The Bible, in Swedish, both Testaments

Part 5 out of 47

skall g”ra s†. Detta skall vara en ev„rdlig stadga. S†som ett
heloffer skall det f”rbr„nnas †t HERREN.
006:023 En pr„sts spisoffer skall alltid vara ett heloffer; det f†r icke
„tas.

006:024 Och HERREN talade till Mose och sade:
006:025 Tala till Aron och hans s”ner och s„g: Detta „r lagen om
syndoffret: P† samma plats d„r br„nnoffersdjuret slaktas skall
ock syndoffersdjuret slaktas, inf”r HERRENS ansikte. Det „r
h”gheligt.
006:026 Den pr„st som offrar syndoffret skall „ta det; p† en helig plats
skall det „tas, i f”rg†rden till uppenbarelset„ltet.
006:027 Var och en som kommer vid k”ttet bliver helig. Och om n†got av
blodet st„nkes p† n†gons kl„der, s† skall man avtv† det
best„nkta st„llet p† en helig plats.
006:028 Ett lerk„rl vari kokningen har skett skall s”ndersl†s; men har
kokningen skett i ett koppark„rl, s† skall detta skuras och
sk”ljas med vatten.
006:029 Allt mank”n bland pr„sterna m† „ta det. Det „r h”gheligt.
006:030 Men intet syndoffer av vars blod n†got b„res in i
uppenbarelset„ltet till att bringa f”rsoning i helgedomen f†r
„tas; det skall br„nnas upp i eld.
007:001 Och detta „r lagen om skuldoffret: Det „r h”gheligt.
007:002 P† samma plats d„r man slaktar br„nnoffersdjuret skall man
slakta skuldoffersdjuret. Och man skall st„nka dess blod p†
altaret runt omkring.
007:003 Och allt dess fett skall man offra, svansen och det fett som
omsluter in„lvorna,
007:004 och b†da njurarna med det fett som sitter p† dem invid l„nderna,
s† ock leverfettet, vilket man skall fr†nskilja invid njurarna.
007:005 Och pr„sten skall f”rbr„nna det p† altaret till ett eldsoffer †t
HERREN. Det „r ett skuldoffer.
007:006 Allt mank”n bland pr„sterna m† „ta det; p† en helig plats skall
det „tas; det „r h”gheligt.
007:007 Vad som g„ller om syndoffret skall ock g„lla om skuldoffret;
samma lag skall g„lla f”r dem b†da. Den pr„st som bringar
f”rsoning d„rmed, honom skall det tillh”ra.
007:008 Och n„r en pr„st b„r fram br„nnoffer for n†gon, skall huden av
det framburna br„nnoffersdjuret tillh”ra den pr„sten.
007:009 Och ett spisoffer som „r bakat i ugn, eller som „r tillrett i
panna eller p† pl†t, skall alltid tillfalla den pr„st som b„r
fram det.
007:010 Men ett spisoffer som „r begjutet med olja, eller som framb„res
torrt, skall alltid tillfalla Arons s”ner gemensamt, den ene
likav„l som den andre.

007:011 Och detta „r lagen om tackoffret, n„r ett s†dant b„res fram †t
HERREN:
007:012 Om n†gon vill b„ra fram ett s†dant till lovoffer, s† skall han,
f”rutom det till lovoffret h”rande slaktdjuret, b„ra fram
osyrade kakor, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda
med olja, och fint mj”l, hopkn†dat, i form av kakor, begjutna
med olja.
007:013 J„mte kakor av syrat br”d skall han b„ra fram detta sitt offer,
f”rutom det slaktdjur som h”r till det tackoffer han b„r fram
s†som lov offer.
007:014 Av detta offer skall han b„ra fram en kaka av vart slag, s†som
en g„rd †t HERREN; den pr„st som st„nker tackoffrets blod p†
altaret, honom skall den tillh”ra.
007:015 Och k”ttet av det slaktdjur, som h”r till det tackoffer som
b„res fram s†som lovoffer, skall „tas samma dag det har offrats;
intet d„rav m† l„mnas kvar till f”ljande morgon.
007:016 Om d„remot det slaktoffer som n†gon vill b„ra fram †r ett
l”ftesoffer eller ett frivilligt offer, s† skall offerdjuret
likaledes „tas samma dag det har offrats; dock m† det som har
blivit ”ver d„rav „tas den f”ljande dagen.
007:017 Bliver „nd† n†got ”ver av offerk”ttet, skall detta p† tredje
dagen br„nnas upp i eld.
007:018 Om n†gon p† tredje dagen „ter av tackoffersk”ttet, s† bliver
offret icke v„lbehagligt; honom som har burit fram det skall det
d† icke r„knas till godo, det skall anses s†som en
vederstygglighet. Den som „ter d„rav kommer att b„ra p†
missg„rning.
007:019 Ej heller m† det k”tt „tas, som har kommit vid n†got orent, utan
det skall br„nnas upp i eld. F”r ”vrigt m† k”ttet „tas av var
och en som „r ren.
007:020 Men den som „ter k”tt av HERRENS tackoffer, medan orenhet l†der
vid honom, han skall utrotas ur sin sl„kt.
007:021 Och om n†gon har kommit vid n†got orent -- vare sig en m„nniskas
orenhet, eller ett orent djur, eller vilken oren styggelse det
vara m† -- och han likv„l „ter k”tt av HERRENS tackoffer, s†
skall han utrotas ur sin sl„kt.

007:022 Och HERREN talade till Mose och sade:
007:023 Tala till Israels barn och s„g: Intet fett av f„kreatur, f†r
eller getter skolen I „ta.
007:024 Fettet av ett sj„lvd”tt eller ihj„lrivet djur m† eljest anv„ndas
till alla slags behov, men „ta det skolen I icke.
007:025 Ty var och en som „ter fettet av n†got djur varav man b„r fram
eldsoffer †t HERREN, vem det vara m† som „ter d„rav, han skall
utrotas ur sin sl„kt.
007:026 Och intet blod skolen I f”rt„ra varken av f†glar eller av
boskap, var I „n „ren bosatta.
007:027 Var och en som f”rt„r n†got blod, han skall utrotas ur sin
sl„kt.

007:028 Och HERREN talade till Mose och sade:
007:029 Tala till Israels barn och s„g: Den som vill offra ett tackoffer
†t HERREN, han skall av detta sitt tackoffer b„ra fram †t HERREN
den vederb”rliga offerg†van.
007:030 Med egna h„nder skall han b„ra fram HERRENS eldsoffer; fettet
j„mte bringan skall han b„ra fram, bringan till att viftas s†som
ett viftoffer inf”r HERRENS ansikte.
007:031 Och pr„sten skall f”rbr„nna fettet p† altaret, men bringan skall
tillh”ra Aron och hans s”ner.
007:032 Ocks† det h”gra l†rstycket skolen I giva †t pr„sten, s†som en
g„rd av edra tackoffer.
007:033 Den bland Arons s”ner, som offrar tackoffrets blod och fettet,
han skall hava det h”gra l†rstycket till sin del.
007:034 Ty av Israels barns tackoffer tager jag viftoffersbringan och
offerg„rdsl†ret och giver dem †t pr„sten Aron och †t hans s”ner
till en ev„rdlig r„tt av Israels barn.

007:035 Detta „r Arons och hans s”ners „mbetslott av HERRENS eldsoffer,
den lott som gavs dem den dag de f”rdes fram till att bliva
HERRENS pr„ster
007:036 vilken lott, efter HERRENS befallning p† den dag d† han smorde
dem, skulle givas dem av Israels barn, till en ev„rdlig r„tt,
sl„kte efter sl„kte.

007:037 Detta „r lagen om br„nnoffret, spisoffret, syndoffret,
skuldoffret, handfyllningsoffret och tackoffret,
007:038 vilken HERREN p† Sinai berg gav Mose, p† den dag d† han bj”d
Israels barn att de skulle offra sina offer †t HERREN, i Sinais
”ken.
008:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
008:002 ½Tag Aron och hans s”ner j„mte honom samt deras kl„der och
sm”rjelseoljan, s† ock syndofferstjuren och de tv† v„durarna och
korgen med de osyrade br”den.
008:003 F”rsamla sedan hela menigheten vid ing†ngen till
uppenbarelset„ltet.½
008:004 Och Mose gjorde s†som HERREN hade bjudit honom, och menigheten
f”rsamlade sig vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet.
008:005 Och Mose sade till menigheten: ½Detta „r vad HERREN har bjudit
mig att g”ra.½
008:006 Och Mose f”rde fram Aron och hans s”ner och tv†dde dem med
vatten.
008:007 Och han satte livkl„dnaden p† honom och omgjordade honom med
b„ltet och kl„dde p† honom k†pan och satte p† honom efoden och
omgjordade honom med efodens sk„rp och f„ste d„rmed ihop
alltsammans p† honom.
008:008 Och han satte p† honom br”stsk”lden och lade urim och tummim in
i sk”lden.
008:009 Och han satte huvudbindeln p† hans huvud och satte p†
huvudbindeln framtill den gyllene pl†ten, det heliga diademet,
s†som HERREN hade bjudit Mose.
008:010 Och Mose tog sm”rjelseoljan och smorde tabernaklet och allt vad
d„ri var och helgade allt;
008:011 och han st„nkte d„rmed sju g†nger p† altaret och smorde altaret
och alla dess tillbeh”r och b„ckenet j„mte dess fotst„llning,
f”r att helga dem.
008:012 Och han g”t sm”rjelseolja p† Arons huvud och smorde honom f”r
att helga honom.
008:013 Och Mose f”rde fram Arons s”ner och satte livkl„dnader p† dem
och omgjordade dem med b„lten och band huvor p† dem, s†som
HERREN hade bjudit Mose.

008:014 Och han f”rde fram syndofferstjuren, och Aron och hans s”ner
lade sina h„nder p† syndofferstjurens huvud.
008:015 Sedan slaktades den, och Mose tog blodet och str”k med sitt
finger p† altarets horn runt omkring och renade altaret; men det
”vriga blodet g”t han ut vid foten av altaret och helgade detta
och bragte f”rsoning f”r det.
008:016 Och han tog allt det fett som satt p† in„lvorna, s† ock
leverfettet och b†da njurarna med fettet p† dem; och Mose
f”rbr„nde det p† altaret.
008:017 Men det ”vriga av tjuren, hans hud och k”tt och orenlighet,
br„nde han upp i eld utanf”r l„gret s†som HERREN hade bjudit
Mose.

008:018 Och han f”rde fram br„nnoffersv„duren, och Aron och hans s”ner
lade sina h„nder p† v„durens huvud.
008:019 Sedan slaktades den, och Mose st„nkte blodet p† altaret runt
omkring;
008:020 men sj„lva v„duren delade han i dess stycken. Och Mose f”rbr„nde
huvudet och styckena och istret;
008:021 in„lvorna och f”tterna tv†dde han i vatten. Sedan f”rbr„nde Mose
hela v„duren p† altaret. Det var ett br„nnoffer till en
v„lbehaglig lukt, det var ett eldsoffer †t HERREN, S†som HERREN
hade bjudit Mose.

008:022 D„refter f”rde han fram den andra v„duren, handfyllningsv„duren,
och Aron och hans s”ner lade sina h„nder p† v„durens huvud.
008:023 Sedan slaktades den, och Mose tog av dess blod och bestr”k Arons
h”gra ”rsnibb och tummen p† hans h”gra hand och stort†n p† hans
h”gra fot.
008:024 D„refter f”rde han fram Arons s”ner. Och Mose bestr”k med blodet
deras h”gra ”rsnibb och tummen p† deras h”gra hand och stort†n
p† deras h”gra fot; men det ”vriga blodet st„nkte Mose p†
altaret runt omkring.
008:025 Och han tog fettet, svansen och allt det fett som satt p†
in„lvorna, s† ock leverfettet och b†da njurarna med fettet p†
dem, d„rtill det h”gra l†rstycket.
008:026 Och ur korgen med de osyrade br”den, som stod inf”r HERRENS
ansikte, tog han en osyrad kaka, en oljebr”dskaka och en
tunnkaka och lade detta p† fettstyckena och det h”gra
l†rstycket.
008:027 Och alltsammans lade han p† Arons och hans s”ners h„nder och
viftade det s†som ett viftoffer inf”r HERRENS ansikte.
008:028 Sedan tog Mose det ur deras h„nder och f”rbr„nde det p† altaret,
ovanp† br„nnoffret. Det var ett handfyllningsoffer till en
v„lbehaglig lukt, det var ett eldsoffer †t HERREN.
008:029 Och Mose tog bringan och viftade den s†som ett viftoffer inf”r
HERRENS ansikte; av handfyllningsoffrets v„dur fick Mose detta
till sin del, s†som HERREN hade bjudit Mose.

008:030 Och Mose tog av sm”rjelseoljan och av blodet p† altaret och
st„nkte p† Aron -- p† hans kl„der -- och likaledes p† hans s”ner
och hans s”ners kl„der; han helgade s† Aron -- hans kl„der --
och likaledes hans s”ner och hans s”ners kl„der.
008:031 Och Mose sade till Aron och till hans s”ner: ½Koken k”ttet vid
ing†ngen till uppenbarelset„ltet, och „ten det d„r j„mte br”det
som „r i handfyllningskorgen, s†som jag har bjudit och sagt:
Aron och hans s”ner skola „ta det.
008:032 Men vad som bliver ”ver av k”ttet; eller av br”det, det skolen I
br„nna upp i eld.
008:033 Och under sju dagar skolen I icke g† bort ifr†n
uppenbarelset„ltets ing†ng, icke f”rr„n edra handfyllningsdagar
„ro ute, ty sju dagar skall eder handfyllning vara.
008:034 Och HERREN har bjudit, att s†som det i dag har tillg†tt, s†
skall det ock sedan tillg†, p† det att f”rsoning m† bringas f”r
eder.
008:035 Vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet skolen I stanna kvar i sju
dygn, dag och natt, och I skolen iakttaga vad HERREN har bjudit
eder iakttaga, p† det att I icke m†n d”; ty s† „r mig bjudet.½

008:036 Och Aron och hans s”ner gjorde allt vad HERREN hade bjudit genom
Mose.
009:001 Och p† †ttonde dagen kallade Mose till sig Aron och hans s”ner
och de „ldste i Israel.
009:002 Och han sade till Aron: ½Tag dig en tjurkalv till syndoffer och
en v„dur till br„nnoffer, b†da felfria, och f”r dem fram inf”r
HERRENS ansikte.
009:003 Och tala till Israels barn och s„g: Tagen en bock till syndoffer
och en kalv och ett lamm, b†da †rsgamla och felfria, till
br„nnoffer,
009:004 s† ock en tjur och en v„dur till tackoffer, att offra inf”r
HERRENS ansikte, d„rtill ett spisoffer, begjutet med olja; ty i
dag uppenbarar sig HERREN f”r eder.½
009:005 Och de togo det som Mose hade givit dem befallning om och f”rde
det fram inf”r uppenbarelset„ltet; och hela menigheten tr„dde
fram och st„llde sig inf”r HERRENS ansikte.
009:006 D† sade Mose: ½Detta „r vad HERREN har bjudit eder g”ra; s†
skall HERRENS h„rlighet visa sig f”r eder.½

009:007 Och Mose sade till Aron: ½Tr„d fram till altaret och offra ditt
syndoffer och ditt br„nnoffer, och bringa f”rsoning f”r dig
sj„lv och folket; offra sedan folkets offer och bringa f”rsoning
f”r dem, s†som HERREN har bjudit.½
009:008 D† tr„dde Aron fram till altaret och slaktade sin
syndofferskalv.
009:009 Och Arons s”ner buro fram blodet till honom, och han doppade
sitt finger i blodet och str”k p† altarets horn, men det ”vriga
blodet g”t han ut vid foten av altaret.
009:010 Och syndoffersdjurets fett, njurar och leverfett f”rbr„nde han
p† altaret, s†som HERREN hade bjudit Mose.
009:011 Men k”ttet och huden br„nde han upp i eld utanf”r l„gret.
009:012 Sedan slaktade han br„nnoffersdjuret. Och Arons s”ner r„ckte
honom blodet, och han st„nkte det p† altaret runt omkring.
009:013 Och de r„ckte honom br„nnoffersdjuret, delat i sina stycken,
och dess huvud, och han f”rbr„nde det p† altaret.
009:014 Och han tv†dde in„lvorna och f”tterna och f”rbr„nde dem ovanp†
br„nnoffret, p† altaret.

