The Bible, in Swedish, both Testaments

Part 9 out of 47

p† hans v„gar och h†lla hans bud och stadgar och r„tter, f”r att
du m† leva och f”r”ka dig, och f”r att HERREN, din Gud, m†
v„lsigna dig i det land dit du nu kommer, f”r att taga det i
besittning.
030:017 Men om ditt hj„rta v„nder sig bort och du icke vill h”ra, om du
l†ter f”rf”ra dig, s† att du tillbeder andra gudar och tj„nar
dem,
030:018 s† f”rkunnar jag eder i dag att I f”rvisso skolen f”rg†s. I
skolen d† icke l„nge leva i det land dit du nu drager ”ver
Jordan, f”r att komma och taga det i besittning.
030:019 Jag tager i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att jag
har f”relagt dig liv och d”d, v„lsignelse och f”rbannelse, S† m†
du d† v„lja livet, f”r att du och dina efterkommande m†n leva,
030:020 i det att du „lskar HERREN, din Gud, och h”r hans r”st och
h†ller dig till honom; ty detta betyder f”r dig liv och l†ng
levnad, s† att du f†r bo i det land som HERREN med ed har lovat
dina f„der, Abraham, Isak och Jakob, att giva dem.
031:001 Och Mose gick †stad och talade f”ljande till hela Israel;
031:002 han sade till dem: ˝Jag „r nu ett hundra tjugu †r gammal; jag
kan icke mer vara ledare och anf”rare, och HERREN har sagt till
mig: 'Du skall icke komma ”ver denna Jordan.'
031:003 Men HERREN, din Gud, g†r framf”r dig; han skall f”rg”ra dessa
folk f”r dig, och du skall f”rdriva dem, och Josua skall anf”ra
dig, s†som HERREN har sagt.
031:004 Och HERREN skall g”ra med dem s†som han gjorde med Sihon och Og,
amor‚ernas konungar. vilka han l„t f”rg†s, och s†som han gjorde
med deras land.
031:005 HERREN skall giva dem i edert v†ld, och I skolen g”ra med dem
alldeles s†som jag har bjudit eder.
031:006 Varen frimodiga och of”rf„rade, frukten icke och varen icke
f”rskr„ckta f”r dem; ty HERREN, din Gud, g†r sj„lv med dig; han
skall icke l„mna dig eller ”vergiva dig.˝
031:007 Och Mose kallade Josua till sig och sade till honom inf”r hela
Israel: ˝Var frimodig och of”rf„rad; ty du skall med detta folk
g† in i det land som HERREN med ed har lovat deras f„der att
giva dem; och du skall utskifta det †t dem s†som arv.
031:008 Och HERREN „r den som g†r framf”r dig, han skall vara med dig,
han skall icke l„mna dig eller ”vergiva dig; du m† icke frukta
och icke vara f”rf„rad.˝
031:009 Och Mose skrev upp denna lag och gav den †t pr„sterna, Levi
s”ner, som buro HERRENS f”rbundsark, och †t alla de „ldste i
Israel.
031:010 Och Mose bj”d dem och sade: ˝Vid slutet av vart sjunde †r, n„r
fri†ret „r inne, vid l”vhyddoh”gtiden,
031:011 d† hela Israel kommer f”r att tr„da fram inf”r HERRENS, din
Guds, ansikte, p† den plats som han utv„ljer, d† skall du l„sa
upp denna lag inf”r hela Israel, s† att de h”ra den.
031:012 F”rsamla d† folket, m„n, kvinnor och barn, och fr„mlingarna som
„ro hos dig inom dina portar, p† det att de m† h”ra och l„ra,
och p† det att de m† frukta HERREN, eder Gud, och h†lla och g”ra
efter alla denna lags ord;
031:013 och p† det att deras barn, som d† „nnu icke k„nna den, m† h”ra
den och l„ra den, s† att de frukta HERREN, eder Gud. Detta
skolen I g”ra, s† l„nge I leven i det land dit I nu dragen ”ver
Jordan, f”r att taga det i besittning.
031:014 Och HERREN sade till Mose: ˝Se, tiden n„rmar sig att du skall
d”. Kalla till dig Josua, och inst„llen eder d„refter i
uppenbarelset„ltet, s† vill jag ins„tta honom i hans „mbete.˝
Och Mose gick †stad med Josua, och de inst„llde sig i
uppenbarelset„ltet.
031:015 D† visade sig HERREN i t„ltet i en molnstod, och molnstoden blev
st†ende vid ing†ngen till t„ltet.
031:016 Och HERREN sade till Mose: ˝Se, n„r du vilar hos dina f„der,
skall detta folk st† upp och i trol”s avf„llighet l”pa efter
fr„mmande gudar, som dyrkas i det land dit de nu komma, och de
skola ”vergiva mig och bryta det f”rbund som jag har slutit med
dem.
031:017 Och min vrede skall d† uppt„ndas mot dem, och jag skall ”vergiva
dem och f”rd”lja mitt ansikte f”r dem, och de skola f”rg”ras,
och mycken olycka och n”d skall tr„ffa dem; och d† skola de
s„ga: 'F”rvisso „r det d„rf”r att v†r Gud icke „r ibland oss som
dessa olyckor hava tr„ffat oss.'
031:018 Men jag skall p† den tiden alldeles f”rd”lja mitt ansikte, f”r
allt det ondas skull som de hava gjort, i det att de hava v„nt
sig till andra gudar.

031:019 S† tecknen nu upp †t eder f”ljande s†ng. Och du skall l„ra
Israels barn den och l„gga den i deras mun. Och s† skall denna
s†ng vara mig ett vittne mot Israels barn.
031:020 Ty jag skall l†ta dem komma in i det land som jag med ed har
lovat †t deras f„der, ett land som flyter av mj”lk och honung,
och de skola „ta och bliva m„tta och feta; men de skola d† v„nda
sig till andra gudar och tj„na dem och f”rakta mig och bryta
mitt f”rbund.
031:021 Och n„r d† mycken olycka och n”d tr„ffar dem, skall denna s†ng
avl„gga sitt vittnesb”rd inf”r dem; ty den skall icke f”rg„tas
och f”rsvinna ur deras avkomlingars mun. Jag vet ju med vilka
tankar de umg†s redan nu, innan jag har l†tit dem komma in i det
land som jag med ed lovade dem.˝

031:022 S† tecknade d† Mose upp s†ngen p† den dagen och l„t Israels barn
l„ra den.

031:023 Och han insatte Josua, Nuns son, i hans „mbete och sade: ˝Var
frimodig och of”rf„rad; ty du skall f”ra Israels barn in i det
land som jag med ed har lovat †t dem, och jag skall vara med
dig.˝

031:024 D† nu Mose hade fullst„ndigt tecknat upp denna lags ord i en
bok,
031:025 bj”d han leviterna som buro HERRENS f”rbundsark och sade:
031:026 ˝Tagen denna lagbok och l„ggen den vid sidan av HERRENS, eder
Guds, f”rbundsark, s† att den ligger d„r till ett vittne mot
dig.
031:027 Ty jag k„nner din genstr„vighet och h†rdnackenhet. Se, „nnu
medan jag har levat kvar bland eder, haven I varit genstr„viga
mot HERREN; huru mycket mer skolen I ej d† bliva det efter min
d”d!
031:028 F”rsamlen nu till mig alla de „ldste i edra stammar, s† ock edra
tillsyningsm„n, f”r att jag m† inf”r dem tala dessa ord och taga
himmel och jord till vittnen mot dem.
031:029 Ty jag vet att I efter min d”d skolen taga eder till, vad
f”rd„rvligt „r, och vika av ifr†n den v„g som jag har bjudit
eder g†; d„rf”r skall olycka tr„ffa eder i kommande dagar, n„r I
g”ren vad ont „r i HERRENS ”gon, s† att I f”rt”rnen honom genom
edra h„nders verk.˝

031:030 Och Mose f”redrog inf”r Israels hela f”rsamling f”ljande s†ng
fr†n b”rjan till slutet.
032:001 Lyssnen, I himlar, ty jag vill tala;
och jorden h”re min muns ord.
032:002 S†som regnet drype min l„ra,
s†som daggen fl”de mitt tal,
s†som rikligt regn p† gr”nska
och s†som en regnskur p† gr„sets brodd.
032:003 Ty HERRENS namn vill jag f”rkunna;
ja, given „ra †t v†r Gud.

032:004 V†r klippa -- ostraffliga „ro hans g„rningar,
ty alla hans v„gar „ro r„tta.
En trofast Gud och utan svek,
r„ttf„rdig och r„ttvis „r han.
032:005 De †ter handlade illa mot honom;
de voro icke hans barn, utan en skam f”r Israel,
det vr†nga och avoga sl„ktet!
032:006 Žr det s† du l”nar HERREN,
du d†raktiga och ovisa folk?
Žr han d† icke din fader, som skapade dig?
Han danade ju dig och beredde dig.

032:007 T„nk p† de dagar som fordom voro;
akta p† f”rg†ngna sl„ktens †r.
Fr†ga din fader, han skall f”rkunna dig det,
dina „ldste, de skola s„ga dig det.
032:008 N„r den H”gste gav arvslotter †t folken,
n„r han f”rdelade m„nniskors barn,
d† utstakade han gr„nserna f”r folken
efter antalet av Israels barn.
032:009 Ty HERRENS folk „r hans del,
Jakob „r hans arvedels lott.
032:010 Han fann honom i ”knens land,
i ”dsligheten, d„r ”kendjuren tj”to.
D† tog han honom i sitt besk„rm och sin v†rd,
han bevarade honom s†som sin ”gonsten.
032:011 Likasom en ”rn lockar sin avkomma ut till flykt
och sv„var upp ovanf”r sina ungar,
s† bredde han ut sina vingar och tog honom
och bar honom p† sina fj„drar.
032:012 HERREN allena ledsagade honom,
och ingen fr„mmande gud j„mte honom.
032:013 Han f”rde honom fram ”ver landets h”jder
och l„t honom „ta av markens gr”da;
han l„t honom suga honung ur h„lleberget
och olja ur den h†rda klippan.
032:014 Gr„ddmj”lk av kor, s”t mj”lk av f†r,
fett av lamm fick du ock,
v„durar fr†n Basan och bockar,
d„rtill fetaste m„rg av vete;
och av druvors blod drack du vin.

032:015 D† blev Jesurun fet och istadig;
du blev fet och tjock och stinn.
Han ”vergav Gud, sin skapare,
och f”raktade sin fr„lsnings klippa.
032:016 Ja, de retade honom genom sina fr„mmande gudar,
med styggelser f”rt”rnade de honom.
032:017 De offrade †t onda andar, skengudar,
†t gudar som de f”rut icke k„nde,
nya, som nyss hade kommit till,
och som edra f„der ej fruktade f”r.
032:018 Din klippa, som hade f”tt dig, ”vergav du,
du gl”mde Gud, som hade givit dig livet.

032:019 N„r HERREN s†g detta, f”rkastade han dem,
ty han f”rt”rnades p† sina s”ner och d”ttrar.
032:020 Han sade: ˝Jag vill f”rd”lja mitt ansikte f”r dem,
jag vill se vilket slut de f†;
ty ett f”rv„nt sl„kte „ro de,
barn i vilka ingen trohet „r.
032:021 De hava retat mig med gudar som icke „ro gudar,
f”rt”rnat mig med de f†f„ngligheter de dyrka;
d„rf”r skall jag reta dem med ett folk som icke „r ett folk,
med ett d†raktigt hednafolk skall jag f”rt”rna dem.
032:022 Ty eld l†gar fram ur min n„sa,
och den brinner „nda till d”dsrikets djup;
den f”rt„r jorden med dess gr”da
och f”rbr„nner bergens grundvalar.
032:023 Jag skall hopa olyckor ”ver dem,
alla mina pilar skall jag avskjuta p† dem.
032:024 De skola utsugas av hunger och f”rt„ras av febergl”d,
av farsoter som bittert pina;
jag skall s„nda ”ver dem vilddjurs t„nder
och stoftkr„lande ormars gift.
032:025 Ute skall sv„rdet f”rg”ra deras barn,
och inomhus skall f”rskr„ckelsen g”ra det:
ynglingar s†v„l som jungfrur,
spenabarn tillsammans med gr†h†rsm„n.
032:026 Jag skulle s„ga: 'Jag vill bl†sa bort dem,
g”ra slut p† deras †minnelse bland m„nniskor',
032:027 om jag icke fruktade att deras fiender d† skulle v†lla mig gr„melse,
att deras ov„nner skulle misstyda det,
att de skulle s„ga: 'V†r hand var s† stark,
det var icke HERREN som gjorde allt detta.'˝

032:028 Ty ett r†dl”st folk „ro de,
och f”rst†nd finnes icke i dem.
032:029 Vore de visa, s† skulle de begripa detta,
de skulle f”rsta vilket slut de m†ste f†.
032:030 Huru kunde en jaga tusen framf”r sig
och tv† driva tiotusen p† flykten,
om icke deras klippa hade s†lt dem,
och om icke HERREN hade prisgivit dem?
032:031 Ty de andras klippa „r icke s†som v†r klippa;
v†ra fiender kunna sj„lva d”ma d„rom.
032:032 Ty av Sodoms vintr„d „r deras ett skott,
det stammar fr†n Gomorras f„lt;
deras druvor „ro giftiga druvor,
deras klasar hava bitter smak.
032:033 Deras vin „r drakars etter,
huggormars gruvligaste gift.

032:034 Ja, s†dant ligger f”rvarat hos mig,
f”rseglat i mina f”rr†dshus.
032:035 Min „r h„mnden och vederg„llningen,
sparad till den tid d† deras fot skall vackla.
Ty n„ra „r deras of„rds dag,
och vad dem v„ntar kommer med hast.
032:036 Ty HERREN skall skaffa r„tt †t sitt folk,
och ”ver sina tj„nare skall han f”rbarma sig,
n„r han ser att deras kraft „r borta,
och att det „r ute med alla och envar.
032:037 D† skall han fr†ga: Var „ro nu deras gudar,
klippan till vilken de togo sin tillflykt?
032:038 Var „ro de som †to deras slaktoffers fett
och drucko deras drickoffers vin?
M† de st† upp och hj„lpa eder,
m† de vara edert besk„rm.
032:039 Sen nu att jag allena „r det,
och att ingen Gud finnes j„mte mig.
Jag d”dar, och jag g”r levande,
jag har slagit, men jag helar ock.
Ingen finnes, som kan r„dda ur min hand.

032:040 Se, jag lyfter min hand upp mot himmelen,
jag s„ger: S† sant jag lever evinnerligen:
032:041 n„r jag har v„sst mitt ljungande sv„rd
och min hand tager till att skipa r„tt,
d† skall jag utkr„va h„mnd av mina ov„nner
och vederg„llning av dem som hata mig.
032:042 Jag skall l†ta mina pilar bliva druckna av blod,
och mitt sv„rd skall m„tta sig av k”tt,
av de slagnas och f†ngnas blod,
av fiendeh”vdingars huvuden.

032:043 Jublen, I hedningar, ”ver hans folk,
ty han h„mnas sina tj„nares blod,
han utkr„ver h„mnd av sina ov„nner
och bringar f”rsoning f”r sitt land, f”r sitt folk.

