimodighet g† fram till n†dens tron, f”r
att vi m† undf† barmh„rtighet och finna n†d, till hj„lp i r„tt
tid.
005:001 Ty var och en som skall bliva ”verstepr„st uttages bland
m„nniskor och tills„ttes f”r att till m„nniskors b„sta g”ra
tj„nst inf”r Gud, genom att framb„ra g†vor och offer f”r synder.
005:002 Och han kan hava undseende med de okunniga och vilsefarande,
just d„rf”r att han sj„lv „r beh„ftad med svaghet
005:003 och, f”r denna sin svaghets skull, m†ste offra f”r sina egna
synder likav„l som f”r folkets.
005:004 Och ingen tager sig sj„lv denna v„rdighet, utan han m†ste, s†som
Aron, kallas d„rtill av Gud.
005:005 S† tog sig icke heller Kristus sj„lv „ran att bliva
”verstepr„st, utan den „ran tillf”ll honom genom den som sade
till honom: ˝Du „r min Son, jag har i dag f”tt dig˝,
005:006 likasom han ock p† ett annat st„lle s„ger: ˝Du „r en pr„st till
evig tid, efter Melkisedeks s„tt.˝
005:007 Och med starkt rop och t†rar frambar han, under sitt k”tts
dagar, b”ner och †kallan till den som kunde fr„lsa honom fr†n
d”den; och han blev b”nh”rd och tagen ur sin †ngest.
005:008 S† l„rde han, fast„n han var ˝Son˝, lydnad genom sitt lidande;
005:009 och n„r han hade blivit fullkomnad, blev han, f”r alla dem som
„ro honom lydiga, upphovet till evig fr„lsning
005:010 och h„lsades av Gud s†som ”verstepr„st ˝efter Melkisedeks s„tt˝.
005:011 H„rom hava vi mycket att s„ga, mycket som „r sv†rt att g”ra
tydligt i ord, eftersom I haven blivit s† tr”ga till att h”ra.
005:012 Ty fast„n det kunde vara p† tiden att I sj„lva voren l„rare,
beh”ves det snarare att man nu †ter undervisar eder i de allra
f”rsta grunderna av Guds ord; det har kommit d„rh„n med eder,
att I beh”ven mj”lk i st„llet f”r stadig mat.
005:013 Men om n†gon „r s†dan att han „nnu m†ste leva av mj”lk, d† „r
han oskicklig att f”rst† en undervisning om r„ttf„rdighet; han
„r ju „nnu ett barn.
005:014 Ty den stadiga maten tillh”r de fullmogna, dem som genom vanan
hava sina sinnen ”vade till att skilja mellan gott och ont.
006:001 L†tom oss d„rf”r l„mna bakom oss de f”rsta grunderna av l„ran om
Kristus och g† fram†t mot det som h”r till fullkomningen; l†tom
oss icke †ter l„gga grunden med b„ttring fr†n d”da g„rningar och
med tro p† Gud,
006:002 med undervisning om dop och handp†l„ggning, om de d”das
uppst†ndelse och en evig dom.
006:003 Ja, detta vilja vi g”ra, s†framt Gud eljest tillst„djer det.
006:004 Ty dem till vilka ljuset en g†ng har kommit, och som hava smakat
den himmelska g†van och blivit delaktiga av helig ande,
006:005 och som hava f†tt smaka det goda gudsordet och den tillkommande
tids†lderns krafter,
006:006 men som „nd† hava avfallit -- dem „r det om”jligt att †terf”ra
till ny b„ttring, eftersom de p† nytt korsf„sta Guds Son †t sig
och uts„tta honom f”r bespottelse.
006:007 Det „r ju s†, att den jord som indricker regnet, n„r det titt
och ofta str”mmar ned d„r”ver, och som framalstrar v„xter, dem
till gagn f”r vilkas r„kning den brukas, den jorden f†r
v„lsignelse fr†n Gud.
006:008 Den †ter som b„r t”rne och tistel, den „r ingenting v„rd och „r
f”rbannelsen n„ra, och slutet bliver att den avbr„nnes med eld.
006:009 Men i fr†ga om eder, I „lskade, „ro vi vissa om vad b„ttre „r,
och vad som l„nder till fr„lsning, om vi ock nu tala p† detta
s„tt.
006:010 Ty Gud „r icke or„ttvis, s† att han f”rg„ter vad I haven verkat,
och vilken k„rlek I bevisaden mot hans namn, d† I tj„naden de
heliga, s†som I „nnu g”ren.
006:011 Men v†r †stundan „r att var och en av eder visar samma nit att
intill „nden bevara full visshet i sitt hopp,
006:012 s† att I icke bliven tr”ga, utan bliven efterf”ljare †t dem som
genom tro och t†lamod f† till arvedel vad utlovat „r.
006:013 Ty n„r Gud gav l”ftet †t Abraham, svor han vid sig sj„lv --
eftersom han icke hade n†gon h”gre att sv„rja vid --
006:014 och sade: ˝Sannerligen, jag skall rikligen v„lsigna dig och
storligen f”r”ka dig.˝
006:015 Och n„r denne t†ligt f”rbidade, fick han s† vad utlovat var.
006:016 M„nniskor sv„rja ju vid den som „r h”gre „n de, och eden tj„nar
dem till bekr„ftelse och g”r en „nde p† all tvist.
006:017 D„rf”r, n„r Gud ville f”r dem som skulle f† till arvedel vad
l”ftet innebar „nnu kraftigare bevisa oryggligheten av sitt
r†dslut, lade han d„rtill en ed.
006:018 S† skulle vi genom tv† oryggliga utsagor, i vilka Gud om”jligen
kunde ljuga, undf† en kraftig uppmuntran, vi som hava s”kt v†r
r„ddning i att h†lla fast vid det hopp som ligger framf”r oss.
006:019 I det hoppet hava vi ett s„kert och fast sj„lens ankare, som n†r
innanf”r f”rl†ten,
006:020 dit Jesus, s†som v†r f”rel”pare, har g†tt in f”r oss, i det han
blev en ”verstepr„st ˝efter Melkisedeks s„tt, till evig tid˝.
007:001 Denne Melkisedek, som var konung i Salem och pr„st †t Gud den
H”gste -- han som gick Abraham till m”tes, n„r denne var stadd
p† †terv„gen, sedan han hade slagit konungarna, och som
v„lsignade honom,
007:002 varvid Abraham † sin sida gav honom tionde av allt; denne, som
n„r man uttyder vad han kallas, „r f”rst och fr„mst
˝r„ttf„rdighetens konung˝, men d„rj„mte ock ˝Salems konung˝, det
„r ˝fridens konung˝,
007:003 denne som st†r d„r utan fader, utan moder och utan sl„ktledning,
utan begynnelse p† sina dagar och utan „nde p† sitt liv och
likst„lles med Guds Son -- denne f”rbliver en pr„st f”r
best„ndigt.
007:004 Och sen nu huru stor han „r, denne †t vilken v†r stamfader
Abraham gav tionde av det f”rn„msta bytet.
007:005 Medan de av Levi s”ner, som undf† pr„st„mbetet, hava befallning
att enligt lagen taga tionde av folket, det „r av sina br”der,
fast„n dessa hava utg†tt fr†n Abrahams l„nd,
007:006 tog denne, som icke var av deras sl„kt, tionde av Abraham och
v„lsignade honom, densamme som hade f†tt l”ftena.
007:007 Nu l„r ingen kunna neka att det pl„gar vara den ringare som
mottager v„lsignelse av den som st†r h”gre.
007:008 Och medan det h„r „r d”dliga m„nniskor som taga tionde, „r det
d„r en som f†r det vittnesb”rdet att han f”rbliver levande.
007:009 Genom Abraham har p† visst s„tt ocks† Levi, som tager tionde,
f†tt giva tionde;
007:010 ty han var „nnu i sin stamfaders l„nd, n„r Melkisedek gick denne
till m”tes.
007:011 Vore det nu s†, att fullkomning kunde vinnas genom det levitiska
pr„stad”met -- och p† detta var ju folkets lagstiftning byggd --
varf”r hade det d† beh”vts att en pr„st av annat slag, ˝efter
Melkisedeks s„tt˝, skulle uppst†, en som icke n„mnes ˝efter
Arons s„tt˝?
007:012 (Om pr„stad”met f”r„ndras, m†ste ju med n”dv„ndighet ocks† lagen
f”r„ndras.)
007:013 Den som detta s„ges om h”rde n„mligen till en annan stam, en
stam fr†n vilken ingen har utg†tt, som har gjort tj„nst vid
altaret.
007:014 Ty det „r en k„nd sak att han som „r v†r Herre har tr„tt fram ur
Juda stam; och med avseende p† den har Moses icke talat n†got om
pr„ster.
007:015 Och „nnu mycket tydligare blir detta, d† nu en pr„st av annat
slag uppst†r, lik Melkisedek d„ri,
007:016 att han har blivit pr„st icke p† grund av en lag som stadgar
h„rstamning efter k”ttet, utan p† grund av en kraft som kommer
av of”rg„ngligt liv.
007:017 Han f†r n„mligen det vittnesb”rdet: ˝Du „r en pr„st till evig
tid, efter Melkisedeks s„tt.˝
007:018 S† upph„ves nu visserligen en f”reg†ende stadga, d„rf”r att den
var svag och gagnl”s --
007:019 eftersom lagen icke kunde †stadkomma n†got fullkomligt -- men
ett b„ttre hopp s„ttes i st„llet, ett hopp genom vilket vi f†
nalkas Gud.
007:020 Och i s† m†tto som detta icke har kommit till st†nd utan edlig
bekr„ftelse -- det „r n„mligen s†, att medan de andra hava
blivit pr„ster utan edlig bekr„ftelse,
007:021 har denne blivit det med s†dan bekr„ftelse, genom den som sade
till honom: ˝Herren har svurit och skall icke †ngra sig: 'Du „r
en pr„st till evig tid'˝ --
007:022 i s† m†tto „r ocks† det f”rbund b„ttre, som har Jesus till
l”ftesman.
007:023 Och medan de f”rra pr„sterna hava m†st bliva flera, d„rf”r att
de genom d”den hindrades fr†n att f”rbliva i sin tj„nst,
007:024 har d„remot denne ett of”rg„ngligt pr„stad”me, eftersom han
f”rbliver ˝till evig tid˝.
007:025 D„rf”r kan han ock till fullo fr„lsa dem som genom honom komma
till Gud, ty han lever alltid f”r att mana gott f”r dem.
007:026 En s†dan ”verstepr„st h”vdes oss ocks† att hava, en som vore
helig, oskyldig, obesmittad, skild fr†n syndare och upph”jd ”ver
himmelen,
007:027 en som icke var dag beh”vde framb„ra offer, s†som de andra
”verstepr„sterna, f”rst f”r sina egna synder och sedan f”r
folkets; detta gjorde han n„mligen en g†ng f”r alla, n„r han
offrade sig sj„lv.
007:028 Ty lagen ins„tter till ”verstepr„ster m„nniskor som „ro
beh„ftade med svaghet, men det l”ftesord, som efter lagens
utgivande gavs under edlig bekr„ftelse, ins„tter en ˝Son˝ som „r
fullkomnad ˝till evig tid˝.
008:001 Men en huvudpunkt i vad vi vilja s„ga „r detta: Vi hava en
”verstepr„st som sitter p† h”gra sidan om Majest„tets tron i
himmelen,
008:002 f”r att g”ra tj„nst i det allraheligaste, i det sannskyldiga
tabernaklet, vilket Herren har uppr„ttat, och icke n†gon
m„nniska.
008:003 Ty var och en som bliver ”verstepr„st tills„ttes f”r att
framb„ra g†vor och offer; d„rf”r m†ste ocks† denne hava n†got
att framb„ra.
008:004 Om han nu vore p† jorden, s† vore han icke ens pr„st, d† andra
d„r finnas, som efter lagens bud hava att framb„ra g†vorna,
008:005 i det att de tj„na i den helgedom som „r en avbild och en skugga
av den himmelska. Om en s†dan fick ock Moses befallning genom en
uppenbarelse, n„r han skulle f”rf„rdiga tabernaklet. ˝Se till˝,
heter det, ˝att du g”r allt efter den m”nsterbild som har blivit
dig visad p† berget.˝
008:006 Men nu har denne f†tt ett s† mycket f”rn„mligare „mbete, som han
„r medlare f”r ett b„ttre f”rbund, vars ordning vilar p† b„ttre
l”ften.
008:007 Ty om det f”rra f”rbundet hade varit utan brist, s† skulle v„l
plats icke hava s”kts f”r ett annat.
008:008 Men nu f”rebr†r Gud dem och s„ger: ˝Se, dagar skola komma, s„ger
Herren, d† jag skall sluta ett nytt f”rbund med Israels hus och
med Juda hus;
008:009 icke ett s†dant f”rbund som det jag gjorde med deras f„der, p†
den dag d† jag tog dem vid handen till att f”ra dem ut ur
Egyptens land. Ty de f”rblevo icke i mitt f”rbund, och d„rf”r
fr†gade icke heller jag efter dem, s„ger Herren.
008:010 Nej, detta „r det f”rbund som jag skall sluta med Israels hus i
kommande dagar, s„ger Herren: Jag skall l„gga mina lagar i deras
sinnen, och i deras hj„rtan skall jag skriva dem, och jag skall
vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.
008:011 D† skall den ene medborgaren aldrig beh”va undervisa den andre,
icke den ene brodern den andre och s„ga: 'L„r k„nna Herren'; ty
de skola alla k„nna mig, fr†n den minste bland dem till den
st”rste.
008:012 Ty jag skall i n†d f”rl†ta deras missg„rningar, och deras synder
skall jag aldrig mer komma ih†g.˝
008:013 N„r han s„ger ˝ett nytt f”rbund˝, har han d„rmed givit till
k„nna att det f”rra „r f”r†ldrat; men det som f”r†ldras och
bliver gammalt, det „r n„ra att f”rsvinna.
009:001 Nu hade visserligen ocks† det f”rra f”rbundet sina
gudstj„nststadgar och sin jordiska helgedom.
009:002 Ty i tabernaklet inr„ttades ett fr„mre rum, vari stodo
ljusstaken och bordet med sk†debr”den; och detta rum kallas ˝det
heliga˝.
009:003 Men bakom den andra f”rl†ten var ett annat rum i tabernaklet,
ett som kallas ˝det allraheligaste˝,
009:004 med ett gyllene r”kelsealtare och f”rbundets ark, p† alla sidor
”verdragen med guld. I denna f”rvarades ett gyllene „mbar med
mannat, s† ock Arons stav, som hade gr”nskat, och d„rtill
f”rbundets tavlor.
009:005 D„rovanp† stodo h„rlighetskeruber, som ”verskyggde
n†dastolen. Men om vart s„rskilt av dessa f”rem†l „r nu icke
tillf„lle att tala.
009:006 S† blev detta inr„ttat. Och i det fr„mre tabernakelrummet g†
pr„sterna st„ndigt in och f”rr„tta vad som h”r till
gudstj„nsten,
009:007 men i det andra g†r allenast ”verstepr„sten in en g†ng om †ret,
och d† aldrig utan blod; och han framb„r blodet f”r sig sj„lv
och f”r folkets oupps†tliga synder.
009:008 D„rmed giver den helige Ande till k„nna att v„gen till det
allraheligaste „nnu icke har blivit uppenbarad, s† l„nge det
fr„mre tabernakelrummet fortfarande „ger best†nd.
009:009 Ty detta „r en sinnebild som avser den nuvarande tiden, och i
enlighet h„rmed framb„ras g†vor och offer, vilka dock icke kunna
fullkomna, efter samvetets krav, den som f”rr„ttar sin
gudstj„nst,
009:010 utan allenast „ro utv„rtes stadgar -- de s†v„l som
f”reskrifterna om mat och dryck och allahanda tvagningar --
stadgar p†lagda intill dess tiden vore inne f”r en b„ttre
ordning.
009:011 Men Kristus kom s†som ”verstepr„st f”r det tillkommande goda;
och genom det st”rre och fullkomligare tabernakel som icke „r
gjort med h„nder, det „r, som icke tillh”r den skapelse som nu
„r,
009:012 gick han, icke med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget
blod, en g†ng f”r alla in i det allraheligaste och vann en evig
f”rlossning.
009:013 Ty om redan blod av bockar och tjurar och aska av en ko, st„nkt
p† dem som hava blivit orenade, helgar till utv„rtes renhet,
009:014 huru mycket mer skall icke Kristi blod -- d† han nu genom evig
ande har framburit sig sj„lv s†som ett felfritt offer †t Gud --
rena v†ra samveten fr†n d”da g„rningar till att tj„na den
levande Guden!
009:015 S† „r han medlare f”r ett nytt f”rbund, p† det att de som voro
kallade skulle f† det utlovade eviga arvet, d„rigenom att en led
d”den till f”rlossning ifr†n ”vertr„delserna under det f”rra
f”rbundet.
009:016 Ty d„r ett testamente finnes, d„r m†ste det styrkas att den som
har gjort testamentet „r d”d.
009:017 F”rst genom d”den bliver ju ett testamente giltigt, varemot det
icke „ger g„llande kraft, s† l„nge den som har gjort det „nnu
lever.
009:018 D„rf”r har icke heller det f”rra f”rbundet blivit invigt utan
blod.
009:019 Ty sedan alla buden, s†som de lyda i lagen, hade blivit av Moses
kungjorda f”r allt folket, tog han blod av kalvar och bockar,
tillika med vatten och r”d ull och isop, och best„nkte s†v„l
sj„lva boken som allt folket
009:020 och sade: ˝Detta „r f”rbundets blod, det f”rbunds som Gud har
stadgat f”r eder.˝
009:021 Likaledes st„nkte han ock blod p† tabernaklet och p† alla de
ting som h”rde till gudstj„nsten.
009:022 S† renas enligt lagen n„stan allting med blod, och utan att blod
utgjutes gives ingen f”rl†telse.
009:023 Allts† var det n”dv„ndigt att avbilderna av de himmelska tingen
renades genom s†dana medel; men de himmelska tingen sj„lva m†ste
renas genom b„ttre offer „n dessa.
009:024 Ty Kristus har icke g†tt in i ett allraheligaste som „r gjort
med h„nder, och som allenast „r en efterbildning av det
sannskyldiga, utan han har g†tt in i sj„lva himmelen, f”r att nu
tr„da fram inf”r Guds ansikte, oss till godo.
009:025 Ej heller har han g†tt ditin, f”r att m†nga g†nger offra sig
sj„lv, s†som ”verstepr„sten †r efter †r g†r in i det
allraheligaste, med blod som icke „r hans eget.
009:026 Han hade annars m†st lida m†nga g†nger allt ifr†n v„rldens
begynnelse. I st„llet har han uppenbarats en enda g†ng, nu vid
tidernas „nde, f”r att genom offret av sig sj„lv utpl†na synden.
009:027 Och s†som det „r m„nniskorna f”relagt att en g†ng d” och sedan
d”mas,
009:028 s† skall Kristus, sedan han en g†ng har blivit offrad f”r att
b„ra m†ngas synder, f”r andra g†ngen, utan synd, l†ta sig ses av
dem som bida efter honom, till fr„lsning.