009:015 D„refter f”rde han fram folkets offer. Han tog folkets
syndoffersbock och slaktade honom och offrade honom till
syndoffer, p† samma s„tt som det f”rra syndoffersdjuret.
009:016 Och han f”rde fram br„nnoffersdjuren och offrade dem p†
f”reskrivet s„tt.
009:017 Och han bar fram spisoffret och tog en handfull d„rav och
f”rbr„nde detta p† altaret, f”rutom morgonens br„nnoffer.
009:018 Sedan slaktade han tjuren och v„duren, som voro folkets
tackoffer. Och Arons s”ner r„ckte honom blodet, och han st„nkte
det p† altaret runt omkring.
009:019 Och fettstyckena av tjuren, samt av v„duren svansen och vad som
omsluter in„lvorna, s† ock njurarna och leverfettet,
009:020 dessa fettstycken lade de p† bringorna; och han f”rbr„nde
fettstyckena p† altaret.
009:021 Men bringorna och det h”gra l†rstycket viftade Aron till ett
viftoffer inf”r HERRENS ansikte, s†som Mose hade bjudit.

009:022 Och Aron lyfte upp sina h„nder ”ver folket och v„lsignade
det. D„refter steg han ned, sedan han hade offrat syndoffret,
br„nnoffret och tackoffret.
009:023 Och Mose och Aron gingo in i uppenbarelset„ltet; sedan gingo de
†ter ut och v„lsignade folket. D† visade sig HERRENS h„rlighet
f”r allt folket.
009:024 Och eld gick ut fr†n HERREN och f”rt„rde br„nnoffret och
fettstyckena p† altaret. Och allt folket s†g detta; d† jublade
de och f”llo ned p† sina ansikten.
010:001 Men Arons s”ner Nadab och Abihu togo var sitt fyrfat och lade
eld i dem och str”dde r”kelse d„rp† och buro fram inf”r HERRENS
ansikte fr„mmande eld, annan eld „n den han hade givit dem
befallning om.
010:002 D† gick eld ut fr†n HERREN och f”rt„rde dem, s† att de f”llo
d”da ned inf”r HERRENS ansikte.
010:003 Och Mose sade till Aron: ½Detta „r vad HERREN har talat och
sagt:
P† dem som st† mig n„ra vill jag bevisa mig helig,
och inf”r allt folket bevisa mig h„rlig.½
Och Aron teg stilla.
010:004 Och Mose kallade till sig Misael och Elsafan, Arons farbroder
Ussiels s”ner, och sade till dem: ½Tr„den fram och b„ren edra
fr„nder bort ifr†n helgedomen och f”ren den utanf”r l„gret.½
010:005 D† tr„dde de fram och buro bort dem i deras livkl„dnader,
utanf”r l„gret, s†som Mose hade sagt.
010:006 Och Mose sade till Aron och till hans s”ner Eleasar och Itamar:
½I skolen icke hava edert h†r oordnat, ej heller riva s”nder
edra kl„der, p† det att I icke m†n d” och draga f”rt”rnelse ”ver
hela menigheten. Men edra br”der, hela Israels hus, m† gr†ta
”ver denna brand som HERREN har uppt„nt.
010:007 Och I skolen icke g† bort ifr†n uppenbarelset„ltets ing†ng, p†
det att I icke m†n d”; ty HERRENS sm”rjelseolja „r p† eder.½
Och de gjorde s†som Mose hade sagt.

010:008 Och HERREN talade till Aron och sade:
010:009 ½Varken du sj„lv eller dina s”ner m† dricka vin eller starka
drycker, n„r I skolen g† in i uppenbarelset„ltet, p† det att I
icke m†n d”. Det skall vara en ev„rdlig stadga f”r eder fr†n
sl„kte till sl„kte.
010:010 I skolen skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och
rent;
010:011 och I skolen l„ra Israels barn alla de stadgar som HERREN har
kungjort f”r dem genom Mose.½

010:012 Och Mose sade till Aron och till Eleasar och Itamar, hans
kvarlevande s”ner: ½Tagen det spisoffer som har blivit ”ver av
HERRENS eldsoffer, och „ten det osyrat vid sidan av altaret, ty
det „r h”gheligt.
010:013 I skolen „ta det p† en helig plats; ty det „r din och dina
s”ners stadgade r„tt av HERRENS eldsoffer; s† „r mig bjudet.
010:014 Och viftoffersbringan och offerg„rdsl†ret skola „tas av dig, och
av dina s”ner och dina d”ttrar j„mte dig, p† en ren plats, ty de
„ro dig givna s†som din och dina s”ners stadgade r„tt av Israels
barns tackoffer.
010:015 J„mte eldsoffren -- fettstyckena -- skola offerg„rdsl†ret och
viftoffersbringan b„ras fram f”r att viftas s†som ett viftoffer
inf”r HERRENS ansikte; och de skola s†som en ev„rdlig r„tt
tillh”ra dig och dina s”ner j„mte dig, s†som HERREN har bjudit.½

010:016 Och Mose fr†gade efter syndoffersbocken, men den befanns vara
uppbr„nd. D† f”rt”rnades han p† Eleasar och Itamar, Arons
kvarlevande s”ner, och sade:
010:017 ½Varf”r haven I icke „tit syndoffret p† den heliga platsen? Det
„r ju h”gheligt. Och han har givit eder det, f”r att I skolen
borttaga menighetens missg„rning och bringa f”rsoning f”r dem
inf”r HERRENS ansikte.
010:018 Se, dess blod har icke blivit inburet i helgedomens inre;
d„rf”r skullen I p† heligt omr†de hava „tit upp k”ttet, s†som
jag hade bjudit.½
010:019 Men Aron sade till Mose: ½Se, de hava i dag offrat sitt
syndoffer och sitt br„nnoffer inf”r HERRENS ansikte, och mig har
vederfarits vad du vet. Om jag nu i dag †te syndoffersk”tt,
skulle detta vara HERREN v„lbehagligt?½
010:020 N„r Mose h”rde detta, var han till freds.
011:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade till dem:
011:002 Talen till Israels barn och s„gen:

Dessa „ro de djur som I f†n „ta bland alla fyrfotadjur p†
jorden:
011:003 alla de fyrfotadjur som hava kl”var och hava dem helkluvna, och
som idissla, dem f†n I „ta.
011:004 Men dessa skolen I icke „ta av de idisslande djuren och av dem
som hava kl”var: kamelen, ty han idisslar v„l, men har icke
kl”var, han skall g„lla f”r eder s†som oren; klippdassen, ty han
idisslar v„l
011:005 men har icke kl”var, han skall g„lla for eder s†som oren; haren,
ty han idisslar v„l,
011:006 men har icke kl”var, han skall g„lla f”r eder s†som oren;
svinet,
011:007 ty det har v„l kl”var och har dem helkluvna, men det idisslar
icke, det skall g„lla f”r eder s†som orent.
011:008 Av dessa djurs k”tt skolen I icke „ta, ej heller skolen I komma
vid deras d”da kroppar; de skola g„lla f”r eder s†som orena.

011:009 Detta „r vad I f†n „ta av allt det som lever i vattnet: allt det
i vattnet, vare sig i sj”ar eller i str”mmar, som har fenor och
fj„ll, det f†n I „ta.
011:010 Men allt det i sj”ar och str”mmar, som icke har fenor och fj„ll,
bland allt det som r”r sig i vattnet, bland alla levande
varelser i vattnet, det skall vara en styggelse f”r eder.
011:011 Ja, de skola vara en styggelse f”r eder; av deras k”tt skolen I
icke „ta, och deras d”da kroppar skolen I r„kna s†som en
styggelse.
011:012 Allt det i vattnet, som icke har fenor och fj„ll, skall vara en
styggelse f”r eder.

011:013 Och bland f†glarna skolen I r„kna dessa s†som en styggelse, de
skola icke „tas, de „ro en styggelse: ”rnen, lammgamen,
havs”rnen,
011:014 gladan, falken med dess arter,
011:015 alla slags korpar efter deras arter,
011:016 strutsen, tahemasf†geln, fiskm†sen, h”ken med dess arter,
011:017 ugglan, dykf†geln, uven,
011:018 tinsemetf†geln, pelikanen,
011:019 asgamen, h„gern, regnpiparen med dess arter, h„rf†geln och
fl„dermusen.

011:020 Alla de flygande sm†djur som g† p† fyra f”tter skola vara en
styggelse f”r eder.
011:021 Av alla flygande sm†djur, som g† p† fyra f”tter f†n I allenast
„ta dem som ovanf”r sina f”tter hava tv† ben att hoppa med p†
jorden.
011:022 Dessa f†n I „ta bland gr„shopporna: arbe med dess arter, soleam
med dess arter, hargol med dess arter och hagab med dess arter.
011:023 Men alla andra flygande sm†djur som hava fyra f”tter skola vara
en styggelse f”r eder.

011:024 Genom f”ljande djur †dragen I eder orenhet; var och en som
kommer vid deras d”da kroppar skall vara oren „nda till aftonen,
011:025 och var och en som har burit bort n†gon s†dan d”d kropp skall
tv† sina kl„der och vara oren „nda till aftonen:
011:026 alla de fyrfotadjur som hava kl”var, men icke helkluvna, och som
icke idissla, de skola g„lla f”r eder s†som orena. Var och en
som kommer vid dem bliver oren.
011:027 Och alla slags fyrfotade djur som g† p† tassar skola g„lla f”r
eder s†som orena. Var och en som kommer vid deras d”da kroppar
skall vara oren „nda till aftonen.
011:028 Och den som har burit bort en s†dan d”d kropp, han skall tv†
sina kl„der och vara oren „nda till aftonen; de skola g„lla f”r
eder s†som orena.

011:029 Och bland de sm†djur som r”ra sig p† jorden skola dessa g„lla
f”r eder s†som orena: vesslan, jordr†ttan, ”dlan med dess arter,
011:030 anakan, koadjuret, letaan, hometdjuret och kameleonten.
011:031 Dessa „ro de som skola g„lla f”r eder s†som orena bland alla
sm†djur. Var och en som kommer vid dem, sedan de „ro d”da,
skall vara oren „nda till aftonen.
011:032 Och allt varp† n†got s†dant djur faller, sedan det „r d”tt,
bliver orent, vare sig det „r n†got slags tr„k„rl, eller det „r
kl„der, eller n†got av skinn, eller en s„ck, eller vilken annan
sak det vara m†, som anv„ndes till n†got behov. Man skall l„gga
det i vatten, och det skall vara orent „nda till aftonen; s†
bliver det rent.
011:033 Och om n†got s†dant faller i n†got slags lerk„rl, s† bliver allt
som „r i detta orent, och k„rlet skolen I sl† s”nder.
011:034 Allt slags mat d„ri, allt som man „ter tillrett med vatten, det
bliver orent; och allt slags dryck i n†got slags k„rl, allt som
man dricker, det bliver orent d„rav.
011:035 Och allt varp† n†gon s†dan d”d kropp faller bliver orent. Žr det
en ugn eller en h„rd, skall den f”rst”ras, ty den bliver
oren. Och den skall g„lla f”r eder s†som oren.
011:036 Men en k„lla eller en brunn, en plats dit vatten samlar sig,
skall f”rbliva ren; men kommer n†gon vid sj„lva den d”da
kroppen, bliver han oren.
011:037 Och om en s†dan d”d kropp faller p† n†got slags uts„deskorn,
n†got man s†r, d† f”rbliver detta rent.
011:038 Men om vatten har kommit p† s„den och n†gon s†dan d”d kropp
sedan faller d„rp†, s† skall den g„lla f”r eder s†som oren.

011:039 Och om n†got fyrfotadjur som f†r „tas av eder d”r, s† skall den
som kommer vid dess d”da kropp vara oren „nda till aftonen.
011:040 Och den som „ter k”tt av en s†dan d”d kropp, han skall tv† sina
kl„der och vara oren „nda till aftonen. Och den som har burit
bort n†gon s†dan d”d kropp, han skall tv† sina kl„der och vara
oren „nda till aftonen.

011:041 Och alla slags sm†djur som r”ra sig p† jorden „ro en styggelse;
de skola icke „tas.
011:042 Varken av det som g†r p† buken eller av det som g†r p† fyra
eller flera f”tter, bland alla de sm†djur som r”ra sig p†
jorden, skolen I „ta n†got, ty de „ro en styggelse.
011:043 G”ren eder icke sj„lva till en styggelse genom n†got s†dant
djur, och †dragen eder icke orenhet genom s†dana, s† att I
bliven orenade genom dem.
011:044 Ty jag „r HERREN, eder Gud; och I skolen h†lla eder heliga och
vara heliga, ty jag „r helig. Och I skolen icke †draga eder
orenhet genom n†got av de sm†djur som r”ra sig p† jorden.
011:045 Ty jag „r HERREN, som har f”rt eder upp ur Egyptens land, f”r
att jag skall vara eder Gud. S† skolen I nu vara heliga, ty jag
„r helig.