032:044 Och Mose kom med Hosea, Nuns son, och f”redrog hela denna s†ng
inf”r folket.
032:045 Och n„r Mose hade f”redragit alltsammans till slut f”r hela
Israel,
032:046 sade han till dem: ˝Akten p† alla de ord som jag i dag g”r till
vittnen mot eder, s† att I given edra barn befallning om dem,
att de skola h†lla alla denna lags ord och g”ra efter dem.
032:047 Ty det „r icke ett tomt ord, som ej ang†r eder, utan det g„ller
edert liv; och genom detta ord skolen I l„nge leva i det land
dit I nu dragen ”ver Jordan, f”r att taga det i besittning.˝
032:048 Och HERREN talade till Mose p† denna samma dag och sade:
032:049 ˝Stig upp h„r p† Abarimberget, p† berget Nebo i Moabs land, gent
emot Jeriko, s† skall du f† se Kanaans land, som jag vill giva
†t Israels barn till besittning.
032:050 Och du skall d” d„r p† berget, dit du stiger upp, och du skall
samlas till dina f„der, likasom din broder Aron dog p† berget
Hor och blev samlad till sina f„der;
032:051 detta d„rf”r att I handladen trol”st mot mig bland Israels barn
vid Meribas vatten vid Kades, i ”knen Sin, i det att I icke
h”llen mig helig bland Israels barn.
032:052 Mitt framf”r dig skall du se landet; men du skall icke komma
dit, in i det land som jag vill giva †t Israels barn.˝

033:001 Och detta „r den v„lsignelse gudsmannen Mose gav Israels barn
f”re sin d”d;
033:002 han sade:
˝HERREN kom fr†n Sinai,
och fr†n Seir gick hans sken upp f”r dem;
man kom fram i glans fr†n berget Paran,
ut ur hopen av m†ngtusen heliga;
p† hans h”gra sida brann i eld en lag f”r dem.
033:003 Ja, han v†rdar sig om folken;
folkets heliga „ro alla under din hand.
De ligga vid din fot,
de h„mta upp av dina ord.

033:004 Mose gav †t oss en lag,
en arvedel for Jakobs menighet.
033:005 Och Jesurun fick en konung,
n„r folkets h”vdingar f”rsamlades,
Israels stammar allasammans.˝

033:006 ˝M† Ruben leva och icke d”;
dock blive hans m„n en ringa hop.

033:007 Och detta sade han om Juda:
˝H”r, o HERRE, Judas r”st,
och l†t honom komma till sitt folk.
Med sina h„nder utf”rde han dess sak;
bliv du honom en hj„lp mot hans ov„nner.˝

033:008 Och om Levi sade han:
˝Dina tummim och dina urim,
de tillh”ra din frommes skara,
dem du frestade i Massa,
dem du tvistade med vid Meribas vatten,
033:009 dem som sade om fader och moder: 'Jag ser dem icke',
och som icke ville k„nnas vid sina br”der,
ej heller veta av sina barn.
Ty de aktade p† ditt tal,
och ditt f”rbund h”llo de.
033:010 De l„ra Jakob dina r„tter och Israel din lag,
de b„ra fram r”kverk f”r din n„sa
och heloffer p† ditt altare.
033:011 V„lsigna, HERRE, hans kraft,
och l†t hans h„nders verk behaga dig.
Krossa l„nderna p† hans motst†ndare,
p† hans fiender, s† att de icke kunna resa sig.˝

033:012 Om Benjamin sade han:
˝HERRENS v„n „r han,
han skall bo i trygghet hos honom,
hos honom som ”verskygger honom alltid,
och som har sin boning mellan hans h”jder.˝

033:013 Och om Josef sade han:
˝V„lsignat av HERREN vare hans land
med himmelens „dlaste g†vor, med dagg,
med g†vor fr†n djupet som utbreder sig d„rnere,
033:014 med solens „dlaste alster
och m†nvarvens „dlaste frukter,
033:015 med de ur†ldriga bergens yppersta skatter
och de eviga h”jdernas „dlaste frukt,
033:016 med jordens „dlaste frukt och allt vad hon b„r,
och med n†d fr†n honom som bodde i busken.
Detta komme ”ver Josefs huvud,
”ver hans hj„ssa, furstens bland br”der.
033:017 H„rlig „r den f”rstf”dde bland hans tjurar,
s†som en vildoxes „ro hans horn;
med dem st†ngar han ned alla folk,
ja ock dem som bo vid jordens „ndar.
S†dana „ro Efraims tiotusenden.
s†dana Manasses tusenden.˝

033:018 Och om Sebulon sade han:
˝Gl„d dig, Sebulon, n„r du drager ut,
och du, Isaskar, i dina t„lt.
033:019 Folk inbjuda de till sitt berg;
d„r offra de r„tta offer.
Ty havens rikedom f† de suga,
och de skatter som sanden d”ljer.˝

033:020 Och om Gad sade han:
˝Lovad vare han som gav s† rymligt land †t Gad!
Lik en lejoninna har han l„grat sig,
han krossar b†de arm och hj„ssa.
033:021 Han uts†g †t sig f”rstlingslandet,
ty d„r var hans h„rskarlott f”rvarad.
Dock drog han med bland folkets h”vdingar;
HERRENS r„tt utf”rde han
och hans domar, tillsammans med det ”vriga Israel.˝

033:022 Och om Dan sade han:
˝Dan „r ett ungt lejon,
som rusar ned fr†n Basan.˝

033:023 Och om Naftali sade han:
˝Naftali har f†tt riklig n†d
och v„lsignelse till fyllest av HERREN.
V„stern och s”dern tage du i besittning.˝

033:024 Och om Aser sade han:
˝V„lsignad bland s”ner vare Aser!
Han blive „lskad av sina br”der,
och han doppe sin fot i olja.
033:025 Av j„rn och koppar vare dina riglar;
och s† l„nge du lever, m† din kraft best†.˝

033:026 ˝Ingen „r lik Gud, o Jesurun;
till din hj„lp far han fram p† himmelen
och i sin h”ghet p† skyarna.
033:027 En tillflykt „r han, urtidens Gud,
och h„rnere r†da hans eviga armar.
Han f”rjagade fienderna f”r dig,
han sade: F”rg”r dem.
033:028 S† fick Israel bo i trygghet,
Jakobs k„lla vara i ro,
i ett land med s„d och vin,
under en himmel som dryper av dagg.
033:029 S„ll „r du, Israel; ja, vem „r dig lik?
Du „r ett folk som f†r seger genom HERREN,
genom honom som „r din skyddande sk”ld,
honom som „r ditt „rorika sv„rd.
Ja, dina fiender skola visa dig underd†nighet,
och du skall g† fram ”ver deras h”jder.˝
034:001 Och Mose gick fr†n Moabs hedar upp p† berget Nebo, p† toppen av
Pisga, gent emot Jeriko. Och HERREN l„t honom se hela landet:
Gilead „nda till Dan,
034:002 och hela Naftali och Efraims och Manasses land, och hela Juda
land, „nda till V„stra havet,
034:003 och Sydlandet och Jordansl„tten, det „r l†gsl„tten vid Jeriko --
Palmstaden -- „nda till Soar.
034:004 Och HERREN sade till honom: ˝Detta „r det land som jag med ed
har lovat †t Abraham. Isak och Jakob, i det jag sade: 'Źt din
s„d skall jag giva det.' Jag har nu l†tit dig se det med dina
”gon, men ditin skall du icke komma.˝
034:005 Och HERRENS tj„nare Mose dog d„r i Moabs land, s†som HERREN hade
sagt.
034:006 Och han begrov honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor;
men „nnu intill denna dag har ingen f†tt veta var hans grav „r.
034:007 Och Mose var ett hundra tjugu †r gammal, n„r han dog, men hans
”gon voro icke skumma, och hans livskraft hade icke f”rsvunnit.
034:008 Och Israels barn begr„to Mose p† Moabs hedar i trettio dagar;
d„rmed voro gr†todagarna ute, vid sorgefesten efter Mose.
034:009 Och Josua, Nuns son, var full med vishetens ande, ty Mose hade
lagt sina h„nder p† honom; och Israels barn lydde honom och
gjorde s†som HERREN hade bjudit Mose.
034:010 Men i Israel uppstod icke mer n†gon profet s†dan som Mose, med
vilken HERREN hade umg†tts ansikte mot ansikte --
034:011 ingen, om man t„nker p† alla de tecken och under som HERREN hade
s„nt honom att g”ra i Egyptens land, med Farao och alla hans
tj„nare och med hela hans land,
034:012 och om man t„nker p† all den v„ldiga kraft som Mose visade, och
p† alla de stora och fruktansv„rda g„rningar som han gjorde
inf”r hela Israel.