010:001 Ty lagen inneh†ller en skugga av det tillkommande goda, men
framst„ller icke tingen i deras verkliga gestalt; d„rf”r kan den
aldrig genom de offer som st„ndigt framb„ras, †r efter †r p†
samma s„tt, fullkomna dem som framtr„da med s†dana.
010:002 Annars skulle man v„l hava upph”rt att offra, d† ju de som s†
f”rr„ttade sin gudstj„nst icke mer kunde veta med sig n†gon
synd, sedan de en g†ng hade blivit renade.
010:003 Men just i offren ligger en †rlig p†minnelse om synd.
010:004 Ty om”jligt „r att tjurars och bockars blod skulle kunna
borttaga synder.
010:005 D„rf”r s„ger han vid sitt intr„de i v„rlden: ˝Slaktoffer och
spisoffer beg„rde du icke, men en kropp beredde du †t mig;
010:006 i br„nnoffer och syndoffer fann du icke behag.
010:007 D† sade jag: 'Se, jag kommer -- i bokrullen „r skrivet om mig --
f”r att g”ra din vilja, o Gud.'˝
010:008 Sedan han f”rst har sagt: ˝Slaktoffer och spisoffer, br„nnoffer
och syndoffer beg„rde du icke, och i s†dana fann du icke behag˝
-- och dock framb„ras de efter lagen --
010:009 s„ger han vidare: ˝Se, jag kommer f”r att g”ra din vilja.˝ S†
tager han bort det f”rra, f”r att s„tta det andra i st„llet.
010:010 Och i kraft av denna ˝vilja˝ hava vi blivit helgade, d„rigenom
att Jesu Kristi ˝kropp˝ en g†ng f”r alla har blivit offrad.
010:011 Och alla andra pr„ster st† dag efter dag i sin tj„nst och
framb„ra g†ng p† g†ng enahanda offer, som dock aldrig kunna
borttaga synder;
010:012 men sedan denne har framburit ett enda offer f”r synderna,
sitter han f”r best„ndigt p† Guds h”gra sida
010:013 och v„ntar nu allenast p† att ˝hans fiender skola bliva lagda
honom till en fotapall˝.
010:014 Ty med ett enda offer har han f”r best„ndigt fullkomnat dem som
bliva helgade.
010:015 H„rom vittnar j„mv„l den helige Ande f”r oss. Ty sedan Herren
hade sagt:
010:016 ˝Detta „r det f”rbund som jag skall sluta med dem i kommande
dagar˝, s„ger han: ˝Jag skall l„gga mina lagar i deras hj„rtan,
och i deras sinnen skall jag skriva dem˝;
010:017 och vidare: ˝Deras synder och deras or„ttf„rdiga g„rningar skall
jag aldrig mer komma ih†g.˝
010:018 Men d„r f”rl†telse f”r dessa „r given, d„r beh”ves icke mer
n†got offer f”r synd.
010:019 Eftersom vi nu, mina br”der, hava en fast tillf”rsikt att f† g†
in i det allraheligaste i och genom Jesu blod,
010:020 i det att han †t oss har invigt en ny och levande v„g ditin
genom f”rl†ten -- det „r genom sitt k”tt --
010:021 och eftersom vi hava en stor ”verstepr„st ”ver Guds hus,
010:022 s† l†tom oss med uppriktiga hj„rtan g† fram i full trosvisshet,
best„nkta till v†ra hj„rtan och d„rigenom renade fr†n ett ont
samvete, och till kroppen tvagna med rent vatten.
010:023 L†tom oss oryggligt h†lla fast vid hoppets bek„nnelse, ty den
som har givit oss l”ftet, han „r trofast.
010:024 Och l†tom oss akta p† varandra f”r att uppliva varandra till
k„rlek och goda g„rningar;
010:025 l†tom oss icke ”vergiva v†r f”rsamlingsgemenskap, s†som somliga
hava f”r sed, utan m† vi f”rmana varandra -- detta s† mycket mer
som I sen huru ˝dagen˝ nalkas.
010:026 Ty om vi med ber†tt mod synda, sedan vi hava undf†tt kunskapen
om sanningen, s† †terst†r icke mer n†got offer f”r v†ra synder,
010:027 utan allenast en f”rskr„cklig v„ntan p† dom och gl”den av en eld
som skall f”rt„ra motst†ndarna.
010:028 Den som f”raktar Moses' lag, han skall ˝efter tv† eller tre
vittnens utsago˝ d”das utan barmh„rtighet;
010:029 huru mycket sv†rare straff tron I icke d† att den skall anses
v„rd, som f”rtrampar Guds Son och aktar f”rbundets blod f”r
orent -- det i vilket han har blivit helgad -- och som sm„dar
n†dens Ande!
010:030 Vi veta ju vem han „r som sade: ˝Min „r h„mnden; jag skall
vederg„lla det˝, och †ter: ˝Herren skall d”ma sitt folk.˝
010:031 Det „r f”rskr„ckligt att falla i den levande Gudens h„nder.
010:032 Men kommen ih†g den f”rg†ngna tiden, d† I, sedan ljuset hade
kommit till eder, st†ndaktigt uth„rdaden m†ngen lidandets kamp
010:033 och dels sj„lva genom sm„lek och misshandling bleven gjorda till
ett sk†despel f”r v„rlden, dels leden med andra som fingo
genomg† s†dant.
010:034 Ty I haven delat de f†ngnas lidanden och med gl„dje underkastat
eder att bliva ber”vade edra „godelar. I vissten n„mligen att I
haven en egendom som „r b„ttre och bliver best†ndande.
010:035 S† kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor
l”n.
010:036 I beh”ven n„mligen st†ndaktighet f”r att kunna g”ra Guds vilja
och f† vad utlovat „r.
010:037 Ty ˝„nnu en helt liten tid, s† kommer den som skall komma, och
han skall icke dr”ja;
010:038 och min r„ttf„rdige skall leva av tro. Men om n†gon drager sig
undan, s† finner min sj„l icke behag i honom˝.
010:039 Dock, vi h”ra icke till dem som draga sig undan, sig sj„lva till
f”rd„rv; vi h”ra till dem som tro och s† vinna sina sj„lar.
011:001 Men tron „r en fast tillf”rsikt om det som man hoppas, en
”vertygelse om ting som man icke ser.
011:002 P† grund av den fingo ju de gamle sitt vittnesb”rd.
011:003 Genom tron f”rst† vi att v„rlden har blivit fullbordad genom ett
ord av Gud, s† att det man ser icke har blivit till av n†got
synligt.
011:004 Genom tron frambar Abel †t Gud ett b„ttre offer „n Kain, och
genom den fick han det vittnesb”rdet att han var r„ttf„rdig, i
det Gud sj„lv gav vittnesb”rd om hans offerg†vor; och genom tron
talar han „nnu, fast„n han „r d”d.
011:005 Genom tron togs Enok bort, f”r att han icke skulle se d”den; och
˝man s†g honom icke mer, ty Gud tog honom bort˝. F”rr„n han togs
bort, fick han n„mligen det vittnesb”rdet att han hade t„ckts
Gud;
011:006 men utan tro „r det om”jligt att t„ckas Gud. Ty den som vill
komma till Gud m†ste tro att han „r till, och att han l”nar dem
som s”ka honom.
011:007 Genom tron var det som Noa, sedan han hade f†tt uppenbarelse om
n†got som man „nnu icke s†g, i from f”rtr”stan byggde en ark f”r
att r„dda sitt hus; och genom den blev han v„rlden till dom och
fick till arvedel den r„ttf„rdighet som h”r tron till.
011:008 Genom tron var Abraham lydig, n„r han blev kallad, och han drog
s† ut till det land som han skulle f† till arvedel; han drog ut,
fast„n han icke visste vart han skulle komma.
011:009 Genom tron bosatte han sig s†som fr„mling i det utlovade landet,
likasom i ett fr„mmande land, och bodde i t„lt med Isak och
Jakob, som voro hans medarvingar till samma l”fte.
011:010 Ty han v„ntade p† ˝staden med de fasta grundvalarna˝, vars
byggm„stare och skapare „r Gud.
011:011 Genom tron fick j„mv„l Sara, fast„n ”ver†rig, kraft att bliva
stammoder f”r en avkomma, i det hon h”ll den f”r trov„rdig, som
hade givit l”ftet.
011:012 D„rf”r f”ddes ock av en och samme man, en som var s† gott som
d”d, avkomlingar ˝s† talrika som stj„rnorna p† himmelen och som
sanden p† havets strand, som man icke kan r„kna˝.
011:013 I tron dogo alla dessa, innan de „nnu hade f†tt vad utlovat var;
de hade allenast sett det i fj„rran och hade h„lsat det och
bek„nt sig vara ˝g„ster och fr„mlingar˝ p† jorden.
011:014 De som s† tala giva ju d„rmed till k„nna att de s”ka efter ett
f„dernesland.
011:015 Och om de hade menat det land som de hade g†tt ut ifr†n, s† hade
de haft tillf„lle att v„nda tillbaka dit.
011:016 Men nu stod deras h†g till ett b„ttre, n„mligen det
himmelska. D„rf”r blyges icke Gud f”r att kallas deras Gud; ty
han har berett †t dem en stad.
011:017 Genom tron var det som Abraham frambar Isak s†som offer, n„r han
blev satt p† prov; ja, sin ende son frambar han s†som offer, han
som hade mottagit l”ftena,
011:018 han till vilken det hade blivit sagt: ˝Genom Isak „r det som s„d
skall uppkallas efter dig.˝
011:019 Ty han t„nkte p† att Gud var m„ktig att till och med uppv„cka
fr†n de d”da; fr†n de d”da fick han honom ock tillbaka,
liknelsevis talat.
011:020 Genom tron gav j„mv„l Isak sin v„lsignelse †t Jakob och Esau f”r
kommande tider.
011:021 Genom tron v„lsignade den d”ende Jakob Josefs b†da s”ner och
tillbad, lutad mot „ndan av sin stav.
011:022 Genom tron talade Josef, n„r han l†g f”r d”den, om Israels barns
utt†g och gav befallning om vad som skulle g”ras med hans ben.
011:023 Genom tron blev Moses vid sin f”delse dold av sina f”r„ldrar och
h”lls av dem g”md i tre m†nader, eftersom de s†go att ˝det var
ett vackert barn˝; och de l„to icke f”rskr„cka sig av konungens
p†bud.
011:024 Genom tron f”rsm†dde Moses, sedan han hade blivit stor, att
kallas Faraos dotterson.
011:025 Han ville hellre utst† lidande med Guds folk „n f”r en kort tid
leva i syndig njutning;
011:026 han h”ll n„mligen Kristi sm„lek f”r en st”rre rikedom „n
Egyptens skatter, ty han hade sin blick riktad p† l”nen.
011:027 Genom tron ”vergav han Egypten, utan att l†ta f”rskr„cka sig av
konungens vrede; ty d„rigenom att han likasom s†g den Osynlige
kunde han h„rda ut.
011:028 Genom tron har han ock f”rordnat om p†sken och
blodbestrykningen, p† det att ˝F”rd„rvaren˝, som f”rgjorde allt
f”rstf”tt, icke skulle komma vid dem.
011:029 Genom tron drogo de fram genom R”da havet likasom p† torra