011:046 Detta „r lagen om fyrfotadjuren, och om f†glarna, och om alla
slags levande varelser som r”ra sig i vattnet, och om alla slags
sm†djur p† jorden,
011:047 f”r att man skall kunna skilja mellan orent och rent, mellan de
djur som f† „tas och de djur som icke f† „tas.
012:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
012:002 Tala till Israels barn och s„g: N„r en kvinna f”der barn och det
„r ett gossebarn som hon har f”tt, s† skall hon vara oren i sju
dagar; lika m†nga dagar som vid sin m†nadsrening skall hon vara
oren.
012:003 Och p† †ttonde dagen skall barnets f”rhud omsk„ras.
012:004 Och sedan skall hon stanna hemma trettiotre dagar, under sitt
reningsfl”de. Hon skall icke komma vid n†got heligt och f†r icke
heller komma till helgedomen, f”rr„n hennes reningsdagar „ro
ute.
012:005 Men om det „r ett flickebarn som hon har f”tt, s† skall hon vara
oren i tv† veckor, p† samma s„tt som vid sin m†nadsrening; och
sedan skall hon stanna hemma i sextiosex dagar, under sitt
reningsfl”de.
012:006 Och n„r hennes reningsdagar „ro ute, vare sig efter son eller
efter dotter, skall hon f”ra fram ett †rsgammalt lamm s†som
br„nnoffer, och en ung duva eller en turturduva s†som
syndoffer, till uppenbarelset„ltets ing†ng, till pr„sten.
012:007 Och han skall offra detta inf”r HERRENS ansikte och bringa
f”rsoning f”r henne, s† bliver hon ren fr†n sitt
blodfl”de. Detta „r lagen om en barnaf”derska, n„r hon har f”tt
ett gossebarn, och n„r hon har f”tt ett flickebarn.
012:008 Och om hon icke f”rm†r bekosta ett f†r, s† skall hon taga tv†
turturduvor eller tv† unga duvor, en till br„nnoffer och en till
syndoffer. Och pr„sten skall bringa f”rsoning f”r henne, s†
bliver hon ren.
013:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:

013:002 N„r n†gon p† sin kropps hud f†r en upph”jning eller ett utslag
eller en ljus fl„ck, och d„rav uppst†r ett spet„lskeartat ont p†
hans kropps hud, s† skall han f”ras till pr„sten Aron eller till
en av hans s”ner, pr„sterna.
013:003 Om d† pr„sten, n„r han beser det angripna st„llet p† hans kropps
hud, finner att h†ret p† det angripna st„llet har vitnat, och
att det angripna st„llet visar sig djupare „n den ”vriga huden
p† kroppen, s† „r han angripen av spet„lska; och sedan pr„sten
har besett honom skall han f”rklara honom oren.
013:004 Och om det „r en vit fl„ck som synes p† hans kropps hud, men den
icke visar sig djupare „n den ”vriga huden, och h†ret d„rp† icke
har vitnat, s† skall pr„sten h†lla den angripne innest„ngd i sju
dagar.
013:005 Om d† pr„sten, n„r han p† sjunde dagen beser honom, finner att
det angripna st„llet visar sig of”r„ndrat, och att det onda icke
har utbrett sig p† huden, s† skall pr„sten f”r andra g†ngen
h†lla honom innest„ngd i sju dagar.
013:006 Om d† pr„sten, n„r han p† sjunde dagen beser honom f”r andra
g†ngen, finner att det angripna st„llet har bleknat, och att det
onda icke har utbrett sig p† huden, s† skall pr„sten f”rklara
honom ren, ty d† „r det ett vanligt utslag, och sedan han har
tv†tt sina kl„der, „r han ren.
013:007 Men om utslaget utbreder sig p† huden, sedan han har l†tit bese
sig av pr„sten f”r att f”rklaras ren, och han nu f”r andra
g†ngen l†ter bese sig av pr„sten
013:008 och pr„sten d†, n„r han beser honom, finner att utslaget har
utbrett sig p† huden, s† skall pr„sten f”rklara honom oren, ty
d† „r det spet„lska.

013:009 N„r n†gon bliver angripen av spet„lska, skall han f”ras till
pr„sten.
013:010 Om d† pr„sten, n„r han beser honom, finner en vit upph”jning p†
huden, och ser att h†ret d„r har vitnat, och att svallk”tt
bildar sig i upph”jningen,
013:011 s† „r det gammal spet„lska p† hans kropps hud, och pr„sten skall
f”rklara honom oren; han skall d† icke st„nga honom inne, ty han
„r oren.
013:012 Men om spet„lskan s† har brutit ut p† huden, att p† den angripne
hela huden, fr†n huvud till f”tter, ”verallt d„r pr„sten ser, „r
bet„ckt av spet„lska
013:013 och pr„sten allts†, n„r han beser honom, finner att spet„lska
bet„cker hela hans kropp, s† skall han f”rklara den angripne
ren. Hela hans kropp har blivit vit; han „r ren.
013:014 Men s† snart svallk”tt visar sig p† honom, „r han oren.
013:015 N„r pr„sten ser svallk”ttet, skall han f”rklara honom oren;
svallk”ttet „r orent, det „r spet„lska.
013:016 Men om svallk”ttet f”r„ndrar sig och st„llet bliver vitt, s†
skall han komma till pr„sten.
013:017 Om d† pr„sten, n„r han beser honom, finner att det angripna
st„llet har blivit vitt, s† skall pr„sten f”rklara den angripne
ren, han „r d† ren.

013:018 N„r n†gon p† sin kropps hud har haft en bulnad som har blivit
l„kt,
013:019 men sedan, p† det st„lle d„r bulnaden var, en vit upph”jning
eller en r”dvit fl„ck visar sig, s† skall han l†ta bese sig av
pr„sten.
013:020 Om d† pr„sten, n„r han beser honom, finner att st„llet visar sig
l„gre „n den ”vriga huden, och att h†ret d„rp† har vitnat, s†
skall pr„sten f”rklara honom oren; ty d† „r han angripen av
spet„lska, som har brutit ut d„r bulnaden var.
013:021 Men om pr„sten, n„r han beser st„llet, finner att vitt h†r
saknas d„r, och att st„llet icke „r l„gre „n den ”vriga huden,
och att det „r blekt, s† skall pr„sten h†lla honom innest„ngd i
sju dagar.
013:022 Om d† det onda utbreder sig p† huden, s† skall pr„sten f”rklara
honom oren, ty d† „r han angripen.
013:023 Men om den ljusa fl„cken bliver of”r„ndrad d„r den „r och icke
utbreder sig, d† „r det ett m„rke efter bulnaden, och pr„sten
skall f”rklara honom ren.

013:024 Men om n†gon p† sin kropps hud f†r ett br„nns†r, och om av
„rrbildningen i br„nns†ret sedan bliver en r”dvit eller vit
fl„ck
013:025 och pr„sten, n„r han beser st„llet, finner att h†ret p† fl„cken
har vitnat, och att den visar sig djupare „n den ”vriga huden,
s† „r mannen angripen av spet„lska, som har brutit ut d„r
br„nns†ret var; och pr„sten skall f”rklara honom oren, ty d† „r
han angripen av spet„lska.
013:026 Men om pr„sten, n„r han beser st„llet, finner att vitt h†r
saknas p† den ljusa fl„cken, och att st„llet icke „r l„gre „n
den ”vriga huden, och att det „r blekt, s† skall pr„sten h†lla
honom innest„ngd i sju dagar.
013:027 Om d† pr„sten, n„r han p† sjunde dagen beser honom, finner att
det onda har utbrett sig p† huden, s† skall pr„sten f”rklara
honom oren ty d† „r han angripen av spet„lska.
013:028 Men om den ljusa fl„cken bliver of”r„ndrad d„r den „r och icke
utbreder sig p† huden och f”rbliver blek, d† „r det en
upph”jning efter br„nns†ret, och pr„sten skall f”rklara honom
ren, ty det „r ett m„rke efter br„nns†ret.

013:029 N„r p† en man eller en kvinna n†got st„lle p† huvudet eller p†
hakan bliver angripet
013:030 och pr„sten, d† han beser det angripna st„llet, finner att det
visar sig djupare „n den ”vriga huden och att gulaktigt tunt h†r
finnes d„r, s† skall pr„sten f”rklara den angripne oren, ty d†
„r det spet„lskeskorv, huvud- eller hakspet„lska.
013:031 Men om pr„sten, n„r han beser det angripna st„llet med skorven,
finner, att om det „n icke visar sig djupare „n den ”vriga
huden, svart h†r likv„l saknas d„r, s† skall pr„sten h†lla den
av skorven angripne innest„ngd i sju dagar.
013:032 Om d† pr„sten, n„r han p† sjunde dagen beser det angripna
st„llet, finner att skorven icke har utbrett sig, och att d„r
icke finnes n†got gulaktigt h†r, och att skorven icke visar sig
djupare „n den ”vriga huden,
013:033 s† skall den sjuke raka sig, utan att dock raka det skorviga
st„llet, och pr„sten skall f”r andra g†ngen h†lla den skorvsjuke
innest„ngd i sju dagar.
013:034 Om d† pr„sten, n„r han p† sjunde dagen beser den skorvsjuke,
finner att skorven icke har utbrett sig p† huden, och att den
icke visar sig djupare „n den ”vriga huden, s† skall pr„sten
f”rklara honom ren, och sedan han har tv†tt sina kl„der, „r han
ren.
013:035 Men om skorven utbreder sig p† huden, sedan han har blivit
f”rklarad ren,
013:036 och pr„sten, n„r han beser honom, finner att skorven har utbrett
sig p† huden, s† beh”ver pr„sten icke efterforska om d„r finnes
n†got gulaktigt h†r, ty han „r oren.
013:037 Men om skorven visar sig of”r„ndrad, och svart h†r har vuxit upp
p† st„llet, d† „r skorven l„kt, och han „r ren, och pr„sten
skall f”rklara honom ren.

013:038 N„r n†gon, man eller kvinna, p† sin kropps hud f†r fl„ckar, vita
fl„ckar,
013:039 och pr„sten, n„r han beser den angripne, finner att fl„ckarna p†
hans kropps hud „ro blekvita, d† „r det ett ofarligt utslag som
har kommit fram p† huden; han „r ren.

013:040 N„r p† en mans huvud h†ret utan vidare faller av, „r det vanlig
bakskallighet; han „r ren.
013:041 Och om h†ret utan vidare faller av p† fr„mre delen av huvudet,
s† „r det vanlig framskallighet; han „r ren.
013:042 Men n„r p† det skalliga st„llet, baktill eller framtill, en
r”dvit fl„ck uppst†r, d† „r det spet„lska som har brutit ut p†
det skalliga st„llet baktill eller framtill.
013:043 Om allts† pr„sten, n„r han beser honom, finner att den upph”jda
fl„cken p† det skalliga st„llet, baktill eller framtill, „r
r”dvit, och att den visar sig lik spet„lska p† den ”vriga
kroppens hud,
013:044 s† „r mannen spet„lsk, han „r oren; pr„sten skall strax f”rklara
honom oren, ty han „r angripen p† sitt huvud.

013:045 Den som „r angripen av spet„lska skall g† med s”nderrivna
kl„der, han skall hava sitt h†r oordnat och skyla sitt sk„gg,
och han skall ropa: ½Oren! Oren!½
013:046 S† l„nge han „r angripen av spet„lska, skall han vara oren; oren
„r han. Han skall bo avskild; utanf”r l„gret skall han hava sin
bostad.

013:047 N„r en kl„dnad bliver angripen av spet„lska, vare sig kl„dnaden
„r av ylle eller av linne,
013:048 eller n„r s† sker med n†got v„vt eller virkat tyg, vare sig av
linne eller av ylle, eller med skinn eller med n†got, vad det
vara m†, som „r f”rf„rdigat av skinn,
013:049 och det angripna st„llet visar sig gr”naktigt eller r”daktigt,
p† kl„dnaden eller skinnet, eller p† det v„vda eller virkade
tyget, eller p† skinnsaken, vad det vara m†, d† „r st„llet
angripet av spet„lska och skall visas f”r pr„sten.
013:050 Och n„r pr„sten har besett det angripna st„llet, skall han hava
den angripna saken inl†st i sju dagar.
013:051 Om han d†, n„r han p† sjunde dagen beser det angripna st„llet,
finner att skadan har utbrett sig p† kl„dnaden, eller p† det
v„vda eller virkade tyget, eller p† skinnet, vadhelst det vara
m†, som „r f”rf„rdigat av skinnet, s† „r st„llet angripet av
elakartad spet„lska; s†dant „r orent.
013:052 Och man skall br„nna upp kl„dnaden, eller det v„vda eller
virkade tyget, vare sig det †r av ylle eller av linne, eller
skinnsaken som „r angripen, vad det vara m†; ty det „r en
elakartad spet„lska; allt s†dant skall br„nnas upp i eld.
013:053 Men om pr„sten, n„r han beser st„llet, finner att fl„cken icke
har utbrett sig p† kl„dnaden, eller p† det v„vda eller virkade
tyget, eller p† skinnsaken, vad det vara m†,
013:054 s† skall pr„sten bjuda att man tv†r den sak p† vilken det
angripna st„llet finnes, och han skall f”r andra g†ngen hava den
inl†st i sju dagar.
013:055 Om d† pr„sten, n„r han efter tvagningen beser det angripna
st„llet, finner att det angripna st„llet icke har f”r„ndrat sitt
utseende, s† „r en s†dan sak oren, om ock fl„cken icke vidare
har utbrett sig; du skall br„nna upp den i eld; det „r en
fr„tfl„ck, vare sig den sitter p† avigsidan eller p† r„tsidan.
013:056 Men om pr„sten, n„r han beser det angripna st„llet, finner att
det efter tvagningen har bleknat, s† skall han riva bort det
fr†n kl„dnaden eller skinnet, eller fr†n det v„vda eller virkade
tyget.
013:057 Om likv„l sedan en fl„ck †ter visar sig p† kl„dnaden, eller p†
det v„vda eller virkade tyget, eller p† skinnsaken, vad det vara
m†, s† „r det spet„lska som har brutit ut; den sak p† vilken det
angripna st„llet finnes skall du br„nna upp i eld.
013:058 Men om genom tvagningen fl„cken har g†tt bort p† kl„dnaden,
eller p† det v„vda eller virkade tyget, eller p† skinnsaken, vad
det vara m†, s† skall det f”r andra g†ngen tv†s, och s† bliver
det rent.

013:059 Detta „r lagen om det som bliver angripet av spet„lska, antingen
det „r en kl„dnad av ylle eller linne, eller det „r v„vt eller
virkat tyg, eller n†gon skinnsak, vad det vara m† -- den lag
efter vilken det skall f”rklaras rent eller orent.
014:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
014:002 Detta vare lagen om huru man skall f”rfara, n„r den som har haft
spet„lska skall renas:

Han skall f”ras till pr„sten;
014:003 och pr„sten skall g† ut utanf”r l„gret. Om d† pr„sten, n„r han
beser den spet„lske, finner att han „r botad fr†n den spet„lska
varav han var angripen,
014:004 s† skall pr„sten bjuda att man f”r dens r„kning, som skall
renas, tager tv† levande rena f†glar, cedertr„, rosenr”tt garn
och isop.
014:005 Och pr„sten skall bjuda att man slaktar den ena f†geln ”ver ett
lerk„rl med friskt vatten i.
014:006 Sedan skall han taga den levande f†geln, s† ock cedertr„et, det
rosenr”da garnet och isopen, och detta alltsammans, j„mv„l den
levande f†geln, skall han doppa i den f†gelns blod, som har
blivit slaktad ”ver det friska vattnet.
014:007 Och han skall st„nka sju g†nger p† den som skall renas fr†n
spet„lskan; och sedan han s† har renat honom, skall han slappa
den levande f†geln fri ute p† marken.
014:008 Och den som skall renas skall tv† sina kl„der och raka av allt
sitt h†r och bada sig i vatten, s† bliver han ren och f†r sedan
g† in i l„gret. Dock skall han stanna utanf”r sitt t„lt i sju
dagar.
014:009 Och p† sjunde dagen skall han raka av allt sitt h†r, b†de
huvudh†ret och sk„gget och ”gonbrynen: allt sitt h†r skall han
raka av. Och han skall tv† sina kl„der och bada sin kropp i
vatten, s† bliver han ren.
014:010 Och p† †ttonde dagen skall han taga tv† felfria lamm av hank”n
och ett †rsgammalt felfritt lamm av honk”n, s† ock tre
tiondedels efa fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer, och
d„rtill en log olja.
014:011 Och pr„sten som f”rr„ttar reningen skall st„lla den som skall
renas och allt det andra fram inf”r HERRENS ansikte, vid
ing†ngen till uppenbarelset„ltet.
014:012 Och pr„sten skall taga det ena lammet och offra det till ett
skuldoffer, j„mte tillh”rande log olja, och vifta detta s†som
ett viftoffer inf”r HERRENS ansikte.
014:013 Och man skall slakta lammet p† samma plats d„r man slaktar synd-
och br„nnoffersdjuren, p† en helig plats; ty skuldoffret tillh”r
pr„sten, likasom syndoffret; det „r h”gheligt.
014:014 Och pr„sten skall taga n†got av skuldoffrets blod, och d„rmed
skall pr„sten bestryka h”gra ”rsnibben p† den som skall renas,
s† ock tummen p† hans h”gra hand och stort†n p† hans h”gra fot.
014:015 Sedan skall pr„sten taga av tillh”rande log olja och gjuta i sin
v„nstra hand,
014:016 och pr„sten skall doppa sitt h”gra pekfinger i oljan som han har
i sin v„nstra hand och st„nka n†got av oljan med sitt finger sju
g†nger inf”r HERRENS ansikte.
014:017 Och med det som bliver ”ver av oljan i hans hand skall pr„sten
bestryka h”gra ”rsnibben p† den som skall renas, s† ock tummen
p† hans h”gra hand och stort†n p† hans h”gra fot, ovanp†
skuldoffersblodet.
014:018 Och det som sedan „r ”ver av oljan i pr„stens hand skall han
gjuta p† dens huvud, som skall renas; s† skall pr„sten bringa
f”rsoning f”r honom inf”r HERRENS ansikte.
014:019 D„refter skall pr„sten offra syndoffret och bringa f”rsoning f”r
den som skall renas, s† att han bliver fri ifr†n sin orenhet;
sedan skall han slakta br„nnoffersdjuret.
014:020 Och pr„sten skall offra br„nnoffret p† altaret och tillika
spisoffret. N„r s† pr„sten bringar f”rsoning f”r honom, d† bliver
han ren.