Book 06 Josua

001:001 Efter HERRENS tj„nare Moses d”d sade HERREN till Josua, Nuns
son, Moses tj„nare:
001:002 ˝Min tj„nare Mose „r d”d; s† st† nu upp och g† ”ver denna
Jordan, du med allt detta folk, in i det land som jag vill giva
dem, giva †t Israels barn.
001:003 Var ort som eder fot betr„der har jag givit eder, s†som jag
lovade Mose.
001:004 Fr†n ”knen till Libanon d„ruppe och „nda till den stora floden,
floden Frat, ”ver hetiternas land och „nda till Stora havet
v„sterut skall edert omr†de str„cka sig.
001:005 Ingen skall kunna st† dig emot i alla dina livsdagar; s†som jag
har varit med Mose, s† skall jag ock vara med dig; jag skall
icke l„mna dig eller ”vergiva dig.
001:006 Var frimodig och of”rf„rad; ty du skall utskifta †t detta folk
s†som arv det land som jag med ed har lovat deras f„der att giva
dem.
001:007 Allenast m† du vara helt frimodig och of”rf„rad till att i alla
stycken h†lla den lag som min tj„nare Mose har givit dig och
g”ra efter den; vik icke av d„rifr†n vare sig till h”ger eller
till v„nster; p† det att du m† hava framg†ng i allt vad du
f”retager dig.
001:008 L†t icke denna lagbok vara skild fr†n din mun; t„nk p† den b†de
dag och natt, s† att du i alla stycken h†ller det som „r skrivet
i den och g”r d„refter; ty d† skola dina v„gar vara lyckosamma,
och d† skall du hava framg†ng.
001:009 Se, jag har bjudit dig att vara frimodig och of”rf„rad; s† var
nu icke f”rskr„ckt eller f”rsagd. Ty HERREN, din Gud, „r med dig
i allt vad du f”retager dig.˝
001:010 D† bj”d Josua folkets tillsyningsm„n och sade:
001:011 ˝G†n igenom l„gret och bjuden folket och s„gen: 'Reden till
reskost †t eder; ty om tre dagar skolen I g† ”ver denna Jordan,
f”r att komma in i och taga i besittning det land som HERREN,
eder Gud, vill giva eder till besittning.'˝
001:012 Men till rubeniterna och gaditerna och ena h„lften av Manasse
stam sade Josua:
001:013 ˝T„nken p† det som HERRENS tj„nare Mose bj”d eder, n„r han sade:
'HERREN, eder Gud, vill l†ta eder komma till ro och giva eder
detta land.'
001:014 Edra hustrur, edra barn och eder boskap m† nu stanna kvar i det
land som Mose har givit eder h„r p† andra sidan Jordan; men I
sj„lva, s† m†nga av eder som „ro tappra stridsm„n, skolen draga
v„pnade †stad i spetsen f”r edra br”der och hj„lpa dem,
001:015 till dess att HERREN har l†tit edra br”der komma till ro s†v„l
som eder, n„r ocks† de hava tagit i besittning det land som
HERREN, eder Gud, vill giva dem. Sedan m†n I v„nda tillbaka till
det land som skall vara eder besittning; det m†n I d† taga i
besittning, det land som HERRENS tj„nare Mose har givit eder h„r
p† andra sidan Jordan, p† ”stra sidan.˝
001:016 D† svarade de Josua och sade: ˝Allt vad du har bjudit oss vilja
vi g”ra, och varthelst du s„nder oss, dit vilja vi g†.
001:017 S†som vi i allt hava lytt Mose, s† vilja vi ock lyda dig;
allenast m† HERREN, din Gud, vara med dig, s†som han var med
Mose.
001:018 Var och en som „r genstr„vig mot dina befallningar och icke
lyssnar till dina ord, vadhelst du bjuder honom, han skall bliva
d”dad. Allenast m† du vara frimodig och of”rf„rad.˝
002:001 Josua, Nuns son, s„nde hemligen ut tv† spejare fr†n Sittim och
sade: ˝G†n och besen landet och Jeriko.˝ De gingo †stad och
kommo in i ett hus d„r en sk”ka bodde, vid namn Rahab, och d„r
lade de sig till vila.
002:002 Men f”r konungen i Jeriko blev inber„ttat: ˝I natt hava n†gra
m„n kommit hit fr†n Israels barn f”r att utforska landet.˝
002:003 D† s„nde konungen i Jeriko till Rahab och l„t s„ga: ˝L„mna ut de
m„n som hava kommit till dig och tagit in i ditt hus, ty de hava
kommit hit f”r att utforska hela landet.˝
002:004 Men kvinnan tog de b†da m„nnen och dolde dem; sedan svarade hon:
˝Ja, m„nnen kommo till mig, men jag visste icke varifr†n de
voro;
002:005 och n„r porten skulle st„ngas, sedan det hade blivit m”rkt,
gingo m„nnen ut, och jag vet icke vart de togo v„gen; skynden
eder att s„tta efter dem, s† f†n I nog fatt i dem.˝
002:006 Men hon hade f”rt dem upp p† taket och g”mt dem under
linstj„lkar, som hon hade d„r, utbredda p† taket.
002:007 S† satte nu m„nnen efter dem †t Jordan till, bort emot
vadst„llena; och man st„ngde stadsporten s† snart f”rf”ljarna
hade begivit sig †stad.
002:008 Men innan de fr„mmande m„nnen hade lagt sig, steg hon upp till
dem p† taket
002:009 och sade till dem: ˝Jag vet att HERREN har givit eder detta
land, och att f”rskr„ckelse f”r eder har fallit ”ver oss, ja,
att alla landets inbyggare „ro i †ngest f”r eder.
002:010 Ty vi hava h”rt huru HERREN l„t vattnet i R”da havet torka ut
framf”r eder, n„r I drogen ut ur Egypten, och vad I haven gjort
med amor‚ernas konungar, de tv† p† andra sidan Jordan, Sihon och
Og, huru I g†ven dem till spillo.
002:011 D† vi h”rde detta, blevo v†ra hj„rtan f”rf„rade, och numera har
ingen mod att st† eder emot; ty HERREN, eder Gud, „r Gud, uppe i
himmelen och nere p† jorden.
002:012 S† loven mig nu med ed vid HERREN, att eftersom jag har gjort
barmh„rtighet med min faders hus och giva mig ett s„kert tecken
d„rp†,
002:013 och l†ta min fader och min moder, mina br”der och mina systrar
leva, s† ock alla som tillh”ra dem, och r„dda oss fr†n d”den.˝
002:014 M„nnen sade till henne: ˝Med v†rt eget liv svara vi f”r edert,
s†framt I icke f”rr†den v†rt f”rehavande; n„r HERREN giver oss
landet, skola vi bevisa dig barmh„rtighet och trofasthet.˝
002:015 D† sl„ppte hon ned dem genom f”nstret med ett t†g; ty hennes hus
l†g invid stadsmuren, s† att hon bodde invid sj„lva muren.
002:016 Och hon sade till dem: ˝G†n upp i bergsbygden, s† att edra
f”rf”ljare icke tr„ffa p† eder; och h†llen eder g”mda d„r i tre
dagar, till dess edra f”rf”ljare hava kommit tillbaka, s† kunnen
I sedan forts„tta eder f„rd.˝
002:017 Och m„nnen sade till henne: ˝Vi vilja likv„l vara fria ifr†n den
ed som du nu har tagit av oss,
002:018 om du, n„r vi komma in i landet, underl†ter att binda detta r”da
sn”re i det f”nster genom vilket du har sl„ppt ned oss, och
likaledes om du icke har din fader och din moder och dina
br”der, alla av din faders hus, samlade hemma hos dig.
002:019 Dock, om n†gon g†r †stad, utom d”rrarna till ditt hus, s† komme
hans blod ”ver hans huvud, och vi „ro utan skuld; om d„remot
n†gons hand kommer vid en av dem som „ro inne i ditt hus, s† m†
dennes blod komma ”ver v†rt huvud.
002:020 Och om du f”rr†der v†rt f”rehavande, s† „ro vi likaledes fria
ifr†n den ed som du har tagit av oss.˝
002:021 Hon svarade: ˝Vare det s†som I haven sagt.˝ Och s† l„t hon dem
g†, och de drogo †stad. Men hon band det r”da sn”ret i f”nstret.
002:022 S† drogo de nu †stad och kommo upp i bergsbygden och stannade
d„r i tre dagar, till dess att deras f”rf”ljare hade v„nt
tillbaka; ty dessa hade s”kt efter dem ”verallt p† v„garna, men
hade icke funnit dem.
002:023 Sedan v„nde de b†da m„nnen tillbaka och kommo ned fr†n
bergsbygden och gingo ”ver floden och kommo s† till Josua, Nuns
son; och de f”rt„ljde f”r honom allt vad som hade vederfarits
dem.
002:024 Och de sade till Josua: ˝HERREN har givit hela landet i v†r
hand; alla landets inbyggare „ro i †ngest f”r oss.˝
003:001 Bittida f”ljande morgon br”t Josua med alla Israels barn upp
fr†n Sittim och kom till Jordan; d„r stannade de om natten,
innan de gingo ”ver.
003:002 Men efter tre dagar gingo tillsyningsm„nnen genom l„gret
003:003 och bj”do folket och sade: ˝S† snart I f†n se HERRENS, eder
Guds, f”rbundsark, och att de levitiska pr„sterna b„ra den,
skolen ock I bryta upp fr†n eder plats och f”lja efter den
003:004 -- l†ten dock mellan den och eder vara ett avst†nd av vid pass
tv† tusen alnar; n„rmare m†n I icke komma den -- p† det att I
m†n kunna veta vilken v„g I skolen g†, ty I haven icke f”rut
dragit den v„gen fram.˝
003:005 Och Josua sade till folket: ˝Helgen eder, ty i morgon skall
HERREN g”ra under bland eder.˝
003:006 D„refter sade Josua till pr„sterna: ˝Tagen f”rbundsarken och
dragen †stad framf”r folket.˝ D† togo de f”rbundsarken och gingo
framf”r folket.
003:007 Och HERREN sade till Josua: ˝I dag skall jag begynna att g”ra
dig stor i hela Israels ”gon, p† det att de m† f”rnimma, att
s†som jag har varit med Mose, s† vill jag ock vara med dig.
003:008 Bjud du nu pr„sterna som b„ra f”rbundsarken och s„g: 'S† snart I
kommen till den yttersta randen av Jordans vatten, skolen I
stanna d„r, vid Jordan.'˝
003:009 D† sade Josua till Israels barn: ˝Tr„den fram hit och h”ren
HERRENS, eder Guds, ord.˝
003:010 Och Josua sade: ˝H„rav skolen I f”rnimma att en levande Gud „r
mitt ibland eder, och att han f”rvisso vill f”rdriva f”r eder
kanan‚erna, hetiterna, hiv‚erna, periss‚erna, girgas‚erna,
amor‚erna och jebus‚erna:
003:011 f”rbundsarken, hela jordens Herres f”rbundsark, drager nu
framf”r eder ”ver Jordan.
003:012 V„ljen allts† ut tolv m„n ur Israels stammar, en man f”r var
stam.
003:013 S† snart d† pr„sterna som b„ra HERRENS, hela jordens Herres, ark
st† stilla med sina f”tter i Jordans vatten, det vatten som
kommer uppifr†n, bliva avskuret i sitt lopp, och det skall st†
s†som en samlad h”g.˝
003:014 Folket br”t d† upp fr†n sina t„lt f”r att g† ”ver Jordan, och
pr„sterna som buro f”rbundsarken gingo framf”r folket.
003:015 N„r nu de som buro arken kommo till Jordan, s† att pr„sterna,
som buro arken, med sina f”tter vidr”rde yttersta randen av
vattnet i Jordan, vilken under hela sk”rdetiden „r full ”ver
alla sina br„ddar,
003:016 d† stannade det vatten som kom uppifr†n, och blev st†ende s†som
en samlad h”g l†ngt borta, uppe vid Adam, staden som ligger
bredvid Saretan; och det vatten som fl”t ned mot Hedmarkshavet,
Salthavet, blev s†lunda helt och h†llet avskuret. Och folket
gick ”ver mitt emot Jeriko.
003:017 Men pr„sterna som buro HERRENS f”rbundsark stodo or”rliga p†
torr mark mitt i Jordan; och hela Israel gick ”ver p† torr mark,
till dess att allt folket helt och h†llet hade kommit ”ver
Jordan.
004:001 D† nu allt folket helt och h†llet hade kommit ”ver Jordan, sade
HERREN till Josua:
004:002 ˝V„ljen ut bland folket tolv m„n, en man ur var stam,
004:003 och bjuden dem och s„gen: 'Tagen h„r ur Jordan, fr†n den plats
d„r pr„sterna stodo med sina f”tter, tolv stenar, och lyften upp
dem och f”ren dem ”ver med eder, och l„ggen ned dem p† det
st„lle, d„r I skolen l„gra eder i natt.'˝
004:004 D† kallade Josua till sig de tolv m„n som han hade utsett bland
Israels barn, en man ur var stam.
004:005 Och Josua sade till dem: ˝Dragen †stad framf”r HERRENS, eder
Guds, ark, och g†n ut mitt i Jordan; och var och en av eder m†
d„r lyfta upp en sten p† axeln, efter antalet av Israels barns
stammar.
004:006 Detta skall n„mligen bliva ett minnesm„rke bland eder. N„r d†
edra barn i framtiden fr†ga: 'Vad betyda dessa stenar?',
004:007 skolen I svara dem s†: 'De betyda att Jordans vatten h„r blev
avskuret i sitt lopp, framf”r HERRENS f”rbundsark; ja, n„r den
gick ”ver Jordan, blev Jordans vatten avskuret i sitt lopp.
D„rf”r skola dessa stenar vara ett †minnelsem„rke f”r Israels
barn till ev„rdlig tid.'˝
004:008 D† gjorde Israels barn s†som Josua bj”d dem; de togo upp tolv
stenar ur Jordan, s†som HERREN hade tillsagt Josua, efter
antalet av Israels barns stammar; och de f”rde dem ”ver med sig
till l„gerst„llet och lade ned dem d„r.
004:009 Tillika reste Josua tolv stenar mitt i Jordan, p† samma plats
d„r pr„sterna som buro f”rbundsarken hade st†tt med sina f”tter;
och de finnas kvar d„r „nnu i dag.
004:010 Och pr„sterna som buro arken blevo st†ende mitt i Jordan, till
dess att allt det var fullgjort, som HERREN hade bjudit Josua
att tills„ga folket, alldeles i enlighet med vad Mose f”rut hade
bjudit Josua; och folket gick ”ver med hast.
004:011 Men n„r allt folket helt och h†llet hade kommit ”ver, gick ock
HERRENS ark ”ver, j„mte pr„sterna, och tog plats framf”r folket.
004:012 Och Rubens barn och Gads barn och ena h„lften av Manasse stam
drogo v„pnade †stad i spetsen f”r Israels barn, s†som Mose hade
tillsagt dem.
004:013 Det var vid pass fyrtio tusen m„n som s† drogo †stad, v„pnade
till strid, f”r att k„mpa inf”r HERREN p† Jerikos hedmarker.
004:014 P† den dagen gjorde HERREN Josua stor i hela Israels ”gon, och
de fruktade honom, s†som de fruktat Mose, s† l„nge denne levde.
004:015 Och HERREN sade till Josua:
004:016 ˝Bjud pr„sterna som b„ra vittnesb”rdets ark att stiga upp ur
Jordan.˝
004:017 Och Josua bj”d pr„sterna och sade: ˝Stigen upp ur Jordan.˝
004:018 N„r d† pr„sterna som buro HERRENS f”rbundsark stego upp ur
Jordan, hade deras f”tter knappt hunnit upp p† torra landet,
f”rr„n Jordans vatten v„nde tillbaka till sin plats och n†dde,
s†som f”rut, upp ”ver alla sina br„ddar.
004:019 Det var p† tionde dagen i f”rsta m†naden som folket steg upp ur
Jordan; och de l„grade sig i Gilgal, p† gr„nsen av ”stra
Jerikoomr†det.
004:020 Och de tolv stenarna som de hade tagit ur Jordan reste Josua i
Gilgal.
004:021 Och han sade till Israels barn: ˝N„r nu edra barn i framtiden
fr†ga sina f„der: 'Vad betyda dessa stenar?',
004:022 d† skolen I g”ra det kunnigt f”r edra barn och s„ga: 'Israel
gick p† torr mark ”ver denna Jordan,
004:023 i det att HERREN, eder Gud, l„t vattnet i Jordan torka ut
framf”r eder, till dess I haden g†tt ”ver den, likasom HERREN,
eder Gud, gjorde med R”da havet, som han l„t torka ut framf”r
oss, till dess vi hade g†tt ”ver det;
004:024 p† det att alla folk p† jorden m† f”rnimma huru stark HERRENS
hand „r, s† att I frukten HERREN, eder Gud, alltid.'˝
005:001 D† nu alla amor‚ernas konungar p† andra sidan Jordan, p† v„stra
sidan, och alla kanan‚ernas konungar vid havet h”rde huru HERREN
hade l†tit vattnet i Jordan torka ut framf”r Israels barn, medan
vi gingo ”ver den, blevo deras hj„rtan f”rf„rade, och de hade
icke l„ngre mod att st† emot Israels barn.
005:002 Vid den tiden sade HERREN till Josua: ˝G”r dig stenknivar och
omsk„r †ter Israels barn, f”r andra g†ngen.˝
005:003 D† gjorde Josua sig stenknivar och omskar Israels barn vid
F”rhudsh”jden.
005:004 Och orsaken varf”r Josua omskar dem var denna: allt det folk av
mank”n, som hade dragit ut ur Egypten, alla stridbara m„n, hade
d”tt i ”knen under v„gen, efter utt†get ur Egypten.
005:005 Ty v„l hade bland folket alla de som voro med under utt†get
blivit omskurna, men de bland folket, som voro f”dda i ”knen
under v„gen, efter utt†get ur Egypten, de voro alla oomskurna.
005:006 Ty Israels barn vandrade i ”knen i fyrtio †r, under vilken tid
alla stridbara m„n i folket, som hade dragit ut ur Egypten,
f”rgingos, eftersom de icke h”rde HERRENS r”st, varf”r ock
HERREN svor att han icke skulle l†ta dem se det land som han med
ed hade lovat deras f„der att giva oss, ett land som flyter av
mj”lk och honung.
005:007 Men deras barn, som han hade l†tit uppst† i deras st„lle, dem
omskar nu Josua, ty de hade f”rhud, eftersom de icke hade blivit
omskurna under v„gen.
005:008 Och n„r allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar d„r
de voro i l„gret, till dess de hade blivit l„kta.
005:009 Och HERREN sade till Josua: ˝I dag har jag avv„ltrat fr†n
eder Egyptens sm„lek.˝ Och detta st„lle fick namnet Gilgal,
s†som det heter „nnu i dag.
005:010 Medan nu Israels barn voro l„grade i Gilgal, h”llo de p†skh”gtid
den fjortonde dagen i m†naden, om aftonen, p† Jerikos hedmarker.
005:011 Och dagen efter p†skh”gtiden †to de osyrat br”d och rostade ax
av landets s„d, just p† den dagen.
005:012 Och mannat upph”rde dagen d„refter, d† de nu †to av landets s„d,
och Israels barn fingo icke manna mer, utan de †to det †ret av
landet Kanaans avkastning.
005:013 Och medan Josua var vid Jeriko, h„nde sig att han, i det han
lyfte upp sina ”gon, fick se en man st† d„r framf”r sig med ett
draget sv„rd i sin hand. D† gick Josua fram till honom och
fr†gade honom: ˝Tillh”r du oss eller v†ra ov„nner?˝
005:014 Han svarade: ˝Nej, jag „r h”vitsman ”ver HERRENS h„r, och jag
har just nu kommit hit.˝ D† f”ll Josua ned till jorden p† sitt
ansikte och bugade sig; sedan sade han till honom: ˝Vad har min
herre att s„ga till sin tj„nare?˝
005:015 H”vitsmannen ”ver HERRENS h„r sade d† till Josua: ˝Drag dina
skor av dina f”tter, ty platsen d„r du st†r „r helig.˝ Och Josua
gjorde s†.