landet; men n„r egyptierna f”rs”kte g† samma v„g, dr„nktes de.
011:030 Genom tron f”llo Jerikos murar, sedan man i sju dagar hade g†tt
runt omkring dem.
011:031 Genom tron undgick sk”kan Rahab att f”rg†s tillsammans med de
oh”rsamma, eftersom hon hade tagit emot spejarna s†som v„nner.
011:032 Och vad skall jag nu vidare s„ga? Tiden bleve mig ju f”r kort,
ifall jag skulle f”rt„lja om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om
David och Samuel och profeterna,
011:033 om dessa som genom tron besegrade konungariken, ”vade
r„ttf„rdighet, fingo l”ften uppfyllda, tillstoppade lejons gap,
011:034 d„mpade eldens kraft, undkommo sv„rdets egg, blevo starka fr†n
att hava varit svaga, blevo v„ldiga i krig och drevo fr„mmande
h„rar p† flykten.
011:035 Kvinnor funnos som fingo igen sina d”da genom deras
uppst†ndelse. Andra l„to sig l„ggas p† str„ckb„nk och ville icke
taga emot n†gon befrielse, i hopp om en s† mycket b„ttre
uppst†ndelse.
011:036 Andra †ter underkastade sig begabberi och gisselslag, d„rtill
ock bojor och f„ngelse;
011:037 de blevo stenade, marterade, s”nders†gade, d”dade med sv„rd. De
gingo omkring h”ljda i f†rskinn och gethudar, n”dst„llda,
misshandlade, pl†gade,
011:038 dessa m„nniskor som v„rlden icke var v„rdig att hysa; de irrade
omkring i ”knar och bergstrakter och levde i h†lor och
jordkulor.
011:039 Och fast„n alla dessa genom tron hava f†tt sitt vittnesb”rd,
undfingo de „nd† icke vad utlovat var;
011:040 ty Gud hade †t oss utsett n†got b„ttre, p† det att de icke oss
f”rutan skulle bliva fullkomnade.
012:001 Allts†, d† vi nu hava omkring oss en s† stor hop av vittnen, m†
ock vi l„gga av allt som „r oss till hinder, och s„rskilt
synden, som s† h†rt omsn„rjer oss, och med uth†llighet l”pa
fram†t i den t„vlingskamp som „r oss f”relagd.
012:002 Och m† vi d„rvid se p† Jesus, trons h”vding och fullkomnare, p†
honom, som i st„llet f”r att taga den gl„dje som l†g framf”r
honom, utstod korsets lidande och aktade sm„leken f”r intet, och
som nu sitter p† h”gra sidan om Guds tron.
012:003 Ja, p† honom, som har utst†tt s† mycken gens„gelse av syndare,
p† honom m†n I t„nka, s† att I icke tr”ttnen och uppgivens i
edra sj„lar.
012:004 Žnnu haven I icke st†tt emot „nda till blods, i eder kamp mot
synden.
012:005 Och I haven alldeles f”rg„tit den f”rmaningens r”st som talar
med eder, s†som man talar med s”ner: ˝Min son, f”rkasta icke
Herrens aga, och giv dig icke ”ver, n„r du tuktas av honom.
012:006 Ty den Herren „lskar, den agar han, och han straffar med riset
var son som han har k„r.˝
012:007 Det „r till eder fostran som I f†n utst† lidande; Gud handlar
med eder s†som med s”ner. Ty var finnes den son som icke bliver
agad av sin fader?
012:008 Om I l„mnadens utan aga, medan alla andra finge sin del d„rav,
s† voren I o„kta s”ner och icke „kta.
012:009 Vidare: vi hava haft k”ttsliga f„der, som agade oss, och vi
visade f”rsyn f”r dem; skola vi d† icke mycket mer vara
underd†niga andarnas Fader, s† att vi f† leva?
012:010 De f”rra agade oss ju f”r en kort tid, s†som det syntes dem
gott, men denne agar oss f”r v†rt verkliga gagn, f”r att vi
skola f† del av hans helighet.
012:011 V„l synes alla aga f”r tillf„llet vara icke till gl„dje, utan
till sorg; men efter†t b„r den, f”r dem som hava blivit fostrade
d„rmed, en fridsfrukt som „r r„ttf„rdighet.
012:012 Allts†: ˝st„rken maktl”sa h„nder och vacklande kn„n˝,
012:013 och ˝g”ren r„ta stigar f”r edra f”tter˝, s† att den fot som
haltar icke vrides ur led, utan fastmer bliver botad.
012:014 Faren efter frid med alla och efter helgelse; ty utan helgelse
f†r ingen se Herren.
012:015 Och sen till, att ingen g†r miste om Guds n†d, och att ingen
giftig rot skjuter skott och bliver till f”rd„rv, s† att
menigheten d„rigenom bliver besmittad;
012:016 sen till, att ingen „r en otuktig m„nniska eller ohelig s†som
Esau, han som f”r en enda matr„tt s†lde sin f”rstf”dslor„tt.
012:017 I veten ju att han ock sedermera blev avvisad, n„r han p† grund
av arvsr„tt ville f† v„lsignelsen; han kunde n„mligen icke vinna
n†gon „ndring, fast„n han med t†rar s”kte d„refter.
012:018 Ty I haven icke kommit till ett berg som man kan taga p†, ett
som ˝brann i eld˝, icke till ˝t”cken och m”rker˝ och storm,
012:019 icke till ˝basunljud˝ och till en ˝r”st˝ som talade s†, att de
som h”rde den b†do att intet ytterligare skulle talas till dem.
012:020 Ty de kunde icke h„rda ut med det p†bud som gavs dem: ˝Ocks† om
det „r ett djur som kommer vid berget, skall det stenas.˝
012:021 Och s† f”rskr„cklig var den syn man s†g, att Moses sade: ˝Jag „r
f”rskr„ckt och b„var.˝
012:022 Nej, I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad,
det himmelska Jerusalem, och till „nglar i m†ngtusental,
012:023 till en h”gtidsskara och f”rsamling av f”rstf”dda s”ner som „ro
uppskrivna i himmelen, och till en domare som „r allas Gud, och
till fullkomnade r„ttf„rdigas andar,
012:024 och till ett nytt f”rbunds medlare, Jesus, och till ett
st„nkelseblod som talar b„ttre „n Abels blod.
012:025 Sen till, att I icke visen ifr†n eder honom som talar. Ty om
dessa icke kunde undfly, n„r de visade ifr†n sig honom som h„r
p† jorden kungjorde Guds vilja, huru mycket mindre skola d† vi
kunna det, om vi v„nda oss ifr†n honom som kung”r sin vilja fr†n
himmelen?
012:026 Hans r”st kom d† jorden att b„va; men nu har han lovat och sagt:
˝Žnnu en g†ng skall jag komma icke allenast jorden, utan ock
himmelen att b„va.˝
012:027 Dessa ord ˝„nnu en g†ng˝ giva till k„nna att de ting, som kunna
b„va, skola, eftersom de „ro skapade, bliva f”rvandlade, f”r att
de ting, som icke kunna b„va, skola bliva best†ndande.
012:028 D„rf”r, d† vi nu skola undf† ett rike som icke kan b„va, s†
l†tom oss vara tacksamma. P† det s„ttet tj„na vi Gud, honom till
behag, med helig fruktan och r„ddh†ga.
012:029 Ty ˝v†r Gud „r en f”rt„rande eld˝.
013:001 F”rbliven fasta i broderlig k„rlek.
013:002 F”rg„ten icke att bevisa g„stv„nlighet; ty genom g„stv„nlighet
hava n†gra, utan att veta det, f†tt „nglar till g„ster.
013:003 T„nken p† dem som „ro f†ngna, likasom voren I deras medf†ngar,
och t„nken p† dem som utst† misshandling, eftersom ocks† I
sj„lva haven en kropp.
013:004 Žktenskapet m† h†llas i „ra bland alla, och „kta s„ng bevaras
obesmittad; ty otuktiga m„nniskor och „ktenskapsbrytare skall
Gud d”ma.
013:005 Varen i eder handel och vandel fria ifr†n penningbeg„r; l†ten
eder n”ja med vad I haven. Ty han har sj„lv sagt: ˝Jag skall
icke l„mna dig eller ”vergiva dig.˝
013:006 Allts† kunna vi dristigt s„ga: ˝Herren „r min hj„lpare, jag
skall icke frukta; vad kunna m„nniskor g”ra mig?˝
013:007 T„nken p† edra l„rare, som hava talat Guds ord till eder; sen
huru de slutade sin levnad, och efterf”ljen deras tro.
013:008 Jesus Kristus „r densamme i g†r och i dag, s† ock i evighet.
013:009 L†ten eder icke vilsef”ras av allahanda fr„mmande l„ror. Ty det
„r gott att bliva styrkt i sitt hj„rta genom n†d och icke genom
offerm†ltider; de som hava befattat sig med s†dant hava icke
haft n†got gagn d„rav.
013:010 Vi hava ett altare, fr†n vilket de som g”ra tj„nst vid
tabernaklet icke hava r„tt att f† n†got att „ta.
013:011 Det „r ju s†, att kropparna av de djur, vilkas blod
”verstepr„sten b„r in i det allraheligaste till f”rsoning f”r
synd, ˝br„nnas upp utanf”r l„gret˝.
013:012 D„rf”r var det ock utanf”r stadsporten som Jesus utstod sitt
lidande, f”r att han genom sitt eget blod skulle helga folket.
013:013 L†tom oss allts† g† ut till honom ˝utanf”r l„gret˝ och b„ra hans
sm„lek.
013:014 Ty vi hava h„r ingen varaktig stad, utan s”ka efter den
tillkommande staden.
013:015 S† l†tom oss d† genom honom alltid till Gud ˝framb„ra ett lovets
offer˝, det „r ˝en frukt ifr†n l„ppar˝ som prisa hans namn.
013:016 Men f”rg„ten icke att g”ra gott och dela med eder, ty s†dana
offer har Gud behag till.
013:017 Varen edra l„rare h”rsamma, och b”jen eder f”r dem; ty de vaka
”ver edra sj„lar, eftersom de skola avl„gga r„kenskap. M† de d†
kunna g”ra det med gl„dje, och icke med suckan, ty detta vore
eder icke nyttigt.
013:018 Bedjen f”r oss; ty vi tro oss hava ett gott samvete, eftersom vi
s”ka att i alla stycken f”ra en god vandel.
013:019 Och jag uppmanar eder att g”ra detta, s† mycket mer som jag
hoppas att d„rigenom dess snarare bliva †tergiven †t eder.
013:020 Men fridens Gud, som fr†n de d”da har †terf”rt v†r Herre Jesus,
vilken genom ett evigt f”rbunds blod „r den store herden f”r
f†ren,
013:021 han fullkomne eder i allt vad gott „r, s† att I g”ren hans
vilja; och han verke i oss vad som „r v„lbehagligt inf”r honom,
genom Jesus Kristus. Honom tillh”r „ran i evigheternas
evigheter. Amen.
013:022 Jag beder eder, mina br”der: tagen icke illa upp dessa
f”rmaningens ord; jag har ju ock skrivit till eder helt kort.
013:023 Veten att v†r broder Timoteus har blivit l”sgiven. Om han snart
kommer hit, vill jag tillsammans med honom bes”ka eder.
013:024 H„lsen alla edra l„rare och alla de heliga. De italiska br”derna
h„lsa eder.
013:025 N†d vare med eder alla.