014:021 Men om han „r fattig och icke kan anskaffa s† mycket, s† skall
han taga allenast ett lamm till skuldoffer, och vifta det f”r
att bringa f”rsoning f”r sig, och allenast en tiondedels efa
fint mj”l, begjutet med olja, till spisoffer, och d„rtill en log
olja,
014:022 s† ock tv† turturduvor eller tv† unga duvor, efter som han kan
anskaffa; den ena skall vara till syndoffer, den andra till
br„nnoffer.
014:023 Och han skall, f”r att f”rklaras ren, b„ra allt detta till
pr„sten p† †ttonde dagen, till uppenbarelset„ltets ing†ng, inf”r
HERRENS ansikte.
014:024 Och pr„sten skall taga skuldofferslammet och tillh”rande log
olja, och detta skall pr„sten vifta s†som ett viftoffer inf”r
HERRENS ansikte.
014:025 Och man skall slakta skuldofferslammet, och pr„sten skall taga
av skuldoffrets blod och bestryka h”gra ”rsnibben p† den som
skall renas, s† ock tummen p† hans h”gra hand och stort†n p†
hans h”gra fot.
014:026 Sedan skall pr„sten gjuta n†got av oljan i sin v„nstra hand,
014:027 och pr„sten skall st„nka med sitt h”gra pekfinger n†got av oljan
som han har i sin v„nstra hand sju g†nger inf”r HERRENS ansikte.
014:028 Och pr„sten skall med oljan som han har i sin hand bestryka
h”gra ”rsnibben p† den som skall renas, s† ock tummen p† hans
h”gra hand och stort†n p† hans h”gra fot, ovanp†
skuldoffersblodet.
014:029 Och det som „r ”ver av oljan i pr„stens hand skall han gjuta p†
dens huvud, som skall renas, till att bringa f”rsoning f”r honom
inf”r HERRENS ansikte.
014:030 D„refter skall han offra den ena av turturduvorna eller av de
unga duvorna, vad han nu har kunnat anskaffa;
014:031 efter som han har kunnat anskaffa: skall han offra den ena till
syndoffer och den andra till br„nnoffer, tillika med
spisoffret. S† skall pr„sten bringa f”rsoning inf”r HERRENS
ansikte f”r den som skall renas.

014:032 Detta „r lagen om den som har varit angripen av spet„lska, men
icke kan anskaffa vad som r„tteligen h”r till hans rening.

014:033 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:

014:034 N„r I kommen in i Kanaans land, som jag vill giva eder till
besittning, och jag l†ter n†got hus i det land I f†n till
besittning bliva angripet av spet„lska,
014:035 s† skall husets „gare g† och anm„la det f”r pr„sten och s„ga:
½Det synes som om mitt hus vore angripet av spet„lska.½
014:036 D† skall pr„sten bjuda att man, innan pr„sten g†r in f”r att
bese det angripna st„llet, utrymmer huset, f”r att icke allt som
„r i huset skall bliva orent. Och d„refter skall pr„sten g† in
f”r att bese huset.
014:037 Om han d†, n„r han beser det angripna st„llet, finner att det
angripna st„llet p† husets v„gg bildar gr”naktiga eller
r”daktiga f”rdjupningar, som visa sig l„gre „n den ”vriga
v„ggen,
014:038 s† skall pr„sten g† ut ur huset, till d”rren p† huset, och
st„nga huset f”r sju dagar.
014:039 Om d† pr„sten, n„r han p† sjunde dagen kommer igen och beser
det, finner att fl„cken har utbrett sig p† husets v„gg,
014:040 s† skall pr„sten bjuda att man bryter ut de stenar som „ro
angripna, och kastar dem utanf”r staden p† n†gon oren plats.
014:041 Men huset skall man skrapa ”verallt innantill och kasta det
avskrapade murbruket utanf”r staden p† n†gon oren plats.
014:042 Och man skall taga andra stenar och s„tta in dem i de f”rras
st„lle och taga annat murbruk och rappa huset d„rmed.
014:043 Om likv„l en fl„ck †ter kommer fram p† huset, sedan man har
brutit ut stenarna, och sedan man har skrapat huset, och sedan
det har blivit rappat,
014:044 s† skall pr„sten g† in och bese det, och om han d† finner att
fl„cken har utbrett sig p† huset, s† „r detta en elakartad
spet„lska p† huset, det „r orent.
014:045 Och man skall riva ned huset, med dess stenar och tr„virke och
allt murbruk p† huset, och f”ra bort alltsammans utanf”r staden
till n†gon oren plats.
014:046 Och om n†gon har g†tt in i huset under den tid det skulle vara
st„ngt, s† skall han vara oren „nda till aftonen.
014:047 Och om n†gon har legat i huset, skall han tv† sina kl„der, och
om n†gon har „tit i huset, skall ocks† han tv† sina kl„der.
014:048 Men om pr„sten, n„r han g†r in och beser huset, finner att
fl„cken icke har utbrett sig p† huset, sedan det har blivit
rappat, s† skall han f”rklara huset rent, ty d† „r det onda
h„vt.

014:049 Och han skall till husets rening taga tv† f†glar, cedertr„,
rosenr”tt garn och isop.
014:050 Och han skall slakta den ena f†geln ”ver ett lerk„rl med friskt
vatten i.
014:051 Sedan skall han taga cedertr„et, isopen, det rosenr”da garnet
och den levande f†geln, och doppa alltsammans i den slaktade
f†gelns blod och det friska vattnet, och st„nka p† huset sju
g†nger.
014:052 S† skall han rena huset med f†gelns blod och det friska vattnet
och med den levande f†geln, cedertr„et, isopen och det rosenr”da
garnet.
014:053 Och han skall sl„ppa den levande f†geln fri ute p† marken
utanf”r staden. N„r han s† bringar f”rsoning f”r huset, d†
bliver det rent.

014:054 Detta „r lagen om allt slags spet„lskesjukdom och
spet„lskeskorv,
014:055 om spet„lska p† kl„der och p† hus,
014:056 om upph”jningar p† huden, utslag och ljusa fl„ckar,
014:057 till undervisning om n„r n†got „r orent eller rent. Detta „r
lagen om spet„lska.
015:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
015:002 Talen till Israels barn och s„gen till dem:

015:003 Om n†gon f†r flytning ur sitt k”tt, s† „r s†dan flytning
oren. Och ang†ende hans orenhet, medan flytningen varar, g„ller
f”ljande: Evad hans k”tt avs”ndrar flytningen, eller det
tillsluter sig f”r flytningen, s† „r han oren.
015:004 Allt varp† den sjuke ligger bliver orent, och allt varp† han
sitter bliver orent.
015:005 Och den som kommer vid det varp† han har legat skall tv† sina
kl„der och bada sig i vatten och vara oren „nda till aftonen.
015:006 Och den som s„tter sig p† n†got varp† den sjuke har suttit skall
tv† sina kl„der och bada sig i vatten och vara oren „nda till
aftonen.
015:007 Och den som kommer vid den sjukes kropp skall tv† sina kl„der
och bada sig i vatten och vara oren „nda till aftonen.
015:008 Och om den sjuke spottar p† n†gon som „r ren, skall denne tv†
sina kl„der och bada sig i vatten och vara oren „nda till
aftonen.
015:009 Och allt varp† den sjuke sitter n„r han f„rdas n†gonst„des,
bliver orent.
015:010 Och var och en som kommer vid n†got, vad det vara m†, som har
legat under honom skall vara oren „nda till aftonen; och den som
b„r bort n†got s†dant skall tv† sina kl„der och bada sig i
vatten och vara oren „nda till aftonen.
015:011 Och var och en som den sjuke kommer vid, utan att hava sk”ljt
sina h„nder i vatten, skall tv† sina kl„der och bada sig i
vatten och vara oren „nda till aftonen.
015:012 Och ett lerk„rl som den sjuke kommer vid skall s”ndersl†s; men
„r det ett tr„k„rl, skall det sk”ljas med vatten.

015:013 N„r den som har flytning bliver ren fr†n sin flytning, skall
han, f”r att f”rklaras ren, r„kna sju dagar och d„refter tv†
sina kl„der, och sedan skall han bada sin kropp i rinnande
vatten, s† bliver han ren.
015:014 Och p† †ttonde dagen skall han taga sig tv† turturduvor eller
tv† unga duvor och komma inf”r HERRENS ansikte, till
uppenbarelset„ltets ing†ng, och giva dem †t pr„sten.
015:015 Och pr„sten skall offra dem, den ena till syndoffer och den
andra till br„nnoffer; s† skall pr„sten bringa f”rsoning f”r
honom inf”r HERRENS ansikte, till rening fr†n hans flytning.

015:016 Och om en man har haft s„desutgjutning, s† skall han bada hela
sin kropp i vatten och vara oren „nda till aftonen.
015:017 Och allt slags kl„dnad och allt av skinn, varp† s†dan
s„desutgjutning har skett, skall tv†s i vatten och vara orent
„nda till aftonen.
015:018 Och n„r en man har legat hos en kvinna och s„desutgjutning har
skett, s† skola de b†da bada sig i vatten och vara orena „nda
till aftonen.

015:019 Och n„r en kvinna har sin flytning, i det att blod avg†r ur
hennes k”tt, skall hon vara oren i sju dagar, och var och en som
kommer vid henne skall vara oren „nda till aftonen.
015:020 Och allt varp† hon ligger under sin m†nadsrening bliver orent,
och allt varp† hon sitter bliver orent.
015:021 Och var och en som kommer vid det varp† hon har legat skall tv†
sina kl„der och bada sig i vatten och vara oren „nda till
aftonen.
015:022 Och var och en som kommer vid n†got varp† hon har suttit skall
tv† sina kl„der och bada sig i vatten och vara oren „nda till
aftonen.
015:023 Och om n†gon sak l„gges p† det varp† hon har legat eller suttit,
och n†gon d† kommer vid denna sak, s† skall han vara oren „nda
till aftonen.
015:024 Och om en man ligger hos henne, och n†got av hennes m†nadsfl”de
kommer p† honom, skall han vara oren i sju dagar, och allt varp†
han ligger bliver orent.

015:025 Och om en kvinna har blodfl”de under en l„ngre tid, utan att det
„r hennes m†nadsrening, eller om hon har fl”de ut”ver tiden f”r
sin m†nadsrening, s† skall om henne, s† l„nge hennes orena fl”de
varar, g„lla detsamma som under hennes m†nadsreningstid; hon „r
oren.
015:026 Om allt varp† hon ligger, s† l„nge hennes fl”de varar, skall
g„lla detsamma som om det varp† hon ligger under sin
m†nadsrening; och allt varp† hon sitter bliver orent, likasom
under hennes m†nadsrening.
015:027 Och var och en som kommer vid n†got av detta bliver oren; han
skall tv† sina kl„der och bada sig i vatten och vara oren „nda
till aftonen.

015:028 Men om hon bliver ren fr†n sitt fl”de, skall hon r„kna sju dagar
och sedan vara ren.
015:029 Och p† †ttonde dagen skall hon taga sig tv† turturduvor eller
tv† unga duvor och b„ra dem till pr„sten, till
uppenbarelset„ltets ing†ng.
015:030 Och pr„sten skall offra den ena till syndoffer och den andra
till br„nnoffer; s† skall pr„sten bringa f”rsoning f”r henne
inf”r HERRENS ansikte, till rening fr†n hennes orena fl”de.
015:031 S† skolen I bevara Israels barn fr†n orenhet, p† det att de icke
m† d” i sin orenhet, om de orena mitt tabernakel, som st†r mitt
ibland dem.

015:032 Detta „r lagen om den som har flytning och om den som har
s„desutgjutning, s† att han d„rigenom bliver oren,
015:033 och om den kvinna som har sin m†nadsrening, och om den som har
n†gon flytning, evad det „r man eller kvinna, s† ock om en man
som ligger hos en oren kvinna.
016:001 Och HERREN talade till Mose, sedan Arons tv† s”ner voro d”da, de
b†da som tr„ffats av d”den, n„r de tr„dde fram inf”r HERRENS
ansikte.
016:002 Och HERREN sade till Mose:

S„g till din broder Aron att han icke p† vilken tid som helst
f†r g† in i helgedomen innanf”r f”rl†ten, framf”r n†dastolen som
„r ovanp† arken, p† det att han icke m† d”; ty i molnskyn vill
jag uppenbara mig ”ver n†dastolen.
016:003 S† skall f”rfaras, n„r Aron skall g† in i helgedomen: Han skall
taga en ungtjur till syndoffer och en v„dur till br„nnoffer;
016:004 han skall ikl„da sig en helig livkl„dnad av linne och hava
benkl„der av linne ”ver sitt k”tt, och han skall omgjorda sig
med ett b„lte av linne och vira en huvudbindel av linne om sitt
huvud; detta „r de heliga kl„derna, och innan han ikl„der sig
dem, skall han bada sin kropp i vatten.
016:005 Och av Israels barns menighet skall han mottaga tv† bockar till
syndoffer och en v„dur till br„nnoffer.
016:006 Och Aron skall f”ra fram sin egen syndofferstjur och bringa
f”rsoning f”r sig och sitt hus.
016:007 Sedan skall han taga de tv† bockarna och st„lla dem inf”r
HERRENS ansikte, vid ing†ngen till uppenbarelset„ltet.
016:008 Och Aron skall draga lott om de tv† bockarna: en lott f”r HERREN
och en lott f”r Asasel.
016:009 Och den bock som lotten best„mmer †t HERREN skall Aron f”ra fram
och offra till syndoffer.
016:010 Men den bock som lotten best„mmer †t Asasel skall st„llas
levande inf”r HERRENS ansikte, f”r att f”rsoning m† bringas f”r
honom, p† det att han m† sl„ppas fri ut till Asasel i ”knen.