006:001 Och Jeriko hade sina portar st„ngda, det h”ll sig tillst„ngt f”r
Israels barn; ingen gick ut eller in.
006:002 Men HERREN sade till Josua: ˝Se, jag har givit Jeriko med dess
konung, med dess tappra stridsm„n, i din hand.
006:003 T†gen nu omkring staden, s† m†nga stridbara m„n I „ren, runt
omkring staden en g†ng; s† skall du g”ra i sex dagar.
006:004 Och sju pr„ster skola b„ra de sju jubelbasunerna framf”r arken;
men p† sjunde dagen skolen I t†ga omkring staden sju g†nger; och
pr„sterna skola st”ta i basunerna.
006:005 Och n„r det bl†ses i jubelhornet med utdragen ton, och I h”ren
basunljudet, skall allt folket upph„va ett stort h„rskri; d†
skola stadsmurarna falla p† st„llet, och folket skall draga in
”ver dem, var och en r„tt fram.˝
006:006 D† kallade Josua, Nuns son, till sig pr„sterna och sade till
dem: ˝Tagen f”rbundsarken, och sju pr„ster skola b„ra sju
jubelbasuner framf”r HERRENS ark.˝
006:007 Och till folket blev sagt: ˝Dragen ut och t†gen omkring staden;
och den v„pnade skaran skall draga framf”r HERRENS ark.˝
006:008 D† nu Josua hade sagt detta till folket, drogo de sju pr„ster
som buro jubelbasunerna framf”r HERREN †stad och st”tte i
basunerna; och HERRENS f”rbundsark f”ljde efter dem.
006:009 Och den v„pnade skaran gick framf”r pr„sterna som st”tte i
basunerna, och den ”vriga hopen slutade t†get och f”ljde efter
arken, under det att man alltj„mt st”tte i basunerna.
006:010 Men Josua hade bjudit folket och sagt: ˝I skolen icke upph„va
n†got h„rskri eller l†ta h”ra eder r”st eller ens l†ta n†got ord
utg† av eder mun, f”rr„n den dag d† jag s„ger till eder: 'H„ven
upp ett h„rskri'; d† skolen I upph„va ett h„rskri.˝
006:011 Och n„r han s† hade l†tit b„ra HERRENS ark omkring staden, runt
omkring den en g†ng, gingo de in i l„gret och stannade i l„gret
”ver natten.
006:012 Och f”ljande morgon stod Josua bittida upp, och pr„sterna togo
HERRENS ark.
006:013 Och de sju pr„ster som buro de sju jubelbasunerna framf”r
HERRENS ark gingo alltj„mt och st”tte i basunerna; och den
v„pnade skaran gick framf”r dem, och den ”vriga hopen slutade
t†get och f”ljde efter HERRENS ark, under det att man alltj„mt
st”tte i basunerna.
006:014 De t†gade ocks† nu p† andra dagen en g†ng omkring staden och
†terv„nde sedan till l„gret; s† gjorde de i sex dagar.
006:015 Men p† sjunde dagen stodo de bittida upp vid morgonrodnadens
uppg†ng och t†gade d† sju g†nger omkring staden p† samma s„tt;
endast denna dag t†gade de sju g†nger omkring staden.
006:016 Och n„r pr„sterna sjunde g†ngen st”tte i basunerna, sade Josua
till folket: ˝H„ven upp ett h„rskri, ty HERREN har givit eder
staden.
006:017 Men staden med allt vad d„ri „r skall givas till spillo †t
HERREN; allenast sk”kan Rahab skall f† leva, j„mte alla som „ro
inne i hennes hus, d„rf”r att hon g”mde de utskickade som vi
hade s„nt †stad.
006:018 Men tagen eder v„l till vara f”r det tillspillogivna, s† att I
icke, sedan I haven givit det till spillo, „nd† tagen n†got av
det tillspillogivna och d„rigenom kommen Israels l„ger att
hemfalla †t tillspillogivning, och s† dragen olycka ”ver det.
006:019 Allt silver och guld och allt som „r av koppar eller j„rn skall
vara helgat †t HERREN och ing† till HERRENS skatt.˝
006:020 D† hov folket upp ett h„rskri, och man st”tte i basunerna. Ja,
n„r folket h”rde basunljudet, hov det upp ett stort h„rskri; d†
f”llo murarna p† st„llet, och folket drog ”ver dem in i staden,
var och en r„tt fram; s† intogo de staden.
006:021 Och de g†vo till spillo allt vad som fanns i staden, b†de m„n
och kvinnor, b†de unga och gamla, s† ock oxar, f†r och †snor,
och slogo dem med sv„rdsegg.
006:022 Men till de b†da m„n som hade bespejat landet sade Josua: ˝G†n
in i sk”kans hus och f”ren kvinnan, j„mte alla som tillh”ra
henne, ut d„rifr†n, s†som I med ed haven lovat henne.˝
006:023 D† gingo de unga m„n som hade varit d„r s†som spejare ditin och
f”rde ut Rahab, j„mte hennes fader och moder och hennes br”der
och alla som tillh”rde henne; hela hennes sl„kt f”rde de ut. Och
de sl„ppte dem utanf”r Israels l„ger.
006:024 Men staden med allt vad som fanns d„ri br„nde de upp i eld;
allenast silvret och guldet och det som var av koppar eller j„rn
lade de till skatten i HERRENS hus.
006:025 Men sk”kan Rahab och hennes faders hus och alla som tillh”rde
henne l„t Josua leva, och hon fick bo bland Israels folk, intill
denna dag; detta d„rf”r att hon g”mde de utskickade som Josua
hade s„nt †stad f”r att bespeja Jeriko.
006:026 P† den tiden l„t Josua folket sv„rja denna ed: ˝F”rbannad vare
inf”r HERREN den man som tager sig f”re att †ter bygga upp denna
stad, Jeriko. N„r han l„gger dess grund, m† detta kosta honom
hans „ldste son, och n„r han s„tter upp dess portar, m† detta
kosta honom hans yngste son.˝
006:027 Och HERREN var med Josua, s† att ryktet om honom gick ut ”ver
hela landet.
007:001 Men Israels barn f”rgrepo sig trol”st p† det tillspillogivna; ty
Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera, av Juda
stam, tog n†got av det tillspillogivna. D† uppt„ndes HERRENS
vrede mot Israels barn.
007:002 Och Josua s„nde fr†n Jeriko n†gra m„n †stad till Ai, som ligger
vid Bet-Aven, ”ster om Betel, och sade till dem: ˝Dragen ditupp
och bespejen landet.˝ S† drogo d† m„nnen upp och bespejade Ai.
007:003 Och n„r de kommo tillbaka till Josua, sade de till honom: ˝Allt
folket beh”ver icke draga ditupp; om vid pass tv† eller tre
tusen man draga upp, skola de nog intaga Ai. Du beh”ver icke
l†ta allt folket g”ra sig m”dan att t†ga dit, ty dess inv†nare
„ro f†.˝
007:004 Allts† fingo vid pass tre tusen man av folket draga ditupp; men
dessa m†ste fly f”r ajiterna.
007:005 Och sedan ajiterna hade slagit vid pass trettiosex man av dem,
f”rf”ljde de de ”vriga utanf”r stadsporten „nda till Sebarim och
slogo dem p† sluttningen d„r. D† blev folkets hj„rta f”rf„rat,
det blev s†som vatten.
007:006 Och Josua med de „ldste i Israel rev s”nder sina kl„der, och
f”ll ned p† sitt ansikte till jorden framf”r HERRENS ark och l†g
d„r „nda till aftonen, och de str”dde stoft p† sina huvuden.
007:007 Och Josua sade: ˝Ack, Herre, HERRE, varf”r har du d† f”rt detta
folk ”ver Jordan, om du vill giva i amor‚ernas hand och s†
f”rg”ra oss? O att vi hade beslutit oss f”r att stanna p† andra
sidan Jordan!
007:008 Ack Herre, vad skall jag nu s„ga, sedan Israel har tagit till
flykten f”r sina fiender?
007:009 N„r kanan‚erna och landets alla ”vriga inbyggare f† h”ra detta,
skola de omringa oss och utrota till och med v†rt namn fr†n
jorden. Vad vill du d† g”ra f”r ditt stora namns „ra?˝
007:010 Men HERREN svarade Josua: ˝St† upp. Varf”r ligger du s† p† ditt
ansikte?
007:011 Israel har syndat, de hava ”vertr„tt det f”rbund som jag
stadgade f”r dem; de hava tagit av det tillspillogivna, de hava
stulit, de hava ljugit, de hava g”mt det bland sitt eget gods.
007:012 D„rf”r kunna Israels barn icke st† emot sina fiender, utan de
m†ste taga till flykten f”r sina fiender, ty de „ro nu sj„lva
hemfallna †t tillspillogivning. Jag vill icke mer vara med eder,
om I icke alldeles skaffen bort ifr†n eder det tillspillogivna.
007:013 St† nu upp och helga folket och s„g: Helgen eder till i morgon.
Ty s† s„ger HERREN, Israels Gud: N†got tillspillogivet finnes
hos dig, Israel; du skall icke kunna st† emot dina fiender,
f”rr„n I skiljen det tillspillogivna fr†n eder.
007:014 I morgon skolen I tr„da fram, den ena stammen efter den andra; i
den stam som HERREN d† l†ter tr„ffas av lotten skall den ena
sl„kten efter den andra tr„da fram; och i den sl„kt som HERREN
l†ter tr„ffas av lotten skall den ena familjen efter den andra
tr„da fram; och i den familj som HERREN l†ter tr„ffas av lotten
skall den ena mannen efter den andra tr„da fram.
007:015 Och den som d† tr„ffas av lotten s†som skyldig till f”rgripelse
p† det tillspillogivna, han skall br„nnas upp i eld med allt vad
han har, d„rf”r att han ”vertr„dde HERRENS f”rbund och gjorde
vad som var en galenskap i Israel.˝
007:016 S† l„t nu Josua bittida f”ljande morgon Israel tr„da fram, den
ena stammen efter den andra; d† tr„ffades Juda stam av lotten.
007:017 N„r han d† l„t Juda sl„kter tr„da fram, tr„ffade lotten
seraiternas sl„kt; och n„r han l„t seraiternas sl„kt tr„da fram,
den ena mannen efter den andra, tr„ffades Sabdi av lotten.
007:018 N„r han d† l„t hans familj tr„da fram, den ena mannen efter den
andra, tr„ffade lotten Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son
till Sera av Juda stam.
007:019 D† sade Josua till Akan: ˝Min son, giv „ra †t HERREN, Israels
Gud, och bek„nn, honom till pris: s„g mig vad du gjort och d”lj
intet f”r mig.˝
007:020 Akan svarade Josua och sade: ˝Det „r sant, jag har syndat mot
HERREN, Israels Gud, ty s† har jag gjort:
007:021 jag s†g ibland bytet en dyrbar mantel fr†n Sinear och tv† hundra
siklar silver och en guldplatta, femtio siklar i vikt, och till
detta fick beg„relse och tog det; se, det „r g”mt i jorden, i
mitten av mitt t„lt, och silvret underst.˝
007:022 D† s„nde Josua n†gra m„n dit f”r att se efter, och de skyndade
till t„ltet; och de funno det g”mt d„r i hans t„lt, och silvret
underst.
007:023 Och de togo det ur t„ltet och buro det till Josua och Israels
barns menighet och lade det ned inf”r HERREN.
007:024 D† tog Josua och Israels menighet med honom Akan, Seras son, och
silvret och manteln och guldplattan, och hans s”ner och d”ttrar,
hans oxar, †snor och f†r, och hans t„lt, och allt ”vrigt som han
hade, och f”rde alltsammans upp till Akors dal.
007:025 Och Josua sade: ˝Varf”r drog du olycka ”ver oss? Nu skall ock
HERREN i dag l†ta olycka komma ”ver dig.˝ Och Israels
menighet stenade honom; de br„nde upp dem i eld och kastade
stenar p† dem.
007:026 Och de uppkastade ”ver honom ett stort stenr”se, som finnes kvar
„nnu i dag; och s† v„nde sig HERREN ifr†n sin vredes gl”d. D„rav
fick det st„llet namnet Akors dal, s†som det heter „nnu i dag.

008:001 Och HERREN sade till Josua: ˝Frukta icke och var icke f”rf„rad;
tag med dig allt krigsfolket och st† upp och drag †stad mot Ai.
Se, i din hand har jag givit konungen i Ai med hans folk, hans
stad och hans land.
008:002 Och du skall g”ra med Ai och dess konung p† samma s„tt som du
gjorde med Jeriko och dess konung; dock m†n I beh†lla rovet
d„rifr†n och boskapen, s†som edert byte. L„gg nu ett bakh†ll mot
staden, p† andra sidan d„rom.˝
008:003 D† br”t Josua upp med allt krigsfolket f”r att draga †stad mot
Ai. Och Josua utvalde trettio tusen man, de tappraste
stridsm„nnen, och s„nde dem ut om natten.
008:004 Och han bj”d dem och sade: ˝Given akt: I skolen l„gga eder i
bakh†ll mot staden, p† andra sidan d„rom, men l„ggen eder icke
alltf”r l†ngt ifr†n staden; och h†llen eder alla redo.
008:005 Sj„lv skall jag, med allt det folk som „r kvar hos mig, rycka
fram mot staden. N„r de d† draga ut mot oss s†som f”rra g†ngen,
vilja vi fly f”r dem.
008:006 D† skola de draga efter oss, till dess vi hava lockat dem l†ngt
bort ifr†n staden; ty de skola t„nka: 'De flyr f”r oss, nu s†som
f”rra g†ngen.'
008:007 Men under det att vi fly f”r dem, skolen I bryta fram ifr†n
bakh†llet och intaga staden, ty HERREN, eder Gud, har givit den
i eder hand.
008:008 Och s† snart I haven f†tt staden i edert v†ld, skolen I t„nda
eld p† den; efter HERRENS ord skolen I s† g”ra. Given akt p† vad
jag nu har bjudit eder.˝
008:009 S† s„nde Josua dem †stad, och de gingo och lade sig i bakh†ll
mellan Betel och Ai, v„ster om Ai. Men Josua stannade ”ver
natten bland folket.
008:010 Och bittida f”ljande morgon m”nstrade Josua folket och drog s†,
med de „ldste i Israel i spetsen f”r folket, upp till Ai.
008:011 Och allt det krigsfolk som var kvar hos honom drog med ditupp
och ryckte allt n„rmare, till dess de kommo mitt emot staden;
d„r l„grade de sig norr om Ai, med dalen mellan sig och Ai.
008:012 Men han tog vid pass fem tusen man och lade dem i bakh†ll mellan
Betel och Ai, v„ster om staden.
008:013 Och sedan folket hade blivit uppst„llt, s†v„l hela l„gret, norr
om staden, gick Josua den natten fram till mitten av dalen.
008:014 N„r konungen i Ai s†g detta, skyndade sig m„nnen i staden, han
sj„lv med allt sitt folk, och drogo bittida om morgonen ut till
strid mot Israel, bort till den utsedda platsen, framf”r
hedmarken; han sj„lv visste n„mligen icke att ett bakh†ll var
lagt mot honom p† andra sidan om staden.
008:015 Och Josua och hela Israel l„to sl† sig av dem och flydde †t
”knen till.
008:016 D† uppb†dades allt folket i staden till att f”rf”lja dem; och
under det att de f”rf”ljde Josua, blevo de lockade l†ngt bort
ifr†n staden.
008:017 Icke en enda man blev kvar i Ai eller i Betel, utan alla drogo
ut efter Israel och l„mnade staden ”ppen, i det att de f”rf”ljde
Israel.

008:018 Och HERREN sade till Josua: ˝R„ck ut lansen, som du har i din
hand, mot Ai, ty jag skall giva det i din hand.˝ D† r„ckte Josua
ut lansen, som han hade i sin hand, mot staden.
008:019 Och de som l†go i bakh†ll br”to med hast upp fr†n sin plats och
skyndade †stad, s† snart han r„ckte ut sin hand, och kommo in i
staden och intogo den; och de t„nde strax eld p† staden.
008:020 N„r d† m„nnen fr†n Ai v„nde sig om, fingo de se r”ken fr†n
staden stiga upp mot himmelen; och de hade ingen utv„g att fly,
vare sig hit eller dit, d† nu det folk som flydde †t ”knen v„nde
sig mot sina f”rf”ljare.
008:021 Ty n„r Josua och hela Israel s†go att de som l†go i bakh†ll hade
intagit staden, och att r”ken steg upp fr†n staden, v„nde de om
och angrepo ajiterna.
008:022 De andra drogo nu ocks† ut fr†n staden emot dem, s† att de kommo
mitt emellan israeliterna och fingo dem p† b†da sidor om sig,
och dessa nedgjorde dem d† och l„to ingen av dem slippa undan
och r„dda sig.
008:023 Men konungen i Ai blev levande tagen till f†nga och f”rd till
Josua.
008:024 Och n„r Israel hade dr„pt alla Ais inv†nare ute p† f„ltet, i
”knen, dit de hade f”rf”ljt dem, och dessa allasammans s† hade
fallit f”r sv„rdsegg och blivit nedgjorda, d† v„nde hela Israel
tillbaka till Ai och slog med sv„rdsegg ocks† dem som voro d„r.
008:025 Och de som f”llo p† den dagen, m„n och kvinnor, utgjorde
tillsammans tolv tusen personer, allt folket i Ai.
008:026 Ty Josua drog icke tillbaka sin hand, med vilken han hade r„ckt
ut lansen, f”rr„n alla Ais inv†nare hade blivit givna till
spillo.
008:027 Allenast boskapen och rovet fr†n denna stad togo israeliterna
s†som sitt byte, efter den befallning som HERREN hade givit
Josua.
008:028 Och Josua br„nde upp Ai och gjorde det till en grush”g f”r
ev„rdlig tid, till en ”demark, s†som det „r „nnu i dag.
008:029 Och konungen i Ai l„t han h„nga upp p† en p†le, d„r han fick
h„nga „nda till aftonen. Men n„r solen gick ned, tog man p†
Josuas befallning hans d”da kropp ned fr†n p†len och kastade den
vid ing†ngen till stadsporten; och man uppkastade ”ver den ett
stort stenr”se, som finnes kvar „nnu i dag.
008:030 D† byggde Josua †t HERREN, Israels Gud, ett altare p† berget
Ebal,
008:031 s†som HERRENS tj„nare Mose hade bjudit Israels barn, och s†som
det var f”reskrivet i Moses lagbok: ett altare av ohuggna
stenar, vid vilka man icke hade kommit med n†got j„rn; och p†
det offrade de br„nnoffer †t HERREN och slaktade tackoffer.
008:032 Och han l„t d„r p† stenarna s„tta en avskrift av Moses lag, den
lag som Mose hade skrivit och f”relagt Israels barn.
008:033 Och Israels menighet, med dess „ldste och tillsyningsm„n och
domare, stod p† b†da sidor om arken, s† att de hade framf”r sig
de levitiska pr„sterna som buro HERRENS f”rbundsark, menigheten,
fr„mlingar s†v„l som inf”dingar, den ena h„lften v„nd mot berget
Gerissim och den andra h„lften mot berget Ebal, i enlighet med
vad HERRENS tj„nare Mose hade bjudit, n„mligen att man f”rst
skulle v„lsigna Israels folk.
008:034 D„refter l„ste han upp alla lagens ord, v„lsignelsen och
f”rbannelsen, alldeles s†som det var skrivet i lagboken.
008:035 Icke ett ord av allt det som Mose hade bjudit underl„t Josua att
uppl„sa inf”r Israels hela f”rsamling, med kvinnor och barn, och
inf”r de fr„mlingar som f”ljde med dem.
009:001 D† nu alla de konungar som bodde p† andra sidan Jordan, i
Bergsbygden, i L†glandet och i hela kustlandet vid Stora havet
upp emot Libanon, h”rde vad som hade skett -- hetiterna,
amor‚erna, kanan‚erna, periss‚erna, hiv‚erna och jebus‚erna --
009:002 sl”to de sig endr„ktigt tillhopa f”r att strida mot Josua och
Israel.