Book 59 F”rsta Petrus (1 Petr.)

001:001 Petrus, Jesu Kristi apostel, h„lsar de utvalda fr„mlingar som bo
kringspridda i Pontus, Galatien, Kappadocien, provinsen Asien
och Bitynien,
001:002 utvalda enligt Guds, Faderns, f”rsyn, i helgelse i Anden, till
lydnad och till best„nkelse med Jesu Kristi blod. N†d och frid
f”r”ke sig hos eder.

001:003 Lovad vare v†r Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som efter sin
stora barmh„rtighet har genom Jesu Kristi uppst†ndelse fr†n de
d”da f”tt oss p† nytt till ett levande hopp,
001:004 till ett of”rg„ngligt, obesmittat och ovanskligt arv, som i
himmelen „r f”rvarat †t eder,
001:005 I som med Guds makt bliven genom tro bevarade till en fr„lsning
som „r beredd f”r att uppenbaras i den yttersta tiden.
001:006 D„rf”r m†n I fr”jda eder, om I ock nu en liten tid, d„r s† m†ste
ske, liden bedr”velse under allahanda pr”vningar,
001:007 f”r att, om eder tro h†ller provet -- vilket „r mycket mer v„rt
„n guldet, som f”rg†s, men som dock genom eld bliver bepr”vat --
detta m† befinnas l„nda eder till pris, h„rlighet och „ra vid
Jesu Kristi uppenbarelse.
001:008 Honom „lsken I utan att hava sett honom; och fast„n I „nnu icke
sen honom, tron I dock p† honom och fr”jden eder ”ver honom med
outs„glig och h„rlig gl„dje,
001:009 d† I nu „ren p† v„g att vinna det som „r m†let f”r eder tro,
n„mligen edra sj„lars fr„lsning.

001:010 Ang†ende denna fr„lsning hava profeter ivrigt forskat och
rannsakat, de som profeterade om den n†d som skulle vederfaras
eder.
001:011 De hava rannsakat f”r att finna vilken och hurudan tid det var
som Kristi Ande i dem h„nvisade till, n„r han f”reb†dade de
lidanden som skulle vederfaras Kristus, och den h„rlighet som
d„refter skulle f”lja.
001:012 Och det blev uppenbarat f”r dem att det icke var sig sj„lva,
utan eder, som de tj„nade h„rmed. Om samma ting har nu en
f”rkunnelse kommit till eder genom de m„n som i helig ande,
neds„nd fr†n himmelen, hava f”r eder predikat evangelium; och i
de tingen †stunda j„mv„l „nglar att sk†da in.

001:013 Omgjorden d„rf”r edert sinnes l„nder och varen nyktra; och
s„tten med full tillit edert hopp till den n†d som bjudes eder i
och med Jesu Kristi uppenbarelse.
001:014 D† I nu haven kommit till lydnad, s† f”ljen icke de beg„relser
som I f”rut, under eder okunnighets tid, levden i,
001:015 utan bliven heliga i all eder vandel, s†som han som har kallat
eder „r helig.
001:016 Det „r ju skrivet: ˝I skolen vara heliga, ty jag „r helig.˝
001:017 Och om I s†som Fader †kallen honom som utan anseende till
personen d”mer var och en efter hans g„rningar, s† vandren ock i
fruktan under denna edert fr„mlingsskaps tid.
001:018 I veten ju att det icke „r med f”rg„ngliga ting, med silver
eller guld, som I haven blivit ˝l”sk”pta˝ fr†n den vandel I
f”rden i f†f„nglighet, efter f„dernas s„tt,
001:019 utan med Kristi dyra blod, s†som med blodet av ett felfritt lamm
utan fl„ck.
001:020 S† var f”rutsett om honom f”re v„rldens begynnelse; men f”rst nu
i de yttersta tiderna har han blivit uppenbarad f”r eder skull,
001:021 I som genom honom tron p† Gud, vilken uppv„ckte honom fr†n de
d”da och gav honom h„rlighet, s† att eder tro nu ock kan vara
ett hopp till Gud.

001:022 Renen edra sj„lar, i lydnad f”r sanningen, till oskrymtad
broderlig k„rlek, och „lsken varandra av hj„rtat med uth†llig
k„rlek,
001:023 I som „ren f”dda p† nytt, icke av n†gon f”rg„nglig s„d, utan av
en of”rg„nglig: genom Guds levande ord, som f”rbliver.
001:024 Ty
˝allt k”tt „r s†som gr„s
och all dess h„rlighet s†som gr„sets blomster;
gr„set torkar bort,
och blomstret faller av,
001:025 men Herrens ord
f”rbliver evinnerligen˝.

Och det „r detta ord som har blivit f”rkunnat f”r eder s†som ett
glatt budskap.
002:001 S† l„ggen d† bort all ondska och allt svek s† ock skrymteri och
avund och allt f”rtal.
002:002 Och d† I nu „ren nyf”dda barn, s† l„ngten efter att f† den
andliga of”rfalskade mj”lken, p† det att I genom den m†n v„xa
upp till fr„lsning,
002:003 om I annars haven ˝smakat att Herren „r god˝.
002:004 Och kommen till honom, den levande stenen, som v„l av m„nniskor
„r f”rkastad, men inf”r Gud „r ˝utvald och dyrbar˝;
002:005 och l†ten eder sj„lva s†som levande stenar uppbyggas till ett
andligt hus, s† att I bliven ett ˝heligt pr„sterskap˝, som skall
framb„ra andliga offer, vilka genom Jesus Kristus „ro
v„lbehagliga f”r Gud.
002:006 Det heter n„mligen p† ett st„lle i skriften:

˝Se, jag l„gger i Sion
en utvald, dyrbar h”rnsten,
och den som tror p† den
skall icke komma p† skam.˝

002:007 F”r eder, I som tron, „r stenen allts† dyrbar, men f”r s†dana
som icke tro ˝har den sten som byggningsm„nnen f”rkastade blivit
en h”rnsten˝,
002:008 som „r ˝en st”testen och en klippa till fall˝. Eftersom de icke
h”rsamma ordet, st”ta de sig; s† var det ock best„mt om dem.
002:009 I †ter „ren ˝ett utvalt sl„kte, ett konungsligt pr„sterskap, ett
heligt folk, ett egendomsfolk˝, f”r att I skolen f”rkunna hans
h„rliga g„rningar, hans som har kallat eder fr†n m”rkret till
sitt underbara ljus.
002:010 I som f”rut ˝icke voren ett folk˝, men nu „ren ˝ett Guds folk˝,
I som ˝icke haden f†tt n†gon barmh„rtighet˝, men nu ˝haven f†tt
barmh„rtighet˝.

002:011 Mina „lskade, jag f”rmanar eder s†som ˝g„ster och fr„mlingar˝
att taga eder till vara f”r de k”ttsliga beg„relserna, vilka
f”ra krig mot sj„len.
002:012 Och f”ren en god vandel bland hedningarna, p† det att dessa, om
de i n†gon sak f”rtala eder s†som illg„rningsm„n, nu i st„llet,
n„r de sk†da edra goda g„rningar, m† f”r dessas skull prisa Gud
p† den dag d† han s”ker dem.

002:013 Varen underd†niga all m„nsklig ordning f”r Herrens skull, vare
sig det „r konungen, s†som den ”verste h„rskaren,
002:014 eller det „r landsh”vdingarna, som ju „ro s„nda av honom f”r att
straffa dem som g”ra vad ont „r och f”r att prisa dem som g”ra
vad gott „r.
002:015 Ty s† „r Guds vilja, att I med goda g„rningar skolen stoppa
munnen till p† of”rst†ndiga och f†kunniga m„nniskor.
002:016 I „ren ju fria, dock icke som om I haden friheten f”r att d„rmed
”verskyla ondskan, utan s†som Guds tj„nare.
002:017 Bevisen var man „ra, „lsken br”derna, ˝frukten Gud, „ren
konungen˝.

002:018 I tj„nare, underordnen eder edra herrar med all fruktan, icke
allenast de goda och milda, utan ocks† de obilliga.
002:019 Ty det „r v„lbehagligt f”r Gud, om n†gon, med honom f”r ”gonen,
t†ligt uth„rdar sina vederv„rdigheter, n„r han f†r lida
of”rskylt.
002:020 Ty vad ber”mligt „r d„ri att I bevisen t†lamod, n„r I f”r edra
synders skull f†n uppb„ra hugg och slag? Men om I bevisen
t†lamod, n„r I f†n lida f”r goda g„rningars skull, d† „r detta
v„lbehaglig f”r Gud.
002:021 Ty d„rtill „ren I kallade, d† ju Kristus sj„lv led f”r eder och
efterl„mnade †t eder en f”rebild, p† det att I skullen f”lja
honom och vandra i hans fotsp†r.

002:022 ˝Han hade ingen synd gjort, och intet svek fanns i hans mun.
002:023 N„r han blev sm„dad, sm„dade han icke igen, och n„r han led,
hotade han icke, utan ”verl„mnade sin sak †t honom som d”mer
r„ttvist.
002:024 Och ˝v†ra synder bar han˝ i sin kropp upp p† korsets tr„, f”r
att vi skulle d” bort ifr†n synderna och leva f”r
r„ttf„rdigheten; och ˝genom hans s†r haven I blivit helade˝.
002:025 Ty I ˝gingen vilse s†som f†r˝, men nu haven I v„nt om till edra
sj„lars herde och v†rdare.
003:001 Sammalunda, i hustrur, underordnen eder edra m„n, f”r att ocks†
de m„n, som till „ventyrs icke h”rsamma ordet; m† genom sina
hustrurs vandel bliva vunna utan ord,
003:002 n„r de sk†da den rena vandel som I f”ren i fruktan.
003:003 Eder prydnad vare icke den utv„rtes prydnaden, den som best†r i
h†rfl„tningar och p†h„ngda gyllene smycken eller i eder
kl„dedr„kt.
003:004 Den vare fastmer hj„rtats f”rdolda m„nniska, smyckad med den
saktmodiga och stilla andens of”rg„ngliga v„sende; ty detta „r
dyrbart inf”r Gud.
003:005 P† s†dant s„tt prydde sig ju ock fordom de heliga kvinnorna, de
som satte sitt hopp till Gud och underordnade sig sina m„n.
003:006 S† var Sara lydig mot Abraham och kallade honom ˝herre˝; och
hennes barn haven I blivit, om I g”ren vad gott „r, och icke
l†ten eder f”rskr„ckas av n†got.

003:007 Sammalunda skolen I ock, I m„n, p† f”rst†ndigt s„tt leva
tillsammans med edra hustrur, d† ju hustrun „r det svagare
k„rlet; och eftersom de „ro edra medarvingar till livets n†d,
skolen I bevisa dem all „ra, p† det att edra b”ner icke m† bliva
f”rhindrade.

003:008 Varen slutligen alla endr„ktiga, medlidsamma, k„rleksfulla mot
br”derna, barmh„rtiga, ”dmjuka.
003:009 Vederg„llen icke ont med ont, icke sm„delse med sm„delse, utan
tv„rtom v„lsignen; d„rtill „ren I ju ock kallade, att I skolen
f† v„lsignelse till arvedel.
003:010 Ty
˝den som vill „lska livet
och se goda dagar,
han avh†lle sin tunga fr†n det som „r ont
och sina l„ppar fr†n att tala svek;
003:011 han v„nde sig bort ifr†n det som
„r ont, och g”re vad gott „r,
han s”ke friden, och trakte d„refter
003:012 Ty Herrens ”gon „ro v„nda till de r„ttf„rdiga,
och hans ”ron till deras b”n.
Men Herrens ansikte „r emot dem som g”ra det onda˝.

003:013 Och vem „r den som kan g”ra eder n†got ont, om I nit„lsken f”r
det som „r gott?
003:014 Skullen I „n f† lida f”r r„ttf„rdighets skull, s† „ren I dock
saliga. ˝Hysen ingen fruktan f”r dem, och l†ten eder icke
f”rskr„ckas;
003:015 nej, Herren, Kristus, skolen I h†lla helig i edra hj„rtan.˝ Och
I skolen alltid vara redo att svara var och en som av eder beg„r
sk„l f”r det hopp som „r i eder, dock med saktmod och i fruktan
003:016 och med ett gott samvete, s† att de som sm„da eder goda vandel i
Kristus komma p† skam, i fr†ga om det som de f”rtala eder f”r.
003:017 Ty det „r b„ttre att lida f”r goda g„rningar, om s† skulle vara
Guds vilja, „n att lida f”r onda.