016:011 Aron skall allts† f”ra fram sin syndofferstjur och bringa
f”rsoning f”r sig och sitt hus, han skall slakta sin
syndofferstjur.
016:012 Sedan skall han taga ett fyrfat fullt med gl”d fr†n altaret som
st†r inf”r HERRENS ansikte, och fylla sina h„nder med st”tt
v„lluktande r”kelse; och han skall b„ra in detta innanf”r
f”rl†ten.
016:013 Och r”kelsen skall han l„gga p† elden inf”r HERRENS ansikte, s†
att ett moln av r”kelse skyler n†dastolen, ovanp†
vittnesb”rdet, p† det att han icke m† d”.
016:014 Och han skall taga av tjurens blod och st„nka med sitt finger
framtill p† n†dastolen; och framf”r n†dastolen skall han st„nka
blodet sju g†nger med sitt finger.
016:015 Sedan skall han slakta folkets syndoffersbock och b„ra in hans
blod innanf”r f”rl†ten; och han skall g”ra med hans blod s†som
han gjorde med tjurens blod: han skall t„nka d„rmed p†
n†dastolen och framf”r n†dastolen.
016:016 S† skall han bringa f”rsoning f”r helgedomen och rena den fr†n
Israels barns orenheter och ”vertr„delser, vad de „n m† hava
syndat. Och p† samma s„tt skall han g”ra ned
uppenbarelset„ltet, som har sin plats hos dem mitt ibland deras
orenheter.
016:017 Och ingen m„nniska f†r vara i uppenbarelset„ltet, fr†n den stund
p† han g†r in f”r att bringa f”rsoning i helgedomen, „nda till
dess han har g†tt ut. S† skall han bringa f”rsoning f”r sig och
sitt hus och f”r Israels hela f”rsamling.
016:018 Sedan skall han g† ut till altaret som st†r inf”r HERRENS
ansikte och bringa f”rsoning f”r det; han skall taga av tjurens
blod och av bockens blod och stryka p† altarets horn runt
omkring,
016:019 och han skall st„nka blodet d„rp† med sitt finger sju g†nger,
och rena och helga det fr†n Israels barns orenheter.
016:020 N„r han s† har fullbordat f”rsoningen f”r helgedomen,
uppenbarelset„ltet och altaret, skall han f”ra fram den levande
bocken.
016:021 Och Aron skall l„gga b†da sina h„nder p† den levande bockens
huvud, och bek„nna ”ver honom Israels barns alla missg„rningar
och alla deras ”vertr„delser, vad de „n m† hava syndat; han
skall l„gga dem p† bockens huvud och genom en man som h†lles
redo d„rtill sl„ppa honom ut i ”knen.
016:022 S† skall bocken b„ra alla deras missg„rningar p† sig ut i
vildmarken; man skall sl„ppa bocken ute i ”knen.

016:023 D„refter skall Aron g† in i uppenbarelset„ltet och taga av sig
linnekl„derna, som han hade ikl„tt sig n„r han gick in i
helgedomen; och han skall l„mna dem d„r.
016:024 Och han skall bada sin kropp i vatten p† en helig plats och
ikl„da sig sina vanliga kl„der; sedan skall han g† ut och offra
sitt eget br„nnoffer och folkets br„nnoffer och bringa f”rsoning
f”r sig och f”r folket.
016:025 Och fettet av syndoffersdjuret skall han f”rbr„nna p† altaret.
016:026 Men den som sl„ppte bocken ut till Asasel skall tv† sina kl„der
och bada sin kropp i vatten; d„refter f†r han g† in i l„gret.
016:027 Och syndofferstjuren och syndoffersbocken, vilkas blod blev
inburet f”r att bringa f”rsoning i helgedomen, skola f”ras bort
utanf”r l„gret, och man skall br„nna upp dem i eld med deras hud
och k”tt och orenlighet.
016:028 Och den som br„nner upp detta skall tv† sina kl„der och bada sin
kropp i vatten; d„refter f†r han g† in i l„gret.

016:029 Och detta skall vara f”r eder en ev„rdlig stadga: I sjunde
m†naden, p† tionde dagen i m†naden, skolen I sp„ka eder och icke
g”ra n†got arbete, varken inf”dingen eller fr„mlingen som bor
ibland eder.
016:030 Ty p† den dagen skall f”rsoning bringas f”r eder, till att rena
eder; fr†n alla edra synder skolen I renas inf”r HERRENS
ansikte.
016:031 En vilosabbat skall den vara f”r eder, och I skolen d† sp„ka
eder. Detta skall vara en ev„rdlig stadga.
016:032 Och den pr„st, som har blivit smord och mottagit handfyllning
till att vara pr„st i sin faders st„lle skall bringa denna
f”rsoning; han skall ikl„da sig linnekl„derna, de heliga
kl„derna,
016:033 och han skall bringa f”rsoning f”r det allraheligaste och
f”rsoning f”r uppenbarelset„ltet och altaret, och han skall
bringa f”rsoning f”r pr„sterna och allt folket i f”rsamlingen.

016:034 Detta skall vara f”r eder en ev„rdlig stadga, att f”rsoning
skall bringas f”r Israels barn, till rening fr†n alla deras
synder, en g†ng om †ret.

Och han gjorde s†som HERREN hade bjudit Mose.

017:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
017:002 Tala till Aron och hans s”ner och alla Israels barn och s„g till
dem Detta „r vad HERREN har bjudit och sagt:

017:003 Om n†gon av Israels hus, i l„gret eller utanf”r l„gret, slaktar
ett f„kreatur eller ett lamm eller en get,
017:004 utan att f”ra fram djuret till uppenbarelset„ltets ing†ng f”r
att framb„ra det s†som en offerg†va †t HERREN framf”r HERRENS
tabernakel, s† skall detta tillr„knas den mannen s†som
blodskuld, ty blod har han utgjutit, och den mannen skall
utrotas ur sitt folk.
017:005 D„rf”r skola Israels barn f”ra sina slaktdjur, som de pl„ga
slakta ute p† marken, fram till HERREN, till uppenbarelset„ltets
ing†ng, till pr„sten, och d„r slakta dem s†som tackoffer †t
HERREN.
017:006 Och pr„sten skall st„nka blodet p† HERRENS altare, vid ing†ngen
till uppenbarelset„ltet, och f”rbr„nna fettet till en
v„lbehaglig lukt f”r HERREN.
017:007 Och de skola icke mer offra sina slaktoffer †t de onda andar som
de i trol”s avf„llighet l”pa efter. Detta skall vara en ev„rdlig
stadga f”r dem fr†n sl„kte till sl„kte.

017:008 Och du skall s„ga till dem:

Om n†gon av Israels hus, eller av fr„mlingarna som bo ibland
dem, offrar ett br„nnoffer eller ett slaktoffer
017:009 och icke f”r det fram till uppenbarelset„ltets ing†ng f”r att
offra det †t HERREN, s† skall den mannen utrotas ur sin sl„kt.

017:010 Och om n†gon av Israels hus, eller av fr„mlingarna som bo ibland
dem, f”rt„r n†got blod, s† skall jag v„nda mitt ansikte mot
honom som f”rt„r blodet och utrota honom ur hans folk.
017:011 Ty allt k”tts sj„l „r i blodet, och jag har givit eder det till
altaret, till att bringa f”rsoning f”r edra sj„lar; ty blodet „r
det som bringar f”rsoning, genom sj„len som „r d„ri.
017:012 D„rf”r s„ger jag till Israels barn: Ingen av eder skall f”rt„ra
blod; och fr„mlingen som bor ibland eder skall icke heller
f”rt„ra blod.

017:013 Och om n†gon av Israels barn, eller av fr„mlingarna som bo
ibland dem, f„ller ett villebr†d av fyrfotadjur eller en f†gel,
s†dant som f†r „tas, s† skall han l†ta blodet rinna ut och
”vert„cka det med jord.
017:014 Ty s† „r det med allt k”tts sj„l, att blodet „r det som
inneh†ller sj„len; d„rf”r s„ger jag till Israels barn: I skolen
icke f”rt„ra n†got k”tts blod. Ty blodet „r allt k”tts sj„l; var
och en som f”rt„r det skall utrotas.
017:015 Och var och en som „ter ett sj„lvd”tt eller ihj„lrivet djur,
evad han „r inf”ding eller fr„mling, skall tv† sina kl„der och
bada sig i vatten och vara oren „nda till aftonen; d† bliver han
ren.
017:016 Men om han icke tv†r sina kl„der och icke badar sin kropp kommer
han att b„ra p† missg„rning.
018:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
018:002 Tala till Israels barn och s„g till dem:

Jag „r HERREN, eder Gud.
018:003 I skolen icke g”ra s†som man g”r i Egyptens land, d„r I haven
bott. Ej heller skolen I g”ra s†som man g”r i Kanaans land, dit
jag vill f”ra eder; I skolen icke vandra efter deras stadgar.
018:004 Efter mina r„tter skolen I g”ra och mina stadgar skolen I h†lla,
och skolen vandra efter dem. Jag „r HERREN, eder Gud.
018:005 Ja, I skolen h†lla mina stadgar och r„tter, ty den m„nniska som
g”r efter dem skall leva genom dem. Jag „r HERREN.

018:006 Ingen bland eder skall komma vid n†gon kvinna som †r hans n„ra
blodsf”rvant och blotta hennes blygd. Jag „r HERREN.
018:007 Du skall icke blotta din faders blygd genom att blotta din
moders blygd; hon „r din moder, du skall icke blotta hennes
blygd.
018:008 Du skall icke blotta n†gon annan kvinnas blygd, som „r din
faders hustru, ty det „r din faders blygd.
018:009 Du skall icke blotta din systers blygd, evad hon „r din faders
dotter eller din moders dotter, evad hon „r f”dd hemma eller
f”dd ute.
018:010 Du skall icke blotta din sondotters eller din dotterdotters
blygd, ty det „r din egen blygd.
018:011 Du skall icke blotta din faders hustrus dotters blygd, ty hon „r
av din faders sl„kt, hon „r din syster.
018:012 Du skall icke blotta din faders systers blygd; hon „r din faders
n„ra blodsf”rvant.
018:013 Du skall icke blotta din moders systers blygd, ty hon „r din
moders n„ra blodsf”rvant.
018:014 Du skall icke blotta din faders broders blygd: vid hans hustru
skall du icke komma; hon „r din faders syster.
018:015 Du skall icke blotta din sv„rdotters blygd; hon „r din sons
hustru, hennes blygd skall du icke blotta.
018:016 Du skall icke blotta din broders hustrus blygd, ty det „r din
broders blygd.
018:017 Du skall icke blotta en kvinnas blygd och tillika hennes
dotters; du skall icke heller taga till hustru hennes sondotter
eller dotterdotter och blotta dennas blygd, de „ro ju n„ra
blodsf”rvanter; s†dant vore en sk„ndlighet.
018:018 Och du skall icke till hustru taga en kvinna j„mte hennes
syster, s† att du uppv„cker fiendskap mellan dem, i det att du
blottar den enas blygd och tillika den andras, medan den f”rra
lever.

018:019 Du skall icke komma vid en kvinna och blotta hennes blygd, n„r
hon „r oren under sin m†nadsrening.
018:020 Med din n„stas hustru skall du icke beblanda dig, s† att du
genom henne bliver oren.
018:021 Du skall icke giva n†gon av dina avkomlingar till offer †t
Molok; du skall icke ohelga din Guds namn. Jag „r HERREN.
018:022 Du skall icke ligga hos en man s†som man ligger hos en kvinna;
det „r en styggelse.
018:023 Du skall icke beblanda d„r med n†got djur, s† att du genom detta
bliver oren. Och ingen kvinna skall hava att skaffa med n†got
djur, s† att hon beblandar sig d„rmed; det „r en
vederstygglighet.

018:024 I skolen icke orena eder med n†got av allt detta, ty med allt
s†dant hava de hedningar orenat sig, som jag f”rdriver f”r eder.
018:025 D„rigenom har landet blivit orenat, och jag har p† det hems”kt
dess missg„rning, s† att landet har utspytt sina inbyggare.
018:026 S† h†llen d† I mina stadgar och r„tter, och ingen av eder, evad
han „r inf”ding eller en fr„mling som bor ibland eder, m† g”ra
n†gon av alla dessa styggelser.
018:027 Ty alla dessa styggelser hava landets inbyggare, som hava varit
d„r f”re eder, bedrivit, s† att landet har blivit orenat.
018:028 G”ren intet s†dant, p† det att landet icke m† utspy eder, om I
s† orenen det, likasom det utspyr det folk som har bott d„r f”re
eder.
018:029 Ty var och en som g”r n†gon av alla dessa styggelser skall
utrotas ur sitt folk, ja, var och en som g”r s†dant.
018:030 Iakttagen d„rf”r vad jag har bjudit eder iakttaga, s† att I icke
g”ren efter n†gon av de styggeliga stadgar som man har f”ljt
f”re eder, och s† orenen eder genom dem. Jag „r HERREN, eder
Gud.
019:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
019:002 Tala till Israels barns hela menighet och s„g till dem:

I skolen vara heliga, ty jag, HERREN, eder Gud, „r helig.
019:003 Var och en av eder frukte sin moder och sin fader. Mina sabbater
skolen I h†lla. Jag „r HERREN, eder Gud.
019:004 I skolen icke v„nda eder till avgudar och icke g”ra eder gjutna
gudar. Jag „r HERREN, eder Gud.

019:005 N„r I viljen offra tackoffer †t HERREN, skolen I offra det p†
s†dant s„tt att I bliven v„lbehagliga.
019:006 Samma dag I offren det skall det „tas, eller ock den f”ljande
dagen; men det som bliver ”ver till tredje dagen skall br„nnas
upp i eld.
019:007 Om det „tes p† tredje dagen, s† „r det en vederstygglighet; det
bliver d† icke v„lbehagligt.
019:008 Den som „ter d„rav kommer att b„ra p† missg„rning, ty han har
ohelgat det som var helgat †t HERREN, och han skall utrotas ur
sin sl„kt.

019:009 N„r I inb„rgen sk”rden av edert land, skall du icke sk”rda
intill yttersta kanten av din †ker, icke heller skall du g”ra
n†gon axplockning efter din sk”rd.
019:010 Och i din ving†rd skall du icke g”ra n†gon eftersk”rd, och de
avfallna druvorna i din ving†rd skall du icke plocka upp; du
skall l„mna detta kvar †t den fattige och †t fr„mlingen. Jag „r
HERREN, eder Gud.

019:011 I skolen icke stj„la eller ljuga eller beg† n†got svek mot
varandra.
019:012 I skolen icke sv„rja falskt vid mitt namn; d† ohelgar du din
Guds namn. Jag „r HERREN.
019:013 Du skall icke med or„tt avh„nda din n„sta n†got, eller taga
n†got ifr†n honom med v†ld. Du skall icke f”rh†lla dagakarlen
hans l”n ”ver natten till morgonen.
019:014 Du skall icke uttala f”rbannelser ”ver en d”v, och f”r en blind
skall du icke l„gga n†got varp† han kan falla; du skall frukta
din Gud. Jag „r HERREN.

019:015 I skolen icke g”ra or„tt i domen; du skall icke hava anseende
till den ringes person, ej heller vara partisk f”r den m„ktige;
du skall d”ma din n„sta r„tt.
019:016 Du skall icke g† med f”rtal bland dina fr„nder; du skall icke
st† efter din n„stas blod. Jag „r HERREN.
019:017 Du skall icke hava hat till din broder i ditt hj„rta, men v„l m†
du tillr„ttavisa din n„sta, s† att du icke f”r hans skull kommer
att b„ra p† synd.
019:018 Du skall icke h„mnas och icke hysa agg mot n†gon av ditt folk,
utan du skall „lska din n„sta s†som dig sj„lv. Jag „r HERREN.