009:003 Men n„r inv†narna i Gibeon h”rde vad Josua hade gjort med Jeriko
och Ai,
009:004 togo ocks† de sin tillflykt till list: de gingo †stad och
f”reg†vo sig vara s„ndebud; de lade utslitna packs„ckar p† sina
†snor, s† ock utslitna, s”nderspruckna och hopflickade vinl„glar
av skinn,
009:005 och togo utslitna, lappade skor p† sina f”tter och kl„dde sig i
utslitna kl„der, varj„mte allt det br”d de togo med sig till
reskost var torrt och s”ndersmulat.
009:006 S† gingo de till Josua i l„gret vid Gilgal och sade till honom
och Israels m„n: ˝Vi hava kommit hit fr†n ett avl„gset land;
sluten nu f”rbund med oss.˝
009:007 Men Israels m„n svarade hiv‚erna: ˝Kanh„nda bon I h„r mitt
ibland oss; huru skulle vi d† kunna sluta f”rbund med eder?˝
009:008 D† sade de till Josua: ˝Vi vilja bliva dig underd†niga.˝ Josua
fr†gade dem: ˝Vilka „ren I d†, och varifr†n kommen I?˝
009:009 De svarade honom: ˝Dina tj„nare hava kommit fr†n ett mycket
avl„gset land f”r HERRENS, din Guds, namns skull; ty vi hava
h”rt ryktet om honom och allt vad han har gjort i Egypten
009:010 och allt vad han har gjort med amor‚ernas konungar, de tv† p†
andra sidan Jordan, Sihon, konungen i Hesbon, och Og, konungen i
Basan, som bodde i Astarot.
009:011 D„rf”r sade v†ra „ldste och alla v†rt lands inbyggare till oss:
'Tagen reskost med eder och g†n dem till m”tes och s„gen till
dem: Vi vilja bliva eder underd†niga, sluten nu f”rbund med
oss.'
009:012 Detta v†rt br”d var nybakat, n„r vi togo det med oss till
reskost hemifr†n, den dag vi g†vo oss i v„g f”r att g† till
eder; men se, nu „r det torrt och s”ndersmulat.
009:013 Dessa vinl„glar, som voro nya, n„r vi fyllde dem, se, de „ro nu
s”nderspruckna. Och dessa kl„der och skor som vi hava p† oss
hava blivit utslitna under v†r mycket l†nga resa.˝
009:014 D† togo m„nnen av deras reskost, men r†dfr†gade icke HERRENS
mun.
009:015 Och Josua tillf”rs„krade dem fred och sl”t ett f”rbund med dem,
att de skulle f† leva; och menighetens h”vdingar g†vo dem sin
ed.

009:016 Men n„r tre dagar voro f”rlidna, sedan de hade slutit f”rbund
med dem, fingo de h”ra att de voro fr†n grannskapet, ja, att de
bodde mitt ibland dem.
009:017 D† br”to Israels barn upp och kommo p† tredje dagen till deras
st„der; och deras st„der voro: Gibeon, Kefira, Beerot och
Kirjat-Jearim.
009:018 Likv„l angrepo Israels barn dem icke, eftersom menighetens
h”vdingar hade givit dem sin ed vid HERREN, Israels Gud. Men
hela menigheten knorrade mot h”vdingarna.
009:019 D† sade alla h”vdingarna till menigheten: ˝Vi hava givit dem v†r
ed vid HERREN, Israels Gud; d„rf”r kunna vi nu icke komma vid
dem.
009:020 Detta „r vad vi vilja g”ra med dem, i det att vi l†ta dem leva,
p† det att icke f”rt”rnelse m† komma ”ver oss, f”r edens skull
som vi hava svurit dem.˝
009:021 Och h”vdingarna sade till dem att de skulle f† leva; men de
m†ste bliva vedhuggare och vattenb„rare †t hela menigheten,
s†som h”vdingarna hade sagt till dem.
009:022 Och Josua kallade dem till sig och talade till dem och sade:
˝Varf”r haven I bedragit oss och sagt: 'Vi bo mycket l†ngt borta
fr†n eder', fast„n I bon mitt ibland oss?
009:023 S† varen I d„rf”r nu f”rbannade; I skolen aldrig upph”ra att
vara tr„lar, vedhuggare och vattenb„rare vid min Guds hus.˝
009:024 De svarade Josua och sade: ˝Det hade blivit ber„ttat f”r dina
tj„nare huru HERREN, din Gud, hade tillsagt sin tj„nare Mose att
han ville giva eder hela detta land och f”rg”ra alla landets
inbyggare f”r eder; d„rf”r fruktade vi storligen f”r v†ra liv,
n„r I kommen, och s† gjorde vi detta.
009:025 Och se, nu „ro vi i din hand. Vad dig synes gott och r„tt att
g”ra med oss, det m† du g”ra.˝
009:026 Och han gjorde s† med dem; han friade dem fr†n Israels barns
hand, s† att de icke dr„pte dem;
009:027 men tillika best„mde Josua p† den dagen att de skulle bliva
vedhuggare och vattenb„rare och vid HERRENS altare -- s†som de
„ro „nnu i dag -- p† den plats som han skulle utv„lja.
010:001 D† nu Adoni-Sedek, konungen i Jerusalem, h”rde att Josua hade
intagit Ai och givit det till spillo, och att han hade gjort med
Ai och dess konung p† samma s„tt som han hade gjort med Jeriko
och dess konung, och att inv†narna i Gibeon hade ing†tt fred med
Israel och fingo bo mitt ibland dem,
010:002 fruktade han och hans folk storligen, ty Gibeon var en stor
stad, s†som en av konungast„derna, ja, det var st”rre „n Ai, och
dess m„n voro alla tappra.
010:003 Och Adoni-Sedek, konungen i Jerusalem, s„nde till Hoham,
konungen i Hebron, till Piram, konungen i Jarmut, till Jafia,
konungen i Lakis, och till Debir, konungen i Eglon, och l„t
s„ga:
010:004 ˝Kommen hitupp till mig och hj„lpen mig, s† att vi kunna sl†
gibeoniterna, ty de hava ing†tt fred med Josua och Israels
barn.˝
010:005 S† f”rsamlade sig d† de fem amoreiska konungarna, konungen i
Jerusalem, konungen i Hebron, konungen i Jarmut, konungen i
Lakis, konungen i Eglon, och drogo ditupp med alla sina h„rar;
och de bel„grade Gibeon och angrepo det.
010:006 Men gibeoniterna s„nde till Josua i l„gret vid Gilgal och l„to
s„ga: ˝Drag icke din hand fr†n dina tj„nare, utan kom hitupp
till oss med hast och unds„tt oss och hj„lp oss, ty konungarna
”ver amor‚erna, som bo i bergsbygden, hava f”rsamlat sig mot
oss.˝
010:007 D† drog Josua ditupp fr†n Gilgal med allt sitt krigsfolk och
alla sina tappraste stridsm„n.
010:008 Och HERREN sade till Josua: ˝Frukta icke f”r dem, ty jag har
givit dem i dina h„nder; ingen av dem skall kunna st† dig emot.˝
010:009 Och Josua kom pl”tsligt ”ver dem, ty han t†gade hela natten,
sedan han hade brutit upp fr†n Gilgal.
010:010 Och HERREN s„nde en s†dan f”rvirring bland dem, n„r de fingo se
israeliterna, att dessa tillfogade dem ett stort nederlag vid
Gibeon; d„refter f”rf”ljde de dem p† v„gen upp till Bet-Horon
och nedgjorde dem, och drevo dem „nda till Aseka och Mackeda.
010:011 Och n„r de s†, under sin flykt f”r Israel, hade kommit till den
sluttning som g†r ned fr†n Bet-Horon, l„t HERREN stora stenar
falla ”ver dem fr†n himmelen, hela v„gen „nda till Aseka, s† att
de blevo d”dade; de som d”dades genom hagelstenarna voro till
och med flera „n de som Israels barn dr„pte med sv„rd.

010:012 Och Josua talade till HERREN p† den dag d† HERREN gav amor‚erna
i Israels barns v†ld; han sade inf”r Israel:
˝Du sol, st† stilla i Gibeon,
du m†ne, i Ajalons dal!˝

010:013 D† stod solen stilla, och m†nen blev st†ende, till dess folket
hade tagit h„mnd p† sina fiender.

Detta finnes ju upptecknat i ˝Den redliges bok˝. Solen blev
st†ende mitt p† himmelen n„stan en hel dag och hastade icke att
g† ned.
010:014 Aldrig har n†gon dag, varken f”rr eller senare, varit lik denna,
i det att HERREN d† lydde en mans ord; ty HERREN stridde f”r
Israel.

010:015 Och Josua med hela Israel v„nde tillbaka till l„gret vid Gilgal.

010:016 Men de fem konungarna flydde och g”mde sig i grottan vid
Mackeda.
010:017 D† blev det inber„ttat f”r Josua: ˝Man har funnit de fem
konungarna g”mda i grottan till Mackeda.˝
010:018 Josua sade: ˝V„ltren stora stenar framf”r ing†ngen till grottan,
och s„tten dit folk f”r att bevaka den.
010:019 Men I andra, stannen icke, utan f”rf”ljen edra fiender, och
nedg”ren dem som bliva efter; l†ten dem icke komma in i sina
st„der, ty HERREN, eder Gud har givit dem i eder hand.˝

010:020 D† nu Josua och Israels barn hade tillfogat dem ett mycket stort
nederlag och nedgjort dem -- varvid dock n†gra av dem lyckades
r„dda sig och komma in i de bef„sta st„derna --
010:021 v„nde allt folket v„lbeh†llet tillbaka till Josua i l„gret vid
Mackeda, ty ingen v†gade mer ens r”ra sin tunga mot n†gon av
Israels barn.
010:022 D† sade Josua: ˝™ppnen grottan och f”ren de fem konungarna till
mig, ut ur grottan.˝
010:023 De gjorde s† och f”rde de fem konungarna ut till honom ur
grottan: konungen i Jerusalem, konungen i Hebron, konungen i
Jarmut, konungen i Lakis, och konungen i Eglon.
010:024 N„r dessa konungar hade blivit f”rda ut till Josua, kallade
Josua till sig alla Israels m„n och sade till anf”rarna f”r
krigsfolket som hade dragit med honom: ˝Tr„den fram och s„tt
edra f”tter p† dessa konungars halsar.˝ Och de tr„dde fram och
satte sina f”tter p† deras halsar.
010:025 Sedan sade Josua till dem: ˝Frukten icke och varen icke
f”rsagda, utan varen frimodiga och of”rf„rade, ty s† skall
HERREN g”ra med alla sina fiender som I kommen i strid med.˝
010:026 D„refter l„t Josua sl† dem till d”ds och h„nga upp dem p† fem
p†lar; och de fingo p† p†larna „nda till aftonen.
010:027 Men vid solnedg†ngen togos de p† Josuas befallning ned fr†n
p†larna och kastades in i grottan d„r de hade varit g”mda; och
framf”r ing†ngen till grottan lade man stora stenar, som ligga
kvar d„r „nnu i denna dag.
010:028 Och Josua intog Mackeda p† den dagen och slog dess inv†nare och
dess konung med sv„rdsegg; han gav det till spillo med alla dem
som voro d„rinne och l„t ingen slippa undan. Och han gjorde med
konungen i Mackeda p† samma s„tt som han hade gjort med konungen
i Jeriko.
010:029 D„refter drog Josua med hela Israel fr†n Mackeda till Libna och
bel„grade Libna.
010:030 Och HERREN gav ocks† det och dess konung i Israels hand; och de
slogo dess inv†nare med sv„rdsegg, alla dem som voro d„rinne,
och l„to ingen d„rinne slippa undan. Och han gjorde med dess
konung p† samma s„tt som han hade gjort med konungen i Jeriko.
010:031 Sedan drog Josua med hela Israel fr†n Libna till Lakis och
bel„grade och angrep det.
010:032 Och HERREN gav Lakis i Israels hand, s† att de intogo det p†
andra dagen; och de slogo dess inv†nare med sv„rdsegg, alla dem
som voro d„rinne -- alldeles s†som de hade gjort med Libna.
010:033 D† drog Horam, konungen i Geser, upp f”r att hj„lpa Lakis; men
Josua slog honom och hans folk och l„t ingen av dem slippa
undan.
010:034 Och fr†n Lakis drog Josua med hela Israel till Eglon, och de
bel„grade och angrepo det.
010:035 Och de intogo det samma dag och slogo dess inv†nare med
sv„rdsegg, och han gav p† den dagen till spillo alla dem som
voro d„rinne -- alldeles s†som han hade gjort med Lakis.
010:036 Sedan drog Josua med hela Israel fr†n Eglon upp till Hebron och
bel„grade det.
010:037 Och de intogo det och slogo dess inv†nare och dess konung med
sv„rdsegg, s† ock alla dess lydst„der och alla dem som voro
d„rinne, och han l„t ingen slippa undan -- alldeles s†som han
hade gjort med Eglon. Han gav det till spillo med alla dem som
voro d„rinne.
010:038 D„refter v„nde Josua med hela Israel tillbaka till Debir och
bel„grade det.
010:039 Och han underkuvade det med dess konung och alla dess lydst„der,
och de slogo deras inv†nare med sv„rdsegg; de g†vo till spillo
alla dem som voro d„rinne, och han l„t ingen slippa undan. Han
gjorde med Debir och dess konung p† samma s„tt som han hade
gjort med Hebron, och s†som han hade gjort med Libna och dess
konung.
010:040 S† intog Josua hela landet, Bergsbygden, Sydlandet, L†glandet
och Bergssluttningarna, och slog alla konungar d„r och l„t ingen
slippa undan; han gav till spillo allt vad andra hade, s†som
HERREN, Israels Gud, hade bjudit.
010:041 Josua intog allt som fanns mellan Kades-Barnea och Gasa, s† ock
hela landet Gosen „nda till Gibeon.
010:042 Alla dessa konungar och deras land underkuvade Josua p† en g†ng,
ty HERREN, Israels Gud, stridde f”r Israel.
010:043 D„refter v„nde Josua med hela Israel tillbaka till l„gret vid
Gilgal.
011:001 D† nu Jabin, konungen i Hasor, h”rde detta, s„nde han bud till
Jobab, konungen i Madon, och till konungen i Simron och konungen
i Aksaf
011:002 och till de konungar som bodde norrut, i Bergsbygden och p†
Hedmarken, s”der om Kinarot, och i L†glandet, s† ock i
Nafot-Dor, v„sterut,
011:003 vidare till kanan‚erna ”sterut och v„sterut och till amor‚erna,
hetiterna, periss‚erna och jebus‚erna i Bergsbygden, s† och till
hiv‚erna nedanf”r Hermon, i Mispalandet.
011:004 Dessa drogo nu ut med alla sina h„rar, en folkskara s† talrik
som sanden p† havets strand, j„mte h„star och vagnar i stor
myckenhet.
011:005 Alla dessa konungar rotade sig samman; och de kommo och l„grade
sig tillhopa vid Meroms vatten, f”r att strida mot Israel.
011:006 Men HERREN sade till Josua: ˝Frukta icke f”r dem, ty i morgon
vid denna tid vill jag sj„lv giva dem allasammans slagna i
Israels v†ld. P† deras h„star skall du avsk„ra fotsenorna, och
deras vagnar skall du br„nna upp i eld.˝