003:018 Kristus sj„lv led ju en g†ng d”den f”r synder; r„ttf„rdig led
han f”r or„ttf„rdiga, p† det att han skulle f”ra oss till
Gud. Ja, han blev d”dad till k”ttet, men till anden blev han
gjord levande.
003:019 I anden gick han gick han ock †stad och predikade f”r de andar
som h”llos i f„ngelse,
003:020 f”r s†dana som fordom voro oh”rsamma, n„r Guds l†ngmodighet gav
dem anst†nd i Noas tid, d† n„r en ark byggdes, i vilken n†gra f†
-- allenast †tta personer -- blevo fr„lsta genom vatten.
003:021 Efter denna f”rebild bliven nu och I fr„lsta genom vatten --
n„mligen genom ett dop som icke betyder att man avtv†r kroppslig
orenhet, utan betyder att man anropar Gud om ett gott samvete --
i kraft av Jesu Kristi uppst†ndelse,
003:022 hans som har farit upp till himmelen, och som nu sitter p† Guds
h”gra sida, sedan „nglar och v„ldige och makter i andev„rlden
hava blivit honom underlagda.
004:001 D† nu Kristus har lidit till k”ttet, s† v„pnen ock I eder med
samma sinne; ty den som har lidit till k”ttet har icke l„ngre
n†got att skaffa med synd.
004:002 Och leven sedan, under den tid som †terst†r eder h„r i k”ttet,
icke mer efter m„nniskors onda beg„relser, utan efter Guds
vilja.
004:003 Ty det „r nog, att I under den framfarna tiden haven gjort
hedningarnas vilja och levat i l”saktighet och onda beg„relser,
i fylleri, vilt leverne och dryckenskap och i allahanda skamlig
avgudadyrkan,
004:004 varf”r de ock f”rundra sig och sm„da eder, d† I nu icke l”pen
med till samma liderlighetens p”l.
004:005 Men de skola g”ra r„kenskap inf”r honom som „r redo att d”ma
levande och d”da.
004:006 Ty att evangelium blev f”rkunnat j„mv„l f”r d”da, det skedde, f”r
att dessa, om de „n till k”ttet blevo d”mda, s†som alla m„nniskor
d”mas, likv„l till anden skulle f† leva, s† som Gud lever

004:007 Men „nden p† allting „r nu n„ra. Varen allts† besinningsfulla
och nyktra, s† att I kunnen bedja.
004:008 Och varen framf”r allt uth†lliga i eder k„rlek till varandra, ty
˝k„rleken ”verskyler en myckenhet av synder˝.
004:009 Varen g„stv„nliga mot varandra utan knot,
004:010 och tj„nen varandra, var och en med den n†deg†va han har
undf†tt, s†som goda f”rvaltare av Guds m†ngfaldiga n†d.
004:011 Om n†gon talar, s† vare hans tal i enlighet med Guds ord, om
n†gon har en tj„nst, s† sk”te han den efter m†ttet av den kraft
som Gud f”rl„nar, s† att Gud i allt bliver „rad genom Jesus
Kristus. Honom tillh”r „ran och v„ldet i evigheternas evigheter,
amen.

004:012 Mina „lskade, f”rundren eder icke ”ver den luttringseld som „r
t„nd bland eder, och som I till eder pr”vning m†sten genomg†,
och menen icke att d„rmed n†got f”runderligt vederfares eder;
004:013 utan ju mer I f†n dela Kristi lidanden, dess mer m†n I gl„dja
eder, f”r att I ock m†n kunna gl„djas och fr”jda eder vid hans
h„rlighets uppenbarelse.
004:014 Saliga „ren I, om I f”r Kristi namns skull bliven sm„dade, ty
h„rlighetens Ande, Guds Ande, vilar d† ”ver eder.
004:015 Det m† n„mligen icke ske, att n†gon av eder f†r lida s†som
dr†pare eller tjuv eller illg„rningsman, eller d„rf”r att han
blandar sig i vad honom icke vidkommer.
004:016 Men om n†gon f†r lida f”r att han „r en kristen, d† m† han icke
blygas, utan prisa Gud f”r detta namns skull.

004:017 Ty tiden „r inne att domen skall begynna, och det p† Guds hus;
men om begynnelsen sker med oss, vad bliver d† „nden f”r dem som
icke h”rsamma Guds evangelium?
004:018 Och om den r„ttf„rdige med knapp n”d bliver fr„lst, ˝huru skall
det d† g† den ogudaktige och syndaren?˝
004:019 Allts†, de som efter Guds vilja f† lida, de m† anbefalla sina
sj„lar †t sin trofaste Skapare, allt under det att de g”ra vad
gott „r.
005:001 Till de „ldste bland eder st„ller jag nu denna f”rmaning, jag
som sj„lv „r en av de „ldste och en som vittnar om Kristi
lidanden, och som j„mv„l har del i den h„rlighet som kommer att
uppenbaras:
005:002 Varen herdar f”r Guds hjord, som I haven i eder v†rd, varen det
icke av tv†ng, utan av fri vilja, icke f”r slem vinnings skull,
utan med villigt hj„rta.
005:003 Upptr„den icke s†som herrar ”ver edra f”rsamlingar, utan bliven
f”red”men f”r hjorden.
005:004 D† skolen I, n„r ™verherden uppenbaras, undf† h„rlighetens
of”rvissneliga segerkrans.

005:005 S† skolen I ock, I yngre, † eder sida underordna eder de
„ldre. Ikl„den eder alla, i umg„ngelsen med varandra,
”dmjukheten s†som en tj„nardr„kt. Ty
˝Gud st†r emot de h”gmodiga,
men de ”dmjuka giver han n†d˝.

005:006 ™dmjuken eder allts† under Guds m„ktiga hand, f”r att han m†
upph”ja eder i sinom tid.
005:007 Och ˝kasten alla edra bekymmer p† honom˝, ty han har omsorg om
eder.

005:008 Varen nyktra och vaken. Eder vedersakare, dj„vulen, g†r omkring
s†som ett rytande lejon och s”ker vem han m† uppsluka.
005:009 St†n honom emot, fasta i tron, och veten att samma lidanden
vederfaras edra br”der h„r i v„rlden.

005:010 Men all n†ds Gud, som har kallat eder till sin eviga h„rlighet i
Kristus, sedan I en liten tid haven lidit, han skall fullkomna,
st”dja, styrka och stadf„sta eder.
005:011 Honom tillh”r v„ldet i evigheternas evigheter. Amen.

005:012 Genom Silvanus, eder trogne broder -- f”r en s†dan h†ller jag
honom n„mligen -- har jag nu i korthet skrivit detta, f”r att
f”rmana eder, och f”r att betyga att den n†d I st†n i „r Guds
r„tta n†d.
005:013 F”rsamlingen i Babylon, utvald likasom eder f”rsamling, h„lsar
eder. S† g”r ock min son Markus.
005:014 H„lsen varandra med en k„rlekens kyss.

Frid vare med eder alla som „ren i Kristus.

Book 60 Andra Petrus (2 Petr.)

001:001 Simon Petrus, Jesu Kristi tj„nare och apostel, h„lsar dem som i
och genom v†r Guds och Fr„lsarens, Jesu Kristi, r„ttf„rdighet
hava f†tt sig besk„rd en lika dyrbar tro som vi.
001:002 N†d och frid f”r”ke sig hos eder, i kunskap om Gud och v†r Herre
Jesus Kristus.

001:003 Allt det som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga
makt sk„nkt oss, genom kunskapen om honom som har kallat oss
medelst sin h„rlighet och underkraft.
001:004 Genom dem har han ock sk„nkt oss sina dyrbara och mycket stora
l”ften, f”r att I skolen, i kraft av dem, bliva delaktiga av
gudomlig natur och undkomma den f”rg„ngelse som i f”ljd av den
onda beg„relsen r†der i v„rlden.

001:005 Vinnl„ggen eder just d„rf”r p† allt s„tt om att i eder tro
bevisa dygd, i dygden kunskap,
001:006 i kunskapen †terh†llsamhet, i †terh†llsamheten st†ndaktighet, i
st†ndaktigheten gudsfruktan,
001:007 i gudsfruktan broderlig k„rlek, i den broderliga k„rleken
allm„nnelig k„rlek.
001:008 Ty om detta finnes hos eder och mer och mer f”r”kas, s†
tillst„djer det eder icke att vara overksamma eller utan frukt i
fr†ga om kunskapen om v†r Herre Jesus Kristus.
001:009 Den †ter som icke har detta, han „r blind och kan icke se; han
har f”rg„tit att han har blivit renad fr†n sina f”rra synder,
001:010 Vinnl„ggen eder d„rf”r, mina br”der, s† mycket mer om att g”ra
eder kallelse och utkorelse fast. Ty om I det g”ren, skolen I
aldrig n†gonsin komma p† fall.
001:011 S† skall intr„det i v†r Herres och Fr„lsares, Jesu Kristi, eviga
rike f”rl„nas eder i rikligt m†tt.

001:012 D„rf”r kommer jag alltid att p†minna eder om detta, fast„n I
visserligen redan k„nnen det och „ren bef„sta i den sanning som
har kommit till eder.
001:013 Och jag h†ller det f”r r„tt och tillb”rligt, att s† l„nge jag
„nnu „r i denna kroppshydda, genom mina p†minnelser v„cka
eder.
001:014 Ty jag vet att jag snart skall l„mna min kroppshydda; detta har
v†r Herre Jesus Kristus givit till k„nna f”r mig.
001:015 Men jag vill h„rmed s”rja f”r, att I ocks† efter min bortg†ng
st„dse kunnen draga eder detta till minnes.

001:016 Ty det var icke n†gra slugt utt„nkta fabler vi f”ljde, n„r vi
kungjorde f”r eder v†r Herres, Jesu Kristi, makt och hans
tillkommelse utan vi hade sj„lva sk†dat hans h„rlighet.
001:017 Ty han fick ifr†n Gud, fadern, „ra och pris, n„r fr†n det h”gsta
Majest„tet en r”st kom till honom och sade: ˝Denne „r min
„lskade Son, i vilken jag har funnit behag.˝
001:018 Den r”sten h”rde vi sj„lva komma fr†n himmelen, n„r vi voro med
honom p† det heliga berget.

001:019 S† mycket fastare st†r nu ocks† f”r oss det profetiska ordet;
och I g”ren v„l, om I akten d„rp†, s†som p† ett ljus som lyser i
en dyster vildmark, till dess att dagen gryr, och morgonstj„rnan
g†r upp i edra hj„rtan.
001:020 Men det m†n I framf”r allt veta, att ingen profetia i n†got
skriftens ord kan av n†gon m„nniskas egen kraft utl„ggas.
001:021 Ty ingen profetia har n†gonsin framkommit av en m„nniskas vilja,
utan d„rigenom att m„nniskor, drivna av den helige Ande, talade
vad som gavs dem fr†n Gud.

002:001 Men ocks† falska profeter uppstodo bland folket, likasom j„mv„l
bland eder falska l„rare skola komma att finnas, vilka p†
smygv„gar skola inf”ra f”rd„rvliga partimeningar och draga ”ver
sig sj„lva pl”tsligt f”rd„rv, i det att de till och med f”rneka
den Herre som har k”pt dem.
002:002 De skola f† m†nga efterf”ljare i sin l”saktighet, och f”r deras
skull skall sanningens v„g bliva sm„dad.
002:003 I sin girighet skola de ock med bedr„gliga ord bereda sig
vinning av eder. Men sedan l„nge „r deras dom i annalkande, den
dr”jer icke, och deras f”rd„rv sover icke.

002:004 Ty Gud skonade ju icke de „nglar som syndade, utan st”rtade dem
ned i avgrunden och ”verl„mnade dem †t m”rkrets h†lor, f”r att
d„r f”rvaras till domen.
002:005 Ej heller skonade han den forntida v„rlden, om han ock, n„r han
l„t floden komma ”ver de ogudaktigas v„rld, bevarade Noa s†som
r„ttf„rdighetens f”rkunnare, j„mte sju andra.
002:006 Och st„derna Sodom och Gomorra lade han i aska och d”mde dem
till att omst”rtas; han gjorde dem s† till ett varnande exempel
f”r kommande tiders ogudaktiga m„nniskor.
002:007 Men han fr„lste den r„ttf„rdige Lot, som sv†rt pinades av de
gudl”sa m„nniskornas l”saktiga vandel.
002:008 Ty genom de og„rningar som han, den r„ttf„rdige mannen, m†ste se
och h”ra, d„r han bodde ibland dem, pl†gades han dag efter dag i
sin r„ttf„rdiga sj„l.

002:009 S† f”rst†r Herren att fr„lsa de gudfruktiga ur pr”vningen, men
ock att under straff f”rvara de or„ttf„rdiga till domens dag.
002:010 Och detta g”r han f”rst och fr„mst med dem som i oren beg„relse
st† efter k”ttslig lust och f”rakta andev„rldens herrar.

I sitt trots och sin sj„lvgodhet b„va dessa m„nniskor icke f”r
att sm„da andev„rldens h„rlige,
002:011 under det att „nglar som st† „nnu h”gre i starkhet och makt icke
om dem uttala n†gon sm„dande dom inf”r Herren.
002:012 Men p† samma s„tt som osk„liga djur f”rg†s, varelser som av
naturen „ro f”dda till att f†ngas och f”rg†s, p† samma s„tt
skola ock dessa f”rg†s, eftersom de sm„da vad de icke k„nna
till;
002:013 och de skola s† bliva bedragna p† den l”n som de vilja vinna
genom or„ttf„rdighet. De hava sin lust i kr„sligt leverne mitt
p† ljusa dagen. De „ro skamfl„ckar och styggelser, d„r de vid
g„stabuden, som de f† h†lla med eder, frossa i sina njutningar.
002:014 Deras ”gon „ro fulla av otuktigt beg„r och kunna icke f† nog av
synd. De locka till sig obef„sta sj„lar. De hava hj„rtan ”vade i
girighet. F”rbannade „ro de.
002:015 De hava ”vergivit den raka v„gen och kommit vilse genom att
efterf”lja Balaam, Beors son, p† hans v„g. Denne †tr†dde ju att
vinna l”n genom or„ttf„rdighet;
002:016 men han blev tillr„ttavisad f”r sin ”vertr„delse: en stum
arbets†sninna begynte tala med m„nniskor”st och hindrade
profeten i hans galenskap.