019:019 Mina stadgar skolen I h†lla: Du skall icke l†ta tv† slags djur
av din boskap para sig med varandra; din †ker skall du icke bes†
med tv† slags s„d; en kl„dnad av tv† olika slags garn f†r icke
komma p† dig.

019:020 Om en man har legat hos en kvinna och beblandat sig med henne,
och hon „r tr„linna i en annan mans v†ld, och hon icke har
blivit frik”pt eller frigiven, s† skola de straffas, men icke
d”das, eftersom hon icke var fri.
019:021 Och han skall f”ra fram sitt skuldoffer inf”r HERREN, till
uppenbarelset„ltets ing†ng, en skuldoffersv„dur.
019:022 N„r s† pr„sten medelst skuldoffersv„duren bringar f”rsoning f”r
honom inf”r HERRENS ansikte f”r den synd han har beg†tt, d†
bliver den synd han har beg†tt honom f”rl†ten.

019:023 N„r I kommen in i landet och planteren tr„d av olika slag med
„tbar frukt, skolen I anse deras frukt s†som deras f”rhud. I tre
†r skolen I h†lla dem f”r oomskurna och icke „ta av dem;
019:024 men under det fj„rde †ret skall all deras frukt vara helgad till
HERRENS lov,
019:025 och f”rst under det femte skolen I „ta deras frukt. S† skolen I
g”ra, f”r att de m† giva s† mycket st”rre avkastning †t
eder. Jag „r HERREN, eder Gud.

019:026 I skolen icke „ta n†got med blod i. I skolen icke befatta eder
med sp†dom eller teckentyderi.
019:027 I skolen icke rundklippa kanten av edert huvudh†r, ej heller
skall du avstympa kanten av ditt sk„gg.
019:028 I skolen icke g”ra n†got m„rke p† eder kropp f”r n†gon d”d, ej
heller br„nna in skrifttecken p† eder. Jag „r HERREN.
019:029 Du skall icke ohelga din dotter med att l†ta henne bliva en
sk”ka, p† det att icke landet m† f”rfalla i sk”kov„sende och
bliva uppfyllt av sk„ndlighet.
019:030 Mina sabbater skolen I h†lla, och f”r min helgedom skolen I hava
fruktan. Jag „r HERREN.
019:031 I skolen icke v„nda eder till andar som tala genom besv„rjare
eller sp†m„n. S”ken icke s†dana, s† att I bliven orena genom
dem. Jag „r HERREN, eder Gud.

019:032 F”r ett gr†tt huvud skall du st† upp, och den gamle skall du
„ra; du skall frukta din Gud. Jag „r HERREN.

019:033 N„r en fr„mling bor hos eder i edert land, skolen I icke
f”rtrycka honom.
019:034 Fr„mlingen som bor hos eder skall r„knas s†som en inf”ding bland
eder, du skall „lska honom s†som dig sj„lv; I haven ju sj„lva
varit fr„mlingar i Egyptens land. Jag „r HERREN, eder Gud.
019:035 I skolen icke g”ra or„tt i domen, icke i fr†ga om m†tt, vikt
eller m†l.
019:036 Riktig v†g, riktiga vikter, riktig efa, riktigt hin-m†tt skolen
I hava. Jag „r HERREN, eder Gud, som har f”rt eder ut ur
Egyptens land.
019:037 S† skolen I nu h†lla alla mina stadgar och alla mina r„tter och
g”ra efter dem. Jag „r HERREN.
020:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
020:002 Du skall ock s„ga till Israels barn:

Om n†gon av Israels barn, eller av fr„mlingarna som bo i Israel,
giver n†gon av sina avkomlingar †t Molok, s† skall han straffas
med d”den; folket i landet skall stena honom.
020:003 Och jag skall v„nda mitt ansikte mot den mannen och utrota honom
ur hans folk, d„rf”r att han har givit en av sina avkomlingar †t
Molok, och d„rmed orenat min helgedom och ohelgat mitt heliga
namn.
020:004 Om folket i landet ser genom fingrarna med den mannen, n„r han
giver en av sina avkomlingar †t Molok, s† att de icke d”da
honom,
020:005 d† skall jag sj„lv v„nda mitt ansikte mot den mannen och mot
hans sl„kt; och honom och alla dem som hava f”ljt honom och i
trol”s avf„llighet lupit efter Molok skall jag utrota ur deras
folk.
020:006 Och om n†gon v„nder sig till andar som tala genom besv„rjare
eller sp†m„n, f”r att i trol”s avf„llighet l”pa efter dem, s†
skall jag v„nda mitt ansikte mot honom och utrota honom ur hans
folk.

020:007 S† skolen I nu h†lla eder heliga, och vara heliga; ty jag „r
HERREN, eder Gud.
020:008 Och I skolen h†lla mina stadgar och g”ra efter dem. Jag „r
HERREN, som helgar eder.

020:009 Om n†gon uttalar f”rbannelser ”ver sin fader eller sin moder,
skall han straffas med d”den; ”ver sin fader och sin moder har
han uttalat f”rbannelser, blodskuld l†der vid honom.

020:010 Om n†gon beg†r „ktenskapsbrott med en annan mans hustru, om han
beg†r „ktenskapsbrott med sin n„stas hustru, s† skola de
straffas med d”den, b†de mannen och kvinnan som hava beg†tt
„ktenskapsbrottet.
020:011 Om n†gon ligger hos en kvinna som „r hans faders hustru, s†
blottar han sin faders blygd; de skola b†da straffas med d”den,
blodskuld l†der vid dem.
020:012 Om n†gon ligger hos sin sv„rdotter, s† skola de b†da straffas
med d”den; de hava bedrivit en vederstygglighet, blodskuld l†der
vid dem.
020:013 Om en man ligger hos en annan man s†som man ligger hos en
kvinna, s† g”ra de b†da en styggelse; de skola straffas med
d”den, blodskuld l†der vid dem.
020:014 Om n†gon till hustru tager en kvinna och tillika hennes moder,
s† „r det en sk„ndlighet; man skall br„nna upp b†de honom och
dem i eld, f”r att icke n†gon sk„ndlighet m† finnas bland eder.
020:015 Om en man beblandar sig med n†got djur, s† skall han straffas
med d”den, och djuret skolen I dr„pa.
020:016 Och om en kvinna kommer vid n†got djur och beblandar sig d„rmed,
s† skall du dr„pa b†de kvinnan och djuret; de skola straffas med
d”den, blodskuld l†der vid dem.
020:017 Om n†gon tager till hustru sin syster, sin faders dotter eller
sin moders dotter, och ser hennes blygd och hon ser hans blygd,
s† „r det en skamlig g„rning, och de skola utrotas inf”r sitt
folks ”gon; han har blottat sin systers blygd, han b„r p†
missg„rning.
020:018 Om n†gon ligger hos en kvinna som har sin m†nadsrening och
blottar hennes blygd, i det att han avt„cker hennes brunn och
hon blottar sitt blods brunn, s† skola de b†da utrotas ur sitt
folk.
020:019 Du skall icke blotta din moders systers eller din faders systers
blygd. Ty den s† g”r avt„cker sin n„ra blodsf”rvants blygd; de
komma att b„ra p† missg„rning.
020:020 Om n†gon ligger hos sin farbroders hustru, s† blottar han sin
farbroders blygd; de komma att b„ra p† synd, barnl”sa skola de
d”.
020:021 Om n†gon tager sin broders hustru, s† „r det en oren g„rning;
han blottar d† sin broders blygd, barnl”sa skola de bliva.

020:022 S† skolen I nu h†lla alla mina stadgar och alla mina r„tter och
stadgar och g”ra efter dem, f”r att landet icke m† utspy eder,
det land dit jag vill f”ra eder, s† att I f†n bo d„r.
020:023 Och I skolen icke vandra efter det folks stadgar, som jag vill
f”rdriva f”r eder; ty just d„rf”r att de hava bedrivit allt
s†dant, har jag blivit led vid dem.
020:024 Och d„rf”r har jag sagt till eder I skolen besitta deras land,
ty jag skall giva eder det till besittning, ett land som flyter
av mj”lk och honung. Jag „r HERREN, eder Gud, som har avskilt
eder fr†n andra folk.

020:025 G”ren allts† skillnad mellan rena fyrfotadjur och orena, och
mellan rena f†glar och orena, s† att I icke g”ren eder sj„lva
till styggelse f”r de fyrfotadjurs eller f†glars skull eller f”r
de kr„ldjurs, skull p† marken, som jag har avskilt, f”r att I
skolen h†lla dem f”r orena.
020:026 I skolen vara mig heliga, ty jag, HERREN, „r helig, och jag har
avskilt eder fr†n andra folk, f”r att I skolen h”ra mig till.

020:027 N„r n†gon, man eller kvinna, befattar sig med andebesv„rjelse
eller sp†dom, skall denne straffas med d”den; man skall stena
honom, blodskuld l†der vid honom.
021:001 Och HERREN sade till Mose: S„g till pr„sterna, Arons s”ner, s„g
till dem s†:

En pr„st f†r icke †draga sig orenhet genom n†gon d”d bland sina
fr„nder,
021:002 utom genom sina n„rmaste blodsf”rvanter: sin moder, sin fader,
sin dotter, sin broder; son, sin dotter, sin broder;
021:003 s† ock genom sin syster, om hon var jungfru och stod honom
n„rmare och icke tillh”rde n†gon man, i s†dant fall m† han
†draga sig orenhet genom henne.
021:004 Eftersom han „r en herre bland sina fr„nder, f†r han icke †draga
sig orenhet och g”ra sig ohelig.
021:005 Pr„sterna skola icke raka n†gon del av sitt huvud skallig eller
avraka kanten av sitt sk„gg eller rista n†got m„rke p† sin
kropp.
021:006 De skola vara helgade †t sin Guds och m† icke ohelga sin Guds
namn, ty de b„ra fram HERRENS eldsoffer sin Guds spis; d„rf”r
skola de heliga.
021:007 Ingen av dem skall taga till hustru en sk”ka eller en van„rad
kvinna, ej heller skall n†gon taga till hustru en kvinna som har
blivit f”rskjuten av sin man, ty pr„sten „r helgad †t sin Gud.
021:008 D„rf”r skall du akta honom helig, ty han b„r fram din Guds spis;
han skall vara dig helig, ty jag, HERREN, som helgar eder, „r
helig.
021:009 Om en pr„sts dotter ohelgar sig genom sk”kolevnad, s† ohelgar
hon sin fader; hon skall br„nnas upp i eld.

021:010 Den som „r ”verstepr„st bland sina br”der, den p† vilkens huvud
sm”rjelseoljan har blivit utgjuten, och som har mottagit
handfyllning till att ikl„da sig pr„stkl„derna, han skall icke
hava sitt h†r oordnat, ej heller riva s”nder sina kl„der;
021:011 och han skall icke g† in till n†gon d”d; icke ens genom sin
fader eller genom sin moder f†r han †draga sig orenhet.
021:012 Och ur helgedomen skall han icke g† ut, p† det att han icke m†
ohelga sin Guds helgedom, ty hans Guds sm”rjelseolja, varmed han
har blivit invigd, „r p† honom. Jag „r HERREN.
021:013 Till hustru skall han taga en kvinna som „r jungfru.
021:014 En „nka eller en f”rskjuten hustru eller en van„rad kvinna, en
sk”ka -- en s†dan f†r han icke taga, utan en jungfru bland sina
fr„nder skall han taga till hustru,
021:015 f”r att han icke m† ohelga sin livsfrukt bland sina fr„nder; ty
jag „r HERREN, som helgar honom.

021:016 Och HERREN talade till Mose och sade:
021:017 Tala till Aron och s„g: Av dina avkomlingar i kommande sl„kten
skall ingen som har n†got lyte tr„da fram f”r att framb„ra sin
Guds spis.
021:018 Ingen skall tr„da fram, som har n†got lyte, varken en blind
eller en halt, eller en som har lyte i ansiktet, eller som har
n†gon lem f”r stor,
021:019 ingen som har brutit arm eller ben,
021:020 ingen som „r puckelryggig eller f”rkrympt, eller som har fel p†
”gat, eller som har skabb eller annat utslag, eller som „r
sn”pt.
021:021 Av pr„sten Arons avkomlingar skall ingen som har n†got lyte g†
fram f”r att framb„ra HERRENS eldsoffer; han har ett lyte, han
skall icke g† fram f”r att framb„ra sin Guds spis.
021:022 Sin Guds spis m† han „ta, b†de det som „r h”gheligt och det som
„r heligt,
021:023 men eftersom han har ett lyte, skall han icke g† in till
f”rl†ten, ej heller skall han g† fram till altaret, p† det att
han icke m† ohelga mina heliga ting; ty jag „r HERREN, som
helgar dem.

021:024 Och Mose talade detta till Aron och hans s”ner och alla Israels
barn.
022:001 Och HERREN talade till Mose och sade:

022:002 Tala till Aron och hans s”ner och s„g att de skola h†lla sig
ifr†n de heliga g†vor som Israels barn b„ra fram †t mig, p† det
att de icke m† ohelga mitt heliga namn. Jag „r HERREN.
022:003 S„g till dem: Om i kommande sl„kten n†gon av edra avkomlingar,
medan orenhet l†der vid honom, kommer vid de heliga g†vor som
Israels barn b„ra fram †t HERREN, s† skall han utrotas ur min
†syn Jag „r HERREN.
022:004 Om n†gon av Arons avkomlingar „r spet„lsk eller har flytning,
skall han icke „ta av de heliga g†vorna, f”rr„n han har blivit
ren; ej heller den som kommer vid n†gon som har blivit oren
genom en d”d, eller den som har haft s„desutgjutning;
022:005 ej heller den som kommer vid n†got slags sm†djur genom vilket
man bliver oren, eller vid en m„nniska genom vilken man bliver
oren, p† vad s„tt denna „n m† hava blivit oren.
022:006 Den som kommer vid n†got s†dant, han skall vara oren „nda till
aftonen, och skall icke „ta av de heliga g†vorna, f”rr„n han har
badat sin kropp i vatten.
022:007 Men n„r solen har g†tt ned, „r han ren, och sedan m† han „ta av
de heliga g†vorna, ty det „r hans spis.
022:008 Ett sj„lvd”tt eller ihj„lrivet djur skall han icke „ta, s† att
han d„rigenom bliver oren. Jag „r HERREN.
022:009 De skola iakttaga vad jag har bjudit dem iakttaga, p† det att de
icke f”r det heligas skull m† komma att b„ra p† synd och tr„ffas
av d”den d„rf”r att de ohelga det. Jag „r HERREN, som helgar
dem.

022:010 Ingen fr„mmande f†r „ta av det heliga; en inhysesman hos pr„sten
eller en hans legodr„ng skall icke „ta av det heliga.
022:011 Men n„r en pr„st har k”pt en tr„l f”r sina penningar, m† denne
„ta d„rav, s† ock den tr„l som „r f”dd i hans hus; dessa m† „ta
av hans spis.
022:012 N„r en pr„sts dotter har blivit en fr„mmande mans hustru, skall
hon icke „ta av det heliga som gives till offerg„rd.
022:013 Men om en pr„sts dotter har blivit „nka eller blivit f”rskjuten,
och hon „r utan livsfrukt, och hon s† kommer †ter till sin
faders hus och „r d„r s†som i sin ungdom, d† m† hon „ta av sin
faders spis; men ingen fr„mmande f†r „ta d„rav.
022:014 Och om n†gon oupps†tligen „ter av det heliga, skall han l„gga
femtedelen d„rtill och giva pr„sten ers„ttning f”r det heliga.
022:015 Pr„sterna skola icke ohelga de heliga g†vorna, det som Israels
barn g”ra s†som g„rd †t HERREN,
022:016 och d„rigenom draga ”ver dem missg„rning och skuld, n„r de „ta
av deras heliga g†vor; ty jag „r HERREN, som helgar dem.