011:007 Och Josua kom med allt sitt krigsfolk pl”tsligt ”ver dem vid
Meroms vatten och anf”ll dem.
011:008 Och HERREN gav dem i Israels hand, och de slogo dem och
f”rf”ljde dem „nda till Stora Sidon, till Misrefot-Maim och till
Mispedalen, ”sterut; de slogo dem och l„to ingen slippa undan.
011:009 Och Josua gjorde med dem s†som HERREN hade befallt honom: p†
deras h„star l„t han avsk„ra fotsenorna, och deras vagnar l„t
han br„nna upp i eld.
011:010 D„refter, vid samma tid, v„nde Josua tillbaka och intog Hasor
och slog dess konung med sv„rd; ty Hasor var fordom huvudstaden
f”r alla dessa riken.
011:011 Alla de som voro d„rinne blevo slagna med sv„rdsegg och givna
till spillo, s† att intet som anda hade l„mnades kvar; och
sj„lva Hasor br„nde han upp i eld.
011:012 Likaledes underkuvade Josua alla de andra konungast„derna med
alla deras konungar, och han slog deras inv†nare med sv„rdsegg
och gav dem till spillo, s†som HERRENS tj„nare Mose hade bjudit.
011:013 Dock br„nde Israel icke upp n†gon av de st„der som l†go p†
h”jder, utom Hasor allena, ty det uppbr„ndes av Josua.
011:014 Och allt rovet fr†n dessa st„der, s† ock boskapen, togo Israels
barn s†som sitt byte; men alla m„nniskor i dem slogo de med
sv„rdsegg, till dess att de hade f”rgjort dem; de l„to intet som
anda hade bliva kvar.
011:015 S†som HERREN hade bjudit sin tj„nare Mose, s† hade Mose bjudit
Josua, och s† gjorde Josua; han underl„t icke n†got av allt det
som HERREN hade bjudit Mose.
011:016 S† intog Josua hela detta land: Bergsbygden, hela Sydlandet och
hela landet Gosen, L†glandet och Hedmarken, s† ock Israels
bergsbygd och dess l†gland,
011:017 landet fr†n Halakberget, som h”jer sig mot Seir, „nda till
Baal-Gad i Libanonsdalen nedanf”r berget Hermon; och alla
konungar d„r tog han till f†nga och slog dem till d”ds.
011:018 I l†ng tid f”rde Josua krig mot alla dessa konungar.
011:019 Om man undantager de hiv‚er som bodde i Gibeon, fanns ingen stad
som ingick fred med Israels barn, utan dessa intogo dem alla med
strid.
011:020 Ty fr†n HERREN kom det att de f”rstockade sina hj„rtan och
m”tte Israel med krig, f”r att de skulle givas till spillo, och
f”r att n†d icke skulle vederfaras dem; i st„llet skulle de
f”rg”ras, s†som HERREN hade bjudit Mose.
011:021 Under denna tid drog Josua †stad och utrotade anakiterna i
Bergsbygden, i Hebron, Debir och Anab, i hela Juda bergsbygd och
i hela Israels bergsbygd; Josua gav dem med deras st„der till
spillo.
011:022 I Israels barns land l„mnades inga anakiter kvar; allenast i
Gasa, Gat och Asdod blevo n†gra kvar.
011:023 S† intog Josua hela landet, alldeles s†som HERREN hade lovat
Mose; och Josua gav det till arvedel †t Israel, efter deras
avdelningar och stammar. Och landet hade nu ro fr†n krig.
012:001 Dessa voro de konungar i landet, som Israels barn slogo, och
vilkas land de togo i besittning p† andra sidan Jordan, p† ”stra
sidan, landet fr†n b„cken Arnon „nda till berget Hermon, s† ock
hela Hedmarken p† ”stra sidan:
012:002 Sihon, amor‚ernas konung, som bodde i Hesbon och r†dde ”ver
landet Aroer vid b„cken Arnons strand och fr†n dalens mitt, samt
”ver ena h„lften av Gilead „nda till b„cken Jabbok, som „r
Ammons barns gr„ns,
012:003 „vensom ”ver Hedmarken „nda upp till Kinarotsj”n, p† ”stra
sidan, och „nda ned till Hedmarkshavet, Salthavet, p† ”stra
sidan, †t Bet-Hajesimot till, och l„ngre s”derut till trakten
nedanf”r Pisgas sluttningar.
012:004 Vidare intogo de Ogs omr†de, konungens i Basan, vilken var en av
de sista rafa‚erna och bodde i Astarot och Edrei.
012:005 Han r†dde ”ver Hermons bergsbygd och ”ver Salka och hela Basan
„nda till gesur‚ernas och maakat‚ernas omr†de, s† ock ”ver andra
h„lften av Gilead, till Sihons omr†de, konungens i Hesbon.
012:006 HERRENS tj„nare Mose och Israels barn hade slagit dessa; och
HERRENS tj„nare Mose hade givit landet till besittning †t
rubeniterna, gaditerna och ena h„lften av Manasse stam.
012:007 Och f”ljande voro de konungar i landet, som Josua och Israels
barn slogo p† andra sidan Jordan, p† v„stra sidan, fr†n Baal-Gad
i Libanonsdalen „nda till Halakberget, som h”jer sig mot Seir.
(Josua gav sedan landet till besittning †t Israels stammar,
efter deras avdelningar,
012:008 s†v„l Bergsbygden, L†glandet, Hedmarken och Bergssluttningarna
som ock ™knen och Sydlandet, hetiternas, amor‚ernas,
kanan‚ernas, periss‚ernas, hiv‚ernas och jebus‚ernas land.)
012:009 De voro: konungen i Jeriko en, konungen i Ai, som ligger bredvid
Betel, en,
012:010 konungen i Jerusalem en, konungen i Hebron en,
012:011 konungen i Jarmut en, konungen i Lakis en,
012:012 konungen i Eglon en, konungen i Geser en,
012:013 konungen i Debir en, konungen i Geder en,
012:014 konungen i Horma en, konungen i Arad en,
012:015 konungen i Libna en, konungen i Adullam en,
012:016 konungen i Mackeda en, konungen i Betel en,
012:017 konungen i Tappua en, konungen i Hefer en,
012:018 konungen i Afek en, konungen i Lassaron en,
012:019 konungen i Madon en, konungen i Hasor en,
012:020 konungen i Simron-Meron en, konungen i Aksaf en,
012:021 konungen i Taanak en, konungen i Megiddo en,
012:022 konungen i Kedes en, konungen i Jokneam vid Karmel en,
012:023 konungen ”ver Dor i Nafat-Dor en, konungen ”ver Goim vid Gilgal
en,
012:024 konungen i Tirsa en -- tillsammans trettioen konungar.
013:001 D† nu Josua var gammal och kommen till h”g †lder, sade HERREN
till honom: ˝Du „r gammal och kommen till h”g †lder, men „nnu
†terst†r av landet en mycket stor del som skall intagas.
013:002 Detta „r n„mligen vad som †terst†r av landet: alla filist‚ernas
kretsar och hela gesur‚ernas land.
013:003 Ty allt som finnes mellan Sihor, ”ster om Egypten, och Ekrons
omr†de norrut r„knas till Kanan‚ernas land, n„mligen vad
filist‚ernas fem h”vdingar innehava -- den i Gasa, den i Asdod,
den i Askelon, den i Gat och den i Ekron -- s† ock av‚ernas
omr†de,
013:004 hela kanan‚ernas land s”derut, vidare Meara, som tillh”r
sidonierna, „nda till Afek, „nda till amor‚ernas omr†de.
013:005 och gebal‚ernas land samt hela Libanonstrakten ”sterut, fr†n
Baal-Gad, nedanf”r berget Hermon, „nda dit d„r v„gen g†r till
Hamat --
013:006 alla inbyggarna i bergsbygden, fr†n Libanon „nda till
Misrefot-Maim, alla sidonier: dessa skall jag sj„lv f”rdriva f”r
Israels barn. Men f”rdela du genom lottkastning landet †t Israel
till arvedel, s†som jag har bjudit dig.
013:007 Ja, redan nu m† du utskifta detta land till arvedel †t de nio
stammarna och †t ena h„lften av Manasse stam.˝
013:008 J„mte Manasse hade ock rubeniterna och gaditerna f†tt sin
arvedel, den som Mose gav dem p† andra sidan Jordan, p† ”stra
sidan, just s†som HERRENS tj„nare Mose gav den †t dem:
013:009 landet fr†n Aroer, vid b„cken Arnons strand, och fr†n staden i
dalens mitt, s† ock hela Medebasl„tten „nda till Dibon,
013:010 j„mte alla ”vriga st„der som hade tillh”rt Sihon, amor‚ernas
konung, vilken regerade i Hesbon, „nda till Ammons barns omr†de,
013:011 vidare Gilead och gesur‚ernas och maakat‚ernas omr†de och hela
Hermons bergsbygd och hela Basan „nda till Salka,
013:012 hela Ogs rike i Basan, hans som regerade i Astarot och Edrei,
och som levde kvar s†som en av de sista rafa‚erna, sedan Mose
hade slagit och f”rdrivit dem.
013:013 Dock f”rdrevo Israels barn icke gesur‚erna och maakat‚erna;
d„rf”r bodde ock gesur‚er och maakat‚er kvar bland Israels folk,
s†som de g”ra „nnu i dag.
013:014 (Men †t Levi stam gav han icke n†gon arvedel. HERRENS, Israels
Guds, eldsoffer „ro hans arvedel, s†som han har sagt honom.)
013:015 Mose gav allts† land †t Rubens barns stam, efter deras sl„kter.
013:016 De fingo omr†det fr†n Aroer, vid b„cken Arnons strand, och fr†n
staden i dalens mitt, s† ock hela sl„tten vid Medeba,
013:017 Hesbon med alla dess lydst„der p† sl„tten, Dibon, Bamot-Baal,
Bet-Baal-Meon,
013:018 Jahas, Kedemot, Mefaat,
013:019 Kirjataim, Sibma, Seret-Hassahar p† Dalberget,
013:020 Bet-Peor samt Pisgas sluttningar och Bet-Hajesimot,
013:021 alla st„derna p† sl„tten, hela Sihons rike, amor‚ernas konungs,
hans som regerade i Hesbon, och som hade blivit slagen av Mose
j„mte de midjanitiska h”vdingarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba,
Sihons lydfurstar, som bodde d„r i landet.
013:022 Bileam, Beors son, sp†mannen, dr„ptes ock av Israels barn med
sv„rd, j„mte andra som d† blevo slagna av dem.
013:023 Och gr„nsen f”r Rubens barn var Jordan; den utgjorde gr„nsen.
Detta „r Rubens barns arvedel, efter deras sl„kter, st„derna med
sina byar.
013:024 Likaledes gav Mose land †t Gads stam, †t Gads barn, efter deras
sl„kter.
013:025 De fingo till sitt omr†de Jaeser och alla st„der i Gilead och
h„lften av Ammons barns land, „nda till det Aroer som ligger
gent emot Rabba,
013:026 vidare landet fr†n Hesbon „nda till Ramat-Hammispe och Betonim,
och fr†n Mahanaim „nda till Lidebirs omr†de,
013:027 samt i dalen: Bet-Haram, Bet-Nimra, Suckot och Safon, det ”vriga
av Sihons rike, konungens i Hesbon, intill Jordan, som utgjorde
gr„nsen, upp till „ndan av Kinneretsj”n, landet p† andra sidan
Jordan, p† ”stra sidan.
013:028 Detta „r Gads barns arvedel, efter deras sl„kter, st„derna med
sina byar.
013:029 Och Mose gav ocks† land †t ena h„lften av Manasse stam, s†
att denna h„lft av Manasse barns stam fick land, efter sina
sl„kter.
013:030 Deras omr†de utgjordes av landet fr†n Mahanaim, av hela Basan,
hela Ogs rike, konungens i Basan, med alla Jairs byar i Basan,
sextio st„der,
013:031 allts† ock av halva Gilead j„mte Astarot och Edrei, Ogs
huvudst„der i Basan; detta gavs †t Makirs, Manasses sons, barn,
n„mligen †t ena h„lften av Makirs barn, efter deras sl„kter.
013:032 Dessa voro de arvslotter som Mose utskiftade p† Moabs hedar, p†
andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, p† ”stra sidan.
013:033 Men †t Levi stam gav Mose icke n†gon arvedel. HERREN, Israels
Gud, „r deras arvedel, s†som han har sagt dem.
014:001 Och dessa „ro de arvslotter som Israels barn fingo i Kanaans
land, de som pr„sten Eleasar och Josua, Nuns son, och
huvudm„nnen f”r familjerna inom Israels barns stammar utskiftade
†t dem,
014:002 n„mligen genom lottkastning om vars och ens arvedel, s†som
HERREN hade bjudit genom Mose ang†ende de nio stammarna och den
ena halva stammen.
014:003 Ty de tv† ”vriga stammarna och den andra halva stammen hade av
Mose f†tt sin arvedel p† andra sidan Jordan, men leviterna hade
han icke givit n†gon arvedel bland dem.
014:004 Ty Josefs barn utgjorde tv† stammar, Manasse och Efraim; och †t
leviterna gav man icke n†gon s„rskild del av landet, utan
allenast n†gra st„der att bo i, med tillh”rande utmarker f”r
deras boskap och deras ”vriga egendom.
014:005 S†som HERREN hade bjudit Mose, s† gjorde Israels barn, n„r de
utskiftade landet
014:006 Men Juda barn tr„dde fram inf”r Josua i Gilgal, och kenas‚en
Kaleb, Jefunnes son, sade till honom: ˝Du vet sj„lv vad HERREN
sade till gudsmannen Mose ang†ende mig och dig i Kades-Barnea.
014:007 Jag var fyrtio †r gammal, n„r HERRENS tj„nare Mose s„nde mig
†stad fr†n Kades-Barnea f”r att bespeja landet, och jag avgav
sedan min ber„ttelse d„rom inf”r honom efter b„sta f”rst†nd.
014:008 Mina br”der, som hade varit d„ruppe med mig, gjorde folkets
hj„rtan f”rsagda, men jag efterf”ljde i allt HERREN, min Gud.
014:009 D† betygade Mose p† den dagen med ed och sade: 'Sannerligen, det
land som din fot har betr„tt skall vara din och dina barns
arvedel f”r ev„rdlig tid, d„rf”r att du i allt har efterf”ljt
HERREN, min Gud.'
014:010 Och se, nu har HERREN l†tit mig leva, s†som han lovade, i
ytterligare fyrtiofem †r, sedan HERREN talade s† till Mose -- de
†r Israel vandrade i ”knen; se, jag „r nu †ttiofem †r gammal.
014:011 Žnnu i dag „r jag lika stark som jag var den dag d† Mose s„nde
mig †stad, ja, s†dan min kraft d† var, s†dan „r den „nnu, vare
sig det g„ller att strida eller att vara ledare och anf”rare.
014:012 S† giv mig nu denna bergsbygd om vilken HERREN talade p† den
dagen. Du h”rde ju sj„lv d† att anakiterna bo d„r, och att d„r
finnas stora bef„sta st„der; m†h„nda „r HERREN med mig, s† att
jag kan f”rdriva dem, s†som HERREN har lovat.˝
014:013 D† v„lsignade Josua Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron
till arvedel.
014:014 Allts† fick d† kenas‚en Kaleb, Jefunnes son, Hebron till
arvedel, s†som det „r „nnu i dag, d„rf”r att han i allt hade
efterf”ljt HERREN, Israels Gud.
014:015 Men Hebron hette fordom Kirjat-Arba efter den st”rste mannen
bland anakiterna. Och landet hade nu ro fr†n krig.
015:001 Juda barns stam fick, efter sina sl„kter, sin lott s”derut
intill Edoms gr„ns, intill ”knen Sin, l„ngst ned i s”der.
015:002 Och deras s”dra gr„ns begynte vid „ndan av Salthavet, vid dess
sydligaste vik,
015:003 gick vidare s”der om Skorpionh”jden och fram till Sin, drog sig
s† upp s”der om Kades-Barnea, gick d„refter framom Hesron och
drog sig upp till Addar samt b”jde sig sedan mot Karka.
015:004 Vidare gick den fram till Asmon och d„rifr†n ut till Egyptens
b„ck; sedan gick gr„nsen ut vid havet. ˝Detta˝, sade han, ˝skall
vara eder gr„ns i s”der.˝
015:005 Gr„nsen i ”ster var Salthavet „nda till Jordans utlopp. Och
gr„nsen p† norra sidan begynte vid den vik av detta hav, d„r
Jordan har sitt utlopp.
015:006 D„rifr†n drog sig gr„nsen upp mot Bet-Hogla och gick fram norr
om Bet-Haaraba; vidare drog sig gr„nsen upp till Bohans, Rubens
sons, sten.
015:007 D„refter drog sig gr„nsen upp till Debir fr†n Akors dal i
nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot
Adummimsh”jden, s”der om b„cken; sedan gick gr„nsen fram till
Semesk„llans vatten och s† ut till Rogelsk„llan.
015:008 Vidare drog sig gr„nsen upp†t Hinnoms sons dal, s”der om Jebus'
h”jd, det „r Jerusalem; d„refter drog sig gr„nsen upp till
toppen av det berg som ligger gent emot Hinnomsdalen, v„sterut,
i norra „ndan av Refaimsdalen.
015:009 Och fr†n toppen av detta berg drog sig gr„nsen fram till
Neftoavattnets k„lla och vidare till st„derna i Efrons
bergsbygd; sedan drog sig gr„nsen till Baala, det „r
Kirjat-Jearim.
015:010 Och fr†n Baala b”jde sig gr„nsen †t v„ster mot Seirs bergsbygd
och gick fram till Jearims bergsh”jd, det „r Kesalon, norr om
denna, och gick s† ned till Bet-Semes och framom Timna.
015:011 Vidare gick gr„nsen till Ekrons h”jd, norrut; d„refter drog sig
gr„nsen till Sickeron, gick s† framom berget Baala och d„rifr†n
ut till Jabneel; sedan gick gr„nsen ut vid havet.
015:012 Och gr„nsen i v„ster f”ljde Stora havet; det utgjorde gr„nsen.
Dessa voro Juda barns gr„nser runt omkring, efter deras sl„kter.
015:013 Men †t Kaleb, Jefunnes son, gavs, efter HERRENS befallning till
Josua, en s„rskild del bland Juda barn, n„mligen Arbas, Anaks
faders, stad, det „r Hebron.
015:014 Och Kaleb f”rdrev d„rifr†n Anaks tre s”ner, Sesai, Ahiman och
Talmai, Anaks avkomlingar.
015:015 D„rifr†n drog han upp mot Debirs inv†nare. Men Debir hette
fordom Kirjat-Sefer.
015:016 Och Kaleb sade: ˝Źt den som angriper Kirjat-Sefer och intager
det vill jag giva min dotter Aksa till hustru.˝
015:017 N„r d† Otniel, son till Kenas, Kalebs broder, intog det, gav han
honom sin dotter Aksa till hustru.
015:018 Och n„r hon kom till honom, intalade hon honom att beg„ra ett
stycke †kermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned fr†n
†snan. D† sade Kaleb till henne: ˝Vad ”nskar du?˝
015:019 Hon sade: ˝Giv mig en avskedssk„nk; eftersom du har gift bort
mig till det torra Sydlandet, m† du giva mig vattenk„llor.˝ D†
gav han henne Illiotk„llorna och Tatiotk„llorna.
015:020 Detta var nu Juda barns stams arvedel, efter deras sl„kter.
015:021 Och de st„der som l†go ytterst i Juda barns stam, mot Edoms
gr„ns, i Sydlandet, voro: Kabseel, Eder, Jagur,
015:022 Kina, Dimona, Adada,
015:023 Kedes, Hasor och Jitnan,
015:024 Sif, Telem, Bealot,
015:025 Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron, det „r Hasor,
015:026 Amam, Sema, Molada,
015:027 Hasar-Gadda, Hesmon, Bet-Pelet,
015:028 Hasar-Sual, Beer-Seba och Bisjotja,
015:029 Baala, Ijim, Esem,
015:030 Eltolad, Kesil, Horma,
015:031 Siklag, Madmanna, Sansanna,
015:032 Lebaot, Silhim, Ain och Rimmon -- tillsammans tjugunio st„der
med sina byar.
015:033 I L†glandet: Estaol, Sorga, Asna,
015:034 Sanoa och En-Gannim, Tappua och Enam,
015:035 Jarmut och Adullam, Soko och Aseka,
015:036 Saaraim, Aditaim, Gedera och Gederotaim -- fjorton st„der med
sina byar;
015:037 Senan, Hadasa, Migdal-Gad,
015:038 Dilean, Mispe, Jokteel,
015:039 Lakis, Boskat, Eglon,
015:040 Kabbon, Lamas, Kitlis,
015:041 Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda -- sexton st„der med sina
byar;
015:042 Libna, Eter, Asan,
015:043 Jifta, Asna, Nesib,
015:044 Kegila, Aksib och Maresa -- nio st„der med sina byar;
015:045 Ekron med underlydande st„der och byar;
015:046 fr†n Ekron till havet allt vad som ligger p† sidan om Asdod samt
dith”rande byar;
015:047 vidare Asdod med underlydande st„der och byar, Gasa med
underlydande st„der och byar „nda till Egyptens b„ck och fram
till Stora havet, som utgjorde gr„nsen.
015:048 Och i Bergsbygden: Samir, Jattir, Soko,
015:049 Danna, Kirjat-Sanna, det „r Debir,
015:050 Anab, Estemo, Anim,
015:051 Gosen, Holon och Gilo -- elva st„der med sina byar;
015:052 Arab, Ruma, Esean,
015:053 Janum, Bet-Tappua, Afeka,
015:054 Humta, Kirjat-Arba, det „r Hebron, och Sior -- nio st„der med
sina byar;
015:055 Maon, Karmel, Sif, Juta,
015:056 Jisreel, Jokdeam och Sanoa,
015:057 Kain, Gibea och Timna -- tio st„der med sina byar;
015:058 Halhul, Bet-Sur, Gedor,
015:059 Maarat, Bet-Anot och Eltekon -- sex st„der med sina byar;
015:060 Kirjat-Baal, det „r Kirjat-Jearim, och Rabba -- tv† st„der med
sina byar;
015:061 I ™knen: Bet-Haaraba, Middin, Sekaka,
015:062 Nibsan, Ir-Hammela och En-Gedi -- sex st„der med sina byar.
015:063 Men jebus‚erna, som bodde i Jerusalem, kunde Juda barn icke
f”rdriva; d„rf”r bodde ock jebus‚erna kvar bland Juda barn i
Jerusalem, s†som de g”ra „nnu i dag.
016:001 Och lotten f”ll ut f”r Josefs barn s†lunda: Landet fr†n Jordan
vid Jeriko till Jerikos vatten ”sterut, ”knen, som fr†n Jeriko
h”jer sig upp†t Bergsbygden mot Betel.
016:002 Och gr„nsen gick vidare fr†n Betel till Lus och s† fram till
arkiternas omr†de, mot Atarot.
016:003 D„refter gick den v„sterut ned till jafletiternas omr†de, „nda
till Nedre Bet-Horons omr†de och till Geser; sedan gick den ut
vid havet.
016:004 Detta fingo nu Josefs barn, Manasse och Efraim, till arvedel.
016:005 Efraims barn fingo, efter sina sl„kter, sina gr„nser s†lunda:
Gr„nsen f”r deras arvedel i ”ster gick fr†n Atrot-Addar „nda
till ™vre Bet-Horon.
016:006 Sedan gick gr„nsen ut vid havet. I norr var Mikmetat gr„ns.
D„rifr†n b”jde sig gr„nsen ”sterut till Taanat-Silo. D„refter
gick den fram d„r i ”ster till Janoa.
016:007 Fr†n Janoa gick den ned till Atarot och Naara, tr„ffade s†
Jeriko och gick ut vid Jordan.
016:008 Fr†n Tappua gick gr„nsen v„sterut till Kanab„cken och gick sedan
ut vid havet. Detta var Efraims barns stams arvedel, efter deras
sl„kter.
016:009 Dit h”rde ock de st„der som avs”ndrades †t Efraims barn inom
Manasse barns arvedel, alla dessa st„der med sina byar.
016:010 Men de f”rdrevo icke kanan‚erna som bodde i Geser; d„rf”r bodde
ock kanan‚erna kvar bland Efraims barn, s†som de g”ra „nnu i
dag, men de blevo arbetspliktiga tj„nare under dem.