002:017 Dessa m„nniskor „ro k„llor utan vatten, skyar som drivas av
stormvinden, och det svarta m”rkret „r f”rvarat †t dem.
002:018 Ty de tala stora ord som „ro idel f†f„nglighet; och d† de nu
sj„lva leva i k”ttsliga beg„relser, locka de genom sin
l”saktighet till sig m„nniskor som med knapp n”d r„dda sig undan
s†dana som vandra i villfarelse.
002:019 De lova dem frihet, fast„n de sj„lva „ro f”rg„ngelsens tr„lar;
ty den som har l†tit sig ”vervinnas av n†gon, han har blivit
dennes tr„l.
002:020 Och d† de genom kunskapen om Herren och Fr„lsaren, Jesus
Kristus, hava undkommit v„rldens besmittelser, men sedan †ter
l†ta sig insn„rjas och ”vervinnas av dem, s† har det sista f”r
dem blivit v„rre „n det f”rsta.
002:021 Ty det hade varit b„ttre f”r dem att icke hava l„rt k„nna
r„ttf„rdighetens v„g, „n att nu, sedan de hava l„rt k„nna den,
v„nda tillbaka, bort ifr†n det heliga bud som har blivit dem
meddelat.
002:022 Det har g†tt med dem s†som det riktigt heter i ordspr†ket: ˝En
hund v„nder †ter till sina spyor˝, och: ˝Ett tvaget svin v„ltrar
sig †ter i smutsen.˝
003:001 Detta „r nu redan det andra brevet som jag skriver till eder,
mina „lskade; och i b†da har jag genom mina p†minnelser velat
uppv„cka edert rena sinne,
003:002 s† att I kommen ih†g vad som har blivit f”rutsagt av de heliga
profeterna, s† ock det bud som av edra apostlar har blivit eder
givet fr†n Herren och Fr„lsaren.

003:003 Och det m†n I framf”r allt veta, att i de yttersta dagarna
bespottare skola komma med bespottande ord, m„nniskor som vandra
efter sina egna beg„relser.
003:004 De skola s„ga: ˝Huru g†r det med l”ftet om hans tillkommelse?
Fr†n den dag d† v†ra f„der avsomnade har ju allt f”rblivit sig
likt, „nda ifr†n v„rldens begynnelse.˝
003:005 Ty n„r de vilja p†st† detta, f”rg„ta de att i kraft av Guds ord
himlar funnos till fr†n ur†ldrig tid, s† ock en jord som hade
kommit till av vatten och genom vatten;
003:006 och genom ”versv„mning av vatten fr†n dem f”rgicks ocks† den
v„rld som d† fanns.
003:007 Men de himlar och den jord som nu finnas, de hava i kraft av
samma ord blivit sparade †t eld, och de f”rvaras nu till domens
dag, d† de ogudaktiga m„nniskorna skola f”rg†s.

003:008 Men ett vare icke f”rdolt f”r eder, mina „lskade, detta, att ˝en
dag „r f”r Herren s†som tusen †r, och tusen †r s†som en dag˝.
003:009 Herren f”rdr”jer icke uppfyllelsen av sitt l”fte, s†som somliga
mena att han f”rdr”jer sig. Men han „r l†ngmodig mot eder,
eftersom han icke vill att n†gon skall f”rg†s, utan att alla
skola v„nda sig till b„ttring.

003:010 Men Herrens dag skall komma s†som en tjuv, och d† skola himlarna
med d†nande hast f”rg†s, och himlakropparna uppl”sas av hetta,
och jorden och de verk som „ro d„rp† br„nnas upp.
003:011 Eftersom nu allt detta s†lunda g†r till sin uppl”sning, hurudana
b”ren icke I d† vara i helig vandel och gudsfruktan,
003:012 medan I f”rbiden och p†skynden Guds dags tillkommelse, varigenom
himlar skola uppl”sas av eld, och himlakroppar sm„lta av hetta!
003:013 Men ˝nya himlar och en ny jord˝, d„r r„ttf„rdighet bor, f”rbida
vi efter hans l”fte.

003:014 D„rf”r, mina „lskade, eftersom I f”rbiden detta, skolen I med
all flit s”rja f”r, att I m†n f”r honom befinnas vara
obefl„ckade och ostraffliga, i frid.
003:015 Och I skolen h†lla f”re, att v†r Herres l†ngmodighet l„nder till
fr„lsning; s†som ock v†r „lskade broder Paulus har skrivit till
eder efter den vishet som har blivit honom given.
003:016 S† g”r han i alla sina brev, n„r han i dem talar om s†dant,
fast„n visserligen i dem finnes ett och annat som „r sv†rt att
f”rst†, och som okunniga och obef„sta m„nniskor vr†ngt uttyda,
s†som de ock g”ra med de ”vriga skrifterna, sig sj„lva till
f”rd„rv.

003:017 D† I nu s†ledes, mina „lskade, haven f†tt veta detta i f”rv„g,
s† tagen eder till vara f”r att bliva indragna i de gudl”sas
villfarelse och d„rigenom f”rlora edert f„ste.
003:018 V„xen i st„llet till i n†d och i kunskap om v†r Herre och
Fr„lsare, Jesus Kristus. Honom tillh”r „ran, nu och till
evighetens dag. Amen.

Book 61 F”rsta Johannes (1 Joh.)

001:001 Det som var fr†n begynnelsen, det vi hava h”rt, det vi med egna
”gon hava sett, det vi sk†dade och med egna h„nder togo p†, det
f”rkunna vi: om livets Ord tala vi.
001:002 Ty livet uppenbarades, och vi hava sett det; och vi vittna d„rom
och f”rkunna f”r eder livet, det eviga, som var hos Fadern och
uppenbarades f”r oss.
001:003 Ja, det vi hava sett och h”rt, det f”rkunna vi ock f”r eder, p†
det att ocks† I m†n hava gemenskap med oss; och vi hava v†r
gemenskap med Fadern och med hans Son, Jesus Kristus.
001:004 Och vi skriva nu detta, f”r att v†r gl„dje skall bliva
fullkomlig.

001:005 Och detta „r det budskap som vi hava h”rt fr†n honom, och som vi
f”rkunna f”r eder, att Gud „r ljus, och att intet m”rker finnes
i honom.
001:006 Om vi s„ga oss hava gemenskap med honom, och vi vandra i
m”rkret, s† ljuga vi och g”ra icke sanningen.
001:007 Men om vi vandra i ljuset, s†som han „r i ljuset, s† hava vi
gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss fr†n
all synd.
001:008 Om vi s„ga att vi icke hava n†gon synd, s† bedraga vi oss
sj„lva, och sanningen „r icke i oss.
001:009 Om vi bek„nna v†ra synder, s† „r han trofast och r„ttf„rdig, s†
att han f”rl†ter oss v†ra synder och renar oss fr†n all
or„ttf„rdighet.
001:010 Om vi s„ga att vi icke hava syndat, s† g”ra vi honom till en
ljugare, och hans ord „r icke i oss.
002:001 Mina k„ra barn, detta skriver jag till eder, f”r att I icke
skolen synda. Men om n†gon syndar, s† hava vi en f”respr†kare
hos Fadern, Jesus Kristus, som „r r„ttf„rdig;
002:002 och han „r f”rsoningen f”r v†ra synder, ja, icke allenast f”r
v†ra, utan ock f”r hela v„rldens.

002:003 D„rav veta vi att vi hava l„rt k„nna honom, d„rav att vi h†lla
hans bud.
002:004 Den som s„ger sig hava l„rt k„nna honom och icke h†ller hans
bud, han „r en l”gnare och i honom „r icke sanningen.
002:005 Men den som h†ller hans ord, i honom „r f”rvisso Guds k„rlek
fullkomnad. D„rav veta vi att vi „ro i honom.
002:006 Den som s„ger sig f”rbliva i honom, han „r ock pliktig att sj„lv
s† vandra som Han vandrade.

002:007 Mina „lskade, det „r icke ett nytt bud jag skriver till eder,
utan ett gammalt bud, som I haven haft fr†n begynnelsen. Detta
gamla bud „r ordet som I haven f†tt h”ra.
002:008 P† samma g†ng „r det dock ett nytt bud som jag skriver till
eder. Och detta „r sant b†de i fr†ga om honom och i fr†ga om
eder; ty m”rkret f”rg†r, och det sanna ljuset lyser redan.
002:009 Den som s„ger sig vara i ljuset och hatar sin broder, han „r
„nnu alltj„mt i m”rkret.
002:010 Den som „lskar sin broder, han f”rbliver i ljuset, och i honom
„r intet som l„nder till fall.
002:011 Men den som hatar sin broder, han „r i m”rkret och vandrar i
m”rkret, och han vet icke vart han g†r; ty m”rkret har
f”rblindat hans ”gon.

002:012 Jag skriver till eder, k„ra barn, ty synderna „ro eder f”rl†tna
f”r hans namns skull.
002:013 Jag skriver till eder, I f„der, ty I haven l„rt k„nna honom som
„r fr†n begynnelsen. Jag skriver till eder, I ynglingar, ty I
haven ”vervunnit den onde.

002:014 Jag har skrivit till eder, mina barn, ty I haven l„rt k„nna
Fadern. Jag har skrivit till eder, I f„der, ty I haven l„rt
k„nna honom som „r fr†n begynnelsen. Jag har skrivit till eder,
I ynglingar, ty I „ren starka, och Guds ord f”rbliver i eder,
och I haven ”vervunnit den onde.

002:015 Žlsken icke v„rlden, ej heller vad som „r i v„rlden. Om n†gon
„lskar v„rlden, s† „r Faderns k„rlek icke i honom.
002:016 Ty allt som „r i v„rlden, k”ttets beg„relse och ”gonens
beg„relse och h”gf„rd ”ver detta livets goda, det „r icke av
Fadern, utan av v„rlden.
002:017 Och v„rlden f”rg†r och dess beg„relse, men den som g”r Guds
vilja, han f”rbliver evinnerligen.

002:018 Mina barn, nu „r den yttersta tiden. I haven ju h”rt att en
antikrist skall komma, och redan hava m†nga antikrister
uppst†tt; d„rav f”rst† vi att den yttersta tiden „r inne.
002:019 Fr†n oss hava de utg†tt, men de h”rde icke till oss, ty hade de
h”rt till oss, s† hade de f”rblivit hos oss. Men det skulle
bliva uppenbart att icke alla h”ra till oss.

002:020 I †ter haven mottagit sm”rjelse fr†n den Helige, och I haven all
kunskap.
002:021 Jag har skrivit till eder, icke d„rf”r att I icke k„nnen
sanningen, utan d„rf”r att I k„nnen den och veten att ingen l”gn
kommer av sanningen.
002:022 Vilken „r ˝L”gnaren˝, om icke den som f”rnekar att Jesus „r
Kristus? Denne „r Antikrist, denne som f”rnekar Fadern och
Sonen.
002:023 Var och en som f”rnekar Sonen, han har icke heller Fadern; den
som bek„nner Sonen, han har ock Fadern.

002:024 I †ter skolen l†ta det som I haven h”rt fr†n begynnelsen
f”rbliva i eder. Om det som I haven h”rt fr†n begynnelsen
f”rbliver i eder s† skolen ock I sj„lva f”rbliva i Sonen och i
Fadern.
002:025 Och detta „r vad han sj„lv har lovat oss: det eviga livet.

002:026 Detta har jag skrivit till eder med tanke p† dem som s”ka
f”rvilla eder.
002:027 Men vad eder ang†r, s† f”rbliver i eder den sm”rjelse I haven
undf†tt fr†n honom, och det beh”ves icke att n†gon undervisar
eder; ty vad hans sm”rjelse l„r eder om allting, det „r sant och
„r icke l”gn. F”rbliven allts† i honom, s†som den har l„rt
eder.

002:028 Ja, k„ra barn, f”rbliven nu i honom, s† att vi, n„r han en g†ng
uppenbaras, kunna frimodigt tr„da fram, och icke med skam n”dgas
g† bort ifr†n honom vid hans tillkommelse.

002:029 Om I veten att han „r r„ttf„rdig, s† kunnen I f”rst† att ocks†
var och en som g”r vad r„ttf„rdigt „r, han „r f”dd av honom.
003:001 Se vilken k„rlek Fadern har bevisat oss d„rmed att vi f† kallas
Guds barn, vilket vi ock „ro. D„rf”r k„nner v„rlden oss icke,
eftersom den icke har l„rt k„nna honom.
003:002 Mina „lskade, vi „ro nu Guds barn, och vad vi skola bliva, det
„r „nnu icke uppenbart. Men det veta vi, att n„r han en g†ng
uppenbaras, skola vi bliva honom lika; ty d† skola vi f† se
honom s†dan han „r.
003:003 Och var och en som har detta hopp till honom, han renar sig,
likasom Han „r ren.