022:017 Och HERREN talade till Mose och sade:
022:018 Tala till Aron och hans s”ner och alla Israels barn och s„g till
dem: Om n†gon av Israels hus eller av fr„mlingarna i Israel vill
offra n†got offer, vare sig det „r ett l”ftesoffer eller ett
frivilligt offer som de vilja offra †t HERREN s†som br„nnoffer,
s† skolen I g”ra det p† s†dant s„tt att I bliven v„lbehagliga;
022:019 offret skall vara ett felfritt handjur, av f„kreaturen eller av
f†ren eller av getterna;
022:020 I skolen icke d„rtill taga ett djur som har n†got lyte, ty genom
ett s†dant bliven I icke v„lbehagliga.
022:021 Och n„r n†gon vill offra ett tackoffer †t HERREN av f„kreaturen
eller av sm†boskapen, vare sig det g„ller att fullg”ra ett
l”fte, eller det g„ller ett frivilligt offer, d† skall det vara
felfritt far att bliva v„lbehagligt; intet lyte f†r finnas
d„rp†.
022:022 Det som „r blint eller brutet eller stympat eller s†rigt, eller
det som har skabb eller annat utslag s†dant skolen I icke offra
†t HERREN; eldsoffer av s†dant skolen I icke l„gga p† altaret †t
HERREN.
022:023 Ett djur av f„kreaturen eller av sm†boskapen, som har n†gon lem
f”r stor eller f”r liten, m† du v„l offra s†som frivilligt
offer, men s†som l”ftesoffer bliver det icke v„lbehagligt.
022:024 Och I skolen icke offra †t HERREN n†got som har blivit sn”pt
genom kl„mning eller krossning eller avslitning eller
utsk„rning; s†dant skolen I icke g”ra i edert land.
022:025 Icke heller av en utl„nnings hand skolen I mottaga och offra
s†dana djur till eder Guds spis, ty de „ro skadade, de hava ett
lyte; genom s†dana bliven I icke v„lbehagliga.

022:026 Och HERREN talade till Mose och sade:

022:027 N„r en kalv eller ett f†r eller en get har blivit f”dd, skall
djuret dia sin moder i sju dagar. Men allt ifr†n den †ttonde
dagen „r det v„lbehagligt s†som eldsoffersg†va †t HERREN.
022:028 I skolen icke slakta n†got djur, vare sig av f„kreaturen eller
av sm†boskapen, p† samma dag som dess avf”da.

022:029 N„r I viljen offra ett lovoffer †t HERREN, skolen I offra det p†
s†dant s„tt att I bliven v„lbehagliga.
022:030 Det skall „tas samma dag; I skolen icke l„mna n†got d„rav kvar
till f”ljande morgon. Jag „r HERREN.

022:031 I skolen h†lla mina bud och g”ra efter dem. Jag „r HERREN.

022:032 I skolen icke ohelga mitt heliga namn, ty jag vill bliva helgad
bland Israels barn. Jag „r HERREN, som helgar eder,
022:033 han som har f”rt eder ut ur Egyptens land, f”r att jag skall
vara eder Gud. Jag „r HERREN.
023:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
023:002 Tala till Israels barn och s„g till dem:

Dessa „ro HERRENS h”gtider, vilka I skolen utlysa s†som heliga
sammankomster; mina h”gtider „ro dessa:
023:003 Sex dagar skall arbete g”ras, men p† sjunde dagen „r vilosabbat,
en dag f”r helig sammankomst; intet arbete skolen I d† g”ra. Det
„r HERRENS sabbat, var I „n „ren bosatta.

023:004 Dessa „ro HERRENS h”gtider, de heliga sammankomster som I skolen
utlysa p† best„mda tider:
023:005 I f”rsta m†naden, p† fjortonde dagen i m†naden, vid aftontiden,
„r HERRENS p†sk.
023:006 Och p† femtonde dagen i samma m†nad „r HERRENS osyrade br”ds
h”gtid; d† skolen I „ta osyrat br”d, i sju dagar.
023:007 P† den f”rsta dagen skolen I h†lla en helig sammankomst; ingen
arbetssyssla skolen I d† g”ra.
023:008 Och I skolen offra eldsoffer †t HERREN i sju dagar. P† den
sjunde dagen skall †ter h†llas en helig sammankomst; ingen
arbetssyssla skolen I d† g”ra.

023:009 Och HERREN talade till Mose och sade:
023:010 Tala till Israels barn och s„g till dem:

N„r I kommen in i det land som jag vill giva eder, och I
inb„rgen dess sk”rd, d† skolen I b„ra till pr„sten den k„rve som
„r f”rstlingen av eder sk”rd.
023:011 Och den k„rven skall han vifta inf”r HERRENS ansikte, f”r att I
m†n bliva v„lbehagliga; dagen efter sabbaten skall pr„sten vifta
den.
023:012 Och p† den dag d† I l†ten vifta k„rven skolen I offra ett
felfritt †rsgammalt lamm till br„nnoffer †t HERREN,
023:013 och s†som spisoffer d„rtill tv† tiondedels efa fint mj”l,
begjutet med olja, ett eldsoffer †t HERREN till en v„lbehaglig
lukt, och s†som drickoffer d„rtill en fj„rdedels hin vin.
023:014 Och intet av det nya, varken br”d eller rostade ax eller korn av
gr”nskuren s„d, skolen I „ta f”rr„n p† denna samma dag, icke
f”rr„n I haven burit fram offerg†van †t eder Gud. Detta skall
vara en ev„rdlig stadga f”r eder fr†n sl„kte till sl„kte, var I
„n „ren bosatta.

023:015 Sedan skolen I r„kna sju fulla veckor fr†n dagen efter sabbaten,
fr†n den dag d† I buren fram viftoffersk„rven;
023:016 femtio dagar skolen I r„kna intill dagen efter den sjunde
sabbaten; d† skolen I b„ra fram ett offer av den nya gr”dan †t
HERREN.
023:017 Fr†n de orter d„r I bon skolen I b„ra fram viftoffersbr”d, tv†
kakor av tv† tiondedels efa fint mj”l, bakade med surdeg: en
f”rstlingsg†va †t HERREN.
023:018 Och j„mte br”det skolen I f”ra fram sju felfria †rsgamla lamm,
en ungtjur och tv† v„durar, till att offras s†som br„nnoffer †t
HERREN, med tillh”rande spisoffer och drickoffer: ett eldsoffer
till en v„lbehaglig lukt f”r HERREN.
023:019 D„rtill skolen I offra en bock till syndoffer och tv† †rsgamla
lamm till tackoffer.
023:020 Och pr„sten skall vifta dem s†som ett viftoffer inf”r HERRENS
ansikte, j„mte f”rstlingsbr”den som b„ras fram tillika med de
b†da lammen de skola vara helgade †t HERREN och tillh”ra
pr„sten.
023:021 Och till denna samma dag skolen I utlysa en helig sammankomst
att h†llas av eder; ingen arbetssyssla skolen I d† g”ra. Detta
skall vara en ev„rdlig stadga f”r eder fr†n sl„kte till sl„kte,
var I „n „ren bosatta.

023:022 Och n„r I inb„rgen sk”rden av edert land, skall du icke sk”rda
intill yttersta kanten av din †ker, icke heller skall du g”ra
n†gon axplockning efter din sk”rd, du skall l„mna detta kvar †t
den fattige och †t fr„mlingen. Jag „r HERREN, eder Gud.

023:023 Och HERREN talade till Mose och sade:
023:024 Tala till Israels barn och s„g: I sjunde m†naden, p† f”rsta
dagen i m†naden, skolen I h†lla sabbatsvila, en h”gtid med
basunklang, till att bringa eder i †minnelse inf”r HERREN, en
helig sammankomst.
023:025 Ingen arbetssyssla skolen I d† g”ra, och I skolen offra
eldsoffer †t HERREN.

023:026 Och HERREN talade till Mose och sade:
023:027 Men p† tionde dagen i samma sjunde m†nad „r f”rsoningsdagen; d†
skolen I h†lla en helig sammankomst, och I skolen d† sp„ka eder;
och I skolen offra eldsoffer †t HERREN.
023:028 Och I skolen intet arbete g”ra p† denna samma dag, ty det „r en
f”rsoningsdag, d† f”rsoning bringas f”r eder inf”r HERRENS, eder
Guds, ansikte.
023:029 Och var och en som icke sp„ker sig p† denna samma dag skall
utrotas ur sin sl„kt.
023:030 Och var och en som g”r n†got arbete p† denna samma dag, honom
skall jag f”rg”ra ur hans folk.
023:031 Intet arbete skolen I d† g”ra Detta skall vara en ev„rdlig
stadga f”r eder fr†n sl„kte till sl„kte, var I „n „ren bosatta.
023:032 En vilosabbat skall den vara f”r eder, och I skolen d† sp„ka
eder. P† nionde dagen i m†naden, om aftonen, skolen I h†lla
denna eder sabbatsvila, fr†n afton till afton.

023:033 Och HERREN talade till Mose och sade:
023:034 Tala till Israels barn och s„g:

P† femtonde dagen i samma sjunde m†nad „r HERRENS
l”vhyddoh”gtid, i sju dagar.
023:035 P† den f”rsta dagen skall man h†lla en helig sammankomst; ingen
arbetssyssla skolen I d† g”ra.
023:036 I sju dagar skolen I offra eldsoffer †t HERREN. P† den †ttonde
dagen skolen I h†lla en helig sammankomst och skolen offra
eldsoffer †t HERREN. D† „r h”gtidsf”rsamling; ingen arbetssyssla
skolen I d† g”ra.

023:037 Dessa „ro HERRENS h”gtider, vilka I skolen utlysa s†som heliga
sammankomster, och p† vilka I skolen offra eldsoffer †t HERREN,
br„nnoffer och spisoffer, slaktoffer och drickoffer, var dag de
f”r den dagen best„mda offren --
023:038 detta f”rutom HERRENS sabbater, och f”rutom edra ”vriga g†vor,
och f”rutom alla edra l”ftesoffer, och f”rutom alla frivilliga
offer som I given †t HERREN.

023:039 Men p† femtonde dagen i sjunde m†naden, n„r I inb„rgen
avkastningen av landet, skolen I fira HERRENS h”gtid, i sju
dagar. P† den f”rsta dagen „r sabbatsvila, p† den †ttonde dagen
„r ock sabbatsvila.
023:040 Och I skolen p† den f”rsta dagen taga frukt av edra sk”naste
tr„d, kvistar av palmer och grenar av lummiga tr„d och av
piltr„d, och skolen s† vara glada i sju dagar inf”r HERRENS,
eder Guds, ansikte.

023:041 I skolen fira denna h”gtid s†som en HERRENS h”gtid sju dagar om
†ret. Detta skall vara en ev„rdlig stadga f”r eder fr†n sl„kte
till sl„kte; i sjunde m†naden skolen I fira den.
023:042 D† skolen I bo i l”vhyddor i sju dagar; alla de som „ro
inf”dingar i Israel skola bo i l”vhyddor,
023:043 f”r att edra efterkommande m† veta huru jag l„t Israels barn bo
i l”vhyddor, n„r jag f”rde dem ut ur Egyptens land Jag „r
HERREN, eder Gud.

023:044 Och Mose talade till Israels barn om dessa HERRENS h”gtider.
024:001 Och HERREN talade till Mose och sade:

024:002 Bjud Israels barn att b„ra till dig ren olja, av st”tta oliver,
till ljusstaken, s† att lamporna dagligen kunna s„ttas upp.
024:003 Utanf”r den f”rl†t som h„nger framf”r vittnesb”rdet, i
uppenbarelset„ltet, skall Aron best„ndigt sk”ta den, fr†n
aftonen till morgonen, inf”r HERRENS ansikte. Detta skall vara
en ev„rdlig stadga f”r eder fr†n sl„kte till sl„kte.
024:004 Lamporna p† den gyllene ljusstaken skall han best„ndigt sk”ta
inf”r HERRENS ansikte.

024:005 Och du skall taga fint mj”l och d„rav baka tolv kakor; var kaka
skall inneh†lla tv† tiondedels efa.
024:006 Och du skall l„gga upp dem i tv† rader, sex i var rad, p† det
gyllene bordet inf”r HERRENS ansikte.
024:007 Och p† vardera raden skall du l„gga ren r”kelse, f”r att denna
m† utg”ra sj„lva altaroffret av br”den, ett eldsoffer †t
HERREN.
024:008 Sabbatsdag efter sabbatsdag skall man best„ndigt l„gga upp dem
inf”r HERRENS ansikte: en g„rd av Israels barn, till ett evigt
f”rbund.
024:009 De skola tillh”ra Aron och hans s”ner och skola „tas av dem p†
en helig plats, ty de „ro h”gheliga och „ro hans ev„rdliga r„tt
av HERRENS eldsoffer.

024:010 Och en man som var son till en israelitisk kvinna, men till
fader hade en egyptisk man, gick ut bland Israels barn; och den
israelitiska kvinnans son och en israelitisk man kommo i tr„ta
med varandra i l„gret.
024:011 Och den israelitiska kvinnans son sm„dade Namnet och h„dade.
D† f”rde de honom fram till Mose. Och hans moder hette Selomit,
dotter till Dibri, av Dans stam.
024:012 Och de satte honom i f”rvar, f”r att de skulle f† hans dom
best„md efter HERRENS befallning.
024:013 Och HERREN talade till Mose och sade:
024:014 F”r ut h„daren utanf”r l„gret; sedan m† alla som h”rde det l„gga
sina h„nder p† hans huvud, och m† s† hela menigheten stena
honom.
024:015 Och till Israels barn skall du tala och s„ga: Om n†gon h„dar sin
Gud, kommer han att b„ra p† synd.
024:016 Och den som sm„dar HERRENS namn skall straffas med d”den; hela
menigheten skall stena honom. Evad det „r en fr„mling eller en
inf”ding som sm„dar Namnet, skall han d”das.

024:017 Om n†gon sl†r ihj„l n†gon m„nniska, skall han straffas med
d”den;
024:018 och den som sl†r ihj„l ett boskapsdjur skall ers„tta det: liv
f”r liv.
024:019 Och om n†gon v†llar att hans n„sta f†r ett lyte, s† skall man
g”ra mot honom s†som han sj„lv har gjort:
024:020 bruten lem f”r bruten lem, ”ga f”r ”ga, tand f”r tand; samma
lyte han har v†llat att en annan fick skall han sj„lv f†.
024:021 Den som sl†r ihj„l ett boskapsdjur skall ers„tta det, och den
som sl†r ihj„l en m„nniska skall d”das.
024:022 En och samma lag skall g„lla f”r eder, den skall g„lla lika v„l
f”r fr„mlingen som f”r inf”dingen; ty jag „r HERREN, eder Gud.

024:023 Och Mose talade detta till Israels barn; och de f”rde ut h„daren
utanf”r l„gret och stenade honom. Allts† gjorde Israels barn
s†som HERREN hade bjudit Mose.