017:001 Och Manasse stam fick sin lott s†lunda, ty han var Josefs
f”rstf”dde: Makir, Manasses f”rstf”dde, Gileads fader, fick
Gilead och Basan, ty han var en stridsman.
017:002 Manasses ”vriga barn fingo ock land, efter sina sl„kter:
Abiesers barn, Heleks barn, Asriels barn, Sikems barn, Hefers
barn, och Semidas barn. Dessa voro Manasses, Josefs sons,
manliga avkomlingar, efter deras sl„kter.
017:003 Men Selofhad, son till Hefer, son till Gilead, son till Makir,
son till Manasse, hade inga s”ner, utan allenast d”ttrar; och
hans d”ttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.
017:004 Dessa tr„dde fram inf”r pr„sten Eleasar och Josua, Nuns son, och
stamh”vdingarna och sade: ˝HERREN bj”d Mose att giva oss en
arvedel bland v†ra br”der.˝ D† gav man dem, efter HERRENS
befallning, en arvedel bland deras faders br”der.
017:005 Allts† blevo de lotter som tillf”llo Manasse tio -- f”rutom
Gileads land och Basan p† andra sidan Jordan --
017:006 eftersom Manasses d”ttrar fingo en arvedel bland hans s”ner. Men
Gileads land hade Manasses ”vriga barn f†tt.
017:007 Och Manasse fick sin gr„ns best„md s†lunda: Den gick fr†n Aser
till Mikmetat, som ligger gent emot Sikem; d„refter gick gr„nsen
†t h”ger, till En-Tappuas inbyggare.
017:008 (Tappuas land tillf”ll n„mligen Manasse, men sj„lva Tappua,
inemot Manasse gr„ns, tillf”ll Efraims barn.)
017:009 Och gr„nsen gick vidare ned till Kanab„cken, s”der om b„cken;
men st„derna d„r tillf”llo Efraim, fast„n de l†go bland Manasse
st„der. Manasse gr„ns gick vidare norr om b„cken och gick sedan
ut vid havet.
017:010 Det som l†g s”der om den tillf”ll Efraim, men det som l†g norr
om den tillf”ll Manasse, och deras gr„ns var havet; och i norr
n†dde de till Aser och i ”ster till Isaskar.
017:011 Och inom Isaskar och Aser fick Manasse Bet-Sean med underlydande
orter, Jibleam med underlydande orter, inv†narna i Dor och
underlydande orter, inv†narna i En-Dor och underlydande orter,
inv†narna i Taanak och underlydande orter, inv†narna i Megiddo
och underlydande orter, de tre h”jdernas land.
017:012 Men Manasse barn kunde icke intaga dessa st„der, utan kanan‚erna
f”rm†dde h†lla sig kvar d„r i landet.
017:013 N„r sedan Israels barn blevo de starkare, gjorde de kanan‚erna
arbetspliktiga under sig; de f”rdrevo dem icke heller d†.
017:014 Och Josefs barn talade till Josua och sade: ˝Varf”r har du givit
oss till arvedel allenast en lott och ett skifte, fast„n vi „ro
ett talrikt folk, d† ju HERREN hitintills har v„lsignat oss?˝
017:015 D† svarade Josua dem: ˝Om du „r ett f”r talrikt folk, s† drag
upp till skogsbygden och r”j dig d„r mark i periss‚ernas och
rafa‚ernas land, eftersom Efraims bergsbygd „r dig f”r tr†ng.˝
017:016 Men Josefs barn sade: ˝I bergsbygden finnes icke rum nog f”r
oss; och de kanan‚er som bo i dalbygden hava allasammans
stridsvagnar av j„rn, b†de de som bo i Bet-Sean och underlydande
orter och de som bo i Jisreels dal.˝
017:017 Josua sade till Josefs hus, till Efraim och Manasse: ˝Du „r ett
talrikt folk och har stor kraft, d„rf”r skall du icke hava
allenast en lott;
017:018 utan du skall f† en bergsbygd, som ju ock „r en skogsbygd, men
som du skall r”ja upp, s† att till och med utkanterna d„rav
skola tillh”ra dig. Ty du m†ste f”rdriva kanan‚erna, eftersom de
hava stridsvagnar av j„rn och „ro s† starka.˝
018:001 Och Israels barns hela menighet f”rsamlade sig i Silo och
uppsatte d„r uppenbarelset„ltet, d† nu landet var dem
underd†nigt.
018:002 Men „nnu †terstodo av Israels barn sju stammar som icke hade
f†tt sin arvedel sig tillskiftad.
018:003 D„rf”r sade Josua till Israels barn: ˝Huru l„nge viljen I
f”rsumma att g† †stad och taga i besittning det land som HERREN,
edra f„ders Gud, har givit eder?
018:004 Utsen †t eder tre m„n f”r var stam, s† skall jag s„nda dem
†stad, f”r att de m† st† upp och draga omkring i landet och
s„tta upp en beskrivning d„r”ver, efter som vars och ens arvedel
skall bliva, och s† komma tillbaka till mig.
018:005 De skola n„mligen uppdela det †t sig i sju delar, varvid Juda
skall f”rbliva vid sitt omr†de i s”der och Josefs hus f”rbliva
vid sitt omr†de i norr.
018:006 Och sedan skolen I s„tta upp beskrivningen ”ver landet, efter
dessa sju delar, och b„ra den hit till mig, s† vill jag kasta
lott f”r eder h„r inf”r HERREN, v†r Gud.
018:007 Ty leviterna f† ingen s„rskild del bland eder, utan HERRENS
pr„stad”me „r deras arvedel; och Gad och Ruben och ena h„lften
av Manasse stam hava redan f†tt sin arvedel p† andra sidan
Jordan, p† ”stra sidan, den arvedel som HERRENS tj„nare Mose gav
dem.˝
018:008 Och m„nnen stodo upp och gingo †stad; och n„r de gingo †stad
bj”d Josua dem att de skulle s„tta upp en beskrivning ”ver
landet, i det han sade: ˝G†n †stad och dragen omkring i landet
och s„tten upp en beskrivning d„r”ver, och v„nden sedan tillbaka
till mig, s† vill jag kasta lott f”r eder h„r inf”r HERREN i
Silo.˝
018:009 S† gingo d† m„nnen †stad och drogo genom landet och satte upp en
beskrivning ”ver det, efter dess sju delar, med dess st„der, och
kommo s† tillbaka till Josua i l„gret vid Silo.
018:010 Sedan kastade Josua lott f”r dem i Silo inf”r HERREN, och Josua
utskiftade d„r landet †t Israels barn, efter deras avdelningar.
018:011 D† nu lotten drogs f”r Benjamins barns stam, efter deras
sl„kter, f”ll den ut s†, att det omr†de som lotten gav dem l†g
mellan Juda barns och Josefs barns omr†den.
018:012 Deras gr„ns p† norra sidan begynte vid Jordan, och gr„nsen drog
sig s† upp mot Jerikos h”jd i norr och upp†t bergsbygden
v„sterut och gick s† ut i ”knen vid Bet-Aven.
018:013 D„rifr†n gick gr„nsen fram till Lus, till h”jden s”der om Lus,
det „r Betel; sedan gick gr„nsen ned till Atrot-Addar ”ver
berget s”der om Nedre Bet-Horon.
018:014 Och gr„nsen drog sig vidare fram†t och b”jde sig p† v„stra sidan
s”derut fr†n berget som ligger gent emot Bet-Horon, s”der d„rom,
och gick s† ut till Kirjat-Baal, det „r staden Kirjat-Jearim
inom Juda barns omr†de. Detta var v„stra sidan.
018:015 Och s”dra sidan begynte vid „ndan av Kirjat-Jearims omr†de, och
gr„nsen gick s† †t v„ster fram till Neftoavattnets k„lla.
018:016 Sedan gick gr„nsen ned till „ndan av det berg som ligger gent
emot Hinnoms sons dal, norrut i Refaimsdalen, och d„refter ned i
Hinnomsdalen, p† s”dra sidan om Jebus' h”jd, och gick s† ned
till Rogelsk„llan.
018:017 D„refter drog den sig norrut och gick fram till Semesk„llan och
vidare till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimsh”jden, och
gick s† ned till Bohans, Rubens sons, sten.
018:018 Vidare gick den fram till den h”jd som ligger framf”r Hedmarken,
norrut, och s† ned till Hedmarken.
018:019 Sedan gick gr„nsen fram till Bet-Hoglas h”jd, norrut, och s†
gick gr„nsen ut till Salthavets norra vik, vid Jordans s”dra
„nda. Detta var s”dra gr„nsen.
018:020 Men p† ”stra sidan var Jordan gr„nsen. Detta var Benjamins barns
arvedel med dess gr„nser runt omkring, efter deras sl„kter.
018:021 Och de st„der som tillf”llo Benjamins barns stam, efter deras
sl„kter, voro: Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis,
018:022 Bet-Haaraba, Semaraim, Betel,
018:023 Avim, Para, Ofra,
018:024 Kefar-Haammoni, Ofni och Geba -- tolv st„der med sina byar;
018:025 Gibeon, Rama, Beerot,
018:026 Mispe, Kefira, Mosa,
018:027 Rekem, Jirpeel, Tarala,
018:028 Sela, Elef, Jebus, det „r Jerusalem, Gibeat och Kirjat --
fjorton st„der med sina byar. Detta var nu Benjamins barns
arvedel, efter deras sl„kter.
019:001 Och den andra lotten f”ll ut f”r Simeon, f”r Simeons barns stam,
efter deras sl„kter; och de fingo sin arvedel inom Juda barns
arvedel.
019:002 De fingo inom dessas arvedel Beer-Seba, Seba, Molada,
019:003 Hasar-Sual, Bala, Esem,
019:004 Eltolad, Betul, Horma,
019:005 Siklag, Bet-Hammarkabot, Hasar-Susa,
019:006 Bet-Lebaot och Saruhen -- tretton st„der med deras byar;
019:007 Ain, Rimmon, Eter och Asan -- fyra st„der med deras byar;
019:008 d„rtill alla de byar som l†go runt omkring dessa st„der, „nda
till Baalat-Beer, det sydliga Rama. Detta var Simeons barns
arvedel, efter deras sl„kter.
019:009 Ur Juda barns skifte fingo Simeons barn sin arvedel, ty Juda
barns lott var f”r stor f”r dem; d„rf”r fingo Simeons barn sin
arvedel inom deras arvedel.
019:010 Den tredje lotten drogs ut f”r Sebulons barn, efter deras
sl„kter; och gr„nsen f”r deras arvedel gick „nda till Sarid.
019:011 D„rifr†n drog sig deras gr„ns v„sterut upp†t till Mareala och
tr„ffade Dabbeset och tr„ffade vidare dalen som ligger gent emot
Jokneam.
019:012 P† andra sidan fr†n Sarid, ”sterut mot solens uppg†ng, v„nde den
sig †t Kislot-Tabors omr†de och gick vidare till Dobrat och upp
till Jafia.
019:013 D„rifr†n gick den fram ”sterut mot solens uppg†ng till Gat-Hefer
och Et-Kasin och vidare till det Rimmon som str„cker sig till
Nea.
019:014 H„rf”rbi b”jde sig gr„nsen i norr till Hannaton och gick s† ut
vid Jifta-Els dal.
019:015 Och den omfattade Kattat, Nahalal, Simron, Jidala och Bet-Lehem
-- tolv st„der med deras byar.
019:016 Detta var Sebulons barns arvedel, efter deras sl„kter, de n„mnda
st„derna med sina byar.
019:017 F”r Isaskar f”ll den fj„rde lotten ut, f”r Isaskars barn, efter
deras sl„kter.
019:018 Och deras gr„ns omfattade Jisreel, Kesullot, Sunem,
019:019 Hafaraim, Sion, Anaharat,
019:020 Rabbit, Kisjon, Ebes,
019:021 Remet, En-Gannim, En-Hadda och Bet-Passes;
019:022 och gr„nsen tr„ffade Tabor, Sahasuma och Bet-Semes; och deras
gr„ns gick ut vid Jordan -- sexton st„der med deras byar.
019:023 Detta var Isaskars barns stams arvedel, efter deras sl„kter,
st„derna med sina byar.
019:024 Den femte lotten f”ll ut f”r Asers barns stam, efter deras
sl„kter.
019:025 Och deras gr„ns omfattade Helkat, Hali, Beten, Aksaf,
019:026 Alammelek, Amead och Miseal; och vid havet tr„ffade den Karmel
och Sihor-Libnat.
019:027 D„refter v„nde den sig †t ”ster till Bet-Dagon och tr„ffade
Sebulon och Jifta-Els dal i norr, vidare Bet-Haemek och Negiel
och gick s† ut till Kabul i norr.
019:028 Och den omfattade Ebron, Rehob, Hammon och Kana, „nda upp till
Stora Sidon.
019:029 Och gr„nsen v„nde sig till Rama och gick fram till den bef„sta
staden Tyrus; sedan v„nde sig gr„nsen till Hosa och gick s† ut
vid havet d„r landstr„ckan vid Aksib begynner.
019:030 Och den omfattade Umma, Afek och Rehob -- tjugutv† st„der med
deras byar.
019:031 Detta var Asers barns stams arvedel, efter deras sl„kter, de
n„mnda st„derna med sina byar.
019:032 F”r Naftali barn f”ll den sj„tte lotten ut, f”r Naftali barn,
efter deras sl„kter.
019:033 Och deras gr„ns gick fr†n Helef, fr†n terebinten i Saanannim
till Adami-Hannekeb och Jabneel, „nda till Lackum, och gick s†
ut vid Jordan.
019:034 Och gr„nsen v„nde sig v„sterut till Asnot-Tabor och gick vidare
d„rifr†n till Huckok; den tr„ffade Sebulon i s”der, och Aser
tr„ffade den i v„ster och Juda med Jordan i ”ster.
019:035 Och den omfattade de bef„sta st„derna Siddim, Ser och Hammat,
Rackat och Kinneret,
019:036 Adama, Rama, Hasor,
019:037 Kedes, Edrei, En-Hasor,
019:038 Jireon och Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Semes -- nitton
st„der med deras byar.
019:039 Detta var Naftali barns stams arvedel efter deras sl„kter,
st„derna med sina byar.
019:040 F”r Dans barns stam, efter deras sl„kter, f”ll den sjunde lotten
ut.
019:041 Och gr„nsen f”r deras arvedel omfattade Sorga, Estaol, Ir-Semes,
019:042 Saalabbin, Ajalon, Jitla,
019:043 Elon, Timna, Ekron,
019:044 Elteke, Gibbeton, Baalat,
019:045 Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon,
019:046 Me-Hajarkon och Harackon, tillika med omr†det framf”r Jafo.
019:047 (Men n„r sedan Dans barns omr†de gick f”rlorat f”r dem, drogo
Dans barn upp och bel„grade Lesem och intogo det och slogo dess
inv†nare med sv„rdsegg; och sedan de s† hade tagit det i
besittning, bosatte de sig d„r och kallade Lesem f”r Dan, efter
Dans, sin faders, namn.)
019:048 Detta var Dans barns stams arvedel, efter deras sl„kter, de
n„mnda st„derna med sina byar.
019:049 N„r Israels barn s† hade utskiftat landet efter dess gr„nser,
g†vo de †t Josua, Nuns son, en s„rskild arvedel ibland sig.
019:050 Efter HERRENS befallning g†vo de honom n„mligen den stad som han
beg„rde, Timnat-Sera i Efraims bergsbygd; och han bebyggde
staden och bosatte sig d„r.
019:051 Dessa voro de arvslotter som pr„sten Eleasar och Josua, Nuns
son, och huvudm„nnen f”r familjerna inom Israels barns stammar
utskiftade genom lottkastning i Silo inf”r HERRENS ansikte, vid
ing†ngen till uppenbarelset„ltet. S† avslutade de nu
f”rdelningen av landet.
020:001 Och HERREN talade till Josua och sade:
020:002 ˝Tala till Israels barn och s„g: Utsen †t eder de frist„der om
vilka jag har talat till eder genom Mose,
020:003 de st„der till vilka en dr†pare som oupps†tligen, utan vett och
vilja, har d”dat n†gon m† kunna fly; och I skolen hava dem s†som
tillflyktsorter undan blodsh„mnaren.
020:004 Och n„r n†gon flyr till en av dessa st„der, skall han stanna vid
ing†ngen till stadsporten och omtala sin sak f”r de „ldste i den
staden; d„refter m† de taga honom in i staden till sig och giva
honom en plats d„r han f†r bo ibland dem.
020:005 Och om blodsh„mnaren f”rf”ljer honom, skola de icke ”verl„mna
dr†paren i hans hand, eftersom han utan vett och vilja har d”dat
sin n„sta, och utan att f”rut hava burit hat till honom.
020:006 Och han skall stanna kvar d„r i staden, till dess han har st†tt
till r„tta inf”r menigheten, och till dess den d†varande
”verstepr„sten har d”tt; sedan m† dr†paren v„nda tillbaka och
komma till sin stad fr†n vilken han har flytt.˝
020:007 S† helgade de d† d„rtill Kedes i Galileen, i Naftali bergsbygd,
Sikem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, det „r Hebron, i Juda
bergsbygd.
020:008 Och p† andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, p† ”stra sidan,
uts†go de d„rtill inom Rubens stam Beser i ”knen p† sl„tten,
inom Gads stam Ramot i Gilead, och inom Manasse stam Golan i
Basan.
020:009 Dessa voro de st„der som f”r alla Israels barn, och f”r de
fr„mlingar som bodde ibland dem, best„mdes att vara orter till
vilka var och en som oupps†tligen hade d”dat n†gon finge fly, s†
att han skulle slippa d” f”r blodsh„mnarens hand, innan han hade
st†tt till r„tta inf”r menigheten.
021:001 Och huvudm„nnen f”r leviternas familjer tr„dde fram inf”r
pr„sten Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudm„nnen f”r
familjerna inom Israels barns stammar
021:002 och talade till dem i Silo i Kanaans land, och sade: ˝HERREN
bj”d genom Mose att man skulle giva oss st„der att bo i, med
tillh”rande utmarker f”r v†r boskap.˝
021:003 S† g†vo d† Israels barn, efter HERRES befallning, av sina
arvslotter †t leviterna f”ljande st„der med tillh”rande
utmarker.
021:004 F”r kehatiternas sl„kter f”ll lotten ut s†, att bland dessa
leviter pr„sten Arons s”ner genom lotten fingo ur Juda stam, ur
simeoniternas stam och ur Benjamins stam tretton st„der.
021:005 Och Kehats ”vriga barn fingo genom lotten ur Efraims stams
sl„kter, ur Dans stam och ur ena h„lften av Manasse stam tio
st„der.
021:006 Gersons barn †ter fingo genom lotten ur Isaskars stams sl„kter,
ur Asers stam, ur Naftali stam och ur andra h„lften av Manasse
stam, i Basan, tretton st„der.
021:007 Meraris barn fingo, efter sina sl„kter, ur Rubens stam, ur Gads
stam och ur Sebulons stam tolv st„der.
021:008 Israels barn g†vo nu †t leviterna dessa st„der med tillh”rande
utmarker, genom lottkastning, s†som HERREN hade bjudit genom
Mose.
021:009 Ur Juda barns stam och ur Simeons barns stam gav man f”ljande
h„r namngivna st„der:
021:010 Bland kehatiternas sl„kter bland Levi barn fingo Arons s”ner
f”ljande, ty dem tr„ffade lotten f”rst:
021:011 Man gav dem Arbas, Anoks faders, stad, det „r Hebron, i Juda
bergsbygd, med dess utmarker runt omkring.
021:012 Men †kerjorden och byarna som h”rde till staden gav man till
besittning †t Kaleb, Jefunnes son.
021:013 Źt pr„sten Arons s”ner gav man allts† dr†parfristaden Hebron med
dess utmarker, vidare Libna med dess utmarker,
021:014 Jattir med dess utmarker, Estemoa med dess utmarker,
021:015 Holon med dess utmarker, Debir med dess utmarker,
021:016 Ain med dess utmarker, Jutta med dess utmarker och Bet-Semes med
dess utmarker -- nio st„der ur dessa tv† stammar;
021:017 och ur Benjamins stam Gibeon med dess utmarker, Geba med dess
utmarker,
021:018 Anatot med dess utmarker och Almon med dess utmarker -- fyra
st„der.
021:019 De st„der som Arons s”ner, pr„sterna, fingo utgjorde allts†
tillsammans tretton st„der, med tillh”rande utmarker.
021:020 Och Kehats barns sl„kter av leviterna, n„mligen de ”vriga Kehats
barn, fingo ur Efraims stam f”ljande st„der, som lotten best„mde
†t dem:
021:021 Man gav dem dr†parfristaden Sikem med dess utmarker i Efraims
bergsbygd, Geser med dess utmarker,
021:022 Kibsaim med dess utmarker och Bet-Horon med dess utmarker --
fyra st„der;
021:023 och ur Dans stam Elteke med dess utmarker, Gibbeton med dess
utmarker,
021:024 Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker --
fyra st„der;
021:025 och ur ena h„lften av Manasse stam Taanak med dess utmarker och
Gat-Rimmon med dess utmarker -- tv† st„der.
021:026 De st„der som de ”vriga Kehats barns sl„kter fingo utgjorde
allts† tillsammans tio, med tillh”rande utmarker.
021:027 Bland leviternas sl„kter fingo vidare Gersons barn ur ena
h„lften av Manasse stam dr†parfristaden Golan i Basan med dess
utmarker och Beestera med dess utmarker -- tv† st„der;
021:028 och ur Isaskars stam Kisjon med dess utmarker, Dobrat med dess
utmarker,
021:029 Jarmut med dess utmarker och En-Gannim med dess utmarker -- fyra
st„der;
021:030 och ur Asers stam Miseal med dess utmarker, Abdon med dess
utmarker,
021:031 Helkat med dess utmarker och Rehob med dess utmarker -- fyra
st„der;
021:032 och ur Naftali stam dr†parfristaden Kedes i Galileen med dess
utmarker, Hammot-Dor med dess utmarker och Kartan med dess
utmarker -- tre st„der.
021:033 Gersoniternas st„der, efter deras sl„kter, utgjorde allts†
tillsammans tretton st„der, med tillh”rande utmarker.
021:034 Och de ”vriga leviterna, Meraris barns sl„kter, fingo ur
Sebulons stam Jokneam med dess utmarker, Karta med dess
utmarker,
021:035 Dimna med dess utmarker och Nahalal med dess utmarker -- fyra
st„der.
021:036
021:037
021:038 och ur Gads stam dr†parfristaden Ramot i Gilead med dess
utmarker, Mahanaim med dess utmarker,
021:039 Hesbon med dess utmarker och Jaeser med dess utmarker --
tillsammans fyra st„der.
021:040 De st„der som dessa de ”vriga leviternas sl„kter, Meraris barn,
fingo p† sin lott, efter sina sl„kter, utgjorde allts†
tillsammans tolv st„der.
021:041 Tillsammans utgjorde levitst„derna inom Israels barns
besittningsomr†de fyrtio†tta st„der med tillh”rande utmarker.
021:042 Var och en av dessa st„der skulle best† av sj„lva staden och
tillh”rande utmarker runt omkring. S† var det med alla dessa
st„der.
021:043 S† gav d† HERREN †t Israel hela det land som han med ed hade
lovat giva †t deras f„der; och de togo det i besittning och
bosatte sig d„r.
021:044 Och HERREN l„t dem hava ro p† alla sidor, alldeles s†som han med
ed hade lovat deras f„der; och ingen av deras fiender kunde st†
dem emot, utan HERREN gav alla deras fiender i deras hand.
021:045 Intet uteblev av allt det goda som HERREN hade lovat Israels
hus; det gick allt i fullbordan.