003:004 Var och en som g”r synd, han ”vertr„der ock lagen, ty synd „r
”vertr„delse av lagen.
003:005 Och i veten att Han uppenbarades, f”r att han skulle borttaga
synderna; och synd finnes icke i honom.
003:006 Var och en som f”rbliver i honom, han syndar icke; var och en
som syndar, han har icke sett honom och icke l„rt k„nna honom.

003:007 K„ra barn, l†ten ingen f”rvilla eder. Den som g”r vad
r„ttf„rdigt „r, han „r r„ttf„rdig, likasom Han „r r„ttf„rdig.
003:008 Den som g”r synd, han „r av dj„vulen, ty dj„vulen har syndat
fr†n begynnelsen. Och just d„rf”r uppenbarades Guds Son, att
han skulle g”ra om intet dj„vulens g„rningar.

003:009 Var och en som „r f”dd av Gud, han g”r icke synd, ty Guds s„d
f”rbliver i honom; han kan icke synda, eftersom han „r f”dd av
Gud.
003:010 D„rav „r uppenbart vilka som „ro Guds barn, och vilka som „ro
dj„vulens barn, d„rav att var och en som icke g”r vad
r„ttf„rdigt „r, han „r icke av Gud, ej heller den som icke
„lskar sin broder.
003:011 Ty detta „r det budskap som I haven h”rt fr†n begynnelsen, att
vi skola „lska varandra
003:012 och icke likna Kain, som var av den onde och slog ihj„l sin
broder. Och varf”r slog han ihj„l honom? D„rf”r att hans egna
g„rningar voro onda och hans broders g„rningar r„ttf„rdiga.

003:013 F”rundren eder icke, mina br”der, om v„rlden hatar eder.
003:014 Vi veta att vi hava ”verg†tt fr†n d”den till livet, ty vi „lska
br”derna. Den som icke „lskar, han f”rbliver i d”den.
003:015 Var och en som hatar sin broder, han „r en mandr†pare; och I
veten att ingen mandr†pare har evigt liv f”rblivande i sig.
003:016 D„rav att Han gav sitt liv f”r oss hava vi l„rt k„nna k„rleken;
s† „ro ock vi pliktiga att giva v†ra liv f”r br”derna.
003:017 Men om n†gon har denna v„rldens goda och tillsluter sitt hj„rta
f”r sin broder, n„r han ser honom lida n”d, huru kan d† Guds
k„rlek f”rbliva i honom?
003:018 K„ra barn, l†tom oss „lska icke med ord eller med tungan, utan i
g„rning och i sanning.
003:019 D„rav skola vi veta att vi „ro av sanningen; och s† kunna vi
inf”r honom ”vertyga v†rt hj„rta d„rom,
003:020 att om v†rt hj„rta f”rd”mer oss, s† „r Gud st”rre „n v†rt hj„rta
och vet allt.
003:021 Mina „lskade, om v†rt hj„rta icke f”rd”mer oss, s† hava vi
frimodighet inf”r Gud,
003:022 och vadhelst vi bedja om, det f† vi av honom, eftersom vi h†lla
hans bud och g”ra vad som „r v„lbehagligt f”r honom.
003:023 Och detta „r hans bud, att vi skola tro p† hans Sons, Jesu
Kristi, namn och „lska varandra, enligt det bud han har givit
oss.
003:024 Och den som h†ller hans bud, han f”rbliver i Gud, och Gud
f”rbliver i honom. Och att han f”rbliver i oss, det veta vi av
Anden, som han har givit oss.
004:001 Mina „lskade, tron icke var och en ande, utan pr”ven andarna,
huruvida de „ro av Gud; ty m†nga falska profeter hava g†tt ut i
v„rlden.
004:002 D„rp† skolen I k„nna igen Guds Ande: var och en ande som
bek„nner att Jesus „r Kristus, kommen i k”ttet, han „r av Gud;
004:003 men var och en ande som icke s† bek„nner Jesus, han „r icke av
Gud. Den anden „r Antikrists ande, om vilken I haven h”rt att
den skulle komma, och som redan nu „r i v„rlden.

004:004 I, k„ra barn, I „ren av Gud och haven ”vervunnit dessa; ty han
som „r i eder „r st”rre „n den som „r i v„rlden.
004:005 De „ro av v„rlden; d„rf”r tala de vad som „r av v„rlden, och
v„rlden lyssnar till dem.
004:006 Vi †ter „ro av Gud. Den som k„nner Gud, han lyssnar till oss;
den som icke „r av Gud, han lyssnar icke till oss. H„rp† k„nna
vi igen sanningens Ande och villfarelsens ande.

004:007 Mina „lskade, l†tom oss „lska varandra; ty k„rleken „r av Gud,
och var och en som „lskar, han „r f”dd av Gud och k„nner Gud.
004:008 Den som icke „lskar, han har icke l„rt k„nna Gud, ty Gud „r
k„rleken.
004:009 D„rigenom har Guds k„rlek blivit uppenbarad bland oss, att Gud
har s„nt sin enf”dde Son i v„rlden, f”r att vi skola leva genom
honom.
004:010 Icke d„ri best†r k„rleken, att vi hava „lskat Gud, utan d„ri,
att han har „lskat oss och s„nt sin Son till f”rsoning f”r v†ra
synder.

004:011 Mina „lskade, om Gud s† har „lskat oss, d† „ro ock vi pliktiga
att „lska varandra.
004:012 Ingen har n†gonsin sett Gud. Om vi „lska varandra, s† f”rbliver
Gud i oss, och hans k„rlek „r fullkomnad i oss.
004:013 D„rav att han har givit oss av sin Ande veta vi att vi f”rbliva
i honom, och att han f”rbliver i oss.
004:014 Och vi hava sj„lva sett, och vi vittna om att Fadern har s„nt
sin Son till att vara v„rldens Fr„lsare.
004:015 Den som bek„nner att Jesus „r Guds Son, i honom f”rbliver Gud,
och han sj„lv f”rbliver i Gud.
004:016 Och vi hava l„rt k„nna den k„rlek som Gud har i oss, och vi hava
kommit till tro p† den. Gud „r k„rleken, och den som f”rbliver
i k„rleken, han f”rbliver i Gud, och Gud f”rbliver i honom.

004:017 D„rigenom „r k„rleken fullkomnad hos oss, att vi hava
frimodighet i fr†ga om domens dag; ty s†dan Han „r, s†dana „ro
ock vi i denna v„rlden.
004:018 R„ddh†ga finnes icke i k„rleken, utan fullkomlig k„rlek driver
ut r„ddh†gan, ty i r„ddh†gan ligger tanke p† straff, och den som
r„des „r icke fullkomnad i k„rleken.
004:019 Vi „lska, d„rf”r att han f”rst har „lskat oss.
004:020 Om n†gon s„ger sig „lska Gud och hatar sin broder, s† „r han en
l”gnare. Ty den som icke „lskar sin broder, som han har sett,
han kan icke „lska Gud, som han icke har sett.
004:021 Och det budet hava vi fr†n honom, att den som „lskar Gud, han
skall ock „lska sin broder.
005:001 Var och en som tror att Jesus „r Kristus, han „r f”dd av Gud;
och var och en som „lskar honom som f”dde, han „lskar ock den
som „r f”dd av honom.
005:002 D„rf”r, n„r vi „lska Gud och h†lla hans bud, d† veta vi att vi
„lska Guds barn.
005:003 Ty d„ri best†r k„rleken till Gud, att vi h†lla hans bud; och
hans bud „ro icke tunga.
005:004 Ty allt som „r f”tt av Gud, det ”vervinner v„rlden; och detta „r
den seger som har ”vervunnit v„rlden: v†r tro.
005:005 Vilken annan kan ”vervinna v„rlden, „n den som tror att Jesus „r
Guds Son?

005:006 Han „r den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus, icke
med vattnet allenast, utan med vattnet och blodet. Och Anden „r
den som vittnar, eftersom Anden „r sanningen.
005:007 Ty tre „ro de som vittna:
005:008 Anden, vattnet och blodet; och de tre vittna ett och detsamma.
005:009 Om vi taga m„nniskors vittnesb”rd f”r gott, s† m† v„l Guds
vittnesb”rd vara f”rmer. Detta „r ju Guds vittnesb”rd, att han
har vittnat om sin Son.
005:010 Den som tror p† Guds Son, han har vittnesb”rdet inom sig sj„lv;
den som icke tror Gud, han har gjort honom till en ljugare,
eftersom han icke har trott p† Guds vittnesb”rd om sin Son.
005:011 Och detta „r vittnesb”rdet: att Gud har givit oss evigt liv; och
det livet „r i hans Son.
005:012 Den som har Sonen, han har livet; den som icke har Guds Son, han
har icke livet.

005:013 Detta har jag skrivit till eder, f”r att I skolen veta att I
haven evigt liv, I som tron p† Guds Sons namn.
005:014 Och detta „r den fasta tillf”rsikt vi hava till honom, att om vi
bedja om n†got efter hans vilja, s† h”r han oss.
005:015 Och om vi veta att han h”r oss, vadhelst vi bedja om, s† veta vi
ock att vi redan hava det som vi hava bett honom om i v†r b”n.
005:016 Om n†gon ser sin broder beg† en synd som icke „r en synd till
d”ds, d† m† han bedja, och s† skall han giva honom liv, om
n„mligen synden icke „r till d”ds. Det finnes synd till d”ds;
f”r s†dan s„ger jag icke att man skall bedja.
005:017 All or„ttf„rdighet „r synd; dock finnes det synd som icke „r
till d”ds.

005:018 Vi veta om var och en som „r f”dd av Gud att han icke syndar, ty
den som har blivit f”dd av Gud, han tager sig till vara, och den
onde kommer icke vid honom.
005:019 Vi veta att vi „ro av Gud, och att hela v„rlden „r i den ondes
v†ld.
005:020 Och vi veta att Guds Son har kommit och givit oss f”rst†nd, s†
att vi kunna k„nna den Sanne; och vi „ro i den Sanne, i hans
Son, Jesus Kristus. Denne „r den sanne Guden och evigt liv.

005:021 K„ra barn, tagen eder till vara f”r avgudarna.

Book 62 Andra Johannes (2 Joh.)

001:001 Den „ldste h„lsar den utvalda frun och hennes barn, vilka jag i
sanning „lskar, och icke jag allenast, utan ock alla andra som
hava l„rt k„nna sanningen.
001:002 Vi „lska dem f”r sanningens skull, som f”rbliver i oss, och som
skall vara med oss till evig tid.
001:003 N†d, barmh„rtighet och frid ifr†n Gud, Fadern, och ifr†n Jesus
Kristus, Faderns Son, skall vara med oss i sanning och i k„rlek.

001:004 Det har gjort mig stor gl„dje att jag har funnit flera av dina
barn vandra i sanningen, efter det bud som vi hava f†tt ifr†n
Fadern.
001:005 Och nu har jag en b”n till dig, k„ra fru. Icke som om jag
skreve f”r att giva dig ett nytt bud; det g„ller allenast det
bud som vi hava haft fr†n begynnelsen: att vi skola „lska
varandra.
001:006 Och d„ri best†r k„rleken, att vi vandra efter de bud han har
givit. Ja, detta „r budet, att I skolen vandra i k„rleken,
enligt vad I haven h”rt fr†n begynnelsen.

001:007 Ty m†nga villol„rare hava g†tt ut i v„rlden, vilka icke bek„nna
att Jesus „r Kristus, som skulle komma i k”ttet; en s†dan „r
Villol„raren och Antikrist.
001:008 Tagen eder till vara, s† att I icke f”rloren det som vi med v†rt
arbete hava kommit †stad, utan f†n full l”n.
001:009 Var och en som s† g†r fram†t, att han icke f”rbliver i Kristi
l„ra, han har icke Gud; den som f”rbliver i den l„ran, han har
b†de Fadern och Sonen.
001:010 Om n†gon kommer till eder och icke har den l„ran med sig, s†
tagen icke emot honom i edra hus, och h„lsen honom icke.
001:011 Ty den som h„lsar honom, han g”r sig delaktig i hans onda
g„rningar.

001:012 Jag hade v„l mycket annat att skriva till eder, men jag vill
icke g”ra det med papper och bl„ck. Jag hoppas att i st„llet f†
komma till eder och muntligen tala med eder, f”r att v†r gl„dje
skall bliva fullkomlig.

001:013 Din utvalda systers barn h„lsa dig.

Book 63 Tredje Johannes (3 Joh.)

001:001 Den „ldste h„lsar Gajus, den „lskade brodern, som jag i sanning
„lskar.

001:002 Min „lskade, jag ”nskar att det i allt m† st† v„l till med dig,
och att du m† vara vid god h„lsa, s†som det ock st†r v„l till
med din sj„l.
001:003 Ty det gjorde mig stor gl„dje, d† n†gra av br”derna kommo och
vittnade om den sanning som bor i dig, eftersom du ju vandrar i
sanningen.
001:004 Jag har ingen st”rre gl„dje „n den att f† h”ra att mina barn
vandra i sanningen.

001:005 Min „lskade, du handlar s†som en trofast man i allt vad du g”r
mot br”derna, och detta j„mv„l n„r de komma s†som fr„mlingar.
001:006 Dessa hava nu inf”r f”rsamlingen vittnat om din k„rlek. Och du
g”r v„l, om du p† ett s„tt som „r v„rdigt Gud utrustar dem ocks†
f”r forts„ttningen av deras resa.
001:007 Ty f”r hans namns skull hava de dragit †stad, utan att hava
tagit emot n†got av hedningarna.
001:008 D„rf”r „ro vi † v†r sida pliktiga att taga oss an s†dana m„n, s†
att vi bliva deras medarbetare till att fr„mja sanningen.