025:001 Och HERREN talade till Mose p† Sinai berg och sade:
025:002 Tala till Israels barn och s„g till dem:

N„r I kommen in i det land som jag vill giva eder, skall landet
h†lla sabbat †t HERREN.
025:003 I sex †r skall du bes† din †ker, och i sex †r sk„ra din ving†rd
och inb„rga avkastningen av landet,
025:004 men under det sjunde †ret skall landet hava vilosabbat, en
HERRENS sabbat; d† skall du icke bes† din †ker och icke sk„ra
din ving†rd.
025:005 Vad som v„xer upp av spills„den efter din sk”rd skall du icke
sk”rda, och de druvor som v„xa p† dina oskurna vintr„d skall du
icke avb„rga. Det skall vara ett sabbatsvilans †r f”r landet.
025:006 Och vad landets sabbat „nd† giver skolen I hava till f”da: du
sj„lv, din tj„nare och din tj„narinna, din dagl”nare och din
inhysesman, de som bo hos dig.
025:007 Din boskap och de vilda djuren i ditt land skola ock hava sin
f”da av all dess avkastning.

025:008 Och du skall r„kna sju †rsveckor, det „r sju g†nger sju †r, s†
att tiden f”r de sju †rsveckorna bliver fyrtionio †r.
025:009 D† skall du i sjunde m†naden, p† tionde dagen i m†naden, l†ta
bl†sa i larmbasun; p† f”rsoningsdagen skolen I bl†sa i basun
”ver hela edert land.
025:010 Och I skolen helga det femtionde †ret och utropa frihet i landet
f”r alla dess inbyggare. Det skall vara ett jubel†r f”r eder;
var och en av eder skall d† †terf† sin arvsbesittning, var och
en av eder skall †terf† sin sl„ktegendom.
025:011 Ett jubel†r skall detta femtionde †r vara f”r eder; d† skolen I
icke s† n†got, och vad som d† v„xer upp av spills„den skolen I
icke sk”rda, och I skolen d† icke avb„rga edra oskurna vintr„d.
025:012 Ty det „r ett jubel†r; heligt skall det vara f”r eder. Fr†n
sj„lva marken skolen I h„mta eder f”da, av dess avkastning.

025:013 Under ett s†dant jubel†r skall var och en av eder †terf† sin
arvsbesittning.
025:014 Om I allts† s„ljer n†got †t eder n„sta eller k”pen n†got av eder
n„sta, skolen I icke g”ra varandra or„tt:
025:015 efter antalet †r fr†n jubel†ret skall du betala din n„sta, efter
antalet †rsgr”dor skall han f† betalning av dig.
025:016 Alltefter som †ren „ro flera skall du betala h”gre pris, och
alltefter som †ren „ro f„rre skall du betala l„gre pris; ty ett
visst antal gr”dor „r det han s„ljer till dig.
025:017 I skolen icke g”ra varandra or„tt du skall frukta din Gud; ty
jag „r HERREN, eder Gud.
025:018 Och I skolen g”ra efter mina stadgar, och mina r„tter skolen I
h†lla och skolen g”ra efter dem; d† skolen I bo trygga i landet.
025:019 Och landet skall giva sin frukt, s† att I haven nog att „ta, och
I skolen bo trygga d„ri.
025:020 Och om I fr†gen: ½Vad skola vi „ta under det sjunde †ret, om vi
icke f† s† och icke f† inb„rga v†r gr”da?½,
025:021 s† m†n I veta att jag skall bjuda min v„lsignelse komma ”ver
eder under det sj„tte †ret, s† att det giver gr”da f”r de tre
†ren.
025:022 Och „nnu n„r I under det †ttonde †ret s†n, skolen I hava av den
gamla gr”dan att „ta; „nda till dess att gr”dan p† det nionde
†ret har kommit in, skolen I hava gammalt att „ta.

025:023 N„r I s„ljen jord, skolen I icke s„lja den f”r ev„rdlig tid, ty
landet „r mitt; I „ren ju fr„mlingar och g„ster hos mig.
025:024 I hela det land I f†n till besittning skolen I medgiva r„tt att
†terb”rda jordegendom.
025:025 Om din broder r†kar i armod och s„ljer n†got av sin
arvsbesittning, s† m† hans n„rmaste b”rdeman komma till honom
och †terb”rda det brodern har s†lt.
025:026 Och om n†gon icke har n†gon b”rdeman, men han sj„lv kommer i
tillf„lle att anskaffa vad som beh”ves f”r att †terb”rda,
025:027 s† skall han r„kna efter, huru m†nga †r som hava f”rflutit ifr†n
f”rs„ljningen, och betala l”sen f”r de †terst†ende †ren †t den
man till vilken han s†lde, och han skall s† †terf† sin
besittning.
025:028 Men om han icke f”rm†r anskaffa vad som beh”ves till att betala
honom, s† skall det han har s†lt f”rbliva i k”parens hand intill
jubel†ret. Men p† jubel†ret skall det fr†ntr„das, och han skall
d† †terf† sin besittning.

025:029 Om n†gon s„ljer ett boningshus i en stad som „r omgiven med
murar, s† skall han hava r„tt att †terb”rda det innan ett †r har
f”rflutit, sedan han s†lde det; hans r„tt att †terb”rda det „r
d† inskr„nkt till viss tid.
025:030 Men om det icke har blivit †terb”rdat, f”rr„n hela †ret „r ute,
s† skall huset, om det ligger i en stad som „r omgiven med
murar, f”rbliva k”parens och hans efterkommandes egendom f”r
ev„rdlig tid; det skall d† icke fr†ntr„das p† jubel†ret.
025:031 Men hus i s†dana byar som icke hava murar omkring sig skola
r„knas till landets †kermark; de skola kunna †terb”rdas, och p†
jubel†ret skola de fr†ntr„das.
025:032 Dock skola leviterna inom de st„der som „ro deras arvsbesittning
hava ev„rdlig r„tt att †terb”rda husen i st„derna
025:033 Ocks† om n†gon annan av leviterna inl”ser det s†lda huset i den
stad d„r han har sin besittning, skall det dock fr†ntr„das p†
jubel†ret; ty husen i levitst„derna „ro leviternas
arvsbesittning bland Israels barn.
025:034 Och ett f„lt som „r utmark omkring n†gon av deras st„der f†r
icke s„ljas, ty det „r deras ev„rdliga besittning.

025:035 Om din broder r†kar i armod och kommer p† obest†nd hos dig, s†
skall du taga dig an honom; s†som en fr„mling eller en
inhysesman skall han f† leva hos dig.
025:036 Du skall icke ockra p† honom eller taga r„nta, ty du skall
frukta din Gud, och du skall l†ta din broder leva hos dig.
025:037 Du skall icke l„mna honom dina penningar p† ocker eller l„mna
honom av dina livsmedel mot r„nta.
025:038 Jag „r HERREN, eder Gud, som har f”rt eder ut ur Egyptens land,
f”r att giva eder Kanaans land och vara eder Gud.

025:039 Om din broder r†kar i armod hos dig och s„ljer sig †t dig, skall
du icke l†ta honom g”ra tr„larbete;
025:040 s†som en dagl”nare och en inhysesman skall han vara hos dig;
intill jubel†ret skall han tj„na hos dig.
025:041 D† skall du giva honom fri, honom sj„lv och hans barn med honom;
och han skall †terf† sin sl„ktegendom, sin f„dernebesittning
skall han †terf†.
025:042 Ty de „ro mina tj„nare, som jag har f”rt ut ur Egyptens land; de
skola icke s„ljas s†som man s„ljer tr„lar.
025:043 Du skall icke med h†rdhet bruka din makt ”ver dem; du skall
frukta din Gud.
025:044 Men om du vill skaffa dig en verklig tr„l eller tr„linna, s†
skall du k”pa en s†dan tr„l eller tr„linna fr†n hedningarna som
bo runt omkring eder.
025:045 I m†n ock k”pa s†dana ibland barnen till inhysesm„nnen som bo
hos eder och bland personer av deras sl„kt, som I haven hos
eder, och som „ro f”dda i edert land; s†dana skola f”rbliva eder
egendom.
025:046 Och dem m†n I hava att l„mna s†som arv †t edra barn efter eder,
till egendom och besittning; dem kunnen I hava till tr„lar
ev„rdligen. Men ibland edra br”der, Israels barn, skall ingen
med h†rdhet bruka sin makt ”ver den andre.

025:047 Om en fr„mling eller en inhysesman hos dig kommer till v„lst†nd,
och en din broder r†kar i armod hos honom och s„ljer sig †t
fr„mlingen som bor inhyses hos dig, eller eljest †t n†gon som
tillh”r en fr„mlingssl„kt,
025:048 s† skall han sedan, efter det att han har s†lt sig, kunna l”sas
ut; n†gon av hans br”der m† l”sa honom;
025:049 eller ock m† hans farbroder eller hans farbroders son l”sa
honom, eller m† n†gon annan n„ra blodsf”rvant av hans sl„kt l”sa
honom; eller om han kommer i tillf„lle d„rtill, m† han sj„lv
l”sa sig.
025:050 D„rvid skall han, j„mte den som har k”pt honom, r„kna efter,
huru l†ng tid som har f”rflutit ifr†n det †r d† han s†lde sig †t
honom till jubel†ret; och det pris f”r vilket han s†ldes skall
uppskattas efter †rens antal; hans arbetstid hos honom skall
ber„knas till samma v„rde som en dagl”nares.
025:051 Om „nnu m†nga †r „ro kvar, skall han s†som l”sen f”r sig betala
en motsvarande del av det penningbelopp som han k”ptes f”r.
025:052 Om d„remot allenast f† †r †terst† till jubel†ret, s† skall han
r„kna efter detta, sig till godo, och betala l”sen f”r sig efter
antalet av sina †r.
025:053 S†som en dagl”nare som „r lejd f”r †r skall man behandla honom
ingen m† inf”r dina ”gon med h†rdhet bruka sin makt ”ver honom.
025:054 Men om han icke bliver l”st p† n†got av de n„mnda s„tten, s†
skall han p† jubel†ret givas fri, han sj„lv och hans barn med
honom.
025:055 Ty Israels barn „ro mina tj„nare; de „ro mina tj„nare, som jag
har f”rt ut ur Egyptens land. Jag „r HERREN, eder Gud.
026:001 I skolen icke g”ra eder n†gra av gudar, ej heller uppresa †t
eder n†got bel„te eller n†gon stod, eller upps„tta i edert land
stenar med inhuggna bilder, f”r att tillbedja vid dem; ty jag „r
HERREN, eder Gud.
026:002 Mina sabbater skolen I h†lla, och f”r min helgedom skolen I hava
fruktan. Jag „r HERREN.

026:003 Om I vandren efter mina stadgar och h†llen mina bud och g”ren
efter dem,
026:004 s† skall jag giva eder regn i r„tt tid, s† att jorden giver sin
gr”da och tr„den p† marken b„ra sin frukt.
026:005 Och tr”sktiden skall hos eder r„cka intill vinb„rgningen, och
vinb„rgningen skall r„cka intill s†ningstiden, och I skolen hava
br”d nog att „ta och skolen bo trygga i edert land.
026:006 Och jag skall skaffa frid i landet, och I skolen f† ro, och
ingen skall f”rskr„cka eder. Jag skall g”ra slut p† vilddjuren i
landet, och intet sv„rd skall g† fram genom edert land.
026:007 I skolen jaga edra fiender framf”r eder, och de skola falla f”r
edra sv„rd.
026:008 Fem av eder skola jaga hundra framf”r sig, och hundra av eder
skola jaga tiotusen, och edra fiender skola falla f”r edra
sv„rd.
026:009 Och jag skall v„nda mig till eder och g”ra eder fruktsamma och
f”r ”ka eder, och jag skall uppr„tth†lla mitt f”rbund med eder.
026:010 Och gammal gr”da, som l„nge har legat inne, skolen I hava att
„ta; I skolen n”dgas skaffa den gamla undan f”r den nya.
026:011 Och jag skall uppresa min boning mitt ibland eder, och min sj„l
skall icke f”rsm† eder.
026:012 Jag skall vandra mitt ibland eder och vara eder Gud, och I
skolen vara mitt folk.
026:013 Jag „r HERREN, eder Gud, som f”rde eder ut ur Egyptens land, f”r
att I icke skullen vara tr„lar d„r; och jag har brutit s”nder
edert ok och l†tit eder g† med uppr„tt huvud.

026:014 Men om I icke h”ren mig och icke g”ren efter alla dessa bud,
026:015 om I f”rkasten mina stadgar, och om edra sj„lar f”rsm† mina
r„tter, s† att I icke g”ren efter alla mina bud, utan bryten
mitt f”rbund,
026:016 d† skall ock jag handla p† samma s„tt mot eder: jag skall
hems”ka eder med f”rskr„ckliga olyckor, med t„rande sjukdom och
feber, s† att edra ”gon f”rsm„kta och eder sj„l f”rtvinar; och I
skolen f”rg„ves s† eder s„d, ty edra fiender skola „ta den.
026:017 Jag skall v„nda mitt ansikte mot eder, och I skolen bliva slagna
av edra fiender; och de som hata eder skola r†da ”ver eder, och
I skolen fly, om ock ingen f”rf”ljer eder.

026:018 Om I, detta oaktat, icke h”ren mig, s† skall jag tukta eder
sjufalt v„rre f”r edra synders skull.
026:019 Jag skall krossa eder stolta makt. Jag skall l†ta eder himmel
bliva s†som j„rn och eder jord s†som koppar.
026:020 Och eder m”da skall vara f”rspilld, ty eder jord skall icke giva
sin gr”da, och tr„den i landet skola icke b„ra sin frukt.

026:021 Om I „nd† vandren mig emot och icke viljen h”ra mig, s† skall
jag sl† eder sjufalt v„rre, s†som edra synder f”rtj„na.
026:022 Jag skall s„nda ”ver eder vilddjur, som skola d”da edra barn och
f”rd„rva eder boskap och minska edert eget antal, s† att edra
v„gar bliva ”de.

026:023 Om I, detta oaktat, icke l†ten varna eder av mig, utan vandren
mig emot,
026:024 s† skall ocks† jag vandra eder emot och sl† eder sjufalt f”r
edra synders skull.
026:025 Jag skall l†ta eder drabbas av ett h„mndesv„rd, som skall h„mnas
mitt f”rbund, och I skolen n”dgas f”rsamla eder i st„derna; men
d„r skall jag s„nda pest bland eder, och I skolen bliva givna i
fiendehand.
026:026 Jag skall s† f”rd„rva edert livsuppeh„lle, att edert br”d skall
kunna bakas i en enda ugn av tio kvinnor, och edert br”d skall
l„mnas ut efter vikt, och n„r I „ten, skolen I icke bliva m„tta.

026:027 Om I, detta oaktat, icke h”ren mig, utan vandren mig emot,
026:028 s† skall ocks† jag i vrede vandra eder emot och tukta eder
sjufalt f”r edra synders skull.
026:029 I skolen n”dgas „ta edra s”ners k”tt och „ta edra d”ttrars k”tt.
026:030 Jag skall ”del„gga edra offerh”jder och utrota edra solstoder;
jag skall kasta edra d”da kroppar p† edra el„ndiga avgudars d”da
kroppar, ty min sj„l skall f”rsm† eder.
026:031 Och jag skall g”ra edra st„der till ruiner och f”r”da edra
helgedomar, och jag skall icke mer med v„lbehag k„nna lukten av
edra offer.
026:032 Jag skall sj„lv ”del„gga landet, s† att edra fiender, som bo
d„ri, skola h„pna d„r”ver.
026:033 Men eder skall jag f”rstr” bland hedningarna, och jag skall
f”rf”lja eder med draget sv„rd; s† skall edert land bliva en
”demark, och edra st„der skola bliva ruiner.

Back to Full Books