022:001 D† kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena
h„lften av Manasse stam
022:002 och sade till dem: ˝I haven h†llit allt vad HERRENS tj„nare Mose
har bjudit eder; I haven ock lyssnat till mina ord, vadhelst jag
har befallt eder.
022:003 I haven under denna l†nga tid, „nda till denna dag, icke
”vergivit edra br”der, och I haven h†llit vad HERRENS, eder
Guds, bud har befallt eder h†lla.
022:004 Och nu har HERREN, eder Gud, l†tit edra br”der komma till ro,
s†som han lovade dem; s† v„nden nu om och g†n hem till edra
hyddor i det land I haven f†tt till besittning, det som HERRENS
tj„nare Mose har givit eder p† andra sidan Jordan.
022:005 Allenast m†n I noga h†lla och g”ra efter de bud och den lag som
HERRENS tj„nare Mose har givit eder, s† att I „lsken HERREN,
eder Gud, och alltid vandren p† hans v„gar och iakttagen hans
bud och h†llen eder till honom och tj„nen honom av allt edert
hj„rta och av all eder sj„l.˝
022:006 Och Josua v„lsignade dem och l„t dem g†, och s† gingo de hem
till sina hyddor.
022:007 Ty †t ena h„lften av Manasse stam hade Mose givit land i Basan,
och †t andra h„lften hade Josua givit land j„mte deras br”der p†
andra sidan Jordan, p† v„stra sidan. D† nu Josua l„t dem g† hem
till sina hyddor, v„lsignade han dem
022:008 och sade till dem: ˝V„nden tillbaka till edra hyddor med de
stora skatter I haven f†tt, med boskap i stor myckenhet, med
silver, guld, koppar och j„rn och kl„der i stor myckenhet;

Back to Full Books