001:009 Jag har skrivit till f”rsamlingen, men Diotrefes, som ”nskar att
vara den fr„mste bland dem, vill icke g”ra n†got f”r oss.
001:010 Om jag kommer, skall jag d„rf”r p†visa huru illa han g”r, d† han
skvallrar om oss med elaka ord. Och han n”jer sig icke h„rmed;
utom det att han sj„lv intet vill g”ra f”r br”derna, hindrar han
ocks† andra som vore villiga att g”ra n†got, ja, han driver dem
ut ur f”rsamlingen.

001:011 Mina „lskade, f”lj icke onda f”red”men, utan goda. Den som g”r
vad gott „r, han „r av Gud; den som g”r vad ont „r, han har icke
sett Gud.

001:012 Demetrius har f†tt gott vittnesb”rd om sig av alla, ja, av
sanningen sj„lv. Ocks† vi giva honom v†rt vittnesb”rd; och du
vet att v†rt vittnesb”rd „r sant.

001:013 Jag hade v„l mycket annat att skriva till dig, men jag vill icke
skriva till dig med bl„ck och penna.
001:014 Ty jag hoppas att r„tt snart f† se dig, och d† skola vi
muntligen tala med varandra.

001:015 Frid vare med dig.

V„nnerna h„lsa dig. H„lsa v„nnerna, var och en s„rskilt.

Book 64 Jakobs

001:001 Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tj„nare, h„lsar de tolv
stammar som bo kringspridda bland folken.

001:002 Mina br”der, h†llen det f”r idel gl„dje, n„r I kommen i
allahanda frestelser,
001:003 och veten, att om eder tro h†ller provet, s† verkar detta
st†ndaktighet.
001:004 Och l†ten st†ndaktigheten hava med sig fullkomlighet i g„rning,
s† att I „ren fullkomliga, utan fel och utan brist i n†got
stycke.

001:005 Men om n†gon av eder brister i vishet, s† m† han utbedja sig
s†dan fr†n Gud, som giver †t alla villigt och utan h†rda ord,
och den skall bliva honom given.
001:006 Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar „r lik
havets v†g, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.
001:007 En s†dan m„nniska m† icke t„nka att hon skall f† n†got fr†n
Herren --
001:008 en m„nniska med delad h†g, en som g†r ostadigt fram p† alla sina
v„gar.

001:009 Den broder som lever i ringhet ber”mme sig av sin h”ghet.
001:010 Den †ter som „r rik ber”mme sig av sin ringhet, ty s†som gr„sets
blomster skall han f”rg†s.
001:011 Solen g†r upp med sin br„nnande hetta och f”rtorkar gr„set, och
dess blomster faller av, och dess f„gring f”rg†r; s† skall ock
den rike f”rvissna mitt i sin „vlan.

001:012 Salig „r den man som „r st†ndaktig i frestelsen; ty n„r han har
best†tt sitt prov, skall han f† livets krona, vilken Gud har
lovat †t dem som „lska honom.

001:013 Ingen s„ge, n„r han bliver frestad, att det „r fr†n Gud som hans
frestelse kommer; ty s†som Gud icke kan frestas av n†got ont, s†
frestar han icke heller n†gon.
001:014 Nej, n„rhelst n†gon frestas, s† „r det av sin egen beg„relse som
han drages och lockas.
001:015 Sedan, n„r beg„relsen har blivit havande, f”der hon synd, och
n„r synden har blivit fullmogen, framf”der hon d”d.
001:016 Faren icke vilse, mina „lskade br”der.
001:017 Idel goda g†vor och idel fullkomliga sk„nker komma ned
ovanifr†n, fr†n himlaljusens Fader, hos vilken ingen f”r„ndring
„ger rum och ingen v„xling av ljus och m”rker.
001:018 Efter sitt eget beslut f”dde han oss till liv genom sanningens
ord, f”r att vi skulle vara en f”rstling av de varelser han har
skapat.
001:019 Det veten I, mina „lskade br”der.

Men var m„nniska vare snar till att h”ra och sen till att tala
och sen till vrede.
001:020 Ty en mans vrede kommer icke †stad vad r„tt „r inf”r Gud.
001:021 Skaffen d„rf”r bort all orenhet och all ondska som finnes kvar,
och mottagen med saktmod det ord som „r plantat i eder, och som
kan fr„lsa edra sj„lar.
001:022 Men varen ordets g”rare, och icke allenast dess h”rare, eljest
bedragen I eder sj„lva.
001:023 Ty om n†gon „r ordets h”rare, men icke dess g”rare, s† „r han
lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:
001:024 n„r han har betraktat sig d„ri, g†r han sin v„g och f”rg„ter
strax hurudan han var.
001:025 Men den som sk†dar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag,
och f”rbliver d„rvid och icke „r en gl”msk h”rare, utan en
verklig g”rare, han varder salig i sin g„rning.
001:026 Om n†gon menar sig tj„na Gud och icke tyglar sin tunga, utan
bedrager sitt hj„rta, s† „r hans gudstj„nst intet v„rd.
001:027 En gudstj„nst, som „r ren och obesmittad inf”r Gud och Fadern,
„r det att v†rda sig om fader- och moderl”sa barn och „nkor i
deras bedr”velse, och att h†lla sig obefl„ckad av v„rlden.
002:001 Mina br”der, menen icke att tron p† v†r Herre Jesus Kristus, den
f”rh„rligade, kan st† tillsammans med att hava anseende till
personen.
002:002 Om till exempel i eder f”rsamling intr„der en man med guldring
p† fingret och i pr„ktiga kl„der, och j„mte honom intr„der en
fattig man i smutsiga kl„der,
002:003 och I d† v„nden edra blickar till den som b„r de pr„ktiga
kl„derna och s„gen till honom: ˝Sitt du h„r p† denna goda
plats˝, men d„remot s„gen till den fattige: ˝St† du d„r˝, eller:
˝S„tt dig d„rnere vid min fotapall˝ --
002:004 haven I icke d† kommit i strid med eder sj„lva och blivit domare
som d”ma efter or„tta grunder?

002:005 H”ren, mina „lskade br”der: Har icke Gud utvald just dem som i
v„rldens ”gon „ro fattiga till att bliva rika i tro, och att f†
till arvedel det rike han har lovat †t dem som „lska honom?
002:006 I †ter haven visat f”rakt f”r den fattige. Žr det d† icke de
rika som f”rtrycka eder, och „r det icke just de, som draga eder
inf”r domstolarna?
002:007 Žr det icke de, som sm„da det goda namn som „r n„mnt ”ver eder?
002:008 Om I, s†som skriften bjuder, fullg”ren den konungsliga lagen:
˝Du skall „lska din n„sta s†som dig sj„lv˝, d† g”ren I
visserligen v„l.
002:009 Men om I haven anseende till personen, s† beg†n I synd och
bliven av lagen ”verbevisade om att vara ”vertr„dare.
002:010 Ty om n†gon h†ller hela lagen i ”vrigt, men felar i ett, s† „r
han skyldig till allt.
002:011 Densamme som sade: ˝Du skall icke beg† „ktenskapsbrott˝, han
sade ju ock: ˝Du skall icke dr„pa.˝ Om du nu visserligen icke
beg†r „ktenskapsbrott, men dr„per, s† „r du dock en
lag”vertr„dare.
002:012 Talen och handlen s†, som det h”ves m„nniskor vilka skola d”mas
genom frihetens lag.
002:013 Ty domen skall utan barmh„rtighet drabba den som icke har visat
barmh„rtighet; barmh„rtighet †ter kan frimodigt tr„da fram inf”r
domen.

002:014 Mina br”der, vartill gagnar det, om n†gon s„ger sig hava tro,
men icke har g„rningar? Icke kan v„l tron fr„lsa honom?
002:015 Om n†gon, vare sig en broder eller en syster, saknade kl„der och
vore utan mat f”r dagen
002:016 och n†gon av eder d† sade till denne: ˝G† i frid, kl„d dig
varmt, och „t dig m„tt˝ -- vartill gagnade detta, s†framt han
icke d„rj„mte g†ve honom vad hans kropp beh”vde?
002:017 S† „r ock tron i sig sj„lv d”d, om den icke har med sig
g„rningar.

002:018 Nu torde n†gon s„ga: ˝Du har ju tro?˝ -- ˝Ja, och jag har ocks†
g„rningar; visa mig du din tro utan g„rningar, s† vill jag genom
mina g„rningar visa dig min tro.˝
002:019 Du tror att Gud „r en. D„ri g”r du r„tt; ocks† de onda andarna
tro det och b„va.
002:020 Men vill du d† f”rst†, du f†kunniga m„nniska, att tron utan
g„rningar „r till intet gagn!
002:021 Blev icke Abraham, v†r fader, r„ttf„rdig av g„rningar, n„r han
frambar sin son Isak p† altaret?
002:022 Du ser allts† att tron samverkade med hans g„rningar, och av
g„rningarna blev tron fullkomnad,
002:023 och s† fullbordades det skriftens ord som s„ger: ˝Abraham trodde
Gud, och det r„knades honom till r„ttf„rdighet˝; och han blev
kallad ˝Guds v„n˝.

002:024 I sen allts† att det „r av g„rningar som en m„nniska bliver
r„ttf„rdig, och icke av tro allenast.
002:025 Och var det icke p† samma s„tt med sk”kan Rahab? Blev icke hon
r„ttf„rdig av g„rningar, n„r hon tog emot s„ndebuden och sedan
p† en annan v„g sl„ppte ut dem?
002:026 Ja, s†som kroppen utan ande „r d”d, s† „r ock tron utan
g„rningar d”d.
003:001 Mina br”der, icke m†nga av eder m† tr„da upp s†som l„rare; I
b”ren veta att vi skola f† en dess str„ngare dom.
003:002 I m†nga stycken fela vi ju alla; om n†gon icke felar i sitt tal,
s† „r denne en fullkomlig man, som f”rm†r tygla hela sin kropp.
003:003 N„r vi l„gga betsel i h„starnas mun, f”r att de skola lyda oss,
d† kunna vi d„rmed styra ocks† hela deras ”vriga kropp.
003:004 Ja, till och med skeppen, som „ro s† stora, och som drivas av
starka vindar, styras av ett helt litet roder †t det h†ll dit
styrmannen vill.
003:005 S† „r ock tungan en liten lem och kan likv„l ber”mma sig av
stora ting. Bet„nken huru en liten eld kan ant„nda en stor skog.
003:006 Ocks† tungan „r en eld; s†som en v„rld av or„ttf„rdighet
framst†r den bland v†ra lemmar, tungan som befl„ckar hela
kroppen och s„tter ˝tillvarons hjul˝ i brand, likasom den sj„lv
„r ant„nd av Gehenna.
003:007 Ty v„l „r det s†, att alla varelsers natur, b†de fyrfotadjurs
och f†glars och kr„ldjurs och vattendjurs, l†ter t„mja sig, och
verkligen har blivit tamd, genom m„nniskors natur.
003:008 Men tungan kan ingen m„nniska t„mja; ett oroligt och ont ting „r
den, och full av d”dande gift.
003:009 Med den v„lsigna vi Herren och Fadern, och med den f”rbanna vi
m„nniskorna, som „ro skapade till att vara Gud lika.
003:010 Ja, fr†n en och samma mun utg† v„lsignelse och f”rbannelse. S†
b”r det icke vara, mina br”der.
003:011 Icke giver v„l en k„lla fr†n en och samma †der b†de s”tt och
bittert vatten?
003:012 Mina br”der, icke kan v„l ett fikontr„d b„ra oliver eller ett
vintr„d fikon? Lika litet kan en salt k„lla giva s”tt vatten.

003:013 Finnes bland eder n†gon vis och f”rst†ndig man, s† m† han, i
visligt saktmod, genom sin goda vandel l†ta se de g„rningar som
h”vas en s†dan man.
003:014 Om I †ter i edra hj„rtan hysen bitter avund och „ren
genstridiga, d† m†n I icke f”rh„va eder och ljuga, i strid mot
sanningen.
003:015 S†dan ˝vishet˝ kommer icke ned ovanifr†n, utan „r av jorden och
tillh”r de ˝sj„liska˝ m„nniskorna, ja, de onda andarna.
003:016 Ty d„r avund och genstridighet r†da, d„r r†der oordning och allt
vad ont „r.
003:017 Men den vishet som kommer ovanifr†n „r f”rst och fr„mst ren,
vidare fridsam, foglig och mild, full av barmh„rtighet och andra
goda frukter, fri ifr†n tvivel, fri ifr†n skrymtan.
003:018 Och r„ttf„rdighetens frukt kommer av en s†dd i frid, dem till
del som h†lla frid.

004:001 Varav uppkomma strider, och varav tvister bland eder? M†nne icke
av de lustar som f”ra krig i eder lemmar?
004:002 I „ren fulla av beg„relser, men haven dock intet; I dr„pen och
hysen avund, men kunnen dock intet vinna; och s† tvisten och
striden I. I haven intet, d„rf”r att I icke bedjen.
004:003 Dock, I bedjen, men I f†n intet, ty I bedjen illa, n„mligen f”r
att kunna i edra lustar f”rsl”sa vad I f†n.
004:004 I trol”sa avf„llingar, veten I d† icke att v„rldens v„nskap „r
Guds ov„nskap? Den som vill vara v„rldens v„n, han bliver allts†
Guds ov„n.
004:005 Eller menen I att detta „r ett tomt ord i skriften: ˝Med
svartsjuk k„rlek tr„ngtar den Ande som han har l†tit taga sin
boning i oss˝?
004:006 Men s† mycket st”rre „r den n†d han giver; d„rf”r heter det:

Back to Full